mellan pörkenäs och vanda

Idag är det lördag, två veckor efter ultra intervallerna.

Vänsterknäet svullnade upp betänkligt och har varit mer och mindre styvt i fas med det.
Då blev det lämpligt att testa min hittills återhållsammaste nedtrappning inför maraton. Som ju ska ketas om en vecka. Lördag 13/10. I vanda.
Är det tänkt.

En förutsättning för att orka engagera motivation till den satsningen, var att få till ett vettigt effektpass förra lördagen. Och att knäet skulle hålla någotsånär för den belastningen.
Det fick jag. Och det gjorde det.
Det blev en edsevö-bennäs-runda. Ett 23-kilsars fartlekspass med 5×2 hårda kilsare med tvåkilsars mellanjoggar. Gubbkroppen och benen kändes starka och bra. Men tempo var inte bra. Trots energigeler inför alla -utom första- hårda tvåorna.
Janå ingen katastrof. Inte behöver ju tempo vara så svindlande för maraton. Dock ett jobbigt, ehuru väntad, besked om dalande form.
Knäet svullnade upp samma dag. Men var bäkk ån bättringsträkk nästa dag.

Jårs truli tröstade mig med att uppfinna en C-målsättning. Så nu har vi en najs uppsättning:
A: personbästa
•utopiskt; skulle vilja -men förmår inte- tro att det är möjligt så att man sku orka tagga och satsa•
B: sub-3:30
•jårs truli kan bedra sig, men troppas att det är möjligt•
C: alla tre inhemska marorna i år på/under 3:30 i jimånsnitt
•skulle kräva något i stil med 3:32•
Sämre än dessa så är det skit samma. I så fall gäller det bara att fullfölja så man får en oerhört najs medalj och mitt tjuförsta maraton.

Förra veckan klarade jårs truli av att vara oerhört väldigt återhållsam. Inte minst pga knäet. Lördagens fartlek utgjorde mer än hälften av den veckans mängd.
Den nu på sista versen sjungande veckan har innehållit snäppet mer mängd. Men återhållsamt inuff. Och dagens fartlek var en skalenlig halva av förra lördagens. Dvs 5×1 med enkilsars mellanjoggar.
Före den lenkkin hade jårs truli käkat frukost...
(och kluppit gräs som uppvärmning)
...för att -om möjligt- få nålite mer spiid på hårda kilsarna. I avsikt att ingjuta en dos optimism inför kommande maratonet.
Och det tåjmade. Neppärligen några imponerande temposnittar. Men ger ändå sken av att den dalande formkurvan har hejdat sig en smula.
Najs.
Även om det är nålite manipulativt.
Najs.
"I krig och kärlek och maraton är alla tillåtna medel tillåtna"
(gammalt ketasordspråk)

Det utmanandaste skedet av nedtrappningen -och det befarade jårs truli på förhand- var när knäets tillstånd började visa klara tecken på att vända till det bättre.
Vilket i detta fall hade varit fr.o.m i måndags.
Från tidigare erfarenheter visste jag att då brukar jag betrakta faran som över. Och bli så lättad och ivrig att jag tenderar att börja ösa på som vanligt.
•och oftast går det ju bra•
Den här gången. Med maratonet som förtjänar nedtrappning. Har jårs truli hållit ganska väldigt oerhört hårt i det proverbiala kopplet.

Hittils har det som sagt tåjmat. Bra där gubb!
Och med bara en vecka kvar torde riskerna för förivrelse vara ringa. Speciellt med tanke på att dagens ketas är i hamn. Kanske försumbara?
Lägg därtill till att LaMarzoccon ska på service på fredagen. Vilket gör att vi böövär starta tidigt för att hinna till kaffecentralen i tid. Vilket i sin tur omöjliggör nå sista panisk morgonlenkki på fredagen.
Najs.

Summa summarum. Inför vanda. Det finns tillräckligt mycket positiva aspekter för att piska upp behövlig motivation.
Återstår att se om det förverkligas.
Och återstår oerhört att se vad det i så fall ger för utdelning.
Najs.
Najs att du har sådana ganska oerhörda orsaker och väldigt oerhörda skäl till att steja tjuund.

Därför, min vän.
Steja tjuund!
Steja oerhört oerhört tjuund!
Så ska jårs truli tjånga en försvarlig älgklimp i lådan. Och röika och fundeera.
•och baket röikpausen ska klimpen få simma i skjut nejgjutjärnsgrytan•
Såheså!