tålamoood..

Vädrets makter har visat förbarmande denna vecka. Mestadels snöslask och annat skräp. Sympatiskt då man har ytterst begränsad löpkvot. Blev ett alternativpass med crosstrainer i tisdags, för jårs truli. Och på lenkkifronten snudd på minus. Så lite och sakta har det blivit. Idag ett cikoriabesök med folke j, som gjorde bra ifrån sig i bastucupen. Som jårs truli hade skuppit i år, även utan vänsterfotens timeout.
Ikväll hade det varit dags att vila och ladda inför kyrönjokimaraton. Men därav blidde som sagt inget. Pärttar inte så kolossalt som befarat. Även om det krävdes onödigt mycket för att inse faktum, att det inte tänker låta sig göras. På det sättet rehabar jårs truli i gott mod. Men. Fyra saker saknar jag så det tar sjukt i själabottnet:
-springa i FajvFingärs
-springa barfota
-springa långt
-springa hårt
Våjvåjvåj vad jag ser fram emot!
Visst ser jag tecken på förbättring, om jag letar. Tillika är nog intentionen klar: foten ska vara huntti i skick innan vi trappar upp. Helt symtomfri och fri från svullnad. "hej känstade det inte lite bättre idag, låt oss testa en lite längre/hårdare/fajvfingrad lenkki.." duger inte!
En tröst är att motorpedssäsongen är igång. På söndag är planA lappajärvi runt. Men först ska nytt kaffi rostas, på förmiddagen. Ser fram emot.
Och dessförinnan ska vapporna firas väldigt hårt. Röikaset och fundeeraset behöver fortsätta, även om morgondagens projekt riskerar att bli kalkon. Eller kanon?
Steja tjuund så får du veta!
Dagens dinnär blev så färgglad att jårs truli behövde föreviga den. Kan läggas till att den lät sig väl smaka..

Imorgon är det lördag. Förutom vappafton. Innebärandes långpass. Eftersom veckans löpkvot är långt ifrån fylld, så får en del av det passet löpas. Najs. Ehuru långt ifrån hela. Oberoende av kvot så får jag inte keta nå långlenkkiar ännu. På långt när. Kanske inte före kåkkelby ultra. Och kanske inte ens då?
Steja tjuund så får du veta!
Åålrajtski denn. Vad väntar du på? Steja bladi tjuund åålredi!

alternativ hjälte

Igår var det fredag och då voro folke j och jårs truli på sakta cikorialenkki. Och idag är det lördag, vilket brukar innebära långpass. Eftersom jårs trulis vänsterfot befinner sig under rehab så var det alternativ träning som gällde. Sov länge och gott, varpå bulletproofkaffi och iväg till FC. Blev ett pass crosstrainer, ett pass motionsped (uppdelat på sits- och stolmodell) och så ett pass crosstrainer till.
Duktig gubbe!
Crosstrainer går hyfsat, när det blir töögigt intalar jag mig att det är bra pannbensträning. Men pedaset är nog totaalisesti perseestä. Antingen så tungt att det bara är jobbigt (med högt motstånd) och mjölksöirån brändär i loåårän, eller att man (lägre motstånd) skulle behöva trampa så tätt att man blir allt obekväm. Inget gyllene medelläge där inte :o(
Janå hoppas verkinnerligen att jag inte behöver hålla på med detta så länge. En till bra sak, dock. Kroppen får träna på att svettas. Bra inför kommande sommarsäsong!
Efter alternativpasset, samt stretch & USD på hemmaplan, var jårs truli synnerligen redo för brunch.
På eftermiddagen har yammun blivit avskjöljd och röklådans eldstads tegelstenar omradade. Därmed voro vi redo att inleda röksäsongen.
Röikte och fundeerade

Det blev, lustigt nog, inte så avskyvärt. Om tänkaset skola vi inte orda desto mera.
Imorgon blir det lätt att lyda springförbudet. För då ska arto laga taiga-poro. Och dit är det ganska väldigt långt, så man vill ogärna springa. Hellre då köra yammu, eller motsvarande. Ser ivrigt fram emot. Och såklart startkaffi hos galaxens bästa kafferi!
Åålrajtski denn, steja tjuund så får du veta hur det går med fot-rehab och hurudana distraktioner jårs truli hittar på för att minimera risken för övermycken bipedal ambulation!

tillbaka till ritbordet

I början av denna vecka upptäckte jårs truli att vänsterfoten har börjat göra en märklig knix på slutet av stödfasen, när jag går. Den supinerade hårt och liksom rullade över de yttre tårna, istället för första och andra tån. När jag inhiberade den knixen började det ömma nå smått. Hellre det än nöta in nå felaktigt gångmönster, tänkte jag.
På måndagslenkki kändes foten en smula. Visste inte om det var ömhet pga korrigerade gångmönstret, eller lördagens långlenkki som kom tillbaka och nafsade mig i baken. Framskjöt hursomhelst tänkta hårdpasset och funderade istället på FajvFingärstest. Igår var dock foten nån grad svullnare än vanligt, så jag avvaktade.
Idag hade jag tilåmed tänkt mig alternativ träning, i fall av fortsatta känningar. Mycket riktigt ömmade foten på väg till jobbet. Och skräpväder. Hade varit schysst med crosstrainer, faktiskt. Men så hade någon glömt polaren. Kunde inte tänka mig crosstraina utan att ens ha pulsen att följa och fördriva tiden med. Janå om hempromenaden går bra, så testar jag FajvFingärslenkki och om den ömmar så bilar jag tillbaka till FC och crosstrainar i alla fall, idékläckte jag.
Foten kändes som ny!
Jess, äntligen i skick, inbrast jag. Nu blir det nog kyrönjoki på vappen.
(tillika *kasta inte vatten över ån, innan björnen har strukit på foten* men unnade mig en stunds optimism)
Åålrajtski denn, FajvFingärs it is, bestämde jag. MenMen. Mindre än tio steg senare var jårs truli nere på jorden. Foten ömmade rejält, redan från början. Kanske det går om bara den vänjer sig? Nehep, vid runebergas kastade jag in halsduken och tog pedvägen genom skogen och rakaste vägen hem. Istället för planerad brorunda.
Surt

Riktigt riktigt surt.
När jårs truli kom hem var jag så lessen att jag behövde tröst. Omedelbart. Och kära frun var på nå tehyjutska så hon kunde inte bidraga med pingopajningar eller annan lämplig åtgärd. Så jag gjorde vad du hade gjort. Antagligen. Laga en överdos wok, riktigt ridikulöst nagaöverkillad och med en hint åf aji christal. Både hickade och snörvlade när jag åt. Brände infernaliskt i käften. Och var gött. Och hjälpte.
Slutsatsen blir nog att det måste ha varit långlenkkin som hemsökte. Janå lika så bra då att få det klart för sig, så man kan agera därefter.
Första åtgärden blir att en gång för alla glömma (årets) kyrönjokimaraton. Det harmar. Och ställa in sig på fortsatt korta och lätta lenkkiar, varvade med alternativ träning. De två saker som harmar mest dock. Är att det inte är aktuellt att börja springa i Fajvisar och barfota ännu. Och att det inte är dags för nå hårda pass ännu. Våjvåj vad jag hade sett fram emot det. Mindre, ehuru nog, harmar det att kondisen kommer att fara all världens väg. Den lär väl gå att bygga upp på nytt, sen foten börjar hålla på riktigt. Blir säkert tilåmed roligt, att bygga upp den på nytt. Och någon tillstymmelse till grundkondis lär väl gå att bibehålla, även med korta lugna lenkkiar, samt alternativ träning?
KåkkelbyUltra är om en månad. Men nu lönar det sig inte att börja åbsessa över den. Utan foten måste helt enkelt få bli helt i skick först. Fick besked att jag kan flytta fram deltagandet till nästa år,ifall det inte blir aktuellt i år. Så behöver i alla fall inte DNSa. Rei he!
Åålrajtski denn. Maltti on valtti, sade frukthandlaren. Steja tjuund så får du veta var jårs truli ska get maj kikks under tiden. Blir det att förlita sig på naga morich för hela slanten? Eller ska vi hitta nå alternativträning som ger behövligt endoknark?

