I torsdags var jårs truli, som tidigare hintats om, på keikka till åbo. Hade fått i uppdrag att överraska en jämntfyllare med en lagom dos qigong. Det var mycket hedrande i sig, och lägger man därtill en heldag yammuköras så blev paketet oemotståndligt.
Första halvan av nerköran gick på våta vägar. Då körde jag sakta. Ovan motorpedist som jag är, känns det lite läskigt. Inte att köra sakta, alltså, utan på våta vägar. Sen från hämeenkyrö var det torrt och tilåmed soligt mellan varven. I åbo ficks det brunch och sen ett par pass qigong på en somrig och skön qigongbana. En aning svalt, men mycket energi. Jårs truli som inte har dragit nå pass på ett par år, njöt verkligen av det. Mycket roligare än väntat, rentutav!
Uppköran hade jag tänkt åka via harjavalta-pori-strandvägen.
Av nån orsak glömde jag ta norrut mot harjavalta och hamnade istället ut mot rauma. Det kårjade jag genom att ta av vid lappi och digga den kula lilla väg, lappi-eurajoki, som vi bekantade oss med när vi hämtade kära fruns virago.
Genast efter motorvägen, när jag vek av norrut (pattijoki-eura-mm..) började det regna. Ösregna. Körde saakta igen. Nu var det inte bara våta vägar, utan vatten på vägarna. Mycket vatten. Och på visiret. Det gick bra, men var mer upplevelse än njutning. Om vi säger så. Hade tänkt stanna och tanka och ha kontakt med hemmaplan. Men ville inte stanna förrän jag kommit ur regnet. Visste att utsikterna var bättre längre norrut. Vackra vyer bland mäntyluoto-ahlainen. Säkert ännu slåendare i solsken. Först efter merikarvia upphör regnet. Skönt. Tänker första bästa tankställe stannar jag. Slingriga backiga smala skööööna vägar. Men ingen bensastation. Efter sideby större väg, men ändå trevlig köra. Sen upp på rix8an. Och soppatorsk. Stannade vid vägkanten och pÿnjade nålite med telefunken. Fick veta att ingen mottagningskommitte i närpes att vänta. Bra så, med tanke på hur länge det dittills tatt. Vred bensakran på ressu. Och kom mig till kstads aabeesee. Av åttan och in mot närpes. Där min efterlängtade pizzeria hade stängt..
(alltså jag var försenad)
..petade i växeln igen och körde hem. Hårt. Hade blivit småfuktig in på bara skinnet, trots mycket bra utrustning. Så jag mårade och huttrade. Hemma halv elva. Dagssaldo 941 kilsar. I ur och skur. Yammun gick som en schweizisk klocka. Eller som en japansk motorcykel :o) Och så fick jag veta att den drar mer bensa när man kör hårt. Mycket mer. Bra att veta. Och vid andra soppatorsket vred jag på ressu utan att stanna. Krångligt utan bränslemätare. Men koolt.
I fredags jobbdag. Med sovmorgon och lång lunchpaus.
Igår hade jårs truli tänkt sig rensa grus & stenar ur diken, tvätta yammun, trimma gräs, hämta cementplattor från sunds, tanka yammun och montera usb-manick på den. Och iväg på långlenkki vidpass hajnoon. Hahhaaa! När klockan passerade tolv med en tung suck, hade jag kommit drygt halvvägs med diken. Janå yammun hade jag tvättat mellan skottkärrsvarven. Hade avfärdat övriga projekt från agendan. Färeslog till mig själv, att två vändor till med kärran så får jag fara på lenkki. Och sen färdigt imorgon. Läs idag. Innan du (läs jag) får starta yammun. OK, diil!
Tänkte först att tre timmars hårt fysiskt arbete under, så räcker det med måttlig lenkki. Effekten blir ändå åt långpasshållet. Men fick sen den überbriljanta iden. Med den bakgrunden skulle långlenkki ge en metabolisk mastodonteffekt och ändå belasta foten med "endast" ett fjuttigt långpass.
Bra där, gubben!
Så blev det. En jeppis-runt variant med långa radier och nålite krumbukter. Foten kändes och känns bra. Men med förra veckans tendenser i färskt minne, avvaktar jag med utvärdering. Alltså haver dens långlenkkitolerans förbättrats eller icke?
Steja föralldel tjuund, så får du veta. Först av alla.
Kul i alla fall att tycksa kunna träna en aning mer. Polar tycker också att jag har kravlat mig upp från underträningens rand
Löpningen gick helt ok. Tänkte längtansfullt på FajvFingärs nog. Och pulsen driftade från 20 kilsar, så sista milen blev gaanska töögig. Snittempo 6:23, alltså marginellt bättre än senast. I vintras klarade jag åtminstone 25K utan nämnvärd pulsdrift. Sämre kondis eller värmen? Bådiåkk?
Hade tre deci vatten med. Har e meir viri, are tii firi. Men "train low, race high" neh?
Inga planer på hårda pass i dagens läge. Inte heller riktigt ännu dags att testa fajvisar eller barfota. Ser fram emot att på något sätt medverka i david-40, men obsesserar inte över eventuell hela eller halva eller så. Ganska kool. Inte likgiltig, utan mer som tillfreds över att kunna keta någorlunda mängd.
Följ med den sakta och ºvisa övergången från rehab till allt effektivare träning, genom att steja tjuund. Bära eller brista?
Låtom oss steja tjuunade och se!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar