barfota 2014 13) dundersuccé

Det blev låångt i lördags, kåkkelby home-run i fajvfingärs. Målsättningen var att må mindre illa baket, än jag gjorde okt. 2010 då jag första gången testade den ketan. Det gick galant. Sex minsar snabbare dessutom, fast jag inte tess pressade på. Motvind var det i lördags, och det var det vejbäkvenn också, senast det begav sig. Trötta ben nog på slutet, men inte lika smärtsamt som senast. Ungefär cirkus 20 kilsar njutning, sen 5 kilsar övergång mellan njutning och kämpas och resten kämpas. Njutbar distans växer, najs!
Förra gången också känning av löparknä vänster, som lämnade å besvära i några veckor efter. Inget sånt denna gång.
Och. Fötterna orkade, utan att klappa igenom. Alltså känslan att fjädringen slår i botten, fotens svikt utmattad. Ett utmärkt kvitto på att fötterna är i skick och att fajvfingärs tåjmar. Barfota -åtminstone ännu- inte lika obegränsat.

Alltnog, efter välfötjänt vilodag igår -till betydande del spenderad på vespasadeln- blev det barfotarunda ikväll. Trodde det skulle bli tufft i värmen, men regnet och åskan kom med räddande svalka. Blandat underlag, med asfalt, grus (kort bit), spånbana och rapaväg...

...mycket skönt!
Spånbana är faktiskt morjens barfota, men kanske allra kuligast var den klottiga rapavägen. Typ ari 6 år :o)
*klafs*klafs*klafs*
Blev knappa 10 kilsar, mycket bra för en måndagsrunda. Känstade inte långt tess, utan bara kul...
...tala om löpglädje!
Ser redan fram emot nästa ketasrunda, och framför allt nästa barfotarunda..