söndag 2 september 2018

jakten på halvmaran, episod 9

Den avslutande delen av följetången om jakten på halvmaran.

I tisdags ketade jårs truli en kort lenkki, med tre nålite hårdare kilsar insprängda i sig.
De kändes tröga och gick långsamt. Gubben var rejält nertagen tillbaka på jorden, från lördagens höga höjder.
Bra så. Så man liksom vaknade till insikten att lördagens resultat inte tänker komma av sig självt.
Fredagens mikrolenkki med två hårdare kilsar gick lättare och snabbare, vilket nog var bra för självförtroendet. Och känslan av starka energiska ben, gav motivation att fylla på med rejäl energitankning.

Starten igår gick såpass sent, att nattsömnen egentligen inte stördes alls. Av närkkehet.
Vaknade väl åttatiden och morgonqigongade före frukost.
Som var rejäl. Och spetsad med råkakao och espresso. Och så tog jag sista decin rödbets/granatäpple råsaften. Som ytterligare doping.

Fiilingen när jag körde mot vasa påminde om i våras när jag rattade mot ylistaro.
Att det skulle råda fina yttre förhållanden och formen torde vara god.
Läge således att kämpa hårt för PB.

Lände an vid startplanen och hann kuitta ut startnumran samt språka med några bekanta löpare.
Najs.

Starten gick 13:30.
Banan var två vändor. En hel del vid vatten, vackert. Och kanske hälften på grusvägar/pedbanor.
Egentligen hade jag föredratt hela på asfalt. Men påstår inte att det saktade nå märkbart?

Hade med 4,5 dl vatten och två energigel med koffein.
Vattnet räckte och hade fått ner lite till om funnits.
(tar ogärna muggarna som arrangörerna bjuikkar, då jag är så oerhört värdelös på att dricka ur dem i farten)
Gelerna kändes som om de behövdes och att de hjälpte. Hade gärna haft en till eller två.
Note to self:
rejält med geler till vanda!

Bongade en del bekanta löpare längs banan också. Maratonisterna hade startat redan kl 12. De hade fyra vändor att avverka.
Bra väder och glada miner.
Lätt regn större delen av mitt lopp.

Jårs truli kämpade hårt. Enligt upplagd plan.
Kastade en blick på matchuret vid varvning. Visade 48 minsar.
Najs.
Hade alltså knaprat in två minsar på PB. Vilket alltså betydde att med gammPB-tempo under andra varvet skulle rekordet förbättras med två minsar...
•anade ju nog att tempo skulle avta en smula även om ansträngningsnivån bibehölls/ökade•
...och jag lyckades tilåmed knapra en minsar till.
Således 1:36:51 lyder jårs oerhört nöjda trulis nya personbästa.
Och jakten på halvmaran avslutas.



För denna gång.
Ty bara två minsar kvar ner till Dalwhinnieberättigande 1:34:××
Så att så att..
inte kan jag ju ge mig nu!

Tillika väldigt sugen på långlenkki nu. Efter abstinens under hela halvmarasatsningen. Och ganska väldigt sugen på att satsa på 12h i kåkkelby i maj.
Som ett första trevande övningsförsök på minst hundra på högs tolv.
Kanske inte halv och ultrasatsning behöver utesluta varandra nästa år?
En brutal bas behövs ju om jag ska klara 100K på 12h.
Och på en sådan bas kunde ju någon form av form byggas framåt sensommaren. Inte olikt denna säsongs sommarträning.
Vi får skåda och se.
•steja nog tjuund•

Kommande veckan siktar jag på långlenkki på fredag morgon. Ser ivrigt fram emot det.
Men ska nog bibehålla något pass per vecka med hårdhet också. Inför kommande höstmaror.
Vanda och Porto.
Vanda blir enligt planA hårdsatsning. Gärna tilåmed under 3:30 en gång till. Som liksom kvitto på att jårs truli blivit nålite bättre och att kyrönjoki inte bara var en rändåm täysosuma.
Etablera mig som sub3:30-kapabel. Liksom. Typ.
Och Porto åter turistupplevelse. Såsom utlandsmarorna behöver vara. Det är för mycket om och kring, för att jårs truli ska kunna satsa på optimalt resultat.
Möjligen kan jag keta för utomlandsrekord eller nåt..

Nästa arrangerade grej är ultra-intervaller. 21-22.9 Starter var tredje timme under ett dygn. Tyvärr i terräng, vilket intimiderar oerhört.
Mest fasar jag för onda fötter av sten och rötter.
Eller att håla och slå mig fördärvad.
En förberedelse grejade jag idag. Nämligen nya skor...
(ska såklart ha med mig några par FajvFingärs -och ett par saucony)
...men nu har jag dessutom kirrat ett par hoka one one speedgoat.
Är tilåmed nålite ivrig att testa. Åt allra minstone torde de skydda bra mot elaka stenar och ondskefulla rötter.
Superdämpade.
Högoddsare, förvisso, att jårs odämpade truli skulle kliva in i ett par såna.
MenHej.
Vaihtelu virkistää!

Återstår att se om jag klarar av att keta i dem.
Det finns oerhört bra sätt att få reda på.
För mig: testa.
För dig: steja tjuund!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar