Efter lördagens långlenkki med hårt parti, har jårs truli varit mindre sliten eller slut, än som med oerhörd pessimism hade kunnat befarats. Måhända det beror på gedigen ät&drickning resten av lördagen samt söndagen. Och temmärlig vilning på söndagen. För på söndagen kändes kroppen nålite limin nog. Inte limin som i sjuk eller öm, utan mer som i tröttvärk.
På måndagens cikoriavända, tillsammans med folke j, diggade jårs truli skön löpkänsla med gamla goda KMD-fajvisarna på fötterna. Och tämligen pigga ben. Najs verkligen.
Igår avverkade jag en pliktskyldigast alternativing.
(om du lovar att tiga som en proverbial mur om saken, så kan jag kuiska medelst oerhörd hemlighet, att det vid väl valda tillfällen kan slinka in någon minuts löpning på löpande band -trots att det alltså ska vara alternativ träning- om jag ändå råkar befinna mig ombord, för nå uppförsbacketraskeri)
Och idag stod valet mellan lugnt distanspass och hårt tempopass. Eftersom kroppen kändes bra, och benen som på en sämre femtiettåring, så var nog det senarenämnda förstahandsval. Det potentiella problemet utgjordes av eventuell halka.
Fast promenaden hem från Fitness Club avslöjade inget hotfullt. Så det fick bli tempo. De inte så förfärligt gamla KSO-evorna börjar bli blankslitna under, plus att ena har anskaffat ett försvarligt hål mellan sulan och överdelen. Så de fick pension. Istället trillade valet på bikilorna. Och de klarade den proverbiala biffen med hedern i behåll, trots någonºigt slinteri på de tre sista kilsarna...
(gissar att verkliga- sjönk, fast den upplevda tempen steg temmärligen brant)
...varav bara tredjesista tillhörde tempodelen. Nemas bekymros.
Hårt kändes det. Hårdare än lördagens hårdköra.
Dagens snitt då?
Jag tänkte den tänkande tanken, att vi skulle halstra våra nerver till bristningsgränsen. Och panta på facit tills fredagens protokollkoll. OK?
Det innebär iofs att du måste steja så tjuund att det nästan tar sjukt.
Men det är det oerhört värt. Niidless to sej, såklart. Men jag sade det nu i alla fall. Så behöver du inte tvivla det försvinnande minsta. Vilket är bra, eftersom din energi behövs till tjuundstejandet.
Imorgon är det torsdagsdejtningsdags. Vilket måhända inte är ämnat att skapa så kolossal förbluffelse, enär det tors dag är. Men najs, icke desto mindre.
Från kafferiet behöver rapporteras att två påsar colombia har gått åt...
(egentligen 25 % robusta, 25 % yirgacheffe och 50 % colombiansk arabica)
...och idag öppnade jag en el salvadorian. Den var verkligen fin. Har mått bra av att vila nästan en vecka. Tillika bytte jag till 15 g's VST-filterkorg. Dels för att shottarna ska rymmas i mina favvo espressokoppar och dels för att få en smula mindre koffein i mig på kvällarna.
Gamla eländiga gubbraatär behöver sova bra, annars blir de om möjligt ännu eländigare.
Bland den goovaste espresson jårs truli har haft förmånen att digga. Najs.
Om du vill ta en aldrig så liten kaffipaus från tjuundstejandet, så är du välkommen in på ett oerhört ädelt smakproov, som är goov!
Janå bis lejtär då..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar