söndag 25 februari 2018

flaskhals i häppiländ

Hejsan.
Hur armades har det hunnit bli söndag igen?
Janå genom kronologiskt framskridande, hur annars?

Precis exakt som planerat, avstod jårs truli från nå hårt pass utomhus denna vecka. Så det blev idel distanspass. Samt tisdagens inomhuspass, med halvtimme på löpande band och halvtimme på trappmaskin.
Kändes helt ok. Inte saknade jag tempopass eller fartlek. Inte annars och i oerhörd särskildhet inte med tanke på svalkan.

Men igår var det dags för veckans viktiga. Tanken och planen var att utmana häppiländtempo. Som ju var enda svarta markeringen i förra veckans protokoll.
Väderutsikterna var utmärkta. Strålande sol och väsentligen vindstilla.
Men kallt. Speciellt från morgonen. Och då ju lenkkin skulle ketas av stapeln före frukost, var det angeläget att inte starta alltför sent.
Janå bra med kläder och på med airtrim. Testade tilåmed nå brillor som gössi f lämnat hit för x antal år sen. För att skydda ögonen från kylan, snarare än solen. All ljusterapi som erbjuikkas emottages med ivrig tacksamhet, den här tiden på året. Men det tåjmade något sämre än rokot. Ty de immade igen fortare än boltas ussi kan keta huntti.
Så de hamnade i påketten.
Airtrimen däremot tåjmade till belåtenhet från början. Men vid 10-12 kilsar, givårtejk, då glykogenet i benet började tryta. Och den proverbiala eldaren fick skyffla högre % fett i brasan...
(fett kräver som bekant [mycket] mer syre än glykogen, att utvinna energi ur)
...så då ökar andetagsbehövligheten. Då började det bli en flaskhalskänsla. Vilket i ärlighetens namn kräppade häppiländkänslan en eversåoslajt smula.
Janå ingen hätä, bara att anpassa tempo därefter. Och efter andra och sista drickapausen (hade med två 1,5 dls flaidor som glupades vid 9 resp 18 kilsar, av dagens 24) började jag alternera mellan trim och utan. När jag tog av masken kändes det som flaskhalsen var borta...
(antydandes för den optimistiske, att häppiländtempo kunde vara ännu piggare i pärfekt temp)
...tills kylan hade kräppat slemhinnorna och filtret behövde tas på igen, för att värma upp.
Klädsel i övrigt visade sig överdriven. Blev alldeles varmt. Hemma igen var kläderna genomblöta. Och i bastun orkade kroppen inte svetta trots hetta.
Men.
Nytt häppiländtempo såg dagens ljus. Najs.


Här alltså det nya protokollet:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:19 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:04 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Det är förvisso inte nå nära att jag ska få gå åål-in i ett maraton. Men det har åt allra minstone börjat röra på sig nålite. Garminkondis iofs förbaikkat subbornt. Fast då ska vi komma ihåg att det "bara" behövs tre feta gröna "OK" för klartecken.
I dagens läge ligger faktiskt just häppiländ bäst till, förutom redan kvalificerade matchvikten.

På eftermiddagen och kvällen verkställde vi en oerhört väldigt fiffig idé. Nämligen HalvHemliga Tapas.
Min kära fru och jårs truli fick i uppdrag att komponera och tillaga 3-4 tapasrätter per lurk. Resultatet ser du på bilden. Endast dadlarna blev relativa dubletter. Men kära fruns hade bacon runt sig, medan mina hade schwartswaldskinka runt och voro fyllda med pasta av caschew, macadamia, kakaomassa och espresso.
Förutom att det blev ganska väldigt gott, trots att de flesta rätterna var improviserade chansningar. Så var det superkul att förverkliga. Najs.

