"ari-50"

Den döende veckan har som planerat blivit lindrig i ketasbemärkelse. Lugna korta pass. Dock i onsdags hård stoppurad brorunda, som lustigt nog hade räckt till för att knäcka gammrekordet. 57:27 blev det. Knappa minuten sämre än det rätt färska nyrekordet från före kankaanpää, men bättre än 57:34 från vejbäkkvenn 1987. Najs i mörkret.
I fredags lufsade jag en halvhjärtad halvtimma på löpande band, i hopp om svetträning. Men inte blev det nu så svettigt. Och varmt på prognosen till Santa Cruz, så man borde värmeöva. Därför drog jag på mig det nyinförskaffade vinterunderstället för gårdagens morgonlenkki. Det blev svettigt nog. Vi tog en förefrukost jeppis-runta med folke j. Dels går starten för teneriffmaran redan 9 och dels ville jag ha undan ketaset i god tid så jag finge förbereda kafferiet för öppet hus. Efter rundan ännu bastu, som grädde på mosaiken. Faktiskt känns det nog att kroppen börjar bli återhämtad efter lugna veckan. Blev mer än 20 kilsar mindre än veckan före.
Öppet kafferi
Efter en sen brunch diskade jag bezzerans vattentank, backflushade maskinen och rensade compaken med kristallpulver. Fyllde hoppern med färska bönor. Och diggade en testshot, innan jag utlöste "kafferi is open"
Ganska många besökare i en lagom jämn ström. De flesta tog sig tid att sitta en stund och umgås. Kafferisten hade fullt upp, och det var ju nålite idén med det hela. Hade bestämt -och förverkligade- att ta det lugnt och laga kaffidrinkarna i lugn och ro och med koncentration och ordning. Blev nog ändå rätt tungt mot slutet. Att hålla reda på beställningar, vem som skulle ha vad, och att komma ihåg vem som hade fått och inte fått. När alla på plats varande hade fått åtminstone en första kopp, öppnade jag en skumpa för att fira det, innan jag frågade efter påtårsbeställningar. Har aldrig lagat ens i närheten så mycket kaffi på en och samma dag. Kul. Och tack för prisanger och uppvaktningar!
Den kanske oväntadaste stog jössi f för:

alltså på rittit, är det tänkt att jag ska lära mig spela bluesharpa? Det måste ju vara ganska väldigt mycket svårare än att lära en gammal tik dansa argentinsk tango på slak lina. Våj huhhu. Janå, jag ska försöka. Kanske får visa vad jag lärt mig på sextiårskalaset. Eller får jag på mig till huntti?
På seinon satte sig också kafferisten ner tillsammans med kvarvarande gäster. Och så diggade vi en smula jatkot. Mycket trivsamt det också.
Bra sätt att fira femti. Kan rekommenderas. Men fuska inte med kaffikvaliteten!
Nu är det inte nå mycket arbete eller löpning kvar till avfärd. Än mindre till själva femtistrecket, på tisdagen.
Åålrajtski denn. Steja tjuund så får du höra om resfebern stiger som väntat. Eller om farbroderlig förvandling och gestaltad gubblighet botar sådant!