magiskt på mattan

Lördag var det. Och långlenkki blev det. Inte skymten av isighet på banan, så då verkställdes planA som innebar hårdkörning mellan halvmaradistans och 31 kilsar.
Mötte upp med folke j vid lockanberget. Och snart nog mötte vi pasi a, som valde att byta riktning och djåina oss för att få sällskap på sin långlenkki. Även om nog vårt tempo var klart lägre än hanses.
Najs.
Efter varvet på jeppis-runt tackade folke för sig, nöjd med dagens insats. Medan resterande ketare trissade upp tempot något hack. Till hårdkörning för jårs truli och njutfart för pasi. Tack vare trevligt sällskap och draghjälp gick det förhållandevis undan. Nästan lika bra snitt som på senaste tempopass, vilket inte är fyskam före frukost och efter halvmaratonisk uppvärmning. Najs.
Med uppvärmning och nedjogg noterades 33,4 kilsar. Och det torde ha varit årets sista långlenkki med hårt parti. Med tanke på självständighetsmaratondistanslenkki och förväntat vinterföre, passar det grejt att ta det sakta på långpassen. Kanske satsa nålite mer på distans istället. Sen inför nästa loppsäsong blir det nog aktuellt att återinföra de här semihårda långorna. Som jårs truli sist och slutligen tycker ganska temmärligen bra om.

Idag är vilo-och-ätdag. Det är trevligt. Två tuppluror har jag hunnit med. Och håller på att avsluta dagens fjärde och sista måltid. Najs.

Då vänsterknäet nu har blivit såpass rörligt, att den inte längre måjttar, tess, på ”i-chi-ching’s” hukmoment. Så har det blivit dags att återinföra ”assistant’s form” på programmet..
(qigongprogrammet alltså)
..och idag vågade jag mig på ett första försök. Den kritiska grejen är en sekvens med ganska väldigt krävande ”walking qigong”. Och fast knä känns helt pärfëkt i löpning och näranog pärfëkt i huk, så stramade det nog till i ovannämnda steg.
Janå, nu har vi ett nytt mått på knädets framskridande förfriskning. Jårs truli återkommer med nya rapporteringar från magiska mattan. Så du ska steja tjuund!

dags för fredagsprotokoll

Hejsan.
Arbetsveckan har gått och som det känns, snabbt. Några kvar bara, sen blir det dags att förhandla med chefen om midvintersemppu. Något ska väl gå att tjata lös, även om han tenderar mot det paganistiska hållet. Har ju trots allt jobbat rätt så duktigt. För en gammal gubbstrutt. Om jårs truli tillåts hävda det själv?

Men före det ska vi ju hinna med firmajulfest. De brukar vara temmärliga tillställningar. Najs.

Men före det ska vi ju hinna med traditionell självständighetsmaratondistanslenkki. Dagen före självständighetsdagen närmare bestämt.
Start kl 13 från Fitness Club (tidigt för att få första varvet i dagsljus)
Två varv "jeppis runt" (preliminärt första med- och andra motsols)
Liten halvvägspaus vid FC (hop-on/hop-off, få i- / ur sig nåt,  ta på pannlampa..?)
Målgång FC, fem-sextiden. Givårtejk.
Fitness bjuikkar sympatiskt nog deltagarna på bastu.
Du är hjärtligen välkommen med, på första-, andra- eller båda varven - eller delar!
Jårs truli kommer att live-tracka, via min FBsida, för den som vill haka på nånstans längs varvet.
Det blir fjärde året på raken, så man kan förvisso tala om tradition.
Najs.

Janåmen. Ska vi ta en titt på veckans fredagsprotokoll då?
Åålrajtski denn, lets:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:54 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:31/ <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:26 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Jup. En av fem i mål. Najs.
Målvikten nernådd, med andra ord. Men vi fortsätter följa På fredagarna. Och om den stiger över önskad nivå så antecknas antalet övrviktiga kilon och gram med rött.
Resten är inte så mycket att hurra för.
Visst har häppiländtempo förbättrats, men å andra sidan har garminkondis försämrats. Merett borde man väl acceptera det faktum. Och att det inte trappar uppåt stadigt, utan snarare oerhört ostadigt och med något steg fram- och sen något steg bakåt?
Men jårs truli har svårt att inte försöka seliseli. På måndagen var ju pulsmätningen åbviösligen kräpp.. väl.. juh?

Och onsdagens vetor kräppades av ice änd its bugs. Ajs nåt najs.
Eller alternativt vill jag trösta mig med att, janå, det har i alla fall sjunkit till 51.
Janå. Nålite har de ju börjat röra på sig. Ehuru långsamt och osäkert velande. De här andra parametrarna. Och det är ju "bara" två till som behöver nå sitt mål. Och janå. Hoppas och tror att det ska röra på sig nålite övertygandare, nu när vilkten inte behöver ner nå mer. Utan jårs truli kan börja försöka sikta på kaloriell ekvilibrium. Och att ha mer energi i depåerna när jag ska keta.

Imorgon är det förstås dags för veckans längsta lenkki. Som denna gång nog förväntas bli en långlenkki. Förlängd "jeppis-runt" med eller utan hårt parti någonstans mot slutet. Ska vi säga att föret får avgöra huruvida det blir någon hårdkörning?
Om det är isigt så skippar vi det. Fäär inuff?

Åålrajtski denn. Steja tjuund så kommer du att häpnas över all information du får ta del av! Och över hur häpnadsväckande nödvändig den visade sig vara.

häppiländ

Åhå.
Det blev visst vinter igen?!?
Men janå, igår var det förtjusande väder som rådde. Nästan vindstilla och nollºigt. Perfekt väder för en skön morgonlenkki. Ehuru något klakigt på sina ställen. Inte så många ställen, dock, att det kräppade jeppis-runtan..
(mesta menföret hittades längs omfartsvägen)
..hoppa ölång, vettja, och digga själv:

Idag är det någotsånär söndag. Betyder oerhörd vila-och-äta-dag. Najs.

Sen är det ny vecka på kommande, så småningom. Den är ännu ganska temmärligen öppen vad gäller träningsplaner. Men imorgon hoppas jårs truli kunna locka med folke j på någon sorts runda eller vända. Saadaan skådata sitten..

I kafferiet är vi inne på sista varmlagrade påsen. När den är uttömd blir det dags att plocka fram något ur frysen. Janå där gömmer sig några påsar. Som på basen av senaste forskningarnas erfarenheter, torde vara så gott som färska till sina egenskaper. Ser fram emot att testa dessa.

Åålrajtski denn. Inte hade jag nå mer på inälvan denna gång.
Men du gör bäst i att steja tjuund, så du inte missar nästa!

fredagsprotokollkoll

Arbetsveckan for i ett huj(edamej). Snart, med den här velociteten, är det dags för firmajulfest. Snacka om hujedamej.

Imorse sa jårs truli åt min kära fru, att om det regnar eller uppehåller så far jag på lenkki. Men om det snöar eller slaskar, så avtjänar jag en timme på löpande band.
När arbetsdagen var avklarad tittade jag ut genom gluggen. Det regnade. Kände en impuls att ta löpande bandet i alla fall. Novemberregnen brukar, som mistärråos mycket riktigt konstaterade, vara temmärligen kalla. Men så tänkte jag att tänkt är tänkt, och sagt är som sagt sagt.
När skräppåsarna var dumpade och jårs truli kom ut på peedbanan bakom fitness, visade sig de första vita, i det närmaste vågräta, dringorna...
(inte streck och inte droppar och inte flingor, nålite som ljus som varken är både partiklar och vågor)
...förebådandes vad som komma skulle.
Ännu en, temmärligen kraftig, impuls att njaeh, vi tar till bandet.
Nu minns jag inte det exakta resonemanget bakom beslutet. Men hur det nu var, så kom jag fram till att näh, lenkki.
Redan när jag var hemma, så hade slasket börjat lämna på banan, som började kännas nålite hal.
*hrmpf*
Janå. Klädde mig i vinterdress, vinterfajvisar, halsskydd, lippis och pipo. Och keramikhandskar. Och tassade iväg. Hua. Jeda. Mej.
Men okejdå. När fredagslenkki är tillräckligt förfärlig, så brukar lördagslenkkin vara desto oerhörtare härlig.

Nu, varm efter fredagsbastu, med en gedigen "runner's pizza" och en goov kaffi i maggen. Bekvämt riklajnad i fåtöljen. Känns det inte helt övermäktigt att förlåta vädrets makter.

Och därmed över till veckans fredagsprotokoll:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / +0,2 / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:54 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:40 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:26 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 52  / 55

WOW sedär!
Övervikten är neppärlig. Bara tvåhundra gram kvar. Så det har tåjmat bra, minsann. Och hade ju också hög prio. Också tåjmat såtillvida, att ketaset har blivit lätt och njutbart i oerhörd º. Som ju på nå sätt var själversta påjnten med den saken.
Oavsett vad resultaten i övrigt hävdar.
Fast janå, de har ju också äntligen börjat röra på sig nå pikulite. Tempopasstempo, som synes, under 5 minsar enttärligen. Och garminkondis i paritet med gubbraatets ålderdom. Najs.

Så att, så att. 
Imorgon är det dags för långkenkki. Denna vecka dock inte långt, äs satsch. Utan långt enbart i bemärkelsen veckans längsta. Siktar på jeppis-runt med kort ramp. Vilket torde räcka till en halvmaradistans, givårtejk. Om föret är gynnsamt, kanske häppiländtempo kan få en ny notering. Vi tar oss samman och stejar tjuunda, Väl. Så får vi snart nog veta hur det går med den saken.
Ifall slask är kvar på banan, så torde TrekAscent vara begärlig vara. 
Men janå. Också det får du sympatiskt nog veta, om blott du stejar tjuund.
Najs.

spiidi gubbzales

God afton i stugan!

Efter lördagens långlenkki med hårt parti, har jårs truli varit mindre sliten eller slut, än som med oerhörd pessimism hade kunnat befarats. Måhända det beror på gedigen ät&drickning resten av lördagen samt söndagen. Och temmärlig vilning på söndagen. För på söndagen kändes kroppen nålite limin nog. Inte limin som i sjuk eller öm, utan mer som i tröttvärk.

På måndagens cikoriavända, tillsammans med folke j, diggade jårs truli skön löpkänsla med gamla goda KMD-fajvisarna på fötterna. Och tämligen pigga ben. Najs verkligen.
Igår avverkade jag en pliktskyldigast alternativing.
(om du lovar att tiga som en proverbial mur om saken, så kan jag kuiska medelst oerhörd hemlighet, att det vid väl valda tillfällen kan slinka in någon minuts löpning på löpande band -trots att det alltså ska vara alternativ träning- om jag ändå råkar befinna mig ombord, för nå uppförsbacketraskeri)

Och idag stod valet mellan lugnt distanspass och hårt tempopass. Eftersom kroppen kändes bra, och benen som på en sämre femtiettåring, så var nog det senarenämnda förstahandsval. Det potentiella problemet utgjordes av eventuell halka.
Fast promenaden hem från Fitness Club avslöjade inget hotfullt. Så det fick bli tempo. De inte så förfärligt gamla KSO-evorna börjar bli blankslitna under, plus att ena har anskaffat ett försvarligt hål mellan sulan och överdelen. Så de fick pension. Istället trillade valet på bikilorna. Och de klarade den proverbiala biffen med hedern i behåll, trots någonºigt slinteri på de tre sista kilsarna...
(gissar att verkliga- sjönk, fast den upplevda tempen steg temmärligen brant)
...varav bara tredjesista tillhörde tempodelen. Nemas bekymros.
Hårt kändes det. Hårdare än lördagens hårdköra.