Och framöver?
Nästa vecka bli lugn träning och hallimaraton på lördagen. Jårs truli är ju redovisningsskyldig inför och efter maraton. Så här följer planen. Som bajdövej är identisk med fjolårsditon, och därmed kan tänkas ge en relativt trovärdig inblick i årets form, trots submaximal insats.
Första sexti varven i lagom ansträngande njutfart. Sen förti varv hårt. Med ökande ansträngning per tie varv. Och fem sista nedjogg.
Om och utifall pulsmätningen tåjmar, så ska pulskurvan bevisa komplians. I annat fall brukar man få bra detaljerade varvtider efteråt, som får utgöra bevis för att jårs truli har hållit avtal och diil.
(kolla tillbaka "reset button" från 29/9-17 om du i misstag har råkat glömma löftet)
I fjol på hallimaraton blev resultatet någonstans i 3:42-3:43 trakten, om jårs truli inte missminner mig.
Det blir fjärde året i rad. Tradition. Najs.
Och utgör ett av vårvinterns riktiga nyckelpass. Som ska bidra till att PortEllen omsider ska kunna utmanas.
Följande riktigt vägande nyckelpass blir enligt plänA toholammin talvimaraton. Där turen har kommit till halva distansen i år. Och varifrån jårs trulis personbästa på den distansen härstammar. Bärande två år på nacken.
Fast sådan rejäl vinter som råder i år, så tvivlar jag på utsikterna för gynnsamma förhållanden i toho. Ganska länge tills 7/4 iofs. Men avsikten är att pricka in några halvor i år.
Och den uttalade målsättningen att putsa PB gäller för hela långa året.

Åålrajtski denn.
Då gäller det att steja tjuund, med obeveklig koncentration.
Kommer nog med nå närkke-inlägg inför hallimaraton, även om inte insatsen är max. Jårs truli ser ivrigt fram emot att keta i shorts och T-pajta och tunna fajvisar. Och bland en massa kula tÿÿpar. Najs.
Så steja tjuund!

ps: kollade fjolårets hallimaratonresultat och det var mycket riktigt 3:42:13

söndag 18 februari 2018

gubben är tillbaka

Hej ska du ha!

Efter att ha återhämtat mig ivrigt, var det dags för jårs truli att återvända till normal träning igår. Fredagens pass bekräftade tidtabulan. Nämligen passade jag på att klara undan februaris lågpulspass. Garmin var iofs frustrerande pipig med sina ideliga pulsvarningar, men resultatet blev godkänt. För att inte säga gott. Nytt lågpuls-snitt. Najs.
Dessutom härligt väder för årstiden och dagsljus och trevligt sällskap, i skepnad av folke j.

Återhämtningen har varit behövlig och låtit sig väl smaka. Benen och kroppen och tilåmed nålite knoppen och vaderna -mer uttalat vänster- har varit osedvanligt överensa, om behövligheten.
Och fiilingen var överens med garmin om när den var färdig.

Så igår då.
Planen var långlenkki före frukost. Med halvmaradistans uppvärmning, typ "pre-exhaustion". Och sen tie kilsar hårdkörning. Och sen nedjogg någon-några kilsar.
Skillnaden från tidigare liknande lenkkiar denna vintersäsong, var att jag tänkte tråma in energi inför hårda delen. Vilket jag också gjorde.
Tåjmade.
Iofs kändes det nålite småsegt, som du kommer att bemärka om du diggar videon. Som om jag inte fick någon riktig fart på benen. Oklart varför. För tempo visade sig sist och slutligen bli bättre än godkänt. Faktiskt riktigt bra, enligt jårs trulis ohumbla opinion. Rent av så bra, att det blir ny notering på tempopasstempo...
(tempopasstempo kan ge höjt-, men inte sänkt värde i protokollet om det blir till inbäddat i en långpanna på detta här sättet)
...inte med många-, men desto välkomare, sekunder.

Härlig lenkki var det, men inte desto mer tjööt om den. Utan häng med, genom att digga filmen som säger mer än tusen ord!


Söis leis.
Idag har det hunnit bli söndag. Såpass bråttom har det haft.
Hög tid att taga sig en titt på det nya protokollet. Som går i dur denna gång. Hela fyra gröna och ingen röding. Najs.

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:26 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:04 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Vikten ner en aning sen förra veckan, men ännu upp ett kg sen före resan. Och vackert så. Är ungefär där det ska vara nu, givårtejk. Det får pendla nålite om det vill. Endast om det börjar krypa upp eller ner så behöver det åtgärdas. Siktar på energibalans framöver.
Tempopasstempo fick som sagt ny -oväntad- notering igår.
Lågpulstempo fick sig en putsning i fredags, och nu behöver jag inte lågpulsa nå mer förrän i mars. Najs.
Garminkondis gav tillbaka 51 än en gång. Efter gårdagens insats. Också ett kvitto på att återhämtningen tåjmade såsom önskat. Najs.

I kveis lagade vi texmexinspad mat. Brutalt vitlöksdiger och ganska väldigt goov. Chili sin carne och kikärtsbröd och guacamole.
*Mums*
Och idag har vi diggat friskluft på en söndagspromenad utan nämnvärd oerhördhet.

Nu återstår föga mer för denna gång, än att påminna dig att steja tjuund.
Beredd?
Dåså:
steja tjuund!!

onsdag 14 februari 2018

kroppslig time-out

Som sagt var jårs truli megatrött förra veckoslutet.
Och ketaset har inte tåjmat nå bra. Tess.
Under lördagens lugna halvmaradistanslenkki ömmade vänster vad nå smått. Det gjorde den inte längre i måndags när jag testade en riktigt lugn brorunda för att avgöra om det blir normal träningsvecka eller fortsatt återhämtning.
Men efteråt.
Kroppen/benen kändes piggare, men långt ifrån pigga.
Pulsen var också konstigt hög. Iofs verkade mätningen kräppa betänkligt, men summa summarum visar nog den gamla skröpliga gubbakrõppen med all önskvärd tydlighet att den behöver tajmaot..
..så det blir nog återhämtning med korta försiktiga pass åt allra minstone till lördag denna vecka.

Nu har det hunnit bli kväll och jårs truli har hunnit tillverka en inälvskaffi till kära frun. Som i sin tur uppvaktade mig med oerhört goov gryta, ehuru utan kidneybönor.

Och före det hann jag ut på en lugn cikoriavända tillsammans med folke j. Vaden går raskt framåt och utgör ingen källa för oro. Återhämtningen även i övrigt på rätt väg. Det är inte längre kämpigt, om än inte ännu lätt, heller.
Med vilodag imorgon och kort&lugnt på fredag, torde nog jårs trulis gamla gubbkropp vara redo för ett rejält pass på lördagen.
Preliminärt.

Även om tröttheten och trögheten kommo som små överraskningar, är det vid närmare eftertanke inte så oerhört väldigt konstigt. Om jag utgår från- och inkluderar kotirataultra (ju 50K) och räknar två följande veckor, så blir kilsarmängden 217. Det är snudd på överkant för ett gubbskrälle som är van vid veckomängder kring 60-70
*och måhända neppärligen optimal återhämtning från sagda ultra, även om den var submaximal*

Förutom rejäl lenkki hade på lördagen emotsetts roffe w och wentus. Fick nyss mejl, dock, att han har inställt. Wentusarna skulle spela med nå ronander istället. Surt.
Någon som vill köpa våra biljetter, eller ska man försöka få pengorna tillbaka?
(lördag kl 19 rad två stolar 39&40)
Hör av dig ifall intresse!

I annat fall behöver du inte höra av dig. Bara steja tjuund...
...oerhört tjuund!

söndag 11 februari 2018

träningsresan till Playa Del Ingles

Jårs truli var energilåg och tom efter kotirata, men inte sliten i övrigt. Redan på onsdagens avkortade jeppis-runta var löpkänslan nästan återställd.
Bra förutsättningar för träningslägret. Najs.

Torsdagen var resdag och därmed också vilodag.

Första passet på resan var barfota längs stranden och sen en bit strandpromenad i fajvisarna. Najs.
Andra passet var det dags att testa sauconyerna. Nya och fina.
De kändes lätta och bra att springa i. Blev vägar (trottoarer) och strandpromenader för hela slanten. Men gav blåsor och skavsår. Och värmebonk. Eller nästan bonk åt allra minstone. Kändes ansträngande på slutet och pulsen var hög. Och då jag drack vatten efteråt så började svetten rinna kålkkigt.
Tredje dagen var barfota. För att inte behöva tråma blåsiga fötter i nå skor. Ens FajvFingärs. Så det blev en njutbar vända längs sandstrand och strandpromenad.
Fjärde dagen var FajvFingärsTajm. Och "canal-run".
Då använde jag långa tajtsen, bara för att kunna påstå att jag använde allt jag hade packat med.
Femte dagen åter dags för barfota längs stranden. Som vanligt en aning sura-uppstötningar-varning, pga alltför nära alltför maffig frukost. På ditvägen.
(man behövde komma igång hyfsat tidigt, för att kunna springa på stranden innan tidvattnet kom och tvingade upp en på den mjuka ospringbara lössanden)
Pausdrinken var så kall att den issörjade sig. Och liten för att inte pemppa den nyinsprungna vamben årnyo.
Sen på tillbakavägen gick allt lätt och njutbart. Faktiskt så njutbart, att det passet urartade i något av fartlek mot slutet. Najs.
Och sista dagen. Onsdagen. Då lätt och kort och barfota. Lite av återhämtningsjogg över den lenkkin. Resans kortaste lenkki. Oerhört farofylld.
Vid det laget började nog gubbstruttens ben kännas ganska nålite trötta.

Och så vilodag/resdag igår.
Och idag kort återhämtningslenkki på hemmaplan.
Summarum om träningen på resan:
PlänA var att få till ett långt och ett hårt pass. Så blev det inte, men i stället för långt, så blev det mycket mängd alltsomallt. 104 kilsar. Ehuru mest distans.
Och i stället för hårt, så utvecklade sig i alla fall ett pass till något fartleksliknande.
Barfotalöpning längs stranden visade sig vara obeskrivligt njutbart. Helt kolossalt oerhört över alla förväntningar. Najs.
Stort tack till "värdarna, reseledarna" tillika resesällskapet!

Ikväll ska vi och digga nå skojig djuud i nå ständ-upgrej. Så detta inlägg kanske knappast blir postat idag. MenHej ny dag imorgon.
Angående protokoll kan nämnas att de tre senaste vägningarna har visat status quo. Vilket antyder att jårs truli har hittat balansen. Men under resan så ökade vikten oerhört. Nästan så det visade rött. Endast 200 g:s marginal. Janå tur att det fanns marginal att spela på, ju.
Iofs känns det plufsigt och eländigt från resdagens igår, så kanske vi behöver avvakta

I egenskap av whiskydiggare brukar jårs truli se om det finns något hemslarvningsvärt på täxfrii. Den här gången kände jag för nåt nålite annorlunda. Åtminstone inget man hittar vid R-kiosken, om vi säger så.
Frågade på klingande finlandsspanska:
-doo joo häv eni "angel's share?
-ajv höörd its veeri godd!
-no no señor, nonono!!
-oor señor, vi häv vi häv, åfkåås vi häv..
-bat nåt får joo señor.
-vadafakajootååkinäboot?
-nema problema señor, vi häv de esplendido får joo, si si, muy exelente por favor señor!
Söis kan det gå..

Protokollkoll:
Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:53 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:26 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:11 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 50 / 55
Vikten som sagt rejält upp, men tack vare god marginal ännu grön och fet.
Inget annat har testats. Och att garminkondis endast rasade ett snäpp, är närmast att betrakta med lättnad.

Nu är det redan söndag. Ständ-uptomten hånade en icke namngiven gubbe (eller janå, omskrev jimånskinligt till 40+are) i jakobstad och som ketar maraton i tajts och FajvFingärs..
*mummel*hrmpf*värdelöskräppkomik*
Nä skämt om skämt åsido, det var gårrbra..
(jårs truli inser fullt och hållet min patetiskhet och störs inte det blekingaste av den)
..eller nåjanå, uppvärmningsdamen var oberörande, men HS var det nog klass på!
Najs.

Igår var tanken och planen att vara återhämtad och ta en ny HäppiLänd-test längs jeppis-runt. Men den oerhört ålderstigna gubbkroppen vetoade. Det blev en jeppis-runt, nog. Med kortast möjliga ramp, renderandes halvmaratondistans temmärligen pricke precis. Och i riktigt ganska väldigt lugnt återhämtningstempo.
Och i kveis och inatt var jag kålkkåtrött och sov mest, med endast korta pauser för komatös dvala.
Och idag känns benen ännu opigga. Så imorgon blir det kort och lugnt och baserat på hur det känns så avgör högsta rådet huruvida nästa vecka blir normal träningsvecka eller återhämtningsdito.

Åålrajtski denn. Steja tjuund, så får du veta hur det blir med kommande veckas träning!
Och annat oerhört vetvärt stuff..