barfota-2014 10) ..från början

Efter långfredagens långlänk, som trots avrundning blev 20 kilsar, har nu fotsulorna väsentligen läkt. Inte helt, men tillräckligt för att jag ska förklara dem redo för korta barfotarundor. Min första korta barfotalänk blev söis idag, eller ikväll för att vara exakt.

Ända sen jag införde måndagslänkar har jag hållit dem korta och lätta. Mest för att det är min "fastedag".
(det var min fastedag förr, men sen jag började måndagsketa har jag velat fylla på med lite energi baket, därav "")
Det har handlat om 7 kilsar + skriplona. Det känns förvisso inte som det vore nå problem att keta vidare baket en sådan minilänk. Även om man inte käkat nå den dagen. Men tillsvidare får det duga. Tycker inte det är så pölligt med mersmak heller, och mycket bättre än att inte få/kunna keta alls på måndagar. Som i vintras då vaderna var sjuka i princip hela tiden, hann just och just återställa någorlunda skick mellan två ketor per vecka. Så snart det började lätta och ge utrymme för tre ketor per vecka, införde jag ju måndagslenkkin. Nu är, bajdövej, vaderna inte sjuka längre alls.

Åter till kvällens runda, den var mer än hälften kortare än hittills kortaste barfotarundan. Dvs den första, som blev 16 kilsar. Det känstade bra och gick mycket lätt. Ända omaket var att det var temmärligen jæfvligt grus på en del av banan. Den sekvensen ville kroppen plötsligen trippa och ketaset var inte alls så avspänt och njutbart som annars. Janå, jag tänkte att det kan bööva härdas..

Nu baket känns det som om fotsulorna har fått en rejäl massage. Varmt och skönt och pittrande. Tvivlar på att det ska böövas nå stickasockor inatt. Tänker framöver fortsätta med barfota på måndagar, tills det böjar kännas alltför fjuttigt. Minst två veckor till, sen får vi se. Veckans mittersta runda brukar vara brorunda eller något i den klassen, så det får väl bli nästa anhalt för barfussingarna. Om och när det böövs.

Denna veckas återstående pass torde undantagsvis bli torsdag och söndag. Preliminärt adios(bro?)runda och sen nåt lite längre, möjligen ut mot fäboda, i fajvfingärs. Så har jag funtsat, och för oerhört rigida farbröder brukar rubbade planer inte höra till gevönligheterna. Därför är det bäst att inte planera så noga, men tå he foo se schölv...

barfota-2014 9) adios adios a.k.a det våras för shortsen

Efter långfredagens överivrighet, som resulterade i blåsor och ömhet...
(möjligen smärre inflammation i tramdynorna ett dygn baket)
...har jag klokt och ståndaktigt avstått från såväl barfota- som fajvfingärsketas hela gångna veckan.
Det har blivit två medellånga, lugna, pass i adios. Men nu är det adios adios!
Inte für immer, men för idag åtminstone :o)

Redan i onsdags lustade det starkt att dra på fajvfingärs för brorundan i kvällssolen, men den kloka farbroderns förnämliga förnuft fungerade. Idag ser jag fram emot en vända till ådö fiskehamn och tillbaka, med förskräcklig iver. Det blir fajvfingers, och det ser jag ännu livligare fram emot.
De små förhärdade -bokstavligen- klumpar, som blemmorna lämnade efter sig har jag försökt behandla nålite så de inte ska skavas loss och dra med sig en massa skinn från fotsulan. Det vore okul.

Igår, när jag traskade hem från FC, var det så soligt och varmt och skönt. Rena rama vårvädret. Den kyliga vinden som härskat i luftrummet var som bortblåst. Då föddes drömmen om shorts. Fajvfingärs och shorts, vore det inte nåt för dagens fiskehamnsexpedition. He ska gaa, liksom!

Håll alltså ipi ögonen efter något i den där stilen idag!

Själva barfotaset tänker jag, preliminärt, återuppta på måndagen med en kort runda. Om fötterna verkar vara i skick. Sen sakta upptrappning, med målet att klara fullvärdiga länkar barfota. På samma sätt som jag sakta men säkert har byggt upp toleransen i fajvisar, så jag numera tål åådänttliga länkar i dem. Utan att fara illa alltså.

Vi syns ute i ketasspåren hörni, njut och digga kolossalt!

barfota-2014 8) overkill

Inspirerad av traditioner med långlänkas både här och där, hade jag fått för mig att inleda en egen liten långfredagstradition med långrunda. Tjugohundrafjorton föreföll vara ett alldeles utmärkt år för att sparka igång den traditionen. Men så hade ju nästan en hel vecka hunnit passera sen jag avklarade min barfotadebut, görandes det temmärligen nödvändigt att få uppleva ett barfotapass i helgen. Det kloka sättet hade varit att keta långpasset i fajvisar eller adios och njuta av ett kort lätt barfotarunda på måndagen.
Jag valde det nästan lika kloka: att keta långpasset barfota..

Idén med fajvfingärs i händerna, redo att dra dem på fötterna vid behov, har dumpats. Den skulle säkert tåjma om man är ÿberkänslig under fötterna och bara klarar några hundra meter barfota, men då man hindat få blåsor och blemmor känns det inte aktuellt att iklä sig fajvisar och fortsätta. Bäst att ta rakaste vägen hem bara. Så gjorde jag igår. Reservplanen var ett par sockor i fickan och kära frun i beredskap med telefon i ena handen och bilnyckeln i andra...
(eller nåja)
...hade måhända varit lika bra att aktivera den, menmen..

Janå, det blir att gå försiktigt en dag eller två och inget barfotaketas förrän fötterna återhämtat sig åådänttlit. Tänker faktiskt till och med bita i det saftiga äpplet, och trappa upp från korta rundor. Fast det kan nog bli svårt, eftersom det är så skönt så man tenderar att bli lite ivrig.

I övrgit känstade gårdagens runda helskön. Kroppen diggade hejvildast; mage, andning och ben mådda hur bra som helst. Hade gärna fortsatt hela jeppis-runt och kanske med ett ärevarv i hamskogen som pricken på gräddtårtan. Nu blev det avrundat, men jag fick ändå ihop 20,8 kilsar, så helt tillräckligt för att starta den presumtiva traditionen!

En person i grannskapet antydde att felet skulle befinna sig på en något högre höjd än fotsulorna, men honsis kompetens är starkt ifrågasatt eftersom hon saknar medicinsk utbildning å det synnerligen totalaste!

barfota-2014 7) äntligen igång

Efter en del besvikelser, i form av uppskjutna debuter, har nu äntligen barfota-2014 fått en konkret form!
Igår lördag 12.4 var vädret vackert och termometern trappade raskt uppåt, perfekt tillfälle att testa barfotaketas i praktiken. Solen hade torkat upp en del vägar medan magen passade på att smultna frukosten och då temperaturen hade nått 8-9º C var det dags att ta fajvfingärsarna i händerna och tassa iväg.

Till skillnad från vanliga länkar, som plägar behöva något hundratal meter till någon kilometer för att komma igång, var det mycket njutbart från första steg. Omöjligt att förhandsuppskatta hur långt man skulle klara sig barfota, hade jag ändå i smyg hoppats på att komma till gamla hamn och klara ett varv i spånspåret innan jag såg mig nödd att trä på fajvisarna. Vägen dit var intensivt njutbar och första varvet gick helt bra, men banan var bitvis blötkall så jag bestämde mig för att keta vidare istället för att firra åpå i det spåret. Efter spånbanan var det skönt att omväxla till torr asfalt ett tag, medan kosan styrde mot östanpå och spånbanan där. Vid det laget tvivlade jag föga på att fötterna skulle klara sig dit och planen var att vid behov dra på fajvisarna, i annat fall fortsätta bart, och varva femman där. Det visade sig gå helt bra att fortsätta barfota. Känslan var snarare "jag vill inte sluta", även efter varvet. Lekte med tanken på att styra ut mot broarna och avsluta med slutet på brorundan (furu-vikar-fårholm), men befarad motvind och förnuftets svaga stämma fick mig att hålla till godo med början av brorundan = hem via runebergs stuga.

Nyhemkommen:

Det blev alltså dryga 16 kilsar mesama i debuten, vilket ju visade att målsättningen för säsongen (12 kilsars runda) var i extrem underkant. Men som sagt, det var inte så lätt att uppskatta. Förberedelserna hade varit temmärligen grundliga och det gjorde nog sitt till så att den faktiska debutrundan blev utomordentligt njutbar. Det är faktiskt en obeskrivbar njutning att keta barfota, till och med mycket mycket intensivare än i fajvfingärs, som redan det är mycket skönare än gevönliga ketasskor. Det beror gissningsvis till stor del på den himlades mängd nervreceptorer vi har i fotsulorna, framevolutionerade för att kunna reagera på skiftande underlag. Och gravt underutnyttjade, inlåsta i tjockbottnade skor. Sen väcks också en massa naturliga hållningsreflexer till liv, så hela kroppen älskar det. Det låter den dig veta, bortom skuggan av ett tvivelsfrö!

I ärlighetens namn ska jag också redogöra för de negativa aspekterna:
här i form av en blåsa, som punkterades genast efter hemkomst för snabbast möjliga läkning
(vill ogärna missa nån länk :o)

och så en punkterad stortåspets, efter en asfaktskyss

Denna obetydliga skadan dock helt utan konsekvens, i form av obehag eller begränsningar.

Vad  med målsättning nu då, när säsongens dito överskreds genast i debuten?
Janå en är att njuta av ketaset, varvandes mellan adios, fajvfingärs och barfota. En hel del barfota, tänker jag misstänka. Det får vara den huvudsakliga målsättningen. Kommer att fortsätta reflektera över bravader, bra väder och övriga filosoferingar kring ämnet på denna station, så stej tjuund!
En annan presumtiv målsättning, kan tänkas, eventuellt, möjligtvs, kunde vara att delta i djejkåb ½-maraton barfota. Men den som har ipi ögonen får se..

barfota-2014 6) dreglande farbroder

I morse råkade jag tassa barfota ut för att stöpsla i motorvärmaren åt min kära fru, som böövade bilen idag. Våj våj vad skönt det känstade för fötterna, längtan efter att äntligen komma igång med barfotasäsongen ökade 19,6 %

På kvällskvisten fick jag njuta av en fajvfingärsbrorunda i kvälssolens vackra sken. Det tröstade nog en hel del, för det var påtagligt skönt för både båda fötter och resten av den lekande lekamen! Föreligger såklart en viss risk att det blir en enda stor besvikelse när det är så dags, om jag förväntar mig idel njutning och det blir idel plåga. Janå, den tiden den sorgen.

Till lördag utlovades, i dagens tidning, +10ºC och en jätterund sol. Därför är -återigen- förväntningarna stora, väl medveten om att de armades banditerna inte höll vad de lovade förra veckan. Men om! Om vädret bli i den stilen så blir det nog dags för den stora premiären, som mycket väl kan bli ganska liten.
Planen är alltså att ta fajvfingers i händerna och tassa iväg på en väl vald runda. Sen att genast dra fajvisarna på när fötterna har fått nog, och fullborda länken fajvfingrad.
Föreställer mig att barfotadelen ska kunna utökas sakta och säkert, med målsättningen att klara en hel runda utan skor inom denna säsong. Typ 12 kilsar, givårtejk.

Känner mig förberedd.. och ivrig.. bring it ånn!

barfota-2014 5) uppskjuten debut

I början av veckan utlovades vitt och brett +8ºC tills idag, vilket triggade en förhoppelse om barfotadebut. Men som den uppmärksamma och alerta personen kan konstatera så kom löftena, och därmed förhoppelsen, på skam. Tröstar mig med den briljanta insikten, att debuten trots allt kommer närmare för var dag som går!

Av förekommen anledning var jag något förvirrad när jag skulle funtsa ut någon lämplig runda för dagen. För långlänk talade det faktum att en beställd skviistuub levererades häromdagen...
(har nämligen ivrigt jaktat efter något att ha tjocktflytande gel i)
...emot långisen talade förra veckans 27,7 kilsare. Iofs återhämtade jag mig snabbt och problematikbefriat från den, så valet föll på min egen lilla halvmara. Och fajvfingärs.

Söis tankade jag den nya skviistuben med elektrolytspetsad chiagel och en gammflaida med gevönligt kranvatten, och kände mig synnerligen redi to gåo!

Ambitionen, ehuru osannolik, var att känna mig pigg direkt efteråt, alltså skippa de vanliga post-långlenkki-symtomen...
(illamående/magkramper, värkande ben, rittit tröitto, huvudvärk)
...och biliivitåårnåt, det tåjmade!

Största äran för det ska nog tempobesinningen ha. Genom att avstå från att pina andningen hållstade farten på rimlig nivå. Har klarat det förr på korta ketor, men aldrig >12 kilsars. Bland bidragande fakturor kan säkerlunda räknas aningen ökad kondis och minskad viktighet också, samt skonsammare ketasteknik. När barfotaketaset väl kommer igång, föreställer jag mig livligt att det också ska kunna tåjma som ivrighetsdämpare vad gäller överhastighet. Som njutningeketare är det på alla sätt gynnsamt att avstå från att stressa kroppstackaren i onödan, fast det är lätt att förivra sig!

ps: vespadebut blev det däremot idag, bara till och från alfabetiska stationen för koll av lufttryck i däcken, men äntå..