distansrekord..

Inte absolut distansrekord, för det är alltjämt 63 kilsar och härstammar från kåkkelby ultras 6h i maj i fjol. Men distansrekord utan att intaga något annat än vatten, under loppet/lenkkin. Nämligen 50 kilsar, idag på kotirataultra i kvevlax. 50,35 enligt polarens gps. Inga illa pissat, me så sne'er pili!
Började dagen med espresso, frukost och snöskottning. Sen hämtade jag lillebrodern från kivilös och så pärttade vi iväg till kvevlax. Där hade det av allt att döma inte snöat och banan såg försvarligt hal ut. Valde trots det spyridon FajvFingärs till att börja med. Tänkte ändå börja i lågpuls, så då gick det nog an att tassa på försiktigt. De första varven sprang vi tillsammans, med en synkad paus efter de två första...
(varven mätte 6,25 kilsar enligt arrangören)
...efter fyra varv valde brodern en paus inför sitt sista varv. Då stal jag hanses sista vattenskvätt, för att själv inte behöva pausa då. Skulle ändå pausa vid följande varvning, och byta till icebug inför ett par hårdare varv.
Timo klarade för övrigt drygt trettioen kilsar, personligt distansrekord där, till vilket varma gratulationer!!
Valde i övrigt rätt tunn klädelse, i avsikt att inte svettas så kopiöst att man måste dricka efter varje varv. Huruvida det var vad som ledde till att jag blev tvungen att ta tvenne pisspauser, vet jag inte. Men så blev det, och det brukar det inte bli. Kanske berodde det på mycket gedigen energiladdning i dagarna tre? Vätsketankning har jag inte sysslat med, utan druckit vid törst, så något sånt är det inte.
Under varven fyra och fem hade det blivit småvanskligt att hållas i lågpuls. Inte svårt direkt, men så jag inte kunde springa med skönaste flytet. Därför emotsågs varv sex, efter paus och skobyte, med viss iver. Därför blev det "ahh, najs, snart får jag springa lite hårdare" i stället för "ååhh, 30 kilsar.. ännu tjugo kvar *suck*suck*lakritspuck*"
Och najs var det. Dels behövde man inte akta pulsen, utan den fick ströva fritt...
(visade sig att bästa häppi-länd låg kring 148-152)
...och dels behövde man inte akta halkan. Erkänner villigt att icebug steg i kurs idag. Det var rena löpglädjen. Det var det iofs med spyridon också, men grumlat av halkan.
Inför sista varvet tog jag en minipaus och drack en ½mugg vatten. Då hade jag laddat upp med följande strategier, för att göra det till en bra upplevelse:
-det är sista varvet och då får det kännas hur det vill
-trots nedjoggningstempo lär jag inte komma ner till lågpuls igen så därför kan jag lika gärna unna mig att tassa på med skönaste takten kroppen hittar och kanske spurta lite ifall det blir tradigt
-plus jag var hög som en husvagn efter två relativt hårda varv
Och sista varvet blev mycket riktigt en fin upplevelse i den sköna -och faktiskt värmande- eftermiddagssolen. Tempot var lugnt, utan att vara supertröögt. Den vid det laget bekanta banans olika skeden bläddrade förbi i angenäm takt. När polar visade 49 kilsar och jag upptäckte att allt känns bra och skönt, unnade jag mig en liten spurtkilsar, bara för att fira. Och sen slöjoggade jag de sista trehundra metrarna. Siste man i mål, var jårs truli, Å andra sidan var vi bara tre som tillryggalade hela distansen. Bra vi! Och bra alla andra, som förhoppningsvis fick fina upplevelser med sina rundor!
Fortfarande är jag hög som en husbil på endoknark. Och om polar talar sanning så är inte ansträngningsnivån nämnvärt lägre

Ifall den uppskattningen stämmer, ser jag inte fram emot att dimpa ner från denna endoknarktripp!
Janå, som sagt återhämtningsvecka på kommande..
Åålrajtski denn, steja tjuund så får du höra med vilken grad av värdighet denna gubbe klarar landningen!

januarislutspurt på kotirata?

Inte så förfärligt mycket kvar nu, av januari. Som har varit en monstermånad vad löpmängd beträffar. Som sig bör, vintern ska ha rikligt med kilsar som grund för säsongens finform.
Spells PortEllen-2016!
Denna vecka har varit saktmodig, med undantag för onsdagens näradödenintervaller. En sista möjlighet återstår dock, att komplettera månadens slutsaldo. Nämligen kotirataultra, som jag tänkte digga i kvevlax.
PlanA, som förutsätter drägligt väder och före, är att löpa 50K. Första fem varven i så fall lågpuls och sen ett par lite hårdare varv, för att spara sista varvet för nedjogg. Men drägligt före är osannolikt, så det blir väl nog att ha planB och -C i beredskap. En sak är säker, och det är att efter förra veckans utmaning vet jag att tjufem kilsar klarar jag även under smått vanskliga förhållanden. Så tjufem duger inte! Janå, med reservation för skadekänningar eller motsvarande. Långlenkki ska det nog vara, alltså =/>30K. I praktiken alltså minst fem varv på deras bana = 31 kilsar. Minimus.
Vindvarningen har avtagit, så det är mest halka och icebugbehov jag räds. Men vi tar det som det kommer och packar planB med i bagaget.
Ketaskompisen kommer inte med, men däremot får jag sällskap i lillebrorsform. Ingalunda fyskam det heller. Återkommer såklart med rapport från den utflykten imorgon. Så steja tjuund!
Sen kommer en helt ny månad. Vore oerhört förvånande om det inte visar sig bli februari. Den ska inledas med en välförtjänt återhämtningsvecka. Betyder inga hårda eller långa lenkkiar. Och semppudag på fredag dessutom. Och utfärd till huvudstaden och MC-mässa. Tillsammans med min kära fru. Kul!
(torde också hinna med nålite shopping = uppgradering av FajvFingärsförrådet)
Få se om jag tess kan närvara i nuet under morgondagens springas...

...steja tjuund, så får du veta!
Resten av denna dag ska ägnas åt att fylla på energidepåerna, så man inte behöver stanna varje varv och äta, imorgon. Tyvärr missar jag haggis, men bullabess är ingalunda att förakta det heller!
Åålrajtski denn, ha en riktigt najs lördag så språkas vi på nytt imorgon!

6*25-utmaningen: etapp 6/6 = grande finale

Fick hem kära frun på kvällskvisten och sussade sött. Kändes nästan mätt ännu på morgonen, men tvang ner frukost ändå och ett par espressoar. Goova.. du skulle garanterat dimpa av dåån, ifall du visste hur goov den nya blenden är!
Diilade med folke j om starttid för dagens runda = den grandiosa finalen av denna veckas utmaning. Med god tid för en vända via mataffären innan dess. Men bilen var dödare än en oerhört stendöd rockare som är typ stone dead forever eller nåt, pga att hen har blivit typ killed by death eller nåt. Så vi fick gå till marketen. Orka liksom! Det är ju nästan en halvkilsar dit :o(
Menmenmen, knorren då?
Kalla mig sagolikt smart snubbe..
Kalla mig fantastiskt finurlig farbroder..
Kalla mig galet genialisk gubbe..
för det är jag!
Funderade på att bjuda in löpglädjefolk till dagens runda och funderade på att stäcka en gömma med en liten skumpaflaida vid berget, och överraska ketaskompisen med skålfest innan vi skildes. Men kom med min ootrooligt überknivskarpa hÿperhjärna på den ultimata knorren för den ultimata etappen!
(mer om det senare)
Klädelsen blev tunnare ullmaxen, vars pajta är återfunnen. Och vindtäta dräkten på. Som kompensation för eventuell överhettning brang jag med en liten vatoflaida. Vädret var ju hur underbart som helst. Bättre behöver man neppärligen önska sig denna tid på året.
Tassade iväg halvett och märkte direkt att pulsen var tietalet slag högre än igår. Men skyllde det på iver inför finalrundan och upphetsning inför den briljanta knorren. Och pulsen visade sig mycket riktigt hållas på OK nivå. Oextrem på alla sätt. Behövde inte fundera på den, mer än att snegla på klockan nu och då å konstatera att den är ok.
Snitthastigheten visade sig bli minst bedrövlig av alla etapper, vilket ingalunda är ägnat att förvåna med tanke på väder och dagsljus. Någon brådska gjorde vi oss inte. Ville bara njuta maximalt av dagen. Njöt förvisso, även om vissa ställen ömmade en smula mellan varven. Inget att pÿÿla om.
Dryga halvvägs packade blåsan rätt hårt. Det brukar jag sällan bry mig om, om det nu inte blir helt omöjligt. Men idag var jag faktiskt så vek att jag pinkepausade. Praktiskt förstås också att ha odjupfrysta fingrar så man rent praktiskt hade förmågan att gräva fram något att pinka med.
Andra halvan växlade fiilingen mellan trötthet och endorfinhöga. Inte lika slitigt som igår, vilket var bättre än befarat. Och sannolikt en del endokannabinoid eftersom hjärnan visste att slutet är nära, ehuru bara på en liten utmaning. På slussbron blev jag så mäkta euforisk att jag spelade in en liten videosnutt, som för övrigt också avslöjar dagens knorr

Sen var det inte så mycket kvar. Vid lockanberget tackades mutualt för gott sällskap och grattades till goda insatser. Sen hemtassandes genom staden. Där det hade sandats, vilket noterades med viss otacksamhet. Rena spiskmattan. Om det blir halt tar jag väl icebuggar, för höge farao!
Polarflowen uppgraderade mig till "mycket ansträngd" igen

Ser jag ut att bry mig? Ha! Imorgon är det vilodag! Såheså!
Åålrajtski denn, det var väl i stort sett vad jag hade att säga om den saken. Men det kommer nya saker, så steja föralldel tjuund!
ps: nu ska jag gräva fram moroten ur kylen och börja laga mat.
(tack mats&katja för moroten)

6*25-utmaningen: etapp 5/6

Märkte du att det var en smula mildare idag? Och blåsigare? Janå det var det. Kortare arbetsdag, som brukligt på fredagar. Sällskap på banan att se fram emot. När vi hade bestämt tid och jag skulle till att omkläda mig i ketasmundering, blev det ofridig panik i fridhemmet. Tråmade tjockullmaxarna och extralångärmade pajtan i tvättmaskin, ty den behövdes inte idag och hade hunnit bli en smula ofräsch. Tänkte att man klarar sig med tunna ullmaxpajtan innanför vindtätjackan och på benen bara vindtätbyxorna. Men så hittade jag inte UMpajtan, den var inte där den skulle vara i skåpet. Därav paniken. Burma!
Och småbråttom var det, pga överenskommen tid och jag brukar få såna hemska skällor om jag är sen. Nånep, skojade bara. Men jag har en tendens att beräkna tiden fel ibland, och komma för sent till berget. Och det är nålite pinsamt. Så jag drog på mig en tunn -typ sommar- långärmad. Och så vindtätjackan utanpå. Spyridon på fötterna och rånarhuva på huvudet för att kompensera den undermåliga överkroppsbeklädnaden. Rejäla handskar också, ändå inte helt övertygad om klädelsens tillräcklighet. Kändes en aning svalt i början, men så så skönt att springa lättklädd. Försmak av vår. Gick nog annars bra, fördetmesta, utom när vinden var rakt emot. Hade kallt kanske 5/25 kilsar. Om överkroppen, för första gången på denna utmaning. Men helt uthärdligt och helt underbart med bra ketasväder. I normala fall skulle jag kanske måjtta över vinden och att spåren på språngbanorna var ganska smala. Typ där det hade pedats. Men inte idag. Inte efter denna vecka, med riktigt prövande väder och väglag!
Pulsen var det inga problem med idag. Inte att hålla lågpuls i alla fall. Snarare att hållas inom effektivt omfång, med vid det här laget ganska trötta ben. Ett oproblem iofs. Och den låga pulsen ledde till att polarflow degraderade min nivå från "mycket ansträngd" till "ansträngd".

Även om förändringen var liten. Snittvelociteten var också minst lusig av etapperna hittills. Iofs inte det minsta konstigt om man beaktar de yttre omständigheterna. Men icke desto mindre bra med tanke på att det var femte tjufemman i rad. Ett riktigt återhämtningspass, fast det inte kändes riktigt precis så i benen.
Nu har jag käkat obeskrivliga mängder mat. Sitter i riklajnärn och stånkar och hoppas på att inte explodera. Imorgon lördag och sovmorgon och sista etappen på veckans utmaning. Funderar på att hitta på nån extraknorr i och med den. Men har inte hittat nåt än i alla fall. Extra kilsar eller fart är uteslutna. Och lillebrodern är på träningsläger på varmare breddºer. Eller var det semppu? Annars hade han kanske hängt med. Nåväl, kanske jag drömmer upp nåt kul under natten. Eller så har nog denna utmaning varit alldeles tillräckligt speciell ändå. Ser fram emot sista etappen, ehuru med skräckblandad förtjusning pga att benen var alldeles tillräckligt slitna redan under sluthalvan idag. Janå inte ska man avsluta dessa utmaningar på pigga ben. Då är de ju inte utmaningar, juh!
Många trevliga orsaker att steja tjundare än nånsin, i form av frågor:
-klarar sig gubbraatet från att spricka?
-kommer hans kära fru hem snart, och samppar honom, så han får sussa sött inför sista etappen?
-hittar han på någon extraknorr till grande finalen? I så fall vad?
-blir det en etapp till med dräglig, för att inte säga bra, yttre förhållanden?
-hittar han sin ullmaxpajta?
-håller de trötta benen ända in i mål?
-fortsätter pulsen att fungera bra, eller blir det eitta kyttas på klockan och tomgångslöpning imorgon?
-landar ansträngningsnivån, enligt polarflow, under eller över strecket?
Så många frågor och bara två grejer du behöver göra, för att få svaren långt före någon annan i hela glaxen;
a) steja
b) tjuund
Åålrajtski denn, hasta la vista, ses baket sista..

6*25-utmaningen: etapp 4/6

Svinkallt och äntligen tresiffrigt trots kapitulation inför vädrets makter.
Dryga tjugo minusºer imorse och prognoserna överens om -22/23ºC till kvällen. Lät smått intimiderande men möjligt. Vid gott mod under dagen, var jårs truli. Tills jag ringde folke j, som dels meddelade att han inte hänger med hela ikväll, om alls. Och dels omtalte temperatur på 27-28 minus. Kylan och tanken på ett solovarv till, efter gårdagens, fick fram jårs trulis allra mesigaste sidor. Att inte ens försöka var jag dock inte intresserad av. Men däremot att utomhusköra vad kropp och huvud tål och sen ta upp värmen på löpande band i FinFina Fitness Club, för att sen klara resten utomhus. Det kändes lockande. OK, sagt och gjort.
Klädde mig å det förfärligaste. Stickade fingervantar innanför mina tuffaste handskar. Rånarhuva och pipo på huvudet, plus korvalappustereo. Alltså rejäla täckande lurar, inte såna där små fjuttpluppar att tråma in i öronen. På kroppen som hittills. Spyridon på fötterna och iväg.. Tänkte ta rondellen vid rosasholmen och sen vända söderut med sikte FC, men början kändes så njutbar att jag valde rune berg och brorundebörjan. Gick bra, förutom sviiinkallt om fingrarna, som snart nog domnade bort. Började knyta och öppna nävarna i takt med stegen. Det hjälpte delvis, åtminstone tills omfartsvägen då jag av allt att döma fick en svag men effektiv vind emot. Och så en annan grej. Vad är det med löpning i kyla som gör att jag blir pissnödig inom 5-10 kilsar. Idag blev det så påtagligt att jag valde ett pinke&fingerupptiningsstopp vid abc. Sen gick det nog bra till FC, även om inte fingrarna njöt lika mycket som resten av gubben.
Väl framme hade jag redan knåpat ihop 15 kilsar och behövde således bara 10 från löpande bandet och hemfärden. Pulsen hade varit ungefär som igår. Började barfota på mattan och det gick bra första ½-timmen så länge det funkade att hålla någotsånär styrfart i lågpuls. Sen drog jag på mig gammFajvisarna och tassade vidare. Saktare nu, för att hålla pulsen låg. En smula tråkigt, men tanken på istappar där fingrarna ska sitta hjälpte. Så jag fick ihop åtta bandkilsar och kunde därmed välja rakaste vägen hem. Skönt. Länge tog det, med omklädelse och på mottagningen. Och så fastnar man med mun, vilket inte brukar vara fallet ute på banan.
Utomhus hade jag förstås airtrim idag, och den isade nog igen trots att jag mindes att blåsa ut fukt regelbundet. Den är bra, men räckvidden begränsad. Positionsproblemet löste jag genom att fästa bandet bakpå pipon, med en säkerhetsnål. Så det inte rasade ner i nacken. Fungerade bra. Kände mig smart.
Nöjd med huntti avklarade och "bara" två etapper kvar av denna utmaning. Glad att benen kändes hyfsat pigga idag. Må vara inte så väldigt på slutet. Tänker mig att slitenheten igår kom sig av det förfärliga pulsandet i snömodd. Hoppas på mildare väder och sällskap till morgondagens etapp. Kortare arbetsdag svider inte heller i akterkastellen.
Efter dagens etapp stretchade jag ordentligt och USD:ade en god stund. Skönt. Sen kaffipaus. Gõtt. Färska kaffit håller på att blomma ut till något riktigt intressant. Wokade sen två påsar samt två nävar caschewnötter och lika mycket naga morich som aji christal. Och då menar jag inte lika lite. Hott! Nu oozar det av mig. Funderar på att ställa mig ute i snödrivan ett tag, innan jag kryper till kojs. Men kommer förmodligen att orka hålla mig. Naaleiss.
Polarflow tycker att ansträngningsnivån är status quo, givårtejk

Hur det ska gå med de två återstående etapperna finns det ett bra sätt att få reda på. Egentligen borde jag ju avslöja det sättet. Men det tänker jag inte göra, ty det är en hemlis. Fast en ledtråd kan jag bjuda på: s___a t____d!

utmaningen-6*25: etapp 3/6

Halvvägs och honeymoon over.
Förutsättningarna var hyfsade idag. Skulle sluta snöa mitt på dan och temperaturprognoserna humana och gott om tid för vederbörande att fixa löpbanorna. Det sket sig mellan något och kapitalt. Snöa slutade det inte ens fast månen sken vit och grann, ehuru ännu inte full. Banorna var i bedrövligt skick :o(  Underkänt betyg, bigtajm, åt dem som har ansvar för sånt!
Temperaturen vid start vidpass -12ºC...
(-14 på elaka och -10 på snälla termometern)
...valde att lämna bort pipon och bara ha rånarhuva och korvalappustereokorvalappur på huvudet. Ingen airtrim förstås, idag. Merrell på fötterna, pga smärre skav av spyridon av gårdagens snöblöta. Hade nog ändå valt de sistnämnda, om jag vetat hur illa skötta banorna skulle vara.
Valde en alternativ ramp upp till jeppis-runt idag, då jag inte hade sällskap. Rakt ut mot fabriken. Tre kilsar. Sen jeppis-runt medsols. Längs omfartsvägen var det bara snömodden som pärttade. Ja, och snön som blåste ur träden och till övervägande del rakt i ögat på jårs truli. Efter vändning vid staffansnäs fick jag vinden emot. Och tempen hade sjunkit några ºer. Och benen kändes inte så oerhört fräscha längre. Pannan började värka av kylan, saknade pipon. Saknade ketaskompisen. Visst är rändåmplej sällskap, det också, på nåt märkligt sätt. Men i mörkret och kylan och snöyrande motvinden och med trötta ben, kände jag mig nog en smula ensam.
Janå, sånt stärker väl det värkande pannbenet, får man hoppas.
Pulsen var amprare än igår, fast inte riktigt som på måndan ändå. Ingen panik än så länge, men om det ökar mycket ännu, så blir det jobbigt att hållas i lågpuls innan den här utmaningen är över. Polarflow antyder att jag halkade över gränsen mellan "ansträngd" och "mycket ansträngd"

Hyfsat jobbigt idag, på det stora hela. Blir det allt jobbigare härefter? Eller var det bara smekmånaden som tog slut, efter de två första -rätt pigga- dagarna? Blir det lättare då/om folke j är med imorgon igen? Fortsätter klättringen upp i ännu mer ansträngt, enligt polarflow? Behöver gubben börja gå, för att hållas i lågpuls? När kommer den efterlängtade och välförtjänta (?) rundan med gynnsamma förhållanden vad gäller underlag och väder? Kommer den öht inom denna utmaning?
Åjvåj vad många frågor du får svar på, bara genom att steja tjuund. Så gör det!
ps: käkade extraenormt ikväll, utifallatt energinivån var något låg trots rikligt ätande igår och under dagen. Huruvida det hjälper, får du också reda på genom att göra din plikt och steja tjuund, såheså!

6*25-utmaningen: etapp 2/6

Sov ovanligt gott, gjorde jårs truli inatt. Det är nog ganska hälsosamt med frisk luft. Sen var det nog klokt att äta mer än den vanliga måndagsportionen. Inför dagens etapp förväntades kylan utgöra den största utmaningen, men då startskottet skulle till att smälla visade ena termometern -18ºC och andra ännu sympatiskare -16ºC. Valde därför att skippa airtrim. I övrigt nästan samma mundering som igår. Fast tjockare handskar och spyridon (FajvFingärs) i stället för merrell, på fötterna.
Dagens utmaning visade sig istället bli snömodden. Som i lördags, men någon grad lindrigare. Tillräckligt för att vara en smula fristsam att springa på. Vi sprang motsols idag. Inte för att vi såg skymten av någon sol. Men vi hade vinden i ryggen längs omfartsvägen, och det var nog fördelaktigt.
Pulsen var lättare att hålla inom lågpulsområdet än igår. Sannolikast tack vare avsaknad av fasta inför. Inte heller någon "tisdagskänsla", liksom bakis efter fastaset och rejält begränsad ork. Sannolikast tack vare det vidlyftiga ätandet i kveis och under dagen som varit. Hade varit riktigt roligt att tassa på, om det inte varit för det usla föret. Velociteten således också något högre än gårdagens 6:44 (min/km).
Polarflow anser att jag är ganska väldigt exakt lika ansträngd som efter gårdagens etapp...

...få se om det ska hållas på samma nivå hela tiden. Eller om det börjar stiga vartefter dagarna och etapperna skrider fram. Eller om det rentav börjar sjunka ner mot "balanserad".
Endast genom att steja tjuund får du veta. Stejandet tjuund är dessutom ett utomordentligt briljant sätt att få reda på huruvida gubben klarar sin utmaning, eller ickesanicke.
Vad bli morgondagens största utmaning?
Mera snö och/eller fortsatt dåligt före?
Kallare igen, i och med att det verkar att ska klarna upp?
Det faktum att jag måste klara morgondagens etapp utan folke j:s synnerligen värdefulla sällskap?
Steja du-vet-vad så får du svaren!

6*25-utmaningen: etapp 1/6

Lite beroende på vilkens prognos man betraktade idag, fick man olika bud på tempen för ikväll. Yrvädret var minst sympatiskt, med -23ºC. Inte så där överhövan ohyggligt svinkallt, men kallt nog. Inför start ikväll så våra mätare -18º resp. -21º så sanningen torde ha luggit inom den gaffeln. Bättre än befarat, med andra ord.

Hade diilat med folke j om träff vid lockanberget. Sökte utan framgång vår andra airtrim, i avsikt att låta folke testa. Janå jag tog mycket kläder och, jup, airtrimmen. På fötterna merrell bare access, utan strumpor naturligtvis. Funkade utmärkt, det var tillräckligt kallt för att inte vara värst vidare halt. Imorgon troligen spyridons tur. Det var kallt, men inte hiskligt kallt. Gick nog bra att springa på i lugn takt. 

Själva löpningen ganska typisk måndagslenkki. Förekommande energidippar, pga fastetillstånd. Men på det stora taget aldrig någon känsla att det inte skulle gå att springa rätt långt om man så vill...

(tisdagarna brukar egentligen vara jobbigare, om de blir över säg 12 kilsar, men det ska väl motas genom att jag käkade ganska mycket mer än den vanliga måndagskvällsdosen?)

...och behöver vakta pulsen i motluten, om jag vill hålla lågpuls. Vilket jag ville. Och tänker fotrsätta vilja hela veckan. 

Krångel med airtrimmen.

Glömde från början att frusta ut kondens med jämna mellanrum. Ju kallare det är, desto oftare behöver man blåsa ut fukten, för att inte filtret ska isa igen. Så längs omfartsvägen, typ från 10 kilsar och framåt, blev det allt tyngre att andas. Vid kivilös, ungefär, beslöt jag att om jag orkar till slutet av omfartsvägen så får jag ta av den. Och hoppas nosen håller, utan att börja blöda. Det var otroligt skönt: "jag kan andas igen!" Och nosen den höll. Note to self: kom ihåg att frusta regelbundet!

Andra omaket med den, att den tenderar rutscha ner på näsan och hindrar andningen en smula. Inte mycket, men tillräckligt för att vara irriterande. Borde hitta på nån lösning, om man ska orka med den flera dar ännu. Åtminstone två, som det ser ut. Till torsdagen lovar yrvädret -14º och det går nog utmärkt utan filter. 

Kan hända att jag skådade lite snett igår, när jag påstod att polarflow räknade att jag skulle vara i balans med återhämtningen idag. Av allt att döma förmodades jag bara sjunka från "mycket ansträngd" till "ansträngd". Vare därmed hur det ville, men inom "ansträngd" ryms gubben efter dagens tjufemma, ehuru jämnt och nätt

Blir intressant att se hur det utvecklas, ifall veckan tassar på som planerat. Och om du vill veta det, så måste du ovillkorligen steja tjuund!

Åålrajtski denn, godnatt då för denna gång!

utmaning på kommande

Så börjar årets första oxvecka vara till ända. Idag var vilodag från löpning och arbetsdag i rosteriet. Fem bätchar rostades, i vanlig ordning. Inalles 2,5 kg råkaffe. En laddning robusta från vietnam, två arabica från malawi och två från el salvador. Malawin är en favorit som hängt med länge och el salvadoren är en ny bekantskap. Råbönorna såg i alla fall bra ut, kasserade en (1!) böna på ett kg. De har haft en smula dåligt rykte, men lär ha fått ordning på kvaliteten. Rätt mörka rostningar. Te(j)stade idag redan, men vi får nog vänta tills imorgon för någon tillförlitlig bedömning.
På tal om imorgon så blir det första etappen på den nya utmaningen..

..avsikten alltså att keta en tjufemma per dag, må-lö.
En aning kyligt lär det bli de två första etapperna. Får stå ut med airtrim. Janå nog ska det väl gå an. Tänker nog fasta tills imorgon kväll, som vanligt. Men sen käka mer än jag brukar på måndagarskvällarna. Annars blir det onödigt tufft på tisdagen. Lär nog bli tillräckligt utmanande ändå.
Enligt polarflow är jag inte återhämtad ännu, efter gårdagens schyna tuffa pass...
(trettienkilsare i snömodd och ditofall, med en hård nia närmare slutet)
...vilket iofs passar bra, eftersom idag som sagt är vilodag. Imorgon är jag, alltjämt enligt polarflow, i balans. Tänker följa med, och dagligen rapportera på denna kanal, hur pf anser att ansträngningen versus återhämtningen utvecklas. Steja tjuund!
Gårdagens pass var något av en mental seger över vintern. Eftersom snömodd är bland det jobbigaste underlaget som tänkas kan. Än slintar det hit och än slintar det dit. Spelar ingen roll vad man har på fötterna. Eftersom slinten inte uppstår mellan sulan och snön, utan mellan lössnön och isen/hårtpackadsnön. Körde bajdövej med spyridon FajvFingärs igår. De brukar slita hårt på tårna i dylikt före, men det hjälpte att vaselina. Själva länken var helt ok. Med kul sällskap delvisar av vägen. Och bra känsla i kropp och ben. Skön fiiling baket också, förstås, efter såpass gedigen lenkki. Så nu känns det som att jag har knäckt ryggraden på den här vintern. Nåleess. Bara för att jag genomförde passet, så gott jag kunde, trots omständigheterna. Därmed inte sagt att nästa veckas låga temperaturer ses fram emot.
Andra, eller kronologiskt första, effektpasset den döende veckan, var onsdagens intervaller. Det var tufft. Huhhu! Fem hårda halvkilsar, med högre vilovelocitet än hittills. Dock inget nytt maxpulsrekord. Ska bli riktgit skönt att vila från hårda pass den kommande veckan. Även om en eller annan av tjufemmorna mycket väl kan bli tuffa på sitt sätt. Men planen är att hålla lågpuls genomgående. Eller genomspringande, borde det måhända heta?
Åålrajtski, steja tjuund så får du veta. Om vintern tar revansch, eller gubben segar och segrar. Och hur går det med återhämtningskurvan. Missa inte!

barfotadebut och 6x25 utmaning

I lördags var det alltså botniahallen som gällde. Kära frun och svärmor dumpade oss, folke j och jårs truli, vid hallen kvart i tie. Sen förstärktes vårt glada gäng av jonny m. Det blev årets första barfotakilsar och en mycket fin dag, med ganska många varv. För jårs truli närmare bestämt

varmed också konstateras att klickandet förefaller fungera. De andra typerna löpte något mer respektive något mindre. Samtliga tre har nog för avsikt att springa maraton där 5.3, ehuru folke j sannolikt något välkläddare skoledes.
Vi började med femti gemensamma varv i lågpuls, trevligt och snacksaligt. Sen spred vi på oss och jårs truli sprang tjufem varv med hög ansträngning. Avslutade med fem km nedjogg. I början av nedjoggen kändes fotsulorna ömma. Då just föreföll idén med barfotamara något mindre än briljant. Såg inte fram emot att inspektera sulorna efter fullbordat dagsverke. Men innan nedvarvningen var över, hade nog ömheten i stort sett gått över. Inte såg heller fötterna det minsta medtagna ut. Behöver bara försöka försäkra mig om tillräckligt bra disponering, så jag inte behöver börja slöjogga på slutet (av maran).
Ett träningspass i hallen torde ännu medhinnas. I februari. Något liknande som i lördags, eller kortare.
Till dagens lugna lågpulspass, som föregicks av 24 fastetimmar, voro vi åter förpassade ut i kylan. Motvinden bet hårt, men den mildare tempen märktes nog i medvind...
(mildare än den senaste tiden, inte mildare än i hallen)
...börjar redan vara illavarslande trött på kylan :o(
Nästa extrakula grej blir väl nästa veckas utmaning. Springa 25 kilsar sex dagar i rad. Vi börjar på måndagen och sista passet på lördagen. Håjta till om du vill haka på!
Och annars får du steja tjuund! Siktar på dagliga rapporter, precis som med förra säsongens hunttiutmaningar.
Veckan därpå är det kotirataultra i kvevlax. Lutar väl hyfsat betänkligt mot att ta sig dit, även om söndagar brukar vara helgade åt vila. Får vila på lördagen istället, i så fall.
Men ännu denna vecka ska jag nog försöka klämma in ett par effektpass. Så blir det desto skönare att vila från dem, i och med tjufemmorna. Som blir i lågpuls = sakta!
Åålrajtski, all orsak att steja tjuund, så du inte missar minsta lilla detalj i PortEllen2016Projektet!

årets bästa intervallpass..

..hittills!
Låter väl väl så bra som "årets enda.."?
Återhämtningsveckan hade god effekt och denna veckans lugna lenkkiar har varit synnerligen njutbara. Med fräsch kropp, utan såna där småkänningar som smyger på under en hård månads träning. Som man kanske märker först när de är borta?
En smula småkyligt har det förvisso varit. I synnerhet de senaste dagarna. Jårs truli har truli trott att köldgränsen för när man behöver airtrim (andningsfilter, som med utandningsluftens hjälp värmer inandningsditon. hade laddat upp med dylikt bildbevis:

men håkade DUHH!! jag bär ju den på profilbilden)
Och att näsandning skyddar andningsvägarna så länge man klarar av det. Det gör den väl iofs också, men problemet är att en känslig gubbes känsliga näsas känsliga slemhinnor fryser och går sönder då hen fräser :o(  Innebar näsblod igår på brorundan. Av min kära frus reaktion att döma, när jag kom in från den rundan, såg jag bedrövligare ut än jag kände mig. Visst hade jag kallt om fingrarna, påshandskarna till trots, men mådde eljest som en prinsessa. Janå inget värre med det, än att konstatera att 16-17 minusº får bli min gräns för när airtrim engageras, härefter.
Ett annat bekymmer har varit yttersta lagret klädelse. Min noname dräkt är mycket tunn och vindotät. Pärfekt på höst och vår, men ingen lysande vinterdress. Det problemet löstes idag, med en rejäl vindtät dräkt. Billig och bra. Det förstnämnda kanske mest tack vare 70% rabatt och det sistnämnda testades under dagens transportlöpning till och från Fitness Club. Där intervallpasset skulle ske. Och skedde. Kändes mycket bra, inte ens kallt om fingrarna. Förstås inte så länge ute, men också kanske tack vare varmare om överkroppen. Känner mig redo för medel- om inte rentav långa lenkkiar under motsvarande förhållanden. Hade merrell (bare access) på fötterna idag och spyridon FajvFingärs hade funkat lika bra om inte bättre. Spyridon har bättre grepp, nämligen, och på vissa ställen var det lindrigt halt.
Intervallpasset då.. bra eller bara årets hittills bästa?
Under december avklarade jårs truli fem intervallpass. Samma grundfart på samtliga. Alltså vilojoggen. Medan spiiddelarna trappades upp på följande sätt:
1) jämn stege med 0,5 km/h trappsteg
2) dito börjandes från steg 2 och med de två sista i full spiid
3) från fart 3 och med tre sista i full spiid
4) fart 4 och sen fyra viidipi stintar
5) alla fem (á 500m) rusen i full galopp
Det har gett resultat i form av fina endorfiner. Och efter varje pass har känslan varit att det där var max. Mer finns inte att ta ur denna gubbe. Vill inte, kan inte, öka nästa vecka. Men i god tid några dagar innan det är dags, har den känslan barmhärteligast dumpit i oblivion och man är taggad inför ny hårdkörning. Som också har låtit sig löpas. I regel nätt och jämnt. Men iom 5x5 blev sviten full och nya idéer behövdes. Öka spiiden var inte aktuellt. Hade nämligen spiikat fullspiid redan inför vinterträningen.
Ergo: öka längden på spiiddelarna och/eller minska längden på vilojoggdelarna? (som också var 500m) Eller öka grundfarten?
Lutade än hit och än dit. Och valde till sist öka grundfarten. Hoppades att det skulle funka enligt den malliga logiken: lättare toppar eftersom de är närmare grundfarten...
(lite som att berget ser lägre ut, relativt, ifall omkringliggande land är högre över havsytan)
...tåjmade inte!
Däremot fick jag nytt gubbrekord i maxpuls. Och orsak att justera inställningarna i polarflow igen. Har nog haft på känn att deras 220-ålder inte stämmer så bra på jårs truli. Och får det alltmer bekräftat. Dagens högsta 179. Nu är nästa fråga: öka grundfarten ännu ett hack nästa gång? Eller köra på samma belastning ett tag, och se om "vilopulsen" -alltså mellan topparna- behagar komma ner nåt? Upplevelsemässigt var inte det här trappsteget tyngre än de hittillsa, fast pulsen visade på att belastningen nog ökades mer. Blir att blunda och tänka efter.
Steja tjuund så får du veta, låångt innan någon annan!
Inkommande lördag är det dags för andra keikkan i botniahallen. För att träna barfotalöpning. Dels kul denna årstid då sandaskrossgruset omöjliggör (njutbar) barfotalöpning utomhus. Och dels behövlig träning inför hallimaraton. Som enligt planA ska begås, nej bespringas, barfota.
(sprang bajdövej i VFF på löpande bandet idag, för att spara sulorna inför lördagen)
Ett problem som uppdagades i samband med förra hallkeikkan är varvräknandets vansklighet. På själva maraton är det chip som råder. Men på träning är man leftad till sina åona devajsar. En lösning vore att strunta i exakt hur många varv det blir, gå på tid eller känn. Men för en neurotisk nörd är det ingen lysande lösning. Så nästa gång blir det att testa med en klickare

Min kära fru antydde att det finns en här hemma. Och jag har sökt och sökt. Men gav upp och klickade (tihifniss) hem en från internätet. Om kvaliteten på den skvallrar det faktum att den gamla inte har dykt upp än, fast den här nya anlände redan i kveis!
Åålrajtski, steja tjuund så får du veta huruvida gammklickaren dyker upp innan lördag. Och hur många gånger jag orkar klicka i hallen. Och kanske en annan fascinerande detalj därutöver, eller två. Eller tre? Vi får se!
OM vi stejar tjuund..

löpåret inlett

Lördag brukar innebära långlenkki, eller åtminstone medeldistans. Och gärna ett hårt parti, där pulsen får stiga fritt. Men nu råkar det ju vara återhämtningsvecka => inte långt och inte hårt! Janå vi kom överens om jeppis-runt, eventuellt med nå smärre avstickare om allt känns bra. Uteslutande lågpuls.
Kära frun var med i början och så mötte vi folke j vid lockanberget. Vid ett lämpligt skede tackade kära frun för sig och tassade hemåt, medan vi sökte oss söderut mot staffansnäs för att få omfartsvinden i ryggen. Den var rätt kall, vinden, även om den inte var hård..

..men soligt och härlig ljusterapi!
Annars också wunderbart winterföre, torrt och najs, fast sandasgruset hade en tendens att söka sig in i mina spyridonskodon. Vi tog sandsundavstickaren, för att lenkkin inte skulle bli så himla kort ändå. Bara jeppis-runt, utan avstickare, brukar ge tjutre. Vidare norrut mot larsmokorsningen var det idel njutning. Jag höll koll på pulsen och anpassade takten efter den. Går nog lätt, numera, att hålla pulsen i önskad gaffel. Så något har nog skett. Kanske den största förändringen är att man har hittat ett steg som är bekvämt även i sakta fart?
Nog hade det varit kul att ösa på en stund, men vi visade prov på häpnadsväckande behärskning. Efter slussarna tog vi iofs en liten avstickare till. Via pedbanan mellan rune berg och jurtjyrkogården. Men det skyllde vi på att vi ville skydda oss mot den kyliga motvinden. Läpparna hade blivit så styva att det var svårt att prata.
(fingrarna blev också styva, trots handskar. svårt att manövrera klockan då jag kom hem, men fick i alla fall bastuugnen på :o)
Fötterna däremot, hade kallt i en knapp kilsar. Sen var det varmt och gosigt, trots strumpbefriat i spyridonFajvisarna. -12ºC är inte i närheten av gränsfall för FajvFingärs. Gissar att t.o.m barfota kunde funka?
Sen lufsade vi vidare till lockanberget utan vidare krusiduller. Där skildes vi med en diil om fastelenkki på måndagen. Då är återhämtningen äntligen över och vanlig vecka kåmmensar.
27 kilsar trillade in på saldot från årets debutlenkki. Bara resten kvar då. Och kroppen kändes oförskämt pigg och energisk efteråt. Fast helheten med nästan tre timmar ute i kylan, och rejält stretchpass jämte USD, samt en dryg halvtimme i saunan, gav ändå en såpass gedigen upplevelse att en rikaväridrink lät sig väl smaka. I riklajnärn, naturligtvis.
Nu ska jag ställa mig vid spisen. Och laga en runner's pizza. Som förhoppningsvis utgör fortsättningen på en svit med ganska väldigt oerhört goda middagar här i fridhemmet.
Glöggstek med blomkålsmos och harikåväär på afton, broilergryta med brysselkålar igår..
Steja tjuund nu, hörudu, så får du veta om årets saldo stannar på 27 eller om det blir ännu mer innan vi olvar letåoldövejntensbiifåårgaaden nästa gång. Och såklart huruvida pizzan får godkänt. Och annat vetbart av anmärkningsvärd betydelse!

2016 framåtblick

Året började på tuffast möjliga sätt. Med en vilodag. Eller kanske inte tuffaste ändå, eftersom det var en inplanerad vilodag. Inte som ifjol med åtskilliga vilodagar pga spräckt revben. Dessutom diggade vi frisk luft á en smärre promenad samt jårs truli tittade in i gymmet, som nedvarvning efter städning av mottagningen. Det sköna vädret gödde trängtan efter årets första lenkki. Som planeras till imorgon. Nästan långlenkki: 25 +/- några kilsar. Utan ökning på slutet, eftersom återhämtningsveckan fick in svansen genom dörren till det nya året. Den, återhämtningen, var säkerligen behövlig. Men börjar bli led den vid det här laget. Också polarflow anser att jag är i balans och med hisklig fart på väg ner i underträningens fasansfulla avgrund

Förutom fortsatt lågpulsnötande, med undantag för onsdagsintervaller och ökningar mot slutet av lördagarnas ½långa-långa pass, har vi med ketaskompisen diskuterat ett block med 25or. Eftersom hunttiutmaningarna förra säsongen var intressanta och stimulerande. Sannolikt aktuellt mot slutet av januari eller senare. När det börjar kännas att man vill vila från intervaller. Tänker oss 6x25=150, lämpligtvis må-lö nån vacker vecka.
Sen har vi ju hallimaraton i början av mars. Och inför den ska vi väl hinna klämma in ett par pass i hallen. Skönt att vila från is, kyla och blåst, mitt i allra smällkallaste vintern. För att inte tala om eventuell snö.
Beroende på fiilingarna efter hallimaraton blir det att anpassa efterföljande träning, för att skapa möjlighet att förverkliga årets viktigaste mål. Som ju alltså är PortEllen2016. Kanske rentav pricka in en mara till före sommaren kommer och värmer kräppen ur maratonfarten.
Någon ½maraton kan med fördel avnjutas 2-4 veckor före helor, som extrahård lenkki. Men någon seriös satsning på den distansen tänker jag mig inte för i år.
Kort ultra/ultror gärna. Åtminstone kåkkelby 6h borde väl gå att klämma in. Även om träningen fokuserar på maraton. Speciellt som jårs trulis träning för maraton sannolikt tenderar att innehålla längre pass än genomsnittliga maratonupplägg. Preliminär målsättning i kåkkelby kunde vara PB och tillika distansrekord.
Bastucup då? Kommer förmodligen att anmäla mig och åtminstone delta i testtian. Men på slutet lär jag nog prioritera kåkkelby. I den mån de krockar eller interfererar.
Barfotaketaset då? 2014 hade ju Barfota-2014 som tema. Då sprang jag 322 kilsar barfota. Mycket av det på östanpåspånbanan. I fjol sprang jag 389 kilsar barfota. Inte mycket av det på spånbanan, pga den östanpåspånbaneaversion som uppstod i samband med ett ITBS-recidiv. Nu under vintern blir det barfota på löpande band. Och i hallen. Eftersom jag tänker löpa hallimaraton barfota, så behöver ju sulorna hållas i skick. Ser också fram emot något rändåm utomhuspass, bara förhållandena är de rätta. Inte för kallt och inte för blött. Och inte på krossgrus.
I övrigt är det spyridon FajvFingärs som dominerar vinterketaset.
Ifall ryktet stämmer, att jakupas maraton ska ändras så heldistansarna släpps iväg före halvditorna, så tänker jag visa min uppskattning genom att delta i hela. Även om somriga maror eljest behöver undvikas för värmekänsliga gubbar. Och en av höstens maror är bokade: LochNess i slutet av september. Men den är avsedd som turistupplevelse, i likhet med fjolårets teneriffakeikka.
Utöver det inget inplanerat, men kankaanpää är ingalunda osannolikt. I synnerhet om PortEllen alltjämt är okorkad vid det laget och föret inte är kräppat av snö.
Något i den stilen föreställer jag mig. Och framörallast: otrolig massa sköna kilsare och löpglädje och endorfiner och fina endokannabinoider och dopaminer!
Har gubben med stigande ålder och erfarenhet lärt sig att bättre förutspå kommande säsong, eller slår det sig etter värre till pållår? Kommer PortEllen att öppna sig sesam redan i år, eller står den stadigt i skåpet och blir dyrbarare? Alla dessa kluriga luriga frågor och många många fler, samt det mesta annat du kan tänkas vilja eller behöva veta, får du svar på genom att vaket steja tjuund...
(på denna kanal)
...so just do it!
ps: ett preliminärt distansmål för året har börjat skönjas, men någon desto högre prioritet kommer det inte att beviljas..