Fast janå. Det gjorde det iofs för två veckor sen också. Då snittet var patetiska 5:07.
Dagens snitt då?
Jag tänkte den tänkande tanken, att vi skulle halstra våra nerver till bristningsgränsen. Och panta på facit tills fredagens protokollkoll. OK?
Det innebär iofs att du måste steja så tjuund att det nästan tar sjukt.
Men det är det oerhört värt. Niidless to sej, såklart. Men jag sade det nu i alla fall. Så behöver du inte tvivla det försvinnande minsta. Vilket är bra, eftersom din energi behövs till tjuundstejandet.

Imorgon är det torsdagsdejtningsdags. Vilket måhända inte är ämnat att skapa så kolossal förbluffelse, enär det tors dag är. Men najs, icke desto mindre.

Från kafferiet behöver rapporteras att två påsar colombia har gått åt...
(egentligen 25 % robusta, 25 % yirgacheffe och 50 % colombiansk arabica)
...och idag öppnade jag en el salvadorian. Den var verkligen fin. Har mått bra av att vila nästan en vecka. Tillika bytte jag till 15 g's VST-filterkorg. Dels för att shottarna ska rymmas i mina favvo espressokoppar och dels för att få en smula mindre koffein i mig på kvällarna.
Gamla eländiga gubbraatär behöver sova bra, annars blir de om möjligt ännu eländigare.
Bland den goovaste espresson jårs truli har haft förmånen att digga. Najs.
Om du vill ta en aldrig så liten kaffipaus från tjuundstejandet, så är du välkommen in på ett oerhört ädelt smakproov, som är goov!

Janå bis lejtär då..

lördagslångt och söndagslugnt

Janåsådärnålite.
Gårdagens långlenkki var nålite annorlunda än vanliga lugna puckar. Ty pga att den skulle innehålla en hård del, framåt slutet. Tyvärr fick jag inget sällskap. Så det blev långlenkki-plejlist på spotify.
Uppvärmningen bestod av ett lugnt och riktigt njutbart varv längs jeppis-runt. Med KSO-evo på fötterna var löpglädjen stor och påtaglig.
(ett litet skavsår på höger stortå är lätt att förlåta)

Efter uppvärmningsvarvet försökte jårs truli vrida upp farten enligt bästa förmåga. Inte ska jag skryta att det hände så oerhört mycket, men tungt blev det i alla fall. Från lockanberget till rosasholmsrondellen förhållandevis väldigt viid-ipi.
Det kändes tungt och jobbigt, betydligt mer än det kändes snabbt. Och inte var det nå snabbt heller. Men ändå överraskande bra snittempo på den hårda delen. Distans och sträckning var identiska med förra tempopasset. För halvannan vecka sen. Som snittade på oimponerande 5:07. Och trots frånvaro av frukost och närvaro av avsevärt gedignare uppvärmning, blev det igår 5:03.
Ganska väldigt märkligt. Blir oerhört intressant att se vad snittet blir på nästa regelrätta tempopass.
Steja verkligen tjuund, så du bara inte missar det!

Idag har jårs truli städat och sjungfejat i datorrummet. Och vevat igång nya datorn. Som jag gav mig själv i 52-årspresent. Den är löjligt snabb och löjligt tyst, i jämförelse med gammdatorn. Som ju trots allt har varit med sen vi flyktade in här hos fridis. Vilket var 11½ år sen. På slutet var den iofs så slö och frustrerande att den inte blev använd. Men nu blir det kul igen, att med iver i tassarna få göra kammbäkk i lekstugan. Najs.

