jakten på halvmaran, episod 8

Nu skulle vi nästan kunna utbrista att nedräkningen inför vasa halvmaraton har inletts.
Och det är ju den som jårs truli har siktat på. Värrigare.

Inte helt, men nästan, nålite så att jakupas och LKI voro träning inför vasa.
I sig nog helhjärtade insatser och med hopp om goda resultat. Men utan att bjuda kroppen på riktigt optimala möjligheter till ÿberprestation.

Janå.
Återstår att se hur det optimala fångas till vasa. Åtminstone har träningsmängden smalnat av redan äs vii spiik.
Och så utgjorde ju AE-run en oerhört pärrfekt hårdlenkki. Mitt mellan LKI och vasa, som den dessutom var placerad.
Och jårs truli fick utomordentligt värdefull draghjälp av frank b, utan vilken jag inte hade lyckats driva upp tempo såpass från start. Så nog blev det en märkbart hårdare lenkki än jag hade lyckats få till på träning.
Najs.
Resultatet är inte så mycket att fundera på, speciellt som det är cirkulus tie kilsar. Äs åpåost to tietusen meter.
•senast jag rejsade i ett tiekilsarslopp var bajdövej bstucup 2015•
Men enligt garmin var snittempo 4:25. Givårtejk. Vilket är oerhört väldigt hårt på jårs trulis skala.
Oerhört.
Najs.

Dagen efter AE besöktes naapuuri för välbehövlig lihashuolto.

I lördags var någon sorts planA att göra en hamburgare i östanpå. Men med tanke på den synnerligen jobbiga spånmängden -som dränkte både fart, kraft, och till stor del löpglädje där senast- så hade den planen kasserats.
Därför siktade jag på en lördagslenkki som inte var ultrakort. Men utan att fördenskull vara lång. Och som gärna finge innehålla något/några pigga avsnitt.
Och eftersom vi skulle basta och käka på fåris, så blev det en jeppis-runt med start och avslut där. Den jeppis-runtan dekorerades med fem måttliga->hårda kilsar. Utspridda så typ var tredje kilsar var hårdare än bejsik distanstempo.
Något i fartlekstil.
Och tanken var att varje veto skulle vara hårdare än föregående. Det var de också, men inte snabbare. Ty motvind och backar bromsade ganska väldigt på nästsista. Som slutade ut mot staffansnäs.
Då bestämde jag att "läst one fäst one"
Så då sista skulle ha börjat precis vid foten till järnvägsbrons trehundrametersbacke, så sparade jag den till en kilsar senare. Men annars var tredje håål.
Och på slutet nedjogg, varav några kilsar tillsammans med kära frun.
Najs.
Det var en skön lenkki och ett kul sätt att smyga in en smula hårdträning, men med troligen förhållandevis låg totalbelastning.
Kan bli fler gånger.
Benen var pigga, nyhuoltade som de voro.

Denna vecka har jag planerat att keta några korta lenkkiar. Möjligen med några piggare avsnitt här eller där. Inte som hårdträning, utan bara för försöka att bibehålla den pigga känslan i steget.
Sen på lördag smäller det.

Tilåmed har jårs truli tänkt vara så oerhört ganska seriös, att jag ska dåinkka in en dylik under kommande dagar:

-låt vara på impulsär ingivelse när jag var och inhandlade mellanmål till veckan arbetsdagar-

Ett liv efter halvan?
Efter vasa avslutas denna halvmaratonsatsning. Oberoende om resultatet tillfredsställer eller icke.
Någon form av vag målsättning/förhoppning kunde vara 1:37:30...
•eller jag har försökt kalkylera och beräkna och gissa att under perfekta omständigheter och en bra dagsform kunde jag duga till nåt i den klassen•
...fast allt under 1:39 är förvisso oerhört lysande!

Sen är det ju som sagt ultra intervaller några veckor efter det.
Och före dem ska man väl borda hinna med en långlenkki eller två. Som jag har längtat efter med viss oerhördhet.
Senaste långlenkkin var i början av juli. På behörigt avstånd före halvmaratonsäsongen rullades igång. Och under halvmaraperioden har långlenkkis varit förbjuikkade.
Så nu värker det oerdentligt i långlenkkinerven.

Åålrajtski denn.
Du tar och stejar tjuund!
Vettja. Så får du veta hur det går med det ena och det andronde.
Fint, då har vi en diil.
Najs.

jakten på halvmaran, episod 7

Jumi
Efter två hårda halvmaror, med knappa två veckors mellanrum -som i sig fylldes med ovanligt stor mängd- har jårs truli känt en smula handbroms i löpningen.
Inget direkt smärtsamt. Eller energilågt. Eller egentlig slitenhet. Äs satsch.
Men utan driv. Nååleess småseg och jumi i benen.