saucony vs yamaha

Även om jårs truli på riktigt ser "förstadier" till stressfraktur som en del av benets anpassning för att klara mer belastning. Alltså bli starkare och tåligare. I detta fall mellanfotsbenet. Metatarsalen (2 eller 3?). Så är faktum att det utvecklas till fraktur, om man inte tar det på allvar och låter benbildningen komma ikapp. Därför har jag tagit det riktigt megalugnt på sistone. Förutom att jag som bekant skaffade dämpade skor. Polar håller med, och antyder att jag varit undertränad mestadels

Som synes fick jag till ett lite längre pass igår. Foten verkade riktigt stark efter de två vilodagarna, så det kändes en aning ambivalent att skulla utsätta den för -trots allt- viss risk. Å andra sidan: om den inte håller så kan vi glömma kyrönjoki och då får den ju all tid i världen att återhämta sig. Och tanken var jeppis-runt som basbana och flexibelt avrunda-uttöja enligt känningar.
Start just före- och träff med folke j vid lockanberget kl. 12:reikäreikä. Viss känning i foten i början, kanske mest pga nojjighet? Jeppis-runt påbörjades motsols och foten kändes marginellt, men stadigt. Alltså blev inte värre. Tänkte att omdetintehadevarit, så hade man inte noterat det tess. Vid ungefär tolv kilsar, givårtejk, hittade vi lillebror timo och folke j avvek. Kände mig temmärligen proffsig som kuluttade två pejsare under en lenkki. Även om det var tolalt rändåm. Så förde jag hem timo och sökte mig själv hemåt via en smärre omväg. Benen han bli trötta och femföretöögigt på slutet när farten sjönk till 6:30-trakten, besluten som jag var att hålla lågpuls. Janå korta steg var säkert skonsamma för foten. Efteråt inga tecken på oförlåtlig påfrestning.
Idag utvärdering. Hittills nog lindrig ömhet, men förefaller faktiskt ha klarat mig utan tydlig förvärring. Mycket nöjd hursomhelst. Över förväntan att ens kunna fullborda gårdagens. Ifall av fortsatt förbättring, så blir det en hård lenkki den kommande veckan. Onsdag, fredag eller senast lördag. Men om den där lilla kvarvarande känningen hänger kvar, så blir det nog bäst att skippa den. Tänker mig som sagt brorunda i tempo-tröskelfart. Minst mellan maraton-halvmaratonpejs och gärna hårdare. Vi får se. Om vi stejar tjuund alltså!
ps: på förmiddagen hade jag pynjat med stallet och yammun och så blev det en liten testrunda. Den blev kortare än dagens lenkki -> saucony 1 / yamaha 0   :o)

kyrönjoki i vågskålen

Jårs trulis framfart har varit besinnad de senaste dagarna. Foten har blivit bättre, om än inte med sådana stormsteg som hade önskats. Drömmen om tripp-trapp-trull, dvs PB i toholampihalvan-kyrönjokihelan-kåkkelbyultran, håller på att bli till en önskedröm snarare än en målsättning. Hade velat få in en långlenkki med hårt parti inkommande lördag, men det är nog i överkant. Tänker tråma in en extra vilodag imorgon och se om foten ens går med på någotsånär långt, utan hårt parti, på lördan. Tanken på maraton utan ett endaste långpass på över en månad låter på tok för likt åbo i höstas. Där var andra halvan, och då i synnerhet sista tian, inget som jag längtar efter att få återuppleva. Sen behövs nog ett hårt pass också. Typ brorunda i tempo eller tröskel. På behörigt avstånd från självaste maran. Om jag ska orka hoppas på PB. En liten strimma hopp lever, men foten får bestämma.
Är inte heller speciellt förtjust i tanken på att starta i min tionde mara, bara för att tvingas DNFa pga foten. Däremot har jag inget emot tanken på en något saktare mara, som träningspass inför kåkkelby. Men fullt möjligt att jag behöver skippa bägge. Hee så tå.
Idag fick jag hämta hem mina nyaste skor, som blevo beställda för ett bra tag sen. VFF KSO evo

