cementklumpens skogstur

I kveis hade jårs truli lagat en meducinsk chili-con-sojakross gryta, för att bota min kära fru. Väldigt rik på ingefära och vitlök och något måttligare rik på chili. Naga morich och rökt aji christal. Mums. Men. Tsåkkhövo -som bajdövej inte utgjordes av min kära fru- måste ju tvunget slafsa i sig allt som var kvar i grytan sen, alla var mätta och belåtna. Och för att säkert inget skulle gå i hukka, därtill torka ur både tallrik och gryta med djiiajjsemlor.
*huhhu*
Ju längre kvällen led, desto mer led jårs trulis oerhört stinnpemppade vamb. Kan i efterskott föreställa mig hur semmelmassan sög åt sig all vätska och tillverkade en rejäl klump av betongliknande materia, som var näst intill omöjlig för matsmältningsapparaten att rå på.
Seinon var lidande och natten var kvidande.
Inte en chans att ens tänka på frukost före folke j:s och jårs trulis skogslenkki. Klämde i mig ett par espressoshottar, för att ruska liv i kroppen.
Elvatiden körde jag iväg till folkes (märkväl hur seriöst jag faktiskt tar det här viloveckaset, annars hade det ju varit najs att keta dit som uppvärmning). Och så tassade vi iväg till skogs. Förutom en fruktansvärd uppförsbacke med glashal is, där det tenderade att suta nålite, var det helt ok före. Icebug som gällde nog. Med nå annat hade nog man varit i det proverbiala pisset. Det är helt kul att lufsa åpå i terrängen. Inte lika kul som att nöta asfalt eller liknande, men veej kulare än löpande band.
Benen kändes en smula trögsprungna, oklart varför. Måhända de ovana omständugheterna?
Magen kändes kompakt och klumpig. Sura uppstötningar varvade med vitlöks- och ingefäradoftande rapar. Som om man just hade stigit upp från middagsbordet, trots att det hade gått öbaot-givårtejk femton timmar. Huruvida det som slank ut akterifrån också doftade vitlök&ingefära, framgår inte. Eftersom folke j tåjmade som utmärkt guide, så ketade han framför. Och snyggt, aj majt ädd

Lite dryga tolv kilsar fick vi ihop. Och förutom den omnämnda backen i början hölls uppenbarligen pulsen i lågzon. Snitt 120 placerar sig nog i viloveckasammanhang med marginal. Snittempo 7:02 även om det är ointressant som en gammal ostkant i trailsammanhang.
Trots gymping, USD (utan desto märkvärdigare uppstötningar, note bene) och lååångt bastubad, känns tanken på frukost ännu inte speciellt lockande. Skulle helst tupplura. Men kanske bäst att försöka börja på och se vad som händer?
Ska nog testa lite annat upplägg inför nästa söndags kotirataultra, även om energin säkertligen hade ruckit till femti kilsar idag!
Annars och i övrigt, helnajs med en riktig vårfiilingdag. Sen är vi redo för en vintervecka. Imorgon får man sannolikt motionera med snöskottas. Hoppas ändå på måttligt, så det inte kräppar min vilovecka!
Janå det där nålite, stejaen tjuund nu så jag inte behöver taga fram trätarfingret något!