Därför blev gångna veckan tilåmed tunnare än planerat. Och på onsdagens barfota mikrolenkki började det lossna. Torsdagen erbjuikkade dessutom en skön vilodag.

Igår. Fredag.
Tänkte ge östanpåutmaningen en omgång till. Väl medveten om att det är långt ifrån slagläge änninu.
Joggade dit som uppvärmning.
WHAAAATTT?!?
Miljardtals kubikkilometer med nytt spån på banan, hrmpff!
Som om det inte hade varit alldeilis tillräckligt segt att keta på den från förr. Hur ska man nu ha ens skuggan av en chans att få nå fjång i fötterna?

Janå.
Tänkte att, åålrajt, det är ju träningseffekten jag är ute efter. Hög belastning på kondis och muskler. Låg belastning på bindväv och leder.
Men.
Hur motivera sig att ta i, när hoppet om halvhyfsade varvtider är begravd under oerhörda lassvis med spån?
Janå.
Det gäller att göra sitt bästa. Och se vad därav blifver..
Mot slutet av första varvet kände jag på mig att ansträngningen var hög och på önskad nivå. Så åkejj. Åtminstone ett varv.
Men vågar jag skåda tiden?
•med risk för att totalkräppa motivationen inför andra hårda varvet•

Äh. Jup. Chansar.
*kollade tiden och såg till min oerhörda förvåning och ännu oerhördare förtjusning, att det var en halvminsar bättre än snittet förra gången*
Najs.

Slöjoggade ett varv. Helt i enlighet med receptet för "hamburgaren".
Och sen visste jag att nu kommer nog fajting spirit att finnas. Let's go for "läst one fäst one"
Kämpade som en oerhörd galning i det mjuka sega äckliga spånet. Och lyckades knäppa ett till varv med samma tid.
Najs.

Ännu förstås låångt kvar ner till 22:10 per varv.
Men kampen fortsätter. Dock får oerhört gärna någon annan trampa ner banan. Så det börjar svara edes nålite igen.

Fast glad och lycklig över att jumin har lossnat. Och över förhyfsandevis formbesked i detta skede. nog.

Idag diggade jag ett lätt&lugnt "jeppis-runt" före frukost. Tillsammans med folke j.
Väldigt najs.
Och najs att löpsteget har återvänt, så man kan njuta av det svala sköna ketasvädret.

På onsdagen ska jårs truli delta i AE-run. Det blir troligen sista riktigt hårda passet före "vasaloppet"
•äs in vasa ½-maraton 1/9•
Efter det har jag bokat in lihashuolto. Som nog kan komma väl till pass, även om jumin som sagt lättat oerhört.
Baket det begränsad mängd. Möjligen med nå små semipigga insatser, för att hålla benen pigga och vakna och alerta och trögheten fjärran.

Fjuutschör.
Då jag bläddrade i arbiskalendern, föll blicken på ein ultra-intervall-evenemang.
Det lät för lockande, ehuru terräng, för att motstå.
Dock är det bara en vecka före kaunistomaraton, så den får stryka på foten. Som det nu ser ut, siktar jag på vanda i stället. Som träffar in två veckor baket ultra-intervallerna. 13/10
Janå.
Vanda är nog omtyckt så jårs truli ser oerhört ivrigt fram emot att få testa det.

Åålrajtski denn.
Fast nu böövär jag påminna dig en smula.
Att steja tjuund.
•hep•
Steja tjuund!!

jakten på halvmaran, episod 6: a.k.a LKI-halvmaraton 2018

Som vi redan konstaterade, höll jårs truli välbehövlig vilodag i onsdags.
Tillsammans med nedtrappning redan före det hann nog löpglädjen återuppväckas lagom till LKI-halvmaraton. Som hölls på torsdagen, med start kl 19:00.

Ehuru utan marginal.

Jag hade bokat in nålite jobb, i föreställning om att halvmaran skulle gå på fredagen.
Men janå, slapp ju därmed närkkedomen under rejsdej.
Och sov så sött så.
Tillika med nedtrappning i träning, hade jårs truli trappat upp energiintag. Dels för att ha lagren välfyllda inför halvmaratonutmaningen. Och dels för kroppen att ha stuff tillgängligt för reparationer efter den förhållandevis betydliga löpmängden efter jakupas halva.

Det var alltså bara två veckor mellan jakupas och LKI.
Inte innebär en halvmara nå sån oerhörd belastning, att det skulle utgöra något problem. Möjligen att optimum hade varit mindre mängd och mer skärpa?
Det som är imppande, däremot, är tommy f och timo k. Som ketade hela jakupas och nu igår ketade hela meteoritmaraton. På var.
Våj armades hammaren vilka ostoppbara stålemän.

Till bennäs sportplan yammade jag. Lände an i god tid och hann därmed umgås med bekanta löpare. Och konstatera att det nog var varmare än det hade upplevts från yammun.
+26º visade termometern där på plan. Och inget i fiilingen förmådde säga emot.
Egentligen varmare än på jakupas. Men tillika hyfsade chanser att hitta kvällsskuggiga partier.
Lika blåsigt också, givårtejk. Men uppskattningsvis odevasterandare riktning.

Känslan var nålite trög och slö i kropp och knopp. Vilket kanske fråndrog från förmågan att uppbåda någon desto oerhördare angst över rådande förhållanden.
Tyngsta målsättningen var att pressa på hårt, så att en till tuff halvmaradistans skulle knackas in på kondiskontot..
•hoppades mer än trodde på hyfsat resultat•
..men inte ens vetskapen om att hög värme och hård motvind gör det svårt att få en bra känsla eller hålla hög ansträngning -alldeles bortsett från resultära ambitioner- förmådde intimidera nämnvärt.

Något halvhjärtat halvvarv uppvärmning. Eller egentligen försök att väcka löpsteget ur dvalan. Gav ingen antydan om att det skulle bli lätt eller desto oerhördare kul.
Hoppades dock på att skulla vakna och piggna till bara vi kom oss igång.

Starten skedde 22 meter före startstrecket. Och klockan 19, som sagt. Inte hann jårs truli ta många steg innan 10-kilsarslöparna kom dundrande förbi som ursinniga pendoliner..
*swooooooosch*
..medan ett gäng halvmaratonister segade iväg i något måttligare, ehuru oerhört imppande, tempo.
När tiorna hade svungit av och halvisarna etablerat sina respektive rytmer, var jag i stort sett leftad till mina owna divajsär.

En dams rygg skymtade på något hundratal meters avstånd. För avlägset för att koppla någon riktig kontaktkänsla, men ändå något att fokusera på.
Det är sidu temmärligen jobbigt att hålla tempo i limbo.
Kring halvvägs tyckte mig jårs truli börja ta in på damryggen ifråga. Så då väcktes jaktinstinkten och tanken på att fördriva andra halvan med att veva in ryggen ifråga. Men efter kanske sisådär 12 kilsar, givårtejk, började gestalten bli allt mindre.
Kanske damen där framme la in en högre växel, eller om gammgubben tappade tryck? Eller både och?
Hur som helst förmådde jag inte ens hålla jämna steg.

Janå kilsarna tickade på. En viss seghet och känsla att steget inte är superpiggt till trots, ganska bra fiiling. Som att det var inte plågsamt, men ändå förmådde jag inte öka.
Vinden svalkade bra och kändes inte på något ställe nämnvärt besvärande. Värmen upplevde jag heller inte som plågsam. Så inga skyllningar på omständigheterna denna afton.

Mentalt förberedde jag mig att glädjas åt rekord på just den här banan. Eftersom det inte riktigt kändes tillräckligt snabbt för nå annat rekord. Och jag var rädd att slöa till om jag inte hade något att fajtas för.
•det två år gamla 1:42:×× borde ändå vara nåbart•
Men när jag var inne i sista kurvan inför upploppet visade klockan där på plan 20:39. Och då starten hade gått 19:00 så kunde jag ju tänka att *himmel och groteska labyrinter* tänk om det finns chans att underskrida magiska 1:40!!?!!
Så då lade jag in det slutspurtliknandaste jag förmådde..
•det kändes som vansinnesrusning, men såg förmodligen ut som bejsik jogg•
..och under hela upploppet slungade jag nervösa blickar mot uret. Rädd att det skulle hinna ticka till 20:40 innan jag var i mål. Utan att ha någon egentlig orsak att förmoda att det uret var synkat tess med officiell tidtagning.
Janå. Det hjälpte mig att få fram nålite extra fajting spirit på slutet. Vilket mycket väl kan ha gett några sekunder. Och med facit på hand kom de väl till pass. För jårs truli krossade ju kräppen ur 1:40 vettu..
1:39:58 lyder nya PB :o)
Najs.

Personbästa med 21 sekunder. Inte fullt så övertygande som 5-minsarsförbättringen i helmaraton här i våras, men najs inuff.
Och ännu erbjuikkas en möjlighet att kapa nålite. I vasa om tre veckor.
Jårs truli ska försöka spetsa formen med AE-runs tia, som infaller mitt emellan LKI och vasa.
Kanske möjligen eventuellt, om andan faller på, dessutom en eller två hamburgare i östanpå.
Men mest lätt distans. Dock inga överdrivna mängder, ty siktar på en oerhörd smula piggare ben än senast. Även om resultatet mer än tillfredsställde. Så känslan kan ha varit skenbar.

Janå. Sisådärnålite. Du ska i oerhörd synnerhet inte glömma att steja tjuund. Så då får du ju följa med finputsningen av halvmaratonformen. Och veta om det blir tredje gången gillt. Eller oerhört bedrövligt fiasko. Eller något mittemellan.
Och hur förhållandena blir. Speciellt blåsten kan spela olustiga spratt.
Ja huuvgaliigen. Så alldeles oerhört spännande.
Steja verkligen tjuund!

jakten på halvmaran, episod 5

Stor mängd var utlovad. Och stor mängd blev det.
•janå efter jårs trulis måttståck då, naturligtvis•
Efter en vilodag baket jakupas, inleddes en putki som varade ända till -men inte med- idag. De första åtta dagarna med minst 15 kils vardera.
Fredag och lördag längre. Lördagen innehöll enda försöket till nå skärpa. I skepnad av en "hamburgare" i östanpåspåret.
•ett hårt varv•ett lugnt varv•ett hårt varv•
I övrigt kanske värmen har inneburit en dos extrabelastning. Annars lätt distans.

Hamburgaren innehöll bajdövej en utmaning. Att klara varven med 8% bättre snittempo än dubbeln härom veckan. Då tog två varv -utan joggvarv emellan sig- 48:12. Ger enligt jårs trulis erbarmligt dåliga mattehuvud 22:10 per varv. Rätta mig gärna, rätta min hjärna, om jag har fel.
(eller janå, bara om jag har räknat för tajt och ijenttärligen har nålite mera tid på mig)
Den utmaningen är jag inte ens i närheten att klara. 1:10 per varv för länge, dröjde jårs sävlige truli. Blir att kämpa vidare med den oerhört värdiga utmaningen.

Och i förrgår inleddes nedtrappning. Då var jårs truli ganska väldigt trött och hade egentligen ingen större lust att bege mig ut på lenkki efter en eftermiddag i yammusadeln.
•som egentligen är en mustang-sadel, juh•
Men man blir svag i huvudet av att ge sig. Och planen var max 10 kilsar. Blev nå pikulite över nie.
Liknande fiiling efter gårdagens arbetsdag. Med 5-6 kilsar i sikte. Trött så in i norra halvklotet.

Och i akut avsaknad av löplust. Janå ett varv runt kråkholmsfjärden blev det. Typ sex kilsar.

Dagens vilodag emottogs med tacksamhet. Telljuuvått. Men tillika börjar nedtrappningen märkas av. För idag kändes det nog som att det hade gått bra att ta en runda. Och tankarna har börjat forma längre och kortare lenkkiplaner för framtiden.
Och. Framför allt.
Tanken på LKI-halvmaran känns inte motbjuikkande längre. Även om, ärligt talat, en till halvmara i betydlig värme och vind inte är det jårs truli allra innerligast längtar efter.

Fast janå. Omständigheterna är som de är. Det man själv kan försöka få till är någotsånär form. Fast det har jårs truli knappast heller bäddat så där överhövan oerhört för.
Med tanke på den överdrivna mängden och den branta nedreappningen.
MenHej. Det är (förhoppeligen) inte sista chansen. PlanA är ju att ännu pricka in vasa 1/9.
Innan halvmaratonkarriären läggs på den proverbiala hyllan.
Och då ska jårs truli vara i form. Är det tunket. Hurudana omständigheter som bjuds på där, återstår självfallet att se.
Och betrakta.

Men åålrajtski denn.
Imorgon kl 19:00 start från bennäs sportplan.
Oerhört spännande racerapport kommer att dyka upp med oerhörd plötslighet på varken mer eller mindre än exakt denna blogg. Inom överskådlig framtid.
Så förslagsvis stejar du tjuund.. oerhört!