siisöns end änd formcheck

I måndags blev det ett halvkort fastedagspass tillsammans med ketaskompisen. Känstade inte superlätt så oberoende av kommande maraton hade en lugn återhämtningsvecka ändå varit befogad. Nu i ännu högre º så. På tirsdagen fick jag LPG-behandling för benen. Det var tänkt som extrahuolto inför maran, men känstade nog behövlig på alla vis och sätt. I onksdags ketades en brorunda, med hyfsad fart för att hålla igång benen inför lördagen. Men bara 12 kilsar, alltså verkligen ÿberkort. Den utgjorde sista passet inför morgondagens botniamaraton och tillika sista passet av vintersäsongens dvalaketas...

(bägge passen denna vecka besprangs i adios, för att verkligen ge vader och achillesar chans att återhämta sig)

...tillåt mig kålkkåselitta:

I takt med ökande intresse för ketas har jag riisöörtschat i ämnet, något som trillar sig naturligt för mig i vad det vara månde som fascinerar. Visar sig att det finns himlades otaliga åsikter om allt från skoval till träningsupplägg och det ganska väldigt mesta däremellan. I egenskap av klok farbror och inte helt inkompetent i tangerande teman, samt i kraft av temmärlig inbilskhet, anser jag mig halvhyfsat lämpad att sålla pärlorna från svinen. Liksom ha en viss pejling på vilkas referenser och resonemang som ter sig sundast. I detta fall angående lågintensiv träning. De flesta förespråkar kvalitetspass året runt, även under uppbyggnadsfas, för att hålla spiiden i benen. Vissa tsåkkhövne förespråkar tilåme HIIT som enda träning...

(de är välkomna att djåjna mig på SUM i augusti, där har de ämpl tajm att försöka övertyga mig)

...men de med -enligt min ohumbla opinion- sundaste resonemang och referenser förespråkar faktiskt uteslutande lågintensiv träning under vissa perioder. Tänker inte gå in i motivationsresonemanget här, men hittade mig själv i preliminär övertygelse. Tyckte det lät som en kul grej att testa, så jag bestam mig för att keta med spjeldi fast nov-feb. Fyra månader.. eller det kanske du kunade räkna ut själv? Erkänner att det känstade måttligt lockande baket ålandsmaraton när formen var hård, men bestummit är päättät och halkolyckan som sjuknade akterkstellen underlättade övergången. Jag har alltså tuggat en hel del distans, men inte ketat tess med spjeldi ipi sen ålands maraton 26/10. I samband med nyårsjoggen som hölls i nålite högre tempo än jag var van vid (dock spjeldifastfart) fick jag sånär blodat tandkött. Men åter: päättät är bestummit + att olyckan igen -denna gång i form av sprucket revben- ställde upp som proverbial spik i kistan för överivrighet. 

I februari tillåtstade farten att ökas, till övre zonen av spjeldi-fast-fart. Detta för att nålite vänja vävnaderna och kraniet vid högre belastning. Det var efterlängtat och har varit skönt. Nu är dessa fyra månader till slut slut. Och imorgon ska en första mätning av resultat utföras. I form söislunda av deltagande i banmaraton i botniahallen. Prognosen är föralldel inte att formen ska vara hård ännu i detta skede, utan bara att en massiv (aerob) bas ska vara byggd. Varpå form under våren kan vässas. Således är det ännu inte examen för ovanstående resonemang, utan närmast en koll på var vi står (och hur vi ketar med spjeldi ipi) i dagens läge. Examina hålls 6/6 vad gäller halvmaraton, 8/8 vad gäller ultramaraton och slutligast 12/9 vad gäller maraton. Ifall det visar sig att resonemanget var ohållbart i verklighetens barmhärtlösa test, så ska jag erkänna att mitt omdöme är kasst...

(och att jag är en på alla sätt rokog, uruslig och obra farbroder)

...vannon, kautta kiven ja kannon!

Hunttiutmaningarna har gett kul krydda till vinterketaset. Alltså att komprimera 100 kilsar till allt färre (konsekutiva) dar. Därför har det faktiskt inte tess varit töögigt, även om det förvisso spritter av försvarlig dos kalvigt vårspring i benen inför kommande månader. Hunnttirna fortsätter bajdövej. Ingenting i mars, dock, fast nog nå rejäl långlenkki. Enligt preliminär plan. Men till påsk torde det bli dags för följande: 3*34=huntti. På påsk är det ju så armades med lediga dagar, så då håkar ingen om man slinker iväg på nå extraketas mellan lammen och äggen. 

Fast närmast alltså morgondagens kuliga grej, hallimaraton. 105,5 varv runt 400 metersbanan. Men torrt oblåsigt och skön temp. Lätt packning:

Och som sagt, spjeldi ipi enttärligen. Ska bli utomordentligt skönt att riktigt sota ur maskineriet! 

Kvaliteten på skumpan, baket, beror på prestation...

(men nöt innerfilé blir det, om jag så skulle DNFa)

...8 juuråsblask för finish, bejsik skumpelis för sub-4 och äkta champagne för personbästa. Ifall, mot förmodan, personbästa sänks åådänttlit, så kan det tilåme bli nålite bettär champagne.

Stejatkaa totaalisesti tjuunattuja, för den spännandisa upplösningen imorgon!
Falun, iit yer häärt öut!