inför hallimaraton 2020

I fjol behövde jårs truli hoppa över hallimaraton pga sjuk fot, efter en svit på fyra år av deltagande. Surt. Sa gubben.

I år ser det något lovandare ut.
Och, icke desto mindre kul. Vi verkar bli 4 från Wednesday Worriers, som skola deltaga i helan.
Najs.

Fast jårs truli och många andra kommer att få deltaga nålite sådär i bakgrunden, ty den aldra oerhördaste brutalkampen kommer att begås bland alla timor:

Vackert så, och ska bli oerhört ooliidligt spännande att följa!

Målsättningar:

Det är ijenttärligen fråga om ett träningsmaraton. Ffa böövär man träna på att pricka in hur hårt man kan anstränga sig från början, utan att totalbonka eller för den delen lämna för mycket kvar på banan.
Och någon vettig hårdträning är svår att bedriva i den finska vinteren.
Men med det sagt, så nog har jag trappat ner denna vecka och är i full flärd med att ladda energi...
•en icke helt oangenäm pysselsättning, majnd juu•
...så inte blir det någon slöjogg. Åt allra minstone inte frivilligt. Såheså!

Fulskumpa:
Räcker med finish = årsbästa. Inte är det ens nå speciellt ful skumpa, utan en bejsik prosecco. Ty i sämsta fall behöver vi fira att jårs trulis värkstad fyller 12 år i dagarna!
Finskumpa:
(cremant de bourgogne)
Lite svårare nöt.. ska vi nöja oss med barfotarekord = sub 3:34 eller kräva hallirekord = sub 3:31 eller rentav 3:30...
...hmmmm...
..3:30 får det bli. Ty det vore så armades skönt att kunna sucka "2020 blev ett tretretti år också, för jårs truli" och varmed åldersnojjorna kunde skjutas fram ännu ett år. Extra oerhört önskvärt, med betänkelse på att jårs truli -i händelse av överlevnad- når det utomordentligt aktningsvärda 55-strecket i november!

Formen då?
Svårt att säga. Det har förekommit såväl uppmuntrande som nedslående tendenser att avläsa ur såväl stats som känsla.
Exempelvis har denna vecka varit oerhört kålkkåtrög. Liksom inget spring tess, i benen. Medan atlantstranden erbjöd ett härligt flyt, ehuru proverbialt.
Saa sii, helt enkelt!

ps:
Jajustdetjaa, vi har ju faktiskt också en äkta champagne...
•från en yammukeikka via piteå i somras•
...tänkte jag glömma:

Finskumpa:
(champagne)
Får nog snällt vänta på personbästa. På helan eller halvan. Fullt möjligt att det faller på min kära fru att kirra det 😀

årsskifte

Jårs truli tänkte kasta ett getöga bakåt, över gammåret...

...och kanske måhändelsevis slötitta framåt det nya?

Inför fjolåret höll jårs truli hög träningsmängd, för att ha stabil grund att bygga formen på.

Målen voro:

1. PB och helst sub 1:35 på halvmara
2. PB och helst sub 3:20 på maraton
3. Testa 12h för att någon gång i livet klara min 100K på max 12h

Man kan säga att det sket sig totalt.
Först blev det nå strul med vänsterfoten. Som orsakade nästan en månad utan löpning tess och mer än två med nedsatt dito.
Sen var det höger höfts tur. Att ha otur. Kanske som en följd av vänsterfotens problematik. Vem vet?

1. Det blev endast två halvor. Venetialais i kåkkelby, där jag klarade just under 1:40 och windala i vimpeli, där jag trodde formen var god, men ändå lämnade nästan en halvminut från PB. Låtom oss inte ens tala om 1:35!

2. Missade hallimaraton pga foten. HelsinkiSpring sprang jag åål in, och klarade 3:30 med några sekunders marginal. Ok resultat sådär knapphändigt återhämtad från skadan, men besvikelse i förhållande till årsplanen.
Jakupas var inte menad som rekordjakt, ens om det hade varit svalt. Vilket det inte var. I amsterdam hade jårs truli planerat att vara i rekordform. Och tränat stenhårda pyramider för att flytta (laktat)tröskeln...
•vilket iofs lyckades, men tyvärr i fel riktning•
...klantigt värre, hrmpf.
Janå årets bästa mara-resultat (3:27:21) men långt från PB.
Sen areena i sjk med 84 varv och 4 90ºs kurvor per varv, ingen rekordbana om vi säger så. Och näpperligen någon rekordform i början av dec heller.

3. På 12h klarade jag, lustigt nog, 101 km. Trots att höften började ömma nå smått redan efter första timmen. Och gubbkroppen blev snedare och snedare och snedare och snedare för varje varv. Det blev en temmärlig pannbensträning. Sufajs to sej. Janå blue labeln fick vi ipi, i alla fall.

En hyfsat misslyckad säsong resultatsmässigt, mao.
Men fast janå, många njutningar och fina rundor med och utan härliga ketaskompisar.
Sen kom jårs truli äntligen igång med terränglöpning, som komplement, tack vare jouni p:s MarrasMånad haaste. Som sedermera fått fortsättning i skepnad av OnOff...
•OnRoad och OffRoad•
...kul grej, och lagom tills spånbanasäsongen dog.
Intervallträningen på WorkoutWednesday:arna var även den en höjdare.
Najs.

I år blir det enligt förhandsskissen 4-5 maror. Hallimaraton och stockholm på första halvan. Och mellan dem ska det väl gå att klämma in någon-några halvor...
(och ev. bastucup?)
...med början i toholampi, lämpligtvis.

Något i den stilen. Kanske. Egentligen är vinterformen temmärligen lovande, äs vii spiik, men vad som helst kan hända..
•vintersäsongens nyckelpass är "superburgaren" med halvhårda 5or i st f helhårda 1-3or samt träningsmarorna areena och botnia•
..preliminär målsättning kunde vara PB och helst sub 1.35 på halvan och minst en maraton under 3.30


ps: inga getar skadades vid skapelsen av denna årsbetraktelse