långpass i sadel och saucony

I torsdags var jårs truli, som tidigare hintats om, på keikka till åbo. Hade fått i uppdrag att överraska en jämntfyllare med en lagom dos qigong. Det var mycket hedrande i sig, och lägger man därtill en heldag yammuköras så blev paketet oemotståndligt.
Första halvan av nerköran gick på våta vägar. Då körde jag sakta. Ovan motorpedist som jag är, känns det lite läskigt. Inte att köra sakta, alltså, utan på våta vägar. Sen från hämeenkyrö var det torrt och tilåmed soligt mellan varven. I åbo ficks det brunch och sen ett par pass qigong på en somrig och skön qigongbana. En aning svalt, men mycket energi. Jårs truli som inte har dragit nå pass på ett par år, njöt verkligen av det. Mycket roligare än väntat, rentutav!
Uppköran hade jag tänkt åka via harjavalta-pori-strandvägen.
Av nån orsak glömde jag ta norrut mot harjavalta och hamnade istället ut mot rauma. Det kårjade jag genom att ta av vid lappi och digga den kula lilla väg, lappi-eurajoki, som vi bekantade oss med när vi hämtade kära fruns virago.
Genast efter motorvägen, när jag vek av norrut (pattijoki-eura-mm..) började det regna. Ösregna. Körde saakta igen. Nu var det inte bara våta vägar, utan vatten på vägarna. Mycket vatten. Och på visiret. Det gick bra, men var mer upplevelse än njutning. Om vi säger så. Hade tänkt stanna och tanka och ha kontakt med hemmaplan. Men ville inte stanna förrän jag kommit ur regnet. Visste att utsikterna var bättre längre norrut. Vackra vyer bland mäntyluoto-ahlainen. Säkert ännu slåendare i solsken. Först efter merikarvia upphör regnet. Skönt. Tänker första bästa tankställe stannar jag. Slingriga backiga smala skööööna vägar. Men ingen bensastation. Efter sideby större väg, men ändå trevlig köra. Sen upp på rix8an. Och soppatorsk. Stannade vid vägkanten och pÿnjade nålite med telefunken. Fick veta att ingen mottagningskommitte i närpes att vänta. Bra så, med tanke på hur länge det dittills tatt. Vred bensakran på ressu. Och kom mig till kstads aabeesee. Av åttan och in mot närpes. Där min efterlängtade pizzeria hade stängt..
(alltså jag var försenad)
..petade i växeln igen och körde hem. Hårt. Hade blivit småfuktig in på bara skinnet, trots mycket bra utrustning. Så jag mårade och huttrade. Hemma halv elva. Dagssaldo 941 kilsar. I ur och skur. Yammun gick som en schweizisk klocka. Eller som en japansk motorcykel :o)  Och så fick jag veta att den drar mer bensa när man kör hårt. Mycket mer. Bra att veta. Och vid andra soppatorsket vred jag på ressu utan att stanna. Krångligt utan bränslemätare. Men koolt.
I fredags jobbdag. Med sovmorgon och lång lunchpaus.
Igår hade jårs truli tänkt sig rensa grus & stenar ur diken, tvätta yammun, trimma gräs, hämta cementplattor från sunds, tanka yammun och montera usb-manick på den. Och iväg på långlenkki vidpass hajnoon. Hahhaaa! När klockan passerade tolv med en tung suck, hade jag kommit drygt halvvägs med diken. Janå yammun hade jag tvättat mellan skottkärrsvarven. Hade avfärdat övriga projekt från agendan. Färeslog till mig själv, att två vändor till med kärran så får jag fara på lenkki. Och sen färdigt imorgon. Läs idag. Innan du (läs jag) får starta yammun. OK, diil!
Tänkte först att tre timmars hårt fysiskt arbete under, så räcker det med måttlig lenkki. Effekten blir ändå åt långpasshållet. Men fick sen den überbriljanta iden. Med den bakgrunden skulle långlenkki ge en metabolisk mastodonteffekt och ändå belasta foten med "endast" ett fjuttigt långpass.
Bra där, gubben!
Så blev det. En jeppis-runt variant med långa radier och nålite krumbukter. Foten kändes och känns bra. Men med förra veckans tendenser i färskt minne, avvaktar jag med utvärdering. Alltså haver dens långlenkkitolerans förbättrats eller icke?
Steja föralldel tjuund, så får du veta. Först av alla.
Kul i alla fall att tycksa kunna träna en aning mer. Polar tycker också att jag har kravlat mig upp från underträningens rand