har bara haft dem på en liten stund och diggat några reviews. Men de verkar mycket mycket lovande. Favvopotential! Tyvärr inte dags att testa ännu. Inte på nå lång lenkki åtminstone. Janå den som väntar på nå gõtt..
På tal om hämta hem. Imorgon ska yammun få komma hem. Ses ivrigt fram emot, även om några riktigt körvänliga temperaturer ingalunda är utlovade för den överskådligaste framtiden.
Åålrajtski denn. Steja tjuund så får du veta huruvida foten tillåter långlenkki på lördagen, eller om det blir äbåårt mischön!

dämpad (löp)glädje..

..men (löp)glädje icke desto mindre.
Jup. Som sagt fick jårs truli krypa till det proverbiala korset, och införskaffa dämpade skor. Framförallt för fotrehab, men också som vakiomedlem i skourvalet framöver, för att möjliggöra hög löpmängd med rimlig risk. Hög mängd i bemärkelsen så mycket jårs truli vill springa. Mikael m rekommenderade i första hand saucony kinvara. En hyfsat dämpad sko med acceptabla 4 mm drop och ganska lätt (dryga 200 g). Temmärligen lättad som jag var, att ha fått manifest stressfraktur definitivt utesluten...
(hade ju prelmn uteslutit själv, men man tenderar ju önsketänka)
...var jag helt redo att satsa på kinvaran, om den skulle sitta ens någotsånär på foten.
Men så tipsade markus s om dens småsyskon. Med samma drop och något blygsammare stäkkhajt. Amenvafaarao, tänkte jag. Hade ju initialt tänkt nöja mig med merrell bare access som rehabsko, så warum nåt testa? Idag efter jobb blev det shoppingtajm. Började plikttroget med att testa kinvara. Kändes lätta och sutto ok på foten. Rätt tjocka om man jämför med merrell, för att inte tala om FajvFingärs. Å andra sidan har jag traskat med MBT hela veckan, och där kan man tala om tjock! Ville ändå känna nästa neråt. Fastwich om jag minns rätt. Åhå vad den satt fint på foten. Mycket stor skillnad! Inte vet jag om det skilde så många mm i stäkkhajt, men passformen var såpass mycket skönare, så det var inget att fundera på. Rimligt pris dessutom. Under 120,-  Och lätt, tror under 200 g?

Foten har blivit stadigt bättre. Misstänker att det inte var så otroligt helkorkat att alternativa på onsdagen. Har nog haft känningar idag, men inte mycket smärta att tala om. Såg fram emot att testa såväl fot som sko. En kort och lugn fredagsrunda var planen. Och så blev det verkställt. Min kära fru och ketaskompisen folke j hjälpte till. Känningar nog, och ömhet under korta episoder, men inget gravt. Lite skav på höger lilltå. Så på slutet mer signaler från höger- än vänster fot. Toeboxen är förtjänstfullt bred, men något knappare tilltagen på höjden. Janå man kan alltid skapa extrahöjd genom att slita ut innersulorna. Fast det tänker jag inte göra förrän rehab är fullbordat. Såheså!
(tapper gubbe)
Verkar ha klarat dagens prövning med foten i behåll och under fortsatt förbättring. PlanA om så visar sig bekräftas imorgon, är kort och lätt eftermiddagsrunda då också. I nydojjorna eller merrell. Avgörs imorgon. Inte barfota i alla fall, som de sopade pedvägarna börjar locka till :o(
Men tids nog.
Fastwichens betyg då? Janå inte har den skuggan av en chans mot FajvFingärs, det är ett som är säkert. De spelar liksom inte i samma division vad gäller fötternas och kroppens njutkänsla i löpningen. Möjligen kan den spela i samma division som merrell bare access? Får köra några tester med jämförelse i hågen. Och återkomma med utvärdering. En uthärdlig sko är det, hursomhaver. Och sämre kunde man ha hittat. Då det nu en gång ska dämpas. Varmt tack till mikael m för uteslutningsdiagnostiskt bidrag och goda råd! Och varmt tack till markus s, utan vilkens tips jag knappast hade kommit på tanken att testa Fastwichen!
Tror och hoppas på fullgod löpnjutning, om inte imorgon så nästa vecka. Och om allt löper riktigt väl, kanske en lång, och/eller hård lenkki nästa veckas lördag?
Steja tjuund, vettja! Så dår du veta, ska du veta..

my left foot...

...ain't right!
Anpassningskänningar brukar jag hellre tala om, än belastningsskada. Låter kulare och skapar sundare kroppslig reaktion. Det förstnämnda antyder att kroppens vävnader anpassar sig till nya krav, under vilken process känningar och symtom kan uppstå. Attityden gör att hjärnan ökar blodcirkulation i regionen och samt medmera för att stärka vävnaden. Det senarenämnda antyder vävnadsskada, vilket utlöser en annan typ av stressreaktion som innebär att hjärnan stryper blodflödet till vävnaden, för att (evolutionärt) förhindra förblödning änd staff.
(jårs truli brukar racka ner på positivtänkartomtarna, men i detta här fallet är positivt tänkande motiverat)
Icke desto mindre behöver belastningen doseras så att känningarna avtar med tiden, som ett kvitto på att anpassningen sker. För hög belastning, vad gäller intensitet eller frekvens, ger inte vävnaden utrymme att svara på belastningen.
I det aktuella fallet, med jårs trulis vänsterfot, hade utvecklingen gått åt rätt håll. Hårt. Och jag tillät mig hoppas att den skulle hålla för en halvmara. Den höll dryga två tredjedelar, av halvan. Vet inte om man kan påstå att det nollställde förbättringsprocessen, men åtminstone kom en bump i kurvan. Samt att förändringen, ehuru rätt riktning, i början av denna vecka varit långsam. Samt att en stressirritation, knappast manifest stressfraktur dock, ingalunda kan uteslutas. Därför backar jag något snäpp med belastningen. Största steget i den riktningen, utgjorde dagens alternativa träning. En timme på CrossTrainer!
Utan att döden dö av tristess. Gick tvärtom över förväntan. Tilåmed en smula CrossTrainer's high under andra halvtimmen, när pulsen äntligen började kravla sig över hundratjufemstrecket.
På fredan är nog planen att testa kort sakta lenkki igen. För att i fortsättningen köra korta lugna lenkkiar, vid behov varvat med alternativ träning (CrossTrainer, motionsped, simning?). Tills foten känns oerhört i skick.
Hoppas alltjämt på kyrönjokimaraton på valborgsmässoafton, preliminärt. Knappast riktigt i 3:30-klass, men i bästa fall en kännbar chunk av avståndet ner dit. Kevätkymppi, som hade utgjort ett nyckelpass i form av en hård tia, har jag däremot nog slagit ur hågen. Den är redan inkommande lördag. Men vi får se, någon brist på maratonar råder knappast, om jag skulle missa kyrönjoki.
Steja föralldel tjuund, för att inte missa utvecklingen!
Kollade igenom stats från toholampi. Och kan konstatera att farten var hyfsat jämnt fördelad

och att pulsen var högre än jag hade vågat köra på, om jag hade haft koll på den. Vilket jag som sagt avstod från, till förmån för köra på känsla och på gamla goda andnings"växlar". Lärdomar därav? Våga öppna ganska hårt i nästa mara. Dölj pulsen, eller låt den åtminstone inte hämma framfarten alltför mycket. Tillika behöver vi minnas att helan och halvan är väsensskilda, eftersom energibonk knappast blir aktuellt på halvan. Förutsett att man är hyggligt tankad. Helan är en annan femma. Där behöver intensiteten i början tillåta att en tillräcklig % av bränslet tas av fett. För att inte panga i den proverbiala väggen. Vilket betyder inte alltför hårt. Knepigt. Tillika är det utmaningen som utgör stor del av charmen!
Steja tjuund, så får du veta hur jårs truli löser detta dilemma..
..och om och när foten blir i skick..
..och huruvida det blir nå fler pass alternativ träning!

