Vi ska ta hand om stig tills måndan...
(min kära fru och jårs truli. mest min kära fru. hon gillar stig)
...sen donerar vi den till välgörande ändamål, eller nå..
I tisdags var jårs truli på en jeppis-runta. Det var så kallt att jag fick tungt att andas. Vet inte hur klevärt det var att ta den lenkkin utan airtrim? Men det var faktiskt inte kallare än -14ºC vid avfärd och -16ºC vid hemkomst så föga lät sig någon sådan behövlighet anas. Sen dess har min röst understundom varit en liten smula raspig.
Det blev utan pulsvarning. Annars inte hårt, men ansträngande pga att andningen blev så jobbig.
I onsdags blev det löpande band. Inte i lågpuls denna gång, utan som nån sorts intervallstege. Ve och fasa vad tungt det blev. Trots att jag inte gav mig på några desto hårdare tempor. Janå det var första ickelågpulsade löpandebandpasset, på hela denna vinter.
Farten kommer inte frivilligt till gamla gubbeben. I all synnerhet inte för en slösävlig distanstraktor. Om den nu kommer tess, vi får väl se..
Kände mig rejält medtagen nog, efter de passen. Och nog spökar kanske förrlördagens långlenkki, med insprängd hårdkörning och allt, också i kroppen ännu. Kan jag tänka mig. Igår, och tilåmed i morse en smula, övervägde jag ännu att ta en extra vilodag idag. För att öka chansen till bra långlenkki imorgon, om inget annat. Men piggnade till under dagen(s lunchlur) så då bestämde jag mig för att ta en riktigt lugn -typ återhämtnings- brorunda.
Trots föredömligt återhållen takt pipade garmin sin beskärda del pulsvarningar. Och efteråt gav den 24 timmars återhämtningstid. Det är typ rekord efter så kort lenkki. Inte rekord på nå bra sätt, nota bene. Och jag tvivlar på att det enbart berodde på den förtjusande La Luna
Med det i åtanke hade det nog varit lika så bra att vila idag. Trots att inte känslan i övrigt -eller heller benen- erbjöd något att klaga på. Också GPS-pulsen var bra, så inte misstänker jag nå förkylning, eller så.
Ej heller befarar jårs truli någon kolossalare kollaps, ty nästa vecka är trots allt vilovecka. Och det var ju meningen att detta träningsblock skulle vara ganska tufft, eftersom det bara är två veckors.
Det är bara morgondagens långlenkki jag känner osäkerhet inför. Meningen var sidu maratondistans i lågpuls. Såsom också förra träningsblocket avslutades. Då blev tiden 4:23:nånting. Och det var helt uthärdligt.
För morgondagens keikka hade jag initialt tänkt mig jeppis-runt+edsevö-bennäs. De brukar gå att addera till maradistans utan större besvär. Men med dagens besked vill jag inte vara på nå långa avstånd hemifrån. Djastinkejs. Mycket flexiblare då. Blir det nå strul med pulsen eller eljest, så går det smidigt att avrunda. Förstås lättare hänt att man hittar nån lämplig ursäkt och avrundar i onödan. Men är man så inihelvete mesig så får man skylla sig själv. Då förtjänar man ingen PortEllen heller, såheså!
Åålrajtski denn. Nu har du saker och grejer att steja tjuund för:
-ska stig uppföra sig ända tills måndan? eller blir vi tvungna att dränka den i brunnen? kommer den nånsin att kakka när dens specialhusse är med?
-får jårs truli avsluta träningsblocket med äran i behåll? eller får jag jogga hem med mjölktåget imorgon?
-lyckas kroppen återhämta sig från belastningarna? eller har jag bitit av en större tugga än den kan svälja? och blir det nån fart på gammbenen, även om kroppen lyckas återhämta sig?
-får jag nå sällskap till morgondagens lång(?)lenkki? eller blir folke j förkyld? går lillebror att yllyttää? nån annan?
-vilka skor tar jag imorgon? eller blir det strumpor?
Åj och våj, vad ooliidligt spännande. Helst skulle jag sitta här och steja mycket väldigt tjuund. För att inte missa ett uns av ett dugg. Men någon måste ju ut och göra riisöörtschen också. Steja därföre desto tjuundare du. Lÿyd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar