kilometerfattig vecka

Efter david-40 halvmaran var jårs truli riktigt jæfvla slut. Fysiskt och mentalt. Hade nog tagit ut mig riktigt ordentligt. Skönt på sitt sätt, endoknarket satt i kroppen åtminstone följande dag. Men behövligheten att vila var påtaglig. Och avsikten är ju att öka intensiteten nu, på bekostnad av mängden. Och se vad som händer, med ffa vänsterfoten.
Så denna vecka har varit kilometerfattig. Fast desto kilometerrikare i yammusadeln.
Den korta återhämtningslenkkin på måndagen var bland det jobbigaste jag ketat. Genomförde ändå, med hopp om att det skulle mjuka upp benen ens nålite. Vilket det också gjorde. Så gräsklippaset efteråt blev nästan uthärdligt.
Veckans försiktiga barfotaförsök gick väl aningen bättre än förra veckans. Marginellt. Inget att skryta med dock. Men ändå..
(blev ett par kilsar)
..hoppet lever!
På torsdagen firade min kära fru och jårs truli 11-års änivöörsöri med en middag på pavis. Gott och festligt. Sen å juttade en stund med lennie s, innan vi tog kväldet.
På fredagen var det dags för emotsedd midsommarköra. Visst harmade det att missa det traditionella firaset på ådön och/eller fårholmen, bland nära och kära. Men den här köran var för lockande för att avstå. Speciellt som väderprognosen var gynnsam.
Patric l djåjnade och vi startade halvtvåtiden och åkte via kåkkelby-kannus-sievi-osv 28:an, tankade i kärsämäki men hittade inget kaffiställe öppet. Så vi tog en rejäl glass & kaffi & fotografera skalbaggepaus

en bit efter det.
I stort sett enda öppna stället på hela resan. Sen vidare förbi kajani, ristijärvi, hyrynsalmi -här började renarna dela väg med oss- och till suomussalmi. Efter kajani var det vackra vyer. Inte så värst före. Men lugn trafik och skön köra. Varmt, för en gångs skull. Vi tankade igen i suomussalmi. Sen åkte vi iväg och sökte raatteentie och nå minnesmärken. Som det iofs fanns gõtt om. Ännu gõttare fanns det om mygg och bromsar. Sen tillbaka till suomussalmi, där vi skålade och dinerade...
(medhavda skumpan var förstås alkoholfri, men lagom skumpad så korken flög iväg rejält, och god efter många timmars körande)
...nödtorftligt trangiauppvärmda köttbullar och korv, vi var hungriga och ovilliga att vänta.
Vi såg regnet på avstånd. Och körde en bra bit av hemvägen på våta vägar, men hamnade inte i nå regn själva. Vet inte om klockan var före eller efter tie när vi startade hemfärden. Men solen hann gå både ner och upp igen, innan vi var hemma. En tankning under hemfärden räckte. Vi hade som planB att stanna och värma vatten för snabbkaffi. Vid behov. Men ingen övervälmande trötthet, så vi körde hem med små och få pauser. Min kära fru och patric l såg älgar vid ett par tillfällen. Själv missade jag dem. Men jag missade dem med hojen också, så det var lugnt.

Hemma vid fyratiden på morgonen, med knappa niehundra på tripmätaren och inte utan nålite ömmande akterkastell.
Igår hann jag få in en liten lenkki. Fast jag kände mig rätt så dagen-eftrig, så det blev mycket anspråkslöst på alla sätt. Transportlöpning ut till ådön, där det bjöds på ordentlig mat. Som slukades med god aptit. Efter vederbörlig fotosession

Idag blir vila från löpning. Tänker fylla dagen med diverse pysslas. Bl.a tvätta biljarder insektslik från yammun. Till all lycka tar plexit emot lejonparten. Och vad man nu hittar åpå.
Nästa veckas ketas:
Föreställer mig kort och lugnt i övrigt. Lågpuls. Men en hård lenkki på onsdagen. Däremot tänker jag hoppa över barfotatest. Steja tjuund så får du veta hur det blir och hur det går.
Foten har inte ändrat i nån nämnvärd utsträckning. Öm har den varit, ibland mer och ibland mindre. Skulle väl påstå att svullnaden snarare lutar åt bättre, än sämre, hållet. Steja ännu tjuundare, så får du veta hur det blir med den, också.