toholampirapport

Bra nattsömn, även om wattenclosetten besöktes med högre frekvens än brukligt. Janå knappast dehydrerad då, i alla fall. Trevligt sällskap var nästa goda nyhet. Tommy f joinade helt apropå och oförberedd. Supernajs! Helt überperfekt väder, dessutom. Både att köra och att springa i. Upplagt för en lyckad dag, neh?
Ute i god tid som vi voro, hann vi byta om och värma upp i lugn och ro. Vid uppvärmningen var jårs trulis puls så löjligt hög -tävlingsnerv eller fortsatt kråtas eller både och?- så jag bestämde att inte alls kolla pulsklockan under loppet. Det hade bara nojjat kräppen ur mig. Och förstört dan.
Ett sista skviis, efter uppvärmning, och så ut i solskenet och invänta "go"
*pang*
Inledde hårt, enligt planen. Ganska tidigt kom en uppförsbacke, som kändes i benen. Hjärnan sa "spara spara" men jag tänkte "nep, idag kör vi". Tillika mindes jag HHMs andra halva med fasa. Efter några kilsar kom insikten -det går för fort, den här spiiden klarar jag inte i tjugo kilsar! Men jag visste, att om inte den känslan kommer i början, så har jag öppnat för mesigt. Mycket riktigt började det kännas bättre mellan fem och tie. Liksom att nog går det att nöta på i den här farten ett tag.
Vid 7½, givårtejk (vändning på blindtarmen på första varvet) tog jag första klunkarna medhavd sportdryck. Funkade bra. Magen tog emot utan protester. Ju längre in i loppet, desto välgörandare kändes klunkarna. Tyckte mig ha nytta av det redan på halvan. Och föreställer mig att det blir än avgörandare på helan. Fast en aning klibbigt i mun, stundtals, så varva med vatten kan behövas.. eller så vänjer man sig?
Här är banan

inte helt obackig. Men det ypperliga vädret och blygsamma vinden förlät det. Helsoligt alltså. Var rentav rädd att få huvudvärk, då jag varken hade shejds eller lippis. Men det gick bra. Första varvet hade en utjämnande blindtarm, och var nåt i stil med tretton kilsar. Andra var knappt åtta. Ansträngningsgraden var hög. Snäppet över häppiländ. På slutet ganska mycket över. Helt enligt planen. Som dels skulle möjliggöra PB och dels garantera ett stenhårt pass, i bästa PortEllen2016 anda. Förutom normala känningar, blev vänster framfot sjuk under sista fem. Sisådär. Få se hur det utvecklas. Behöver tas hänsyn till när resten av aprilens träning ska skissas upp. När 40-skylten kom, hälsades den med glädje. Även om den inte gällde jårs truli. Den betydde ju att det var bara drygt två kilsar kvar. Man kan springa halvmara på olika sätt och med olika mål och syften. Men med jårs trulis avsikter idag, så hade något varit fel, om den inte hade varit välkommen! Vid tjugoskylten. Som de facto gällde jårs truli i oerhört hög grad. Tog jag en sista klunk sportdryck. Och försökte initiera något som påminde om slutspurt. Den försvårades av ett rejält motlut i början av sista kilsarn, men tanken räknas?
Känslan var mycket bra. Hade kört hårt, med tuff taktik. Och hanterat hjärnans konstiga idéer, som oundvikligen dyker upp, temmärligen förtjänstfullt under hela halvan. Om man får utbrista så själv? Ett hårt och tillfredsställande lopp, och pass.
Och resultatet var lysande. Om jag uppfattade rätt så sa spiikern 1:40:17. Egen polar stoppades på 1:40:20 så det förefaller helt rimligt. Får visa sig. Men i överkant av förväntan och högt över befaran. Vad än som är fel. Om något är fel. Så tycks det inte vara kondis i alla fall. Skönt kvitto på det.
Nu förtjänar och behöver gubben i allmänhet, och vänsterfoten i synnerhet, lugn och återhämtning. Sen ska vi se och beskåda vad som komma skall. Ett aber dock. Du behöver steja tjuund med otadlig uppmärksamhet!
ps: cavan kommer att öppnas
ps-2: duktig gubbe!
ps-3: tommy f lät schangdåbelt gubben "vinna" => han får komma med fler gånger :o)

