När jårs truli embarkerade uppå detta projekt, trodde jag att samtliga parametrar skulle trappa uppåt i oerhörd hast, och utan irriterande steg tillbaka om vartannat. Jag hade nästan rätt. Eller egentligen helt fel. Om man ska vara riktigt väldigt ärlig.
Så därför införde jag ett invecklat färgsystem. Svart betyder status quo. Rött betyder försämring sen senaste rapport. Och grön betyder förbättring sen senaste rapport.
Åålrajtski denn, heer vii gåo:
Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / +1,0 / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 5:07 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:40 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:31 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 50 / 55
I ärlighetens benämning bör tillstås att vikten har varit högprioriterad den senaste månaden. För det är ingen brådska att få behörighet att keta åål-in maraton. Men däremot är det brådska att få en vikt som är kompatibel med njutbar löpning. Så vintern blir oerhört mycket uthärdligare än med en vikt som inte är det.
Och som du ser, så börjar vikten närma sig det önskade. Bara ein ynka kilograms övervikt. Vilket till all lycka innebär att energitillförseln behöver trappas upp, sakta och försiktigt. Men säkert. Själva matmängden har inte inneburit något alls lidande, men att för det mesta springa med betydande energiunderskott börjar upplevas som en pikuliten smula ounderbart.
(du kan med fördel föreställa dig något tyngre betoning på ounderbart, än på pikuliten)
Hur den här ºvisa justeringen av energibalans påverkar de här mätarna som vi följer, återstår att se. Så all världens orsak att steja ohyggligt tjuund. För att inte säga oerhört.
Den andra juttan som har ändrat är tempopasstempo. Och den kan jårs truli neppärligen skriva om, utan att pÿÿla sönder tangentbordet. Så låt oss låta den vila, neh?
För ett tag sen ombads jag att testa nå saft. Men jag ville vänta tills knä var i ketasskick, för att ha nåt kul att mäta eftersom de visst skulle påverka kondis. Och nu då de önskade effekterna, av ändå någotsånär träning, hava uteblivit. Så kunde det ju vara aktuellt och intressant att testa.
Tänkt och gjort.
Denna vecka har jårs truli druckit en dl per sort, per dag, av innehållerna ur dessa flaidor.
Smak: rödbeta-lingon var jag nästan rädd för. Det låter ju omöjligt att få i sig. Men det går utan något som helst problem, bara den är väl kyld. Vilket rekommenderas. Bara en obehaglig eftersmak av rödbeta, annars helt ok. Blåbär igen var under förväntan. Den hade jag trott att skulle vara god. Absolut inga problem att få ner, men god vore lögn. Gällande båda: man ska nog föreställa sig att de gör någon nytta, för någon njutlig smakupplevelse bjuikkar de neppärligen på.
Subjektiv effekt: de har lågt energiinnehåll i kaloribemärkelse. Men hög energieffekt i QI-bemärkelse. Kroppen känns energetiskt stark och flödande efter intag, speciellt om jag inte tar in något mycket annat samtidigt. Och på något obestämbart sätt, som jag varken kan eller tänker försöka separera från placebo, känns det som om de stärker kroppen.
Objektiv effekt: inget påvisbart i denna blygsamma test.
Summarum: kan nog bli fler gånger och kan nog rekommendera. Föreställer mig livligt att man får i sig en massa bra grejer. Speciellt om man inte käkar kopiösa mängder bär annars. Vilket man iofs förhoppningsvis gör.
Imorgon är det lördag. Vilket neppärligen borde komma som någon total överraskning. Givet att det är fredag idag.
Därmed dags för lördagsmorgons långlenkki. Tänkt distans är 34 kilsar. Det känns långt, med tanke på att långlenkkiarna har varit rätt tunga på sistone. Dessutom kommer varken timo l eller folke j att djåjna. Så om du har lust att förgylla en stackars gammal gubbes lördagsrunda så hör föralldel av dig!
Tänker mig något jeppis-runtbaserat med en massa kringelikrokar och krumbukter. Kåkkelby-home-run skulle ju ha oerhört lämpligt antal kilsar, men jag vill hålla mig nära hemmaplan, ifall gåoingen skulle getta taff. Och dö taff skulle behöva getta gåoing. Håom.
Vädret ska av allt att döma bli utmärkt. Mer nervös är jag vad väglag beträffar. Plusºna verkar ha svårt att rå på den rådande isen på ketasbanorna. Under dagens cikoriavända fingo ajsbuggisarna begå säsongsbedut. Och fastän de voro obehövliga på många ställen, så tenderade deras behövlighet på behövliga partier, att vara desto oerhördare. Tunga och klumpiga och varma och eländiga, voro de sannerligen också.
Hoppas väldigt att morgondagens långlenkki ska låta sig göras i fajvfingers!
Åtminstone ska jag laga en fantastiskt spännande och vacker dokumentärfilm om äventyret. Desto mer orsak för dig att hänga med, så får du emotse berömmelse och flärd i egenskap av huvudrollsinnehavare. Eller kroppsrollsinnehavare. Det beror nålite på hur kameran råkar vinklas. Inte direkt jårs trulis starka sida, om vi säger så. Det här med kameral träffsäkerhet.
(det heller, om vi säger så)
Det blir alltså morgonlenkki. Vilket betyder efter soluppgång, men före frukost. Ifall du vill haka på så kan jag tjånga på live-track. För att bli desto lättare att hitta.
Janå hejdå för idag. Men minns att komma ihåg att inte glömma att du behöver steja förvånansvärt tjuund!
Jup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar