barfota-2014 4) fajvfingärs långlänk

Våren tuffar på temmärligen tufft, och nu blev det officiellt sommartid dessutom, därmed är löpmattesäsongen formellt avslutad. Kan förvisso bli nåt rändåm pass på mattan, om det är skitväder då ketasnerven klöjis som värst, men i övrigt är det nog utomhus som gäller det närmaste halvåret.
Självaste barfotandet kan, föreställer jag mig, börja nån gång när nätterna landar på plus. Ingen panik ännu med den saken, fast viss ivrighet nog bubblar under ytan.

Igår sammanföll lust till långlänk med längan efter fajvfingärsnjutning. Valde jeppis-runt, som ger åtskilliga möjligheter att avrunda när det känns behövligt. Samtidigt ett ypperligt tillfälle att testa fajvfingärsformen. Förra lördagen ketade jag 14 kilsar i dem, utan nämnvärda bekymmer, så jag visste att en långlänk (äs in > 15 km) ska vara möjlig. Men jag hoppades på ännu mer, så att det sku gå att välja skor efter humör, utan att funtsa på hur långt man vill keta. Det blev faktiskt en hel jeppis-runt maxi och saldo 27,7 kilsar, betydandes att fajvisarna härmed kan betraktas som fullvärdiga ketasskor. Visst var vader och fötter sjuka och trötta, men inte mer så än mage, lungor eller huvud.
Ett mål är således uppnått och fajvfingärs är härmed mina huvudsakliga ketasskor.

Stretchade lätt och åt&drack ivrigt i kveis, baket länken, men känner nog av en aning träningsvärk i fötter och vader idag. Här får fötterna skön återhämtande massage:

Bamse ville också testa :o)

barfota-2014 3) fajvfingärs utomhusdebut

Rejält kliv framåt i nedräkningen mot barfotaketaset. Igår inleddes nämligen utomhussäsongen med fajvfingärs, om man nu inte räknar las palmas och det gör man inte. Riktigt redo för barfotadebut är jag dock inte ännu...

...kalla mig pito baa!

*paranjtes*
Tibialis Posterior krånglet försvann och har inte återkommit.
*slut paranjtes*

Säsongsdebuten blev en brorunda med alternativ öppning, fjorton-ish kilsar. Vaderna bekräftar att de är redo för riktiga länkar i minimala skor, vilket jag tolkar som att de också ska klara barfota utan bekymmer. Det bli snarare fotsulorna, föreställer jag mig livligt, som kan ställa till bekymmer.

De nya fajvisarna har bajdövej 45 kilsar på kontot, tänkte följa med där och få en uppfattning om hur länge/långt de håller.

Kallt och blött om fötterna blev det. Känstade obehagligt till en början, men sen kom fötterna igång...
(blodcirkulation änd staff)
...efteråt lindrigt domnade fotsulor och tår.
Konstaterade att snö går bra som underlag, i paritet med vanliga ketasdojor, medan de är värdelösa på is.
Barfotaketas på snö/is känns otänkbart.

I ivrig väntan på vårigare vägar..

barfota-2014 2) vårdagjämning

Debuten för barfotaketaset närmar sig med stormsteg...
dessvärre snöstorm

På den positivare sidan har jag munterheten att rapportera, att vaderna inte är lika sjuka längre. Egentligen inte sjuka tess efter onsdagens fajvfingärstimme på löpmattan, endast lindrigt ömma i nedförstrappa. Det tolkar jag som att de börjar vara redo för seriös utomhustjänst.
Redan i höstas gjorde jag brorundor (12 kilsar) i fajvfingärs, så "klack"lösheten i sig är inget större problem, men den justerade tekniken -med fotisättning under, snarare än framför, kroppen- tycks nog ställa betydligt större krav på fot och vad. Menmen, aberaber, butbut, låt oss tro och hoppas som små loppor, att vinterns timmar på löpande band och morgonlänkarna i las palmas har gett resultat!

                       *paranjtes*
En liten Schmertz i vänster underben har iofs känts av, just ovanför inre knylan (mediala malleolen), sen lördagens "½-mara". Jag trodde att det var stortåns neråtböjare (flexor hallucis longus) som symtomade, speciellt efter att stortåns undersida femföreblåsade efter gårdagens löpmattapass. Men det känstade inte nå då jag pressade stortån neråt, varken med spetsen eller med rak tå. Så jag testade att lyfta valvet istället, liksom förkorta foten utan att använda tårna, och då tog det sjukt på aktuellt ställe. Därmed kunde vi fastställa, om inte diagnos, så åtminstone misstänkt muskel. Jup, du gissade det, tibialis posterior!
Min gissning till varför det uppstod, är att jag ketade för långt på lutande underlag i lördags.
Det lustiga var att då jag hade spunnit och slappnat av den några gånger, egentligen avsett i diagnostiskt provokationssyfte, så märkte jag att det blev lindrigare. Nu då jag testar, äs vii spiik, får jag spänna mycket kraftigt för att få fram någon känning alls. Somsmärtafastlindrigareliksom.
Gissar att den inte är skadad eller i egentlig mening ens överansträngd, utan bara lite mjölksyrestinn. Stämmer också med lokalisering, då typisk sensmärta från TP paa vara bakom/under malleolen, snarare än ovanför.
Om den är rejält öm ännu imorgon så får vi ändra den preliminära diagnosen, åårvåttsejjuu?
                      *slut paranjtes*

Nåväl, tillbaka till vårdagjämningen, takatalvi på ren finska. Det riktiga barfotaset har jag tänkt börja med tidigast efter övergången till sommartid, knappast före underlaget börjat kännas torrt och varmt och mysigt och välkomnande. Men utomhusketas med fajvfingärs skulle nog börja smaka mannagryn. Jag hade hindat börja drömma om en brorunda inkommande lördag, i fajvisar alltså, men det ser nog ut att förvandla sig från våt önskedröm till snöblöt mardröm. Får väl vara nöjd och belåtenhetsfull bara man inte böövär plocka fram spikskorna...
...fast brorunda blir det nog på lördag ändå, föreställer jag mig, om jag så ska måsta låna snöskor!

ps: nu får jag inte TPn att kännas hur hårt jag än spänner

barfota-2014 1) uppladdning

Nu tänker jag hajdjäkka den här bloggen för att logga funderingar och erfarenheter från mitt barfotaprojekt...
(barfota-2014)
...därmed inte sagt att inga inlägg om annat kommer att förekomma, det får vi se.
Den har ju legat i träda flera månader ändå, så våttdöhekk. Inte så att impulser skulle ha saknats, frön till inlägg s.a.s, det är snarare motivationen som inte riktigt ruckit till att förverkliga.

Janå med det undanstökat kan vi raskt ta itu med dagens tema, barfota-2014, först något av bakgrund:

I höstas när det blev svalt och lätt att andas, blev ketasrundorna sakta men säkert skönare. Det fick mig att tråma in ett pass till per vecka, landandes på svindlande två pass. Extrapasset blev vigt åt fajvfingärs, som ytterligare stärkte njutbarheten med åtskilliga snäpp. Det i sin tur skapade en önskan att småningom övergå till fajvfingärs som huvudsakliga skor, medan ordinarie löpskorna får ta parentesplats, i stället för tvärtom.
För att skapa förutsättningar för den förändringen inför stundande säsong, har jag ketat ett fajvfingärspass per vecka på löpande band, efter att höstmörkret kom och avslutade utomhussäsongen .
(helgpasset har nog avnjutits utomhus hela vintern, med 1-2 undantag)

Men så drabbades jag av barfotasjuka, efter att ha läst några inspande böcker och diggat en hel del material på nätet. Därför har jag nyttjat vintern till att försöka fixa till ett löpsteg som bättre passar barfota- och fajvfingärslöpning. Det har gett mig nästan oavbrutet sjuka vader hela vintern, för vartefter vaderna återhämtat sig från belastningen och anpassat sig till höjda krav, så har även fötterna blivit starkare och uthålligare, vilket tillåtit effektivare utnyttjande av tekniken och påföljande ytterligare ökad belastning på vadstackarna. Än är jag inte där, att kunna ha fajvfingärs som huvudsakliga skor, å andra sidan har mina nya "ordinarie" ketasskor visat sig ge förvånansvärt skön löpkänsla i kroppen, så det känns inte så himlades angeläget längre.

Menmen, fajvfingärs är inte barfota, även om känslan påminner. De skyddar fotsulan, så man kan keta på nästan vilket underlag som helst. Årets barfotaprojekt är att införa helt barfota pass. Målet är att klara en hel runda, typ 12 kilsar, på blandat underlag. Kring hälften på spånbana, föreställer jag mig, plus vägen till och från. Jag tänker i praktiken göra så att jag tassar iväg barfota, med fajvfingärs i händerna, redo att dra dem på så fort det känns behövligt. Vilket de första rundorna befaras vara efter några meter, snarare än några hundratal meter :o)  Planen är att fötterna ska vänja sig vartefter. Huruvida målsättningen är realistisk har jag ingen koll på, vi får se...

Förberedelserna är i full gång. Som sagt inlärning av en löpteknink som belastar, men även stärker, foten mer. Specifik styrketräning för foten ingår också. Liksom regelbunden massage i form av att jag trådar "omkring" på spikmatta medan jag tvättar tänderna. Inte varje dag, men mer än varannan. Utomhushärdningen har också kommit igång, om än bara i form av ynkliga räder till roskis och postlådan.

Meningen är inte att ha barfota som huvudgren heller, utan jag tänker mig typ 50% fajvisarna och så löpskor i ena- och barfota i andra 25%skanten.

Jag har för avsikt att posta på denna plats, när jag har något att rapportera, och minst en gång per vecka utlovas funderingar kring temat om inget annat!