Den kommande träningsveckan ska få bli temmärligen lätt. Långlenkki på lördagen blir enligt planA jeppis-runt med kort ramp. Alltså typ halvmaradistans. "Långlenkki" således enbart i bemärkelsen veckans längsta. Huruvida det blir nå tempopass på onsdagen, beror på hur pass kroppen hunnit börja känna sig återhämtad vid det laget. Kan vara att det blir ett lätt distanspass istället. Eller i värsta fall tilåmed en extra vilodag, ifall det känns behövligt.

Åålrajtski denn. Med de oerhört kloka orden lämnar jag dig för denna gång. Och som du kanske anar, behöver du förvisso steja tjuund!

geburtstag

Yo tüüpa, och tack så ödmjukast för alla grattisar på min oerhörda bemärkelsedag!

Veckan har traskat förbi med betydlig velocitet. Hittills.

Vanliga lenkkiar och ett pass alternativ träning, hava medhunnits. Onsdagens hårda pass...

(janå hårda å hårda, men i alla fall)

...blev enkilsarsvetor med joggvila. Kändes bra igen. Och gick sorgligt långsamt. Igen. Trots att jårs truli har matat in nålite mer energi denna vecka. 

Idag avtjänades november månads lågpulstest. Det var inte nå lidande, kanske mest tack vare trevligt sällskap i skepnad av folke j. 

Och digga föralldel veckans fredagsprotokoll. Med tre av fem gröna markeringar. Och utan röda, tess!
Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / +0,7 / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 5:07 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:40 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:26 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51  / 55

Vilken oerhörd födelsedagsprisang! Eller vad skulle du utbrista på en armades skala? 
Trehundra finska gram minus, kan neppärligen vara bättre. Och femtiettan har, som betydligt synes, återkommit. Om dagens lågpulstempo behöver kanske inte så ovanligt mycket kålkkåselittas, annat än att -med en belåten suck- konstatera att det trots allt är bättre än senast.

Ur kafferiet finns också att rapportera. Inte utan viss iver. Två blends, som sagt, från söndagens rostning. Bägge innehållande varsina 25% vietnamesisk robusta, respektive 25% etiopisk arabica (yirgacheffe). Den ena, och som avsmakades de första dagarna, med en el salvadorisk arabica i huvudrollen. Den var goov. Och den andra, som finns i hoppern äs vii spiik, med en colombiansk arabica i huvudrollen. Kanske ännu goovare. Mycket nötiga chokladiga nyanser. 
Men vi stejar väl förhållandevis tjuunda, och följer med deras utvecklingar. Och den som är klok, som en väldigt väldigt klok person, bjuikkar in sig till kafferiet och te(j)star själv. Med sina egna smaklökar och andra sinnens fulla bruk.

Imorgon ska det ju bli långlenkki, som du förstår. Och med en hård del framåt slutet. Hoppas på sällskap, åt allra minstone för någon del av den. 

Janå du stejar tjuund. Och därmed inte nå tu tal. Och så återkommer jårs truli med spännande dokumentärfilmer och annat fantastiskt rafflande material. Jup.

långlenkki och storrostning

Idag är det söndag. Vilket är nå ganska mycket bättre än snödag. Om man tänker på saken. Men den hinner vi neppärligen tänka på nu nå. Ty för att det är dags för ett spännande pass i rosteriet.
Eftersom fryslagringen visade sig vara en hit, så ska jag rosta nålite mer än brukligt. Normalt brukar det bli 2,5 kg råkaffe. Alltså fem bätchar.
(varav en bätch robusta)
Nu tänker jag mig 4 kg. Alltså hela åtta bätchar. Varav två robusta. Och två etiopiska arabicor. Och resten fördelat på el salvador och colombia.
Av det tänker jag göra två blends. Bägge med 25% robusta respektive etiopisk arabica (yirgacheffe). En med resterande 50% el salvador och en med 50 % colombia. Eventuellt nålite megamix av ååslappi.
Men bejsikli vill jag ha enklare blends, som uppför sig mindre oberäkneligt än gammkaffi. Som håller på att ta slut. Jag vill också ha nålite kraftigare robustabotten som lyfter upp helheten. Och ger en rejäl kick i akterkastellen. Sa ellen. Eller någon..

Igår var det inte söndag. Ej heller snödag. Men nog lördag. Och soldag. Den firades ute på jeppis-runt, inmundigandes oerhörd ljusterapi. Och endoknarkandes. Äntligen infann sig den efterlängtade lättheten i långlenkki.
Najs.
MenHej. Jag ids inte tjööta om den lenkkin nå. Utan ta istället och häng med!
Jeppis-runt, som sagt. Plus nålite krumbukter för att få ihop önskad distans:

Eller janå. Nålite selittas ändå.
Nu börjar det kännas att fettmotorn tåjmar. Öppnade extralätt, för att inte bonka med tjugo oketade kilsar. Så då benen kändes tröttstyva i den rytmen, så gick det att öka en nyans. Utan att ansträngningen blev övermäktig. Eller ens hård. Och benen piggnade till minst två nyanser.
Och efteråt bra energisk känsla. Hungirg, men inget brutalsug eller ketoskänsla, resten av dagen.
Najs.

Om och utifall att, jårs truli lyckas kravla över femtitvåstrecket med livet och äran i behåll, så blir det långlenkki med hårt parti nästa lördag. Men sen är det dags att börja om. Från korta långlenkkiar igen. Och som du säkert förstår, 5/12 ska det bli traditionell självständighetsmaratondistanslenkki. För fjärde gången. Missa inte!!

Åålrajtski denn. Dags att tjånga första robusta-bätchen i rosten..
Välkommen in å hålla rostmäster sällskap. Och hjälpa till med att få slut på gammkaffi. Som smakar läckert färskt ännu. Dels är det bara drygt tre veckor gammalt, och dels har det vilat i frysen mesta av den tiden!

Och i annat fall: steja tjuund så armades!

fredagsrapport. väder och sport

Ska vi börja med fredagsrapporten och getta den åovär vidd?
När jårs truli embarkerade uppå detta projekt, trodde jag att samtliga parametrar skulle trappa uppåt i oerhörd hast, och utan irriterande steg tillbaka om vartannat. Jag hade nästan rätt. Eller egentligen helt fel. Om man ska vara riktigt väldigt ärlig.
Så därför införde jag ett invecklat färgsystem. Svart betyder status quo. Rött betyder försämring sen senaste rapport. Och grön betyder förbättring sen senaste rapport.
Åålrajtski denn, heer vii gåo:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / +1,0 / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 5:07 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:40 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:31 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 50  / 55

I ärlighetens benämning bör tillstås att vikten har varit högprioriterad den senaste månaden. För det är ingen brådska att få behörighet att keta åål-in maraton. Men däremot är det brådska att få en vikt som är kompatibel med njutbar löpning. Så vintern blir oerhört mycket uthärdligare än med en vikt som inte är det. 
Och som du ser, så börjar vikten närma sig det önskade. Bara ein ynka kilograms övervikt. Vilket till all lycka innebär att energitillförseln behöver trappas upp, sakta och försiktigt. Men säkert. Själva matmängden har inte inneburit något alls lidande, men att för det mesta springa med betydande energiunderskott börjar upplevas som en pikuliten smula ounderbart. 
(du kan med fördel föreställa dig något tyngre betoning på ounderbart, än på pikuliten) 
Hur den här ºvisa justeringen av energibalans påverkar de här mätarna som vi följer, återstår att se. Så all världens orsak att steja ohyggligt tjuund. För att inte säga oerhört. 

Den andra juttan som har ändrat är tempopasstempo. Och den kan jårs truli neppärligen skriva om, utan att pÿÿla sönder tangentbordet. Så låt oss låta den vila, neh?

