Tillsammans med nedtrappning redan före det hann nog löpglädjen återuppväckas lagom till LKI-halvmaraton. Som hölls på torsdagen, med start kl 19:00.
Ehuru utan marginal.
Jag hade bokat in nålite jobb, i föreställning om att halvmaran skulle gå på fredagen.
Men janå, slapp ju därmed närkkedomen under rejsdej.
Och sov så sött så.
Tillika med nedtrappning i träning, hade jårs truli trappat upp energiintag. Dels för att ha lagren välfyllda inför halvmaratonutmaningen. Och dels för kroppen att ha stuff tillgängligt för reparationer efter den förhållandevis betydliga löpmängden efter jakupas halva.
Det var alltså bara två veckor mellan jakupas och LKI.
Inte innebär en halvmara nå sån oerhörd belastning, att det skulle utgöra något problem. Möjligen att optimum hade varit mindre mängd och mer skärpa?
Det som är imppande, däremot, är tommy f och timo k. Som ketade hela jakupas och nu igår ketade hela meteoritmaraton. På var.
Våj armades hammaren vilka ostoppbara stålemän.
Till bennäs sportplan yammade jag. Lände an i god tid och hann därmed umgås med bekanta löpare. Och konstatera att det nog var varmare än det hade upplevts från yammun.
+26º visade termometern där på plan. Och inget i fiilingen förmådde säga emot.
Egentligen varmare än på jakupas. Men tillika hyfsade chanser att hitta kvällsskuggiga partier.
Lika blåsigt också, givårtejk. Men uppskattningsvis odevasterandare riktning.
Känslan var nålite trög och slö i kropp och knopp. Vilket kanske fråndrog från förmågan att uppbåda någon desto oerhördare angst över rådande förhållanden.
Tyngsta målsättningen var att pressa på hårt, så att en till tuff halvmaradistans skulle knackas in på kondiskontot..
•hoppades mer än trodde på hyfsat resultat•
..men inte ens vetskapen om att hög värme och hård motvind gör det svårt att få en bra känsla eller hålla hög ansträngning -alldeles bortsett från resultära ambitioner- förmådde intimidera nämnvärt.
Något halvhjärtat halvvarv uppvärmning. Eller egentligen försök att väcka löpsteget ur dvalan. Gav ingen antydan om att det skulle bli lätt eller desto oerhördare kul.
Hoppades dock på att skulla vakna och piggna till bara vi kom oss igång.
Starten skedde 22 meter före startstrecket. Och klockan 19, som sagt. Inte hann jårs truli ta många steg innan 10-kilsarslöparna kom dundrande förbi som ursinniga pendoliner..
*swooooooosch*
..medan ett gäng halvmaratonister segade iväg i något måttligare, ehuru oerhört imppande, tempo.
När tiorna hade svungit av och halvisarna etablerat sina respektive rytmer, var jag i stort sett leftad till mina owna divajsär.
En dams rygg skymtade på något hundratal meters avstånd. För avlägset för att koppla någon riktig kontaktkänsla, men ändå något att fokusera på.
Det är sidu temmärligen jobbigt att hålla tempo i limbo.
Kring halvvägs tyckte mig jårs truli börja ta in på damryggen ifråga. Så då väcktes jaktinstinkten och tanken på att fördriva andra halvan med att veva in ryggen ifråga. Men efter kanske sisådär 12 kilsar, givårtejk, började gestalten bli allt mindre.
Kanske damen där framme la in en högre växel, eller om gammgubben tappade tryck? Eller både och?
Hur som helst förmådde jag inte ens hålla jämna steg.
Janå kilsarna tickade på. En viss seghet och känsla att steget inte är superpiggt till trots, ganska bra fiiling. Som att det var inte plågsamt, men ändå förmådde jag inte öka.
Vinden svalkade bra och kändes inte på något ställe nämnvärt besvärande. Värmen upplevde jag heller inte som plågsam. Så inga skyllningar på omständigheterna denna afton.
Mentalt förberedde jag mig att glädjas åt rekord på just den här banan. Eftersom det inte riktigt kändes tillräckligt snabbt för nå annat rekord. Och jag var rädd att slöa till om jag inte hade något att fajtas för.
•det två år gamla 1:42:×× borde ändå vara nåbart•
Men när jag var inne i sista kurvan inför upploppet visade klockan där på plan 20:39. Och då starten hade gått 19:00 så kunde jag ju tänka att *himmel och groteska labyrinter* tänk om det finns chans att underskrida magiska 1:40!!?!!
Så då lade jag in det slutspurtliknandaste jag förmådde..
•det kändes som vansinnesrusning, men såg förmodligen ut som bejsik jogg•
..och under hela upploppet slungade jag nervösa blickar mot uret. Rädd att det skulle hinna ticka till 20:40 innan jag var i mål. Utan att ha någon egentlig orsak att förmoda att det uret var synkat tess med officiell tidtagning.
Janå. Det hjälpte mig att få fram nålite extra fajting spirit på slutet. Vilket mycket väl kan ha gett några sekunder. Och med facit på hand kom de väl till pass. För jårs truli krossade ju kräppen ur 1:40 vettu..
1:39:58 lyder nya PB :o)
Najs.
Personbästa med 21 sekunder. Inte fullt så övertygande som 5-minsarsförbättringen i helmaraton här i våras, men najs inuff.
Och ännu erbjuikkas en möjlighet att kapa nålite. I vasa om tre veckor.
Jårs truli ska försöka spetsa formen med AE-runs tia, som infaller mitt emellan LKI och vasa.
Kanske möjligen eventuellt, om andan faller på, dessutom en eller två hamburgare i östanpå.
Men mest lätt distans. Dock inga överdrivna mängder, ty siktar på en oerhörd smula piggare ben än senast. Även om resultatet mer än tillfredsställde. Så känslan kan ha varit skenbar.
Janå. Sisådärnålite. Du ska i oerhörd synnerhet inte glömma att steja tjuund. Så då får du ju följa med finputsningen av halvmaratonformen. Och veta om det blir tredje gången gillt. Eller oerhört bedrövligt fiasko. Eller något mittemellan.
Och hur förhållandena blir. Speciellt blåsten kan spela olustiga spratt.
Ja huuvgaliigen. Så alldeles oerhört spännande.
Steja verkligen tjuund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar