i strumplästen

Efter en välförtjänt vilodag igår, var det dags för en lågpulsrunda ikväll. Staffansnäs-kivilös tillsammans med folke j, var det som hade skrivit in sig på agendan. Det ganska kuligaste med det, var dagens fotbeklädnad. Nämligen förra veckan råkade mitt norra öga snubbla på nå specialstrumpor. Åhå liksom, jag som aldrig vid min kofot använder strumpor. Eller janå i icebuggarna nog -annars skaver de sönder och samman mina ömtåliga fötter- och när vi gästar nå ställe där jag inte täcks gå barfota eller ha typ feelmax eller nå sånt. Men därutöver bejsikli aldrig. I alla fall.
De här specialstrumporna kallas FYF (FreeYourFeet) och ska vara i stället för-, inte inne i, skor. Drabbades gjorde jag ju, akut och omedelbart, av våldsamt ha-begär.
(jag som just hade konstaterat att jag inte lär behöva skaffa nå nya skor i år, men åkej de här är strumpor)
Och klickade följdaktligen *klickelis* i god tid före hjärncellen hade chans att ta ställning till beställningens º av behövlighet. Hamnar väl i värsta kejs att gräva fram det gamla goda kafferi-begreppet "livets nördtorft"
Alltnog. Som ett brev på posten, hade de kommit hem redan idag

De var iofs inte direkt rekommenderade för vinterbruk, men då det visade -6ºC i eftermiddags, tänkte jag att det kan nu inte vara nå trabbel. Det klarar man väl nästan barfota. Så då pukade jag tårna i sina respektive fack och tassade iväg mot staffansnäs, via lockanberget.
Första kilsarn kändes de kalla, men snart nog hade fötterna arbetat upp värme. Efter det var det inga bekymmer på det området. Fast resten av gubben fick rätt kallt. Och händerna frös trots påsahandskar. Och det visade -13ºC när jag kom hem. De är mycket nära barfota i känslan. Och löpglädjen. Fantastiska såtillvida! Lite skyddar och skonar de fotsulorna, men inte är sandasgruset direkt skönt att springa på nå längre sträckor. Och så tenderar de vassa gruspreplorna, precis som med barfota, att fastna i sulan så man efter några steg vill hasa bort det. Vilket lite grand kräppar rytmen. Men superkul grej, som blir kul att utforska vidare och under andra förhållanden. Speciellt hala är de inte, även om de självklart inte är nå icebuggar.
Och ojojj så sköna att keta i, som sagt!
I övrigt visade kvällens lenkki att kroppen och benen är återhämtade från lördagens, men inte till hundra pråsang. Och på tal om lördagens urakka, digga den här grafiken på pulskurvan från den lenkkin; så här ska det se ut då man petar i turbon

Janå imorgon är det jeppis-runt-dags. Utan pulsvarning, men också utan hårdare partier eller vetor. Då blir det nog skor, om än neppärligen nå stadigare än FajvFingärs. Och på onsdagen är det löpande band som vanligt. Men troligen nån sorts intervallstege som ovanligt. Enda chansen att få in ett hårt pass denna vecka. Och det vill jårs truli ha, eftersom nästa är vilovecka.
Åålrajtski denn, steja tjuund så får du veta allt det där du behöver veta, och en försvarlig del av allt det där du bara för ro skull vill veta!