jakten på halvmaran, episod 2

Midsommarafton råder..

Idag har jårs truli vilodag från ketaset. Välförtjänt och -behövligt efter fyra lenkkidagar.
Må-ti lätta distanspass.
Och så i förrgår andra 5×600 m intervallpasset.
Pga diverse futismatcher blev passet förpassat till larsmos fantastiskt fina löpbanor. Det var första gången jårs truli har genomfört ett pass helt och hållet på löpbana utomhus.
Vi bilade nämligen dit, via pännäinen, folke j och jag.

Det var ett tillfredsställande pass, med varje veto snabbare än föregående. Även om det skiljde onödigt lite mellan penultimata och läst-one-fäst-one. Samt att de två första var för långsamma.
Och att ingen förbättring från förra veckan kan skönjas. Som skulle antyda att intervallträningen bär nå proverbial frukt.
Hur länge ska det ta innan man kan förvänta sig nå skillnad?
Jag ketade uppvärmningen i kso-evo och vetorna samt nedjoggen barfota.
Väldigt väldigt skönt!

Igår fastade jag tills baket lenkkin. Vilken förlades till östanpås spånbana. Med försök till nå spurtliknande i uppförsbackarna. Benen kändes ganska kula, efter onsdagens intervaller och gårdagens fasta :o)
Sen var min kära fru och hennes eländige gubbstrutt ute och dinerade för att fira spetsdagen. Om två år är det femton, då får en femtonåring korkas. Samma sort som vi bjuikkade på när det sig begav.
Laphroaig 15 yrs.
En kul detalj är att den håller på att bli värdefull, tack vare att den inte tillverkas längre. Blev ersatt av en 18-åring i dömsis sortiment.

Från kafferiet kan rapporteras feber. Jårs truli har så länge jag varit kafferist föreställt mig att det förr eller senare blir dags att förädla hantverket genom att skaffa en manuell maskin.
•inte ersätta LaMarzoccon, hemska tanke, utan komplettera kafferiet•
Och nu har febern triggats igång. Genom att jag fick nys om en väldigt intressant beggad och moddad LaPavoni, som var till salu. Men hur som haver efter massa hitar och ditar, blev det att beställa ny.
Direkt från italien, för prisskillnaderna jfr hemlandet är bara så löjligt oerhörda.
:o(
Så nu är den på kommande.
Beställde en (förhoppningsvis) passande tamper från hemlandet. Som kompensaton och tröst, så inte sipilä blir sur och vred.

Igår skaffade vi en lektris röklåda, för att inte behöva laga laxen i det finska midsommarvädret.

Lådan verkar ha tåjmat. Fast galaxens urursligaste filéare var framme och förstörde fina firren en smula. Janå det fanns tillräckligt av den, så schitt dösejm.
Nu ska vi dra lott om vem som får äran att chaufföra och så ska vi dåinkka firren i bilen och pärtta iväg till ådön och ta reda på om fjärtböjaren.. kårjaan: fiskrökaren var lika ururslig som filéaren..
•heven fåårbid•
..simma lugnt, tÿÿpa, och stejatkaa tjuund!

jakten på halvmaran - episod 1

En och en halv vecka efter stockholm. Maran börjar vara bortsköljd ur kroppen. Mycket tack vare att ansträngningen hölls måttlig i sommarvärmen.
Och igår sjösatte jårs truli följande projekt "jakten på halvmaran"

Målet är att förbättra personbästa på distansen. Det rådande lyder 1:40:19 och härstammar från toholammin talvi 2016...
(på årets motsvarande klarade jag 1:40:36)
...hög tid att putsa!

Planen är att försöka rulla igång nålite intervaller här under sommaren. Och sen mot slutet av sommaren samt början av hösten, delta i några halvmaror. 2-4 stycken, nålite beroende på.
Första torde bli jakupas. Ifall jag deltar i tössbacka-trail halvmaran så blir det bara som lenkki.

Egentligen innehåller whiskyskåpet en väldigt ädel dalwhinnie, som får öppnas förs med sub 1:35.
Jag förmår mig inte riktigt spika upp det som målsättning, dock. För det känns sidu så oerhört oerhört avlägset. Även om jag brukar tycka att målsättningar inte behöver vara alltför realistiska.
Hellre missa målet, än att nå det och sen inte känna något.

Hittills har lenkkiarna efter stukkålma varit korta och lätta och få. Också denna vecka ska innehålla en extra vilodag. Närmare bestämt fredag. På grund av skäl och orsaker.
Men tillika en försiktig upptrappning av träningens mängd och intensitet.
Igår började sålunda intervallträningen. Jårs truli fick folke j medlockad till centralplanens löpbanor och där ketade jag 5×600 m med joggvilor. Det gick ganska bra, men inte oerhört bra. Om och när det går oerhört bra, ska jag öka till 5×800 m.
(i början av maj utförde jag 5×400 m i pännäinen, och det gick oerhört bra)
Kanske/kanske inte, det ska hjälpa mig att klara halvan på en tillfredsställande tid. Vi som stejar tjuund får skåda och se..

Idag var det dags för årets fjärde besök hos östanpås spånbana. Det, jämte eventuell terränglöpning, ska ersätta trappmaskinen. Från vilken jårs truli har semester. För att göra ersättningen oerhört värdig, försöker jag trycka på en smula i uppförsbackarna. Idag fanns det inte mycket i benen, med vilket att trycka på. Kanske och troligen beroende på just gårdagens intervaller?
(hoppas det i alla fall, och att benen kanske kan vänja sig)
Känns faktiskt helt bra att ha två vilodagar framför sig just nu.

Idag hade också en beställd väst kommit. Eftersom enda bältet som tåjmar bra, är det som endast tar tre decliter (två flaidor á 1,5) så hade jag fått för mig att testa väst. Hittade, och beställde, en med två halvliters soft-flaidor. Var väl sådär. Nålite som tissor som skumpade åpå ganska betydligt..

..ingen omedelbar hit. Men säkert användbar om man behöver ganska mycket vätska, men ändå inte riktigt camelbak-mycket. Och om man vill ha smidig äxess till medhavda keikkor Utan att behöva ta av sig eländet. Men ändå inte ska keta jätte oerhört hårt.
Och sen ska jårs truli nog testa den med mindre flaidor också. Även om den är disajnad för de medföljande.

Steja tjuund så får du veta hur det tåjmar. Och hur den oerhört spännande jakten på halvmaran framskrider!

asics stockholm marathon 2018

Jårs trulis tjugonde maraton, men första i stockholm. Och stockholms fyrtionde.

Så mycket som jag hade läst och hört om den magiska maran, har jag sen länge tänkt att förr eller senare.
I år blev det äntligen av då.

Årets grova skiss gick och går något i stil med:
-kirra 3:30 i ylistaro -> njut av upplevelsen i stockholm
-försök få upp farten en smula under sommaren -> delta i några sensömmar-hösthalvor och putsa det rekordet
•1:40:19•
-en eller ett par maror senare på hösten

Den utlovade värmen till lördagen gjorde nog frestelsen att starta hårt klart mindre. Så ambitionen att uppleva och njuta var nog fullt ut vad som fanns i sikte.

Vi flög ner redan med pyjamasflyget på fredagen, för att få en hel turismusdag. Tidig väckning iofs, men det var bara att fara tidigt och sova sen.
Vi fick rummet direkt från morgon, så det var en positiv överraskning. Passade på att frukosta på hotellet. Najs.
Hämtade startnumran och seedade upp mig..
(onödigt med tanke på milda ambitioner, men bara för att jag kunde)
..till startgrupp C

Najs.

Sen diggade vi ett oerhört somrigt stockholm. Kryllade av piknikgäng i parkerna och uteserveringarna var smockade.
Södernfiiling.
Käkade burgers på bishop's arms, som befann sig inom armlängd (biskops eller inte) från vårat hotellrum. Sen en liten vååköbaot, men som sagt tidig läggdags.

Jårs truli var inte nå närkke. Även om en viss skön känsla av förväntan befann sig i kroppen. Och med anpassad strategi skrämde inte värmen nå värst. Sov därmed oerhört gõtt.
Start tolv, gav utrymme för att göra hotellfrukosten rättvisa.
Najs.

Halv elvatiden tassade jag iväg mot stadion. Syntes inte så himla mycket av den utlovade växlande molnigheten.

I trappan till majabajorsamlingen träffade jag på fredrik l.
Najs.
Och tack vare att jag hade seedat upp mig till startgrupp C så råkade jag kenneth s inför start och fick en trevlig pratstund..

Najs.

Det var grömheters fullt i fållan. Men jårs truli hade nog hamnat rätt långt fram ändå. Bara 3:00 och 3:15 hararna skymtade där framme. Stämningen var förväntansfull och tjock.

 Före start flög nå jaktplan över oss. Nästan nålite frusipikkor då redan. Starten avpangades med många långa gevär. Ingen ynklig startpistol här inte.
Sen tassade vi iväg. Många tassande fötter.

Varmt var det. I början var planen att ta det lugnt. Min och säkert många andras. Men ack så lätt att ryckas med i strömmen. Omdömet förblindat av adrenalin och endorfin.
Men jårs truli stikkade too dö plän. Snart nog strömmade 3:30 hararna förbi och i senare skede också 3:45orna.
Påminde mig att hellre ta onödigt lugnt än att riskera kokning.
Drack vatten, energidryck, pepsi och kaffe. Allt som bjuikkades. Duschade vid varje möjlighet.
Mitt tempo var sannolikt inte så slött att 3:45 drog ifrån pga det, utan det var nog mina ostressade vätskekontroller som skapade och ökade avstånd till dem.

Första 15 kilsarna var det så varmt, att trots mycket oerhört försiktig öppning med uppmärksamhet på att det skulle kännas lätt och bra, så befarade jag värmebonk.
Men efter femton började det kännas stabilare. Pålitligare på något sätt.
Då lättade jag på handbromsen, utan att för den skull börja pressa. Alltjämt rejäla nedsaktningar i drickastationerna. Det här paritet var väldigt skönt och började ana att det blir en bra dag trots värmen. Bra i bemärkelse njutbar, inte bra tid såklart.
Vid tjugofem började det backiga partiet, som skulle pågå tills efter västerbron. Vid typ trettifem.
Här var min ursprungliga plan att börja trycka på en smula, om kroppen kändes ok.
Och det gjorde den. Så det gjorde jag.
Har en känsla att jag började plocka placeringar här, om inte redan mellan 15 och 25?
Några antydningar till kramper, som ville vrida foten konstigt. Annars bra känsla. Skrämde inför fortsättningen mer än det störde.
Men sista egentliga krampkänningen var uppför västerbron.

Sista sjuan var tänkt som slutspurt. Och där flödade nog jårs truli fram genom fältet med viss övertygelsehet.
Mycket målmedvetnare vätskekontrollpasseringar nu.
Korta insaktningar för att slänga i en slurk vatten eller energidryck. Och på ett ställe kaffe.
Med 3-4 kilsar kvar och benen börjar kännas grötiga. Känns som att det går sakta, trots att jag fortfarande plöjer genom fältet.
Då kom jag på den perhört briljanta idén.
När nu kilsarskyltarna har börjat dyka upp påtagligt sällan. Ändrar fokus till att jag rör mig genom fältet, i stället för längs banan. Då går slutdelen smidigt och kilsarna upplevs som korta.
Najs.

In på stadion. Brutalt. Oerhört. Frusipikkor!
Najs.
Hård viidipig slutspurt. Lippisen av på upploppet. Brett flin och i måååål.
Jag kom aldrig ikapp 3:45 hararna, men klarade ändå den tiden:

Tiden som den är, sisådär. Men det var upplevelsen jag var ute efter. Och den var fullständigt oerhört oerhörd. Förväntningarna voro höga och stockholm levererade verkligen.
Som det känns nu, kan jag gõtt tänka mig flera gånger.
Efter målgång, medalj runt halsen. Sen iväg till idrottsplatsen, där man skulle få finisherpajtan med mera. Kul grej att trippa ner obehindrat mitt på trappan. I sina fina Fajvisar. Med tjockskoddisarna på båda sidorna mödosamt åbäkandes sig ner, stödandes tungt på räckena.

Hemkommen till hotellrummet, påos åmång råos..

..med medaljen mellan flätorna.

Här ser man hur strategin tåjmade. I början är placeringen närmare femtusende. Sen bättras det på undan för undan. I mål nå på tusenåttahundrade...

...så det var neppärligen bara inbillning att jårs truli plöjde genom fältet.
Några kilsar till, och jag hade vunnit :o)

Janå åålrajtski denn.
Steja tjuund så får du följa med hur återhämtningen framskrider!
Och när jårs truli är redo att påbörja träningen inför nästa utmaning. Som är sensommarens halvmaror.