barfotalöpning i höstmörker

Pågående vecka löps i återhämtningens tecken, som sig bör efter en rejäl maratonurladdning. Enbart korta lätta pass hittills, förutom en pulshöjande brorunda i onsdags. Den gick tre minuter långsammare än förra veckans rekordbrorunda. Inte oväntat. Glad att jag knäckte gammrekordet före kankaanpää.
Igår traskade jag iväg till folke j:s. Därifrån ketade vi tillsammans ut till fiskehamn och tillbaka. Jårs truli barfota och med pannlampan på. Hoppandes att det skulle hinna skymma innan vi var tillbaka, så man finge testa dess duglighet...
(den är avsedd för barfotalöpning i mörker)
...och det hann det, mer eller mindre.

Tvivlar dock på att den ska kunna förlänga barfotasäsongen nämnvärt. Inte gjorde den så stor skillnad, sist och slutligen. En skön lågpulslenkki, icke desto mindre. Sen bastu och folkes supergoova älgfärsburgers, Superb afton!
Dagens plan ser inte heller tess nå illa ut. Jeppis runt -förhoppningsvis tillsammans med lillebrodern- och sen vedabastu och grillat. För att fira kära svägerskans tiekilsarseröveri. Bra jobbat L8!
Återhämtningen tycks på god väg. Pulsen per ansträngning har sjunkit sen början av veckan och lusten att trycka på i steget har återvänt. Löpglädjen fanns där redan från i måndags.
(njöt så mycket av ketaset före kankaanpää, så jag nästan ångrade att jag hade anmält mig, i befaran att njutningen skulle vara reducerad efteråt. Falskt larm dock!)
Dagens jeppis-runt blir i FajvFingärs. Huruvida nya eller gamla ännu öppet. Borde å ena sidan kunna lita på de nya vid det här laget, efter tre genomförda maratonar i dem, med allt mindre skaverier. Efter kankaanpää sgs inget. Vill å andra sidan inte riskera att inte kunna använda dem på nästa lördags planerade kåkkelby-home-run. Kankse gammfajvisarna idag, djast in kejs.
Ehuru glad att jag körde ett par år helt utan tracking och sen ett par med lumians sportstracker, måste jag nog tillstå att det är urkul med puls/GPSklocka. Och intressant. Ser ivrigt fram emot kylsköna höstlenkkiar fram tills teneriffadags. Tänker nog försöka vara i god form, även om den maran är avsedd som turistupplevelse snarare än prestation. Större njutning ju bättre kondis, även submax.
Den formen tänker jag sköta genom hyfsade distanser lågpuls samt en hård brorunda per vecka. Och om jag skulle förmå mig att pricka in ett pass löpande band per vecka, för att påminna kroppen om svettandets svåra konst, vore behövligt.
Åålrajtski denn. Steja tjuund och håll dig informerad. Kommer löpglädjen att hålla i sig? Blir löpande bandet av, eller går det av? Är barfotasäsongen över? Allt detta och mycket mycket mer, får du veta i nästa nummer av klokfarbrorns välvalda väsentligheter!

eftersnack och bonusbelöning

Mitt förra inlägg tycks ha försvunnit spårlöst. Janå om du inte hann läsa så var det mest skryt om maratonketaset i kankaanpää. Där jårs truli förbättrade PB med sju minsar, till 3:34:42. Sammanlagd förbättring i år är ynka en sekund från 16 minsar.
Men redan 3:40 underskritt hade räckt till belöning i form av gps&pulsklocka. Lovat och gjort. Idag var jag och handlade och vandlade med stefan b på en lokal sportaffär. Man ska stöda lokalhandeln, kom ihåg! Hade hoppats att han skulle ha någon bra modell utan pulsbälte, men kanske de behöver utvecklas en smula ännu? Blev en polar M400 med bälte och allt, förmånlig och innehåller nog allt jag behöver och lite till

Blev en liten test- tillika återhämtningsrunda ikväll. Tillsammans med folke j. Sakta och njutbart i den sköna kvällsluften. Benen oväntat pigga, men farten låg. Och pulsen likaså, 133 i snitt. Kul att ha ny grej att pleja med.
Efter åbo var det föga tvivel om att uthålligheten behövde åtgärdas, så tungt som det gick på slutet. I kankaanpää verkade den delen tåjma, det var flåset som begränsade farten till de delar jag behövde sakta ner. Om jag tolkar saken rätt så är det hårda högpulspass som kunde ta hand om den flaskhalsen och providera nästa steg framåt i utvecklingen. I så fall blir det inte enbart lågpuls i vinter. Som i förra vintras. Utan också nå tuffare pass mellan varven. Kanske nån sorts intervaller på löpande band. Fast jag inte är nån stor vän av intervall. Men jag behöver ju förättra, om inte port ellen ska förbli oöppnad. Hemska tanke. Men mest lågpuls blir det nog i vinter, hursomhelst. Mörker och snö-is lämpar sig trots allt bäst för sånt. Och skönt är det.
Igår hoppade jag över både qigong och stretch. Hade inte explicit planerat att qigonga, men det hade hört till default. Däremot hade jag tänkt stretcha, som återhämtningsinsats. Kände att beslutsamheten var utmattad. Minst lika hårt som kroppen. Kanske den behöver vila också. För man använder nog den (pannben, sisu, spirit, beslutsamhet, självdisciplin, vilja, juneimit) då man springer ett maraton. Åtminstone om man springer hårt. Eller bonkar och ändå kämpar sig i mål. Då blir den trött, precis som kroppen blir trött. Ska försöka minnas att inte ha nå stora åligganden och åtaganden dagen efter långa tunga lopp. Typ maror.
Åålrajtski denn, steja tjuund och följ med hur återhämtningen framskrider och hur jårs truli börjar komma överens med nya träningsleksaken!

kankaanpää XI - farbror ari VII

*detta inlägg tycks ha försvunnit, så jag postar det på nytt*
Ingen ururslig natt fre-lö, men något ytlig sömn och ofta vaken pga nils som väsnades högt vid minsta lilla antydan till ljud inne eller utanför huset. Och resfeber samt tävlingsnerver. Tidig väckelse ställt på 5:45, men vaknade redan halv sex och steg upp då. Chiayoghurt med caschew och gojisar, nålite frukt och massvis espresso. Sen iväg. Plockade upp björn s, som utgjorde trevligt sällskap. Så bilfärden gick i ett stycke huj. Snabbstopp i juustoportti och shoppade en sån där aloeveraflaida för en dos extraenergi och hydrering. Den insmuttades under resten av åkturen. Framme i kankaanpää, närmare bestämt niinisalo, i god tid. Tog det lugnt med ombyte, chillandes och insupandes inspiration. Vaselinade nipplor och compeedade fötter. I väntan på att fjärilarna skulle komma och initiera uppvärmning. Som blev ett par kilsar riktigt lös jogg. Hyfsat kyligt från förmiddagen. Jårs trulis mundering bestod av korta tajts...
(man ser ganska lustig ut, men sen man en gång testat grenskav så bryr man sig inte)
...långärmad paita och såklart FajvFingärs. Hade också bälte med telefonfack och två 1½ dl:s vattenflaidor. Och najkiilippis.
*hep*
Så tassade halvmaratonisterna iväg, i en hisklig velocitet.,
Kvart kvar. Speakern drog lite stats och stårjor om legendariska finska maratonister. Intressant.
*hep*
Så tassade vi iväg. Vissa i hisklig och de flesta i måttligare velociteter. Det var ojämförbart folktätaste maran för mig hittills. Under första kilsarn eller två var man faktiskt bromsad av klungor. Nå min intention var att verkligen börja lugnt, så kanske lika så bra? Fortsatte också hela första varvet i lugnt och behagligt tempo. Det brukar alltid gå snabbare än det upplevs och jag ville sannerligen inte vara så fimpad på slutet som i åbo. Trevlig fyravarvs bana, utan egentliga utmaningar. Mycket folk på banan och en del runtomkring. Började plocka ryggar redan första varvet, trots lugnkörning. Vid varvning fick jag syn på raceklockan. Den visade på drygt 55 mins. Kalkylerade ihop till >3:40 med fortsatt samma takt, vilket var en smula oroande, med tanke på att jag alltid har positivsplittat...
(alltså löpt andra halvan långsammare)
...och jag tyckte att det inte gått snabbare än det kändes, vilket det alltså brukar göra. Janå, var ju helt oberörd fysiskt, så jag planerade att öka på andra varvet. Utan att förta mig. Rev åt mig en liten banskustump och tog några klunkar av det medhavda H2Oet, fast jag inte var hungrig eller törstig ännu. Tryckte på kanske lite hårdare än jag hade tänkt under första halvan av andra varvet, såpass att jag blev tvungen att sakta på andra halvan. Förväntade mig ändå rejäl förbättring av varvtid. Klockan visade på >1:49 alltså förättring, men blygsam. Började misstänka att något är fel. Det är trots allt inte min dag, fast förutsättningarna borde vara mycket bättre än i åbo. Vad snopet! Hade icke desto mindre fortsatt plocka ryggar hela andra varvet.
Tog igen en banskubit och lite vatten. Och petade i nästa växel inför tredje varvet. Igen hårdkörning första halva och tvungen att lugna på andra. Det var flåset som begränsade och framtvingade nerlugningarna. Inför sista varvet hade klockan fått fnatt. Visade 24 minsar. Trodde först att de hade nollat och böjat räkna differans, efter att segraren kommit i mål. Men det kan inte stämma, för segraren verkar ha kommit i mål på nå 2:37liknande. Nåväl tänkte jag. Kanske lika bra att inte veta hur man ligger till. Kunde ha varit nermuntrande och försvagat fajtingspirit inför sista varvet. Istället kunde jag nu roffa åt mig ännu en banskustump och glupa några klunkar vatten. Och lååncha min plan för det ultimata varvet "spelar ingen roll hur det känns nu, för det är sista varvet" Igen hårdkörning första halvan. Vid vändning -egentligen vid fyrakilsar- glupade jag nästsista vattenskvätten och måstade lätta på gasen igen. Till saken hör att man fick vinden mot sig och hamnade i motlut, ehuru bägge lindriga, efter vändning. Så det kändes alltid tyngre där. Efter varje bananstump hade jag känt mig piggare. Om det sen berodde på att jag lufsade saktare och därmed vilade, för att få ituggat den, eller för att de gav energiboostar, vet jag icke. Därför bestämde jag mig för att ta en stump vid sista huoltopisten vid 7-kils, för att orka uppbåda till en värdig avslutning. Glupskade även i mig sista vattenskvätten där. Också på tredje&fjärde varvet hade jag plockat ryggar. Det var inte lika tätt längre, men man hade nog alltid något i sikte. Och det hjälpte nog omåttligt megamycket. Precis vad jag saknade i åbo, Och de flesta andra maror jag bedeltagt. Vet inte om det gick snabbt på slutet, men åtminstone var ansträngning och spirit hög. Kände mig stark och tänkte att den relativa spurten kan vara det som skiljer över 3:40 från under.
Inte alls känslan att kilsarskyltarna kommer allt glesare och målet verkar glida längre och längre bort. Som i åbo, Mycket tack vare ryggarna. Man plockade en rygg i taget, inte en kilsar i taget.
På upploppet slet jag av mig lippisen och över mållinjen sträckte jag upp handen i nöjd målgångsgest. Fick en medalj i ena handen och en kopp slisksaft i andra. Sällan har väl en sliskofob så uppskattat något sliskigt. Träffade på björn, som frågade är du i mål redan? Ja här är jag. Hur gick det då? Inte den blekaste aning.. Vi gick bort till var man såg klockan; 3:35 och något. Åhå! Då måste jag ju ha kommit inte bara under 3:40 utan tilåmed under 3:35. Är det möjligt?!?
Det var det tydligen. 3:34:42 och PB med över sju minsar. Och min första negative split på maraton. Andra halvan på 1:45, vilket bara är dryga minuten från mitt ½-mararekord.
Alltså stämde det. Trots tvivlen i början. Att omständigheterna var gynnsamma och kroppen i skick.
Nu känns 3:30 inför nästa säsong inte lika ounderskridligt längre. Även om det är en värdig utmaning.

Oktober är en bra maratonmånad. Och kankaanpää ett bra maraton. Bra bana, om man som jårs truli diggar flervarvsbanor. Lagom mycket deltagare. Och väloljat arrangemang som tåjmar. Det var elfte gången det ordnades. Och mitt sjunde maraton. Alla i FajvFingärs. Har ingen tanke på att springa maraton i något annat. Eventuellt barfota nån gång i framtiden, om fötterna blir så tåliga. Vore koolt!
Hemresan gick bra och fort. Hade ju reservkusk om skulle behövas. Men det gick bra och vi tog den i en stint. Väl hemma hade kära frun finskumpan kall och goovpizza på gång, najs!
Själva maran klarade jag på 3 dl vatten och sammanlagt ungefär en banan. Billig i drift :o)
Solen känstade stark, trots att den inte orkade klättra speciellt högt. Hög som en husbil, var däremot jårs truli på slutet och efter loppet. Det sitter i ännu idag, kroppen känns behagligt endodrogad.
Åålrajtski, steja tjuund och följ med hur återhämtningen framskrider efter denna utomordentligt tillfredsställande urladdning!

maratonafton och ny hemlig övning

Ingen liminhet efter onsdagens hårdlenkki. Till all lycka. Så kanske jårs truli kan hoppas vara någotsånär i slag imorgon. Har sovit mycket bra hittills denna vecka, och långa nätter. Räknar kallsinnigt med kort och orolig natt den kommande. Resfeber och tävlingsnerver. Och en massa doggar i huset. Men ingen sömnskuld i botten och det känns najsli. Visar sig också att jag får sällskap på köran. Björn s, som ska keta halvan, kommer med. Tycker iofs nålite synd om honom som får vänta många timmar efter egen målgång, innan kuski är färdig med sitt. Men trevligt för mig, att inte behöva köra ensam.
I sikte således PB, vilket idag skrivs 3:42:30. Eller eventuellt 3:42:18 enligt juoksijalehti och det kan tänkas vara gällande chiptid från åbo. Bäst att klå den, djast in kejs.
Det räcker till finskumpa, låt oss säga under 3:42. Men skumpa får jag i vilket fulla fall. För brorunderekordet är väl värt att fira, om jag så skulle DNFa i kankaanpää. Egentliga målet, som jag hoppas på i ohemlighet, är under 3:40. Kan inte avgöra hur realistiskt det är, så vågar inte kaveera nå. Men hoppas. Och som motivationsmorot har jag upprepat bonusdiilen från åbo. Om under 3:40 så får jag skaffa pulsklocka med gps...
(har inte använt pulsklocka på många år)
...inget jag absolut behöver, men ibland tycker jag det vore intressant. Och smidigt att inte alltid måsta slarva med sig smartfonen med sin sportstracker. Säkert kan man lära sig nå intressant av att ha koll på pulsen dessutom. Men kanske vi sku göra undan ketaset först, innan man vänjer sig för mycket vid tanken?
En annan morot är att knapra in på ingo j:s försprång. Han är lagom mycket bättre än jårs truli, för att ha som nån sorts hare. Kaveerade i början av året, att vår maratonPBdifferans skulle vara mindre efter denna säsong än före. Har förvisso minskat den med en minut eller så, men det känns inte speciellt betryggande. Ingo sprang i italiten i söndags, men öppnade visst för tufft, så det blev ingen bättring där. Ehuru imppande resultat ändå.
Så småningom ska jag börja packa, så allt är klart till imorgon bitti. Tidig väckelse!
Nu ska du bums avboka alla åtaganden till imorgon. På förmiddagen kan du gå tll butiken och shoppa popcorn och limo. Och halv tolv slår du dig ned i soffan och följ med lajv! Lÿÿd!
I belöning får du ooooliiidlig spänning. Och här den tredje av de tre hemliga fotövningarna:
Du ska alltså alternativt lyfta stortårna och resten-av-tårna. Viktigaste delen är när du pressar stortån mot underlaget -obs platt, inte spetsen- och häver upp de andra. Kläm till på slutet, som i de tidigare övningarna.

Denna här borde inte ens vara speciellt svår att "hitta"?
Åålrajt, steja tjuund för snart nog kommer berättelsen om kankaanpää-keikkan!

gammal äntligen äldst

Idag var det dags för femte etappen på min brorundautmaning. För den kortminte låt oss rekapitulera:
Vid vidpass 22-års ålder, som ivrig motionär, satte jag personbästa på min vakiolenkki "brorundan". Den är kring tolv kilsar lång. Och rekordet då löd 57:34. Råkade härom året hitta en gammal träningsdagbok, så därför vet jag. 2010 när jag fick igång löpningen igen, efter långt uppehåll, gjorde jag brorundan på 1:27. Då känstade det långt till rekord, fast jag mindes att den gick under timmen i fornstora dar. Före det året var slut -med lite mer kilometrar i ryggen- testade jag en viidipi brorunda, klarade då 1:08:något. Verkade inte görligt att på livets höst utmana gammrekordet på allvar.
Men det var före FiveFingärs och barfota drabbade mig, och jag håkade att det kan vara förfärligt roligt och njutbart att keta.
Efter åbomaran (12.9) kom jag på att skulla ha brorundan som veckans effektpass. Med gammrekordet som mål. Att slå det alltså. Det skulla ske före big fajv åo. 10.11. Från första etappen, som tog över 1:01, räknade jag ut att c. 40 sek per vecka behöver putsas. Och hittills har det gått bra. Var med 59:18 förra veckan typ sju sekunder före planen. MenMen. Ett par faktorer har dykt upp, görandes slutspurten vansklig, för att utbrista sig varsamt. Ett är mörkret. Det är svårt att springa fort i mörker, även om gatlyktor gör det okompakt. Tycker jag åtminstone. Janå svårt att springa hårt är det hursomhelst, men du begriper var jag menar. Möjlig halka ska vi inte ens tala om. Utan andra faktorn är att jag råkade bli anmäld till kankaanpää maraton, som inträffar 17.10 alltså kommande lördag. Det betyder att de kommande veckornas onsdagar knappast kommer att hitta gammfarbrodern i någon strålandare rekordform. Alltså inte läge att satsa på gynnsam river.
Fanns bara en sak att göra: åål in ikväll!
Gaskade upp mig med en arg och krigisk dans. Och sen försökte jag hitta på en massa faktorer som talade för möjligheterna till kvick runda idag. Kom på några:
-har ju hindat med några hyfsat hårda brorundor redan och nån gång ska de väl ge utdelning, kanske?
-utmärkt före (var det iofs förra veckan också)
-var jag inte ganska tung i huvudet av förkylningen förra veckan?
-ingen långlenkki i veckoslutet att återhämta sig från + mycket lätta korta lenkkiar hittills denna vecka för att ladda upp till ikväll samt lördagens mara.
-slutade fem, så torde hinna hela i dagsljus, givårtejk.
-kniven på strupen-motiverad av förekommen anledning.
Taggad och intalad att det kan gå, lufsade jag iväg på uppvärmningsrunda runt kvarteret. Knäppte igång stoppuret när jag steppade på det gällande brunnslocket och swoooschade iväg som skjuten ur en kanon. Före ½-vägs tog