För ett tag sen ombads jag att testa nå saft. Men jag ville vänta tills knä var i ketasskick, för att ha nåt kul att mäta eftersom de visst skulle påverka kondis. Och nu då de önskade effekterna, av ändå någotsånär träning, hava uteblivit. Så kunde det ju vara aktuellt och intressant att testa. 
Tänkt och gjort.
Denna vecka har jårs truli druckit en dl per sort, per dag, av innehållerna ur dessa flaidor.

Med avsikt att utvärdera smak, subjektiv- och objektiv effekt. Objektiv effekt behöver tänkas inom sitationstecken; inga vetenskapliga anspråk, tess.
Smak: rödbeta-lingon var jag nästan rädd för. Det låter ju omöjligt att få i sig. Men det går utan något som helst problem, bara den är väl kyld. Vilket rekommenderas. Bara en obehaglig eftersmak av rödbeta, annars helt ok. Blåbär igen var under förväntan. Den hade jag trott att skulle vara god. Absolut inga problem att få ner, men god vore lögn. Gällande båda: man ska nog föreställa sig att de gör någon nytta, för någon njutlig smakupplevelse bjuikkar de neppärligen på.
Subjektiv effekt: de har lågt energiinnehåll i kaloribemärkelse. Men hög energieffekt i QI-bemärkelse. Kroppen känns energetiskt stark och flödande efter intag, speciellt om jag inte tar in något mycket annat samtidigt. Och på något obestämbart sätt, som jag varken kan eller tänker försöka separera från placebo, känns det som om de stärker kroppen.
Objektiv effekt: inget påvisbart i denna blygsamma test.
Summarum: kan nog bli fler gånger och kan nog rekommendera. Föreställer mig livligt att man får i sig en massa bra grejer. Speciellt om man inte käkar kopiösa mängder bär annars. Vilket man iofs förhoppningsvis gör. 

Imorgon är det lördag. Vilket neppärligen borde komma som någon total överraskning. Givet att det är fredag idag.
Därmed dags för lördagsmorgons långlenkki. Tänkt distans är 34 kilsar. Det känns långt, med tanke på att långlenkkiarna har varit rätt tunga på sistone. Dessutom kommer varken timo l eller folke j att djåjna. Så om du har lust att förgylla en stackars gammal gubbes lördagsrunda så hör föralldel av dig!
Tänker mig något jeppis-runtbaserat med en massa kringelikrokar och krumbukter. Kåkkelby-home-run skulle ju ha oerhört lämpligt antal kilsar, men jag vill hålla mig nära hemmaplan, ifall gåoingen skulle getta taff. Och dö taff skulle behöva getta gåoing. Håom.
Vädret ska av allt att döma bli utmärkt. Mer nervös är jag vad väglag beträffar. Plusºna verkar ha svårt att rå på den rådande isen på ketasbanorna. Under dagens cikoriavända fingo ajsbuggisarna begå säsongsbedut. Och fastän de voro obehövliga på många ställen, så tenderade deras behövlighet på behövliga partier, att vara desto oerhördare. Tunga och klumpiga och varma och eländiga, voro de sannerligen också.
Hoppas väldigt att morgondagens långlenkki ska låta sig göras i fajvfingers!
Åtminstone ska jag laga en fantastiskt spännande och vacker dokumentärfilm om äventyret. Desto mer orsak för dig att hänga med, så får du emotse berömmelse och flärd i egenskap av huvudrollsinnehavare. Eller kroppsrollsinnehavare. Det beror nålite på hur kameran råkar vinklas. Inte direkt jårs trulis starka sida, om vi säger så. Det här med kameral träffsäkerhet.
(det heller, om vi säger så)
Det blir alltså morgonlenkki. Vilket betyder efter soluppgång, men före frukost. Ifall du vill haka på så kan jag tjånga på live-track. För att bli desto lättare att hitta. 

Janå hejdå för idag. Men minns att komma ihåg att inte glömma att du behöver steja förvånansvärt tjuund!
Jup.