Igår startade KUR klockan 12. Och sprinterloppet (6h) avslutades alltså kl 18. Jårs truli hade som plan att vara igång minst halva den tiden. Som hyllning till deltagarna och som tröst för egen saknad deltago. Ifall foten tillät, löpandes. Och ifall inte, kompletterandes med något lämpligt alternativ.
Efter onsdagens VFF-test blev foten ömmare och svullnade upp betydligt. Visandes åt allra minstone att den inte är redo för FajvFingärs. På fredagen gjorde jårs truli en liten cikoriavända tillsammans med folke j. I merrell. Då ömmade foten lindrigt, på en skala lindrigt-måttlligt-kraftigt. Och efteråt var den också en aning mör. Men på morgonen igår hade det tagit ett steg åt bättre hållet. Ett tecken, således, på att den hade tålt den lilla belastningen bra. Det -plus faktum att jårs truli klarade ekorosktestet- gav småttsamt hopp om långpass igår.
(testet utgörs av vårliga risroadaset till ekorosk, alltid lika spännande -för att inte säga ännu spännandare- att se om man får åka med hem igen)
Hade diilat med lillabror, att han skulle keta iväg viidipi mot bennäs. Som hare. Så satte jårs truli fart och sprang ikapp honom i sandsund. Eller det där med viidipi kan ha varit en remarkabel överdrift, vid närmare eftertankes kranka pejlness. Men hosåhelst. Vi rundade bennäs-edsevö och från abc spurtade brodern hem. Siktandes på halvmara, varför nöjandes med måttligare långpass denna gång. Själv vände jag ut mot laamos och broarna, eftersom foten inte hade sagt ett knyst. Avslutade söis med en omvänd brorunda-ish. Utan sjukt i foten. Och fick ihop till något över halva kåkkelbytiden.
Najs!
Foten ser också bra ut idag. Alltså inte bra, som i spegelbild av högerfoten. Utan bra som i inte sämre än igår morse. Första av nyckelpassen inför david-40 därmed avklarat.
(2-3 långa och dito antal hårda pass)
Inte är jag redo att anmäla mig än, men nålite grand steg nog hoppet tillbaka. Från svackan det hade efter onsdagen. Just nu tror jag på deltagande. Sen får man se, OM man stejar tjuund!
Fort gick det ingalunda. Snittempo låg på 6:25. Inte behöver det gå undan så värst på långpassen, men en antydan om att PB-formen knappast befinner sig i den absoluta viciniteten, ännu. Var det förvisso. Men nästan en månad kvar, så jäitä hattuun. Kanske snittet blir snäppet bättre på nästa långpass. Vi får se, OM vi...
Fotens relativa brahet triggar genast blicken framåt. Mot fler maror. Jakupas i juni är sannolik. Ehuru kanske inte som PB- (och ännu mindre PortEllen) satsning. För det brukar vara varmt då. Och jårs truli är bedrövlig på värmeketas. Vilket teneriffa visade med all önskvärd tydlighet. 4:13 och karriärens sämsta maratonresultat, evär. Mittiallt kunde man försöka sig på att tassa barfota istället. Det vore väl något det. En utmaning av rang och dignitet. Helt annan kaliber än barfotamaraton i botniahallen. Hmmm, vi behöver fundera och betänka på saken.
Sen är ju LochNess redan inbokad
Den är ämnad som turistupplevelse. Och ingår således inte i PortEllen-2016 projektet. Kan bli kankaanpää igen, som får bli årets hårdaste mara, för jårs truli. Och om träningen tåjmar, en seriös attack på 3:30. Saa sii, OM man stejar tjuund, vill säga!
Nu ska jag roska liv i min kära fru. Och locka ut henne på motorpedsutfärd. Till café salteriet, är det tunket. Hoppas du också har något kivogärt att se fram emot denna söndiga dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar