6*25-utmaningen: etapp 5/6

Märkte du att det var en smula mildare idag? Och blåsigare? Janå det var det. Kortare arbetsdag, som brukligt på fredagar. Sällskap på banan att se fram emot. När vi hade bestämt tid och jag skulle till att omkläda mig i ketasmundering, blev det ofridig panik i fridhemmet. Tråmade tjockullmaxarna och extralångärmade pajtan i tvättmaskin, ty den behövdes inte idag och hade hunnit bli en smula ofräsch. Tänkte att man klarar sig med tunna ullmaxpajtan innanför vindtätjackan och på benen bara vindtätbyxorna. Men så hittade jag inte UMpajtan, den var inte där den skulle vara i skåpet. Därav paniken. Burma!
Och småbråttom var det, pga överenskommen tid och jag brukar få såna hemska skällor om jag är sen. Nånep, skojade bara. Men jag har en tendens att beräkna tiden fel ibland, och komma för sent till berget. Och det är nålite pinsamt. Så jag drog på mig en tunn -typ sommar- långärmad. Och så vindtätjackan utanpå. Spyridon på fötterna och rånarhuva på huvudet för att kompensera den undermåliga överkroppsbeklädnaden. Rejäla handskar också, ändå inte helt övertygad om klädelsens tillräcklighet. Kändes en aning svalt i början, men så så skönt att springa lättklädd. Försmak av vår. Gick nog annars bra, fördetmesta, utom när vinden var rakt emot. Hade kallt kanske 5/25 kilsar. Om överkroppen, för första gången på denna utmaning. Men helt uthärdligt och helt underbart med bra ketasväder. I normala fall skulle jag kanske måjtta över vinden och att spåren på språngbanorna var ganska smala. Typ där det hade pedats. Men inte idag. Inte efter denna vecka, med riktigt prövande väder och väglag!
Pulsen var det inga problem med idag. Inte att hålla lågpuls i alla fall. Snarare att hållas inom effektivt omfång, med vid det här laget ganska trötta ben. Ett oproblem iofs. Och den låga pulsen ledde till att polarflow degraderade min nivå från "mycket ansträngd" till "ansträngd".

Även om förändringen var liten. Snittvelociteten var också minst lusig av etapperna hittills. Iofs inte det minsta konstigt om man beaktar de yttre omständigheterna. Men icke desto mindre bra med tanke på att det var femte tjufemman i rad. Ett riktigt återhämtningspass, fast det inte kändes riktigt precis så i benen.
Nu har jag käkat obeskrivliga mängder mat. Sitter i riklajnärn och stånkar och hoppas på att inte explodera. Imorgon lördag och sovmorgon och sista etappen på veckans utmaning. Funderar på att hitta på nån extraknorr i och med den. Men har inte hittat nåt än i alla fall. Extra kilsar eller fart är uteslutna. Och lillebrodern är på träningsläger på varmare breddºer. Eller var det semppu? Annars hade han kanske hängt med. Nåväl, kanske jag drömmer upp nåt kul under natten. Eller så har nog denna utmaning varit alldeles tillräckligt speciell ändå. Ser fram emot sista etappen, ehuru med skräckblandad förtjusning pga att benen var alldeles tillräckligt slitna redan under sluthalvan idag. Janå inte ska man avsluta dessa utmaningar på pigga ben. Då är de ju inte utmaningar, juh!
Många trevliga orsaker att steja tjundare än nånsin, i form av frågor:
-klarar sig gubbraatet från att spricka?
-kommer hans kära fru hem snart, och samppar honom, så han får sussa sött inför sista etappen?
-hittar han på någon extraknorr till grande finalen? I så fall vad?
-blir det en etapp till med dräglig, för att inte säga bra, yttre förhållanden?
-hittar han sin ullmaxpajta?
-håller de trötta benen ända in i mål?
-fortsätter pulsen att fungera bra, eller blir det eitta kyttas på klockan och tomgångslöpning imorgon?
-landar ansträngningsnivån, enligt polarflow, under eller över strecket?
Så många frågor och bara två grejer du behöver göra, för att få svaren långt före någon annan i hela glaxen;
a) steja
b) tjuund
Åålrajtski denn, hasta la vista, ses baket sista..