halvempi maraton

Eftersom du har blivit nästan lika trött på att läsa om jårs trulis klagomål över för hög puls, som jag har blivit på att skriva om dem, så har bloggen fått vila denna vecka. Vänster framfot har varit en aning öm, så fötterna har fått vila i merrell denna vecka. I den blygsamma mål jag nu har sprungit. Benen har även varit överraskande trötta och slitna, så jag antar att 30+30 taxerade hårdare än jag hade kalkylerat med. Men vackert så, för de var nog behövliga om man ska orka sex timmar i kåkkelby i maj. Igår och idag har jag vilat helt. Behövligt och skönt!
Och ätit flitigt, för att pemppa energilagren till bredden. För imorgon bitti styrs det mot toholampi. Där klockan elva startar toholammin talvimaraton. Liksom halvan, där jårs truli ämnar taga del. Har tilåmed blandat sportdryck, som jag tänker intaga istället för vatten. Nog för att man ska klara en halvmara utan extraenergi, om depåerna är välfyllda, utan mest för att lära magen att ta emot under press. Steja tjuund så får du veta hur det går.
Väderprognoserna är hyfsat gynnsamma. Start i +/- 0ºC och stigande under loppet av loppet. Vinden ingalunda försumbar, men heller ingen stormvarning. Ingen nämnvärd risk för nederbörd. Ifjol var tempen jämförbar, men svinkallt regn kylde kraftigt. Den gången var ketaskompisen med och vi sprungo helmaraton. Idag är såväl bemanning som distans halverade. Det blev PB på maraton då, ehuru inte längre gällande. Ska vi ta det som ett omen? Någon känsla av god form, eller några tecken därpå, har jårs truli ingalunda varseblivit. Ända vore nog missat PB en besvikelse innerst inne, om man ska vara ärlig.
Gällande PB härstammar från fjolårets HHM, där jårs truli bonkade vid tie och fick plåga mig i mål. Nära samma tid noterades i kåkkelby, där taktiken var återhållsam eftersom turkucitymaraton skulle ske bara två veckor senare. Nu är nästa tänkta maraton om fyra veckor, så ingen anledning att hålla tillbaka. Trots avsaknad av tecken på stigande form, så finns ändå en längtan att springa hårt och ta ut sig ordentligt. Och även om halvan är en del av upplägget inför helan, så nog vore som sagt PB utomordentligt välkommet. Om inte annat så för att sämre tid antyder nog en form som inte lovar gott inför maratonsäsongen. 1:43:37 är gällande rekord. 1:40 undrskritt hoppades jag på ifjol, men kom inte ens i närheten. Surt, men lärorikt. En rimlig målsättning nu kunde vara i trakten av 1:42 om allt löper väl. Det betyder en snittid kring 4:50. Borde teoretiskt sett inte vara helt omöjligt, men nog har det varit märkvärdigt svårt att få nån fart på benen på senare tid. PB = skumpa, i vilket fall som helst. Huruvida den får stanna i kylskåpet eller öppnar sig, återstår att se. Och det får du göra, om du stejar tjuund!
Testade nyss en sån där bulletkaffi, fast med egen tvist. Sån kunde vara bra att grunda med om man ska ge sig på långlenkki före frukost nån dag. Bör testas! Smakade inte illa

men imorgon som sagt sportdryck.
Klädelse då? Imorgon. Ganska lätt, tänker jag mig. Och FajvFingärs sannolikast. Men jag tar med Feelmaxarna också. För om det råkar vara halkrisk så är nog de en smula tryggare. Tyngre doningar kommer inte på fråga; vi ska ju springa hårt, rimembär?
Åålraktski denn, steja tjuund så återkommer jårs truli imorgon. Med skryt eller skam!