Löpningen gick helt ok. Tänkte längtansfullt på FajvFingärs nog. Och pulsen driftade från 20 kilsar, så sista milen blev gaanska töögig. Snittempo 6:23, alltså marginellt bättre än senast. I vintras klarade jag åtminstone 25K utan nämnvärd pulsdrift. Sämre kondis eller värmen? Bådiåkk?
Hade tre deci vatten med. Har e meir viri, are tii firi. Men "train low, race high" neh?
Inga planer på hårda pass i dagens läge. Inte heller riktigt ännu dags att testa fajvisar eller barfota. Ser fram emot att på något sätt medverka i david-40, men obsesserar inte över eventuell hela eller halva eller så. Ganska kool. Inte likgiltig, utan mer som tillfreds över att kunna keta någorlunda mängd.
Följ med den sakta och ºvisa övergången från rehab till allt effektivare träning, genom att steja tjuund. Bära eller brista?
Låtom oss steja tjuunade och se!

trivsam tisdagstrivia

Skön dag, hade sig jårs truli och min kära fru. I sadlarna i söndags. Soligt och varmt. Om än inte lika sommarvarmt som i kveis. Bra rumpträning också, inför åbokeikka nu på torsdagen.
Foten visade sig inte ha tolererat långlenkkin riktigt så bra som jag vågade hoppas på söndag morgon. Redan den kvällen hade den svullnat upp några ºer. Och var någon aning ömmare en dag eller två. Jårs truli som hade sett fram emot att våga testa hårdpass imorgon. Det hamnar jag nog att skjuta upp på obestämd tid :o(
Vilket också innebär att tåget går för PB-satsning på david-40 maraton, Det var liksom sista chansen att komma igång med effektträningen. Janå jag har några alternativ ännu, för det loppet:
-i skapligt, för att inte säga vetenskapligt, syfte. Testa en mara utan hårdträning tess. Förutsätter förstås att foten hunnit bli helbra tills (18/6)
-ta en halvmara som trevlig hårdlenkki, kanske i trevligt sällskap. Såsom lillabror och/eller folke j. Förutsätter att foten är helt eller nästan helt bra.
-utöva åskådelse och utgöra söörvistiim. Förutsätter inte att foten är helt bra.
Surt nog att inte "kunna" springa hårt ännu. Alltså både FajvFingärs- och långlenkkitesterna har ju tålts någotsånär, vilket jag ser som tecken på att foten nog är starkare än som värst. Men kan nog tolkas ha förlängt läkningsprocessen med någon-några dar, på var. Och föga orsak att tro att hårdlenkki skulle vara nå annorlundare i det avseendet. Därmed inte värt att pressa. Däremot harmar inte de gjorda testerna så hemskt mycket, eftersom de tåjmade som nån sorts ventil. Känns som om nålite tryck har släppts ut, om du förstår hur jag menar?
Och dessutom förefaller jag ha kunnat lämna det förhatliga alternativtränaset och ändå tåla en tillfredsställande mängd. Och kan säkert drista mig till en smula distans nån gång mellan varven. Så nu just inget ljudligare gnäll. Mycket mycket saknar jag nog FajvFingärs dock. Och ser fram emot barfota. Hoppas mitt mogna och kloka beslut angående hårdpass belönas med helt iskick fot å det snaraste!
För att få reda på hur det blir med den saken, föreslås att du stejar tjuund.
Idag varvade jårs truli ner med ett lågpulspass i höggräset

säsongens första gräs kluppet. Därmed förklarar vi sommaren såsom befintlig. Skönt att få det gjort. Mellan skurarna, Det hade hunnit bli temmärligen på tiden. Imorgon kväll ska yammun tankas och kollas, för det blir tidig start på torsdagen. Hoppas på gemytligt körväder och en bra dag i sadeln samt i åbo.
För att få reda på hur den dagen förlöper. Och hur länge jårs truli klarar av att hålla mig från hårdpass. Och många andra helt vetvärda detaljer. Rekommenderas, inte utan emfas, att du stejar tjuund!

LördagsLångpass..

..som surrogat för kåkkelby.
Igår startade KUR klockan 12. Och sprinterloppet (6h) avslutades alltså kl 18. Jårs truli hade som plan att vara igång minst halva den tiden. Som hyllning till deltagarna och som tröst för egen saknad deltago. Ifall foten tillät, löpandes. Och ifall inte, kompletterandes med något lämpligt alternativ.
Efter onsdagens VFF-test blev foten ömmare och svullnade upp betydligt. Visandes åt allra minstone att den inte är redo för FajvFingärs. På fredagen gjorde jårs truli en liten cikoriavända tillsammans med folke j. I merrell. Då ömmade foten lindrigt, på en skala lindrigt-måttlligt-kraftigt. Och efteråt var den också en aning mör. Men på morgonen igår hade det tagit ett steg åt bättre hållet. Ett tecken, således, på att den hade tålt den lilla belastningen bra. Det -plus faktum att jårs truli klarade ekorosktestet- gav småttsamt hopp om långpass igår.
(testet utgörs av vårliga risroadaset till ekorosk, alltid lika spännande -för att inte säga ännu spännandare- att se om man får åka med hem igen)
Hade diilat med lillabror, att han skulle keta iväg viidipi mot bennäs. Som hare. Så satte jårs truli fart och sprang ikapp honom i sandsund. Eller det där med viidipi kan ha varit en remarkabel överdrift, vid närmare eftertankes kranka pejlness. Men hosåhelst. Vi rundade bennäs-edsevö och från abc spurtade brodern hem. Siktandes på halvmara, varför nöjandes med måttligare långpass denna gång. Själv vände jag ut mot laamos och broarna, eftersom foten inte hade sagt ett knyst. Avslutade söis med en omvänd brorunda-ish. Utan sjukt i foten. Och fick ihop till något över halva kåkkelbytiden.
Najs!
Foten ser också bra ut idag. Alltså inte bra, som i spegelbild av högerfoten. Utan bra som i inte sämre än igår morse. Första av nyckelpassen inför david-40 därmed avklarat.
(2-3 långa och dito antal hårda pass)
Inte är jag redo att anmäla mig än, men nålite grand steg nog hoppet tillbaka. Från svackan det hade efter onsdagen. Just nu tror jag på deltagande. Sen får man se, OM man stejar tjuund!
Fort gick det ingalunda. Snittempo låg på 6:25. Inte behöver det gå undan så värst på långpassen, men en antydan om att PB-formen knappast befinner sig i den absoluta viciniteten, ännu. Var det förvisso. Men nästan en månad kvar, så jäitä hattuun. Kanske snittet blir snäppet bättre på nästa långpass. Vi får se, OM vi...
Fotens relativa brahet triggar genast blicken framåt. Mot fler maror. Jakupas i juni är sannolik. Ehuru kanske inte som PB- (och ännu mindre PortEllen) satsning. För det brukar vara varmt då. Och jårs truli är bedrövlig på värmeketas. Vilket teneriffa visade med all önskvärd tydlighet. 4:13 och karriärens sämsta maratonresultat, evär. Mittiallt kunde man försöka sig på att tassa barfota istället. Det vore väl något det. En utmaning av rang och dignitet. Helt annan kaliber än barfotamaraton i botniahallen. Hmmm, vi behöver fundera och betänka på saken.
Sen är ju LochNess redan inbokad

(bilden stulen från deras sida)
Den är ämnad som turistupplevelse. Och ingår således inte i PortEllen-2016 projektet. Kan bli kankaanpää igen, som får bli årets hårdaste mara, för jårs truli. Och om träningen tåjmar, en seriös attack på 3:30. Saa sii, OM man stejar tjuund, vill säga!
Nu ska jag roska liv i min kära fru. Och locka ut henne på motorpedsutfärd. Till café salteriet, är det tunket. Hoppas du också har något kivogärt att se fram emot denna söndiga dag!

fajvfingärsförsök

Länge sen jårs truli visat sig här på bloggen. Synd och skam, ty det är kul att kunna gå tillbaka och se vad man pynjat med och funderat. Janå det är nååleess mycket på gång den här tiden på året, verkar det som. Men nu ska jag få ändan ur vagnen. Eller ner i riklajnärn, snarare.
De tre vilodagar som omtaltes i förra inlägget, gjorde väl inte så mycket hit eller dit. För vänsterfoten. Men de senaste dagarna har en klar förbättring låtit sig skönjas. I lördags tappade jag omdömet, i ett rus av endorfin, och belastade foten rejält hårdare än planerat. Men verkar ha kommit undan ostraffat. Fick lite hopp att tändas. KUR har jag nog skjutit upp till nästa år...
(alltså Kåkkelby Ultra Run, där jårs truli var anmäld till sprintdistansen = 6h)
...eller om själva verket ska fram så är det mitt deltagande, inte själva KUR, som jag skjutit upp till nästa år. Saa sii sitten, huruvida jag söker fram nåt ultralopp dessförinnan.
(om man stejar tjuund, vill säga)
Men David-40 maratonet. Som hålls i kvevlax om en månad. 18/6. Har jag nå små förhoppningar om att kunna delta i. Fast jag har inte anmält mig än. Och tänker panta på det ett tag. Ifall det visar sig att jag inte kan träna ens något så när som folk, så har jag ingen lust att fara dit och jogga i fyra timmar. Inte har jag nå hopp om PortEllen då ännu, men jag ska nog lyckas intala mig att jag ketar för PB för att motivera deltagande.
Ifall jag är i halvskick kan jag alltid keta halvan. Eller så far jag bara och hejar på lillabror och andra skojiga tÿÿpa som ska keta där.
En månad tid alltså. Behöver hinna med 2-3 långpass och vidpass dito hårdpass.
För en månad sen testade jag FajvFingärs, för första gången sen toholampi. Det blev fiasko. Idag hade det blivit dags att göra ett nytt försök. Först när tanken hade slagit rot, insåg jag hur himlades mycket jag saknat det

Såg ivrigt fram emot att få tassa i de kära fajvisarna. Tillika rädd att det skulle skita sig igen. Minnandes hur led och frustrerad jag var då. Siktade på en sakta brorunda. Så efter jobbet drog jag de välinkörda KSarna på fötterna och tassade iväg. Först kändes inget speciellt. Annat än att det var skönt att fajvfingra. Redan det bättre än senast. Men snart nog började foten kännas av. Ömma. Inte förfärligt, men klart mer än merrell eller saucony har gjort på rätt länge. Inte helt önskat besked alltså. Något dämpad optimism inför maratonsatsningen. Å andra sidan har jag nog kunnat springa och sakta men säkert bli bättre, trots att foten har känts av lika mycket och mer, i merrell/saucony. Får avvakta och se de närmaste par dagarna. Huruvida utvecklingen fortsätter. Eller avstannar. Eller vänder.
Steja tjuund så får du veta. Och steja tjuund så får du veta vilket blir nästa steg i återgången till normalt ketasliv. Och i maratonsatsningen.

inte praa men pettre

Bestämde i lördags att jag skulle vara igång minst så länge som missade maratonet hade tagit. Och även vid nytt PB hade det nog farit rent över tre och en halv timmar. Så efter en förlängd transportlöpning till FC, fick jårs truli till ett crosstrainerpass, ett kort motionspedpass och sen ännu ett crosstrainerpass. Och så raka-vägen-hem transportlöpning på slutet. Summarumandes rent över 3½ h = bra pannbensträning. Och bra uthållighetsträning.
Foten har blivit sakta sakta, inbillar jag mig, bättre. Svullnaden har sjunkit ihop kanske 25%. Märkte jag under veckoslutet. Det var första gången under denna rehab, som jag märkte minskning av skillnaden mellan hö o vä. Trodde och hoppades att nu så tar det fart. Nu rullar det på och är i skick på någon/några dar. Pytte sa nicke :o(
Har inte ändrat nåt sen dess. I svullnad. Däremot fortsatt sakta minskning av känningar, vill jag tycka.
I dagens färska läge

Som du ser är högerfoten deffad, medan senorna ut till tårna är knappt skönjbara på vänster.
Innevarande vecka har börjat med två, ehuru korta, pass i rad.  Men. Nu följer tre dagar av helvila. Blir intressant som en tant, att se vad de har för effekt. Intalar och inbillar mig att det kommer att ge läkning och återhämtning, för att inte tala om superkompensation, en avgörande knuff framåt.
Ikväll blir det whiskytejsting. Och imorgon tidig start på skön raodtrip. Hur är det möjligt? ÄR det möjligt?
Steja tjuund så får du veta!
Först lördag nästa chans till lenkki. Med symtofri fot?
Steja tjuund så får du veta!
Men ajsbuggsen får väl arkiveras, för säsongen?
Titta ut så får du veta!