barfota-2014 14) fegfarbror

Måndag igen, och därmed dags för barfotaketas. Men regningt och svinkallt, surt. Funtsade nog att det går bra sen man väl är igång och kan bli riktigt kul på sitt sätt. Vägde för och emot, inne eller ute, de sista timmarna på värkstaden...

...till slut tiltade det över mot löpande bandet. Enkelt och smidigt. Inte heller oskönt, även om såklart inte samma kittlande barfotaglädje som utomhus. Till saken hör att nästa ketas blir lördagen, så eventuella överslitage på fotsulorna har extratid att återhämta sig. Och löpmattan känns temmärligen stärkande för fotskinnet, bara man fattar att sluta i tid. Förra gången känstade det vid 40-45 minsar att det räckte. Då slutade jag och klarade mig helskinnad.
Idag skumpade jag åpå en timme utan varningssignaler där nerifrån. Men baket var nog sulorna ömma och det svala klinkersgolvet känstade väldigt skönt att gå och stå på. Har ännu inte vågat inspektera skinnet, men ömmar gör trampdynorna.
(ska be kära frun om en koll)

Nästa ketas, som sagt, på lördagen. Då tänker jag mig en morgonrunda i fajvisarna, eftersom vi ska på nå uppvaktas senare på dagen. Morgonrundorna är sköna, och bygger upp rejäl frukostaptit!

Har väl mer eller mindre bestämt mig för att delta i djejkåb halvmaraton. Tvivlar väl på att barfussingarna kommer att vara tillräckligt tåliga, men nå stadigare doningar än fajvfingärs blir det garanterat inte.

barfota 2014 13) dundersuccé

Det blev låångt i lördags, kåkkelby home-run i fajvfingärs. Målsättningen var att må mindre illa baket, än jag gjorde okt. 2010 då jag första gången testade den ketan. Det gick galant. Sex minsar snabbare dessutom, fast jag inte tess pressade på. Motvind var det i lördags, och det var det vejbäkvenn också, senast det begav sig. Trötta ben nog på slutet, men inte lika smärtsamt som senast. Ungefär cirkus 20 kilsar njutning, sen 5 kilsar övergång mellan njutning och kämpas och resten kämpas. Njutbar distans växer, najs!
Förra gången också känning av löparknä vänster, som lämnade å besvära i några veckor efter. Inget sånt denna gång.
Och. Fötterna orkade, utan att klappa igenom. Alltså känslan att fjädringen slår i botten, fotens svikt utmattad. Ett utmärkt kvitto på att fötterna är i skick och att fajvfingärs tåjmar. Barfota -åtminstone ännu- inte lika obegränsat.

Alltnog, efter välfötjänt vilodag igår -till betydande del spenderad på vespasadeln- blev det barfotarunda ikväll. Trodde det skulle bli tufft i värmen, men regnet och åskan kom med räddande svalka. Blandat underlag, med asfalt, grus (kort bit), spånbana och rapaväg...

...mycket skönt!
Spånbana är faktiskt morjens barfota, men kanske allra kuligast var den klottiga rapavägen. Typ ari 6 år :o)
*klafs*klafs*klafs*
Blev knappa 10 kilsar, mycket bra för en måndagsrunda. Känstade inte långt tess, utan bara kul...
...tala om löpglädje!
Ser redan fram emot nästa ketasrunda, och framför allt nästa barfotarunda..

barfota 2014 12) på löpande band

Regning och trött dag. Jag hade siktet inställt på nå barfotaketas ikväll, så det pärttade nålite att se vägarna bli plaskigare för var timme som gick. I något skede, när jag insåg att det inte hinner torka upp även om det slutar regna, bestämde jag mig för löpmatta.
Föreställde mig att en timme borde vara möjlig, men avbröt baket sju kilsar när det började svida under trampdynorna. Janå måndagsketorna brukar ju ligga där kring sju kilsar, så helt ok på det sättet.

Barfota på löpmatta då?

I början nog en hel del av barfotaglädjen, även om underlaget inte är speciellt stimulerande. Men varning för brännskador och blåsor pga friktion. Om man inte har rejält med skinn på näsan (..nej sårry, under fötterna!) och/eller pöörfekt teknik.
Men blött var det i alla fall inte!

barfota-2014 11) hungrig herre

Idag var jag på min fjärde barfotarunda. Det blev två varv på hamnskogens spånbana, jämte dit och tillbaka. Hyfsat ömmande fotsulor, möjligen beroende på gårdagens 25-kilsare i fajvfingärs. Tänker mig att den mörbultade fötterna nå pikulite. Eller så är jag bara en farbror med känsliga fötter, också möjligt.
Janå, det var en kort och sakta runda. Mestadels njutbar trots allt, speciellt på självaste spånbanan.

Långlenkki dagen före fastedag, däremot, tillhör inte mina briljantaste idéer. Fast jag käkade till mätt&belåtenhet i kveis, har nog hungern idag varit avgjort besvärandare än brukligt på måndagar. Till och med antydan till femföre vinglig på förmiddagen. Bättre sen, av någon anledning, baket "lunch"luren.
Hade som plänB att fara och qigonga med masterQrt istället för ketas ikväll, men då hade jag ju inte fått äta tess idag. Därför blev det en vända, trots lindrig styvhet i vader och inte nämnvärt ÿberpigga fussingar.

Den egenhändigt spetsade yoghurten och espresson smakade förhållandevis förträffligt baket. Jag har dessutom läst nån stans att ketas på fastande mage kan tänkas ha vissa välkomna effekter, och intalar mig livligt att det stämmer. Själva ketaset är, till skillnad från bådibildning, inte extra tungt eller motbjuikkande på fastedagen. Man kan ju föreställa sig hur det gick för dem av våra potentiella förfäder som inte klarade av att keta då de var hungriga...
(det var inte de som blev våra förfäder, om man säger så)
...mot den bakgrunden kunde man förmoda att vi har det i generna.
Dessutom tror jag det är bra för hälsan att inbilla sig att de saker man gör är bra för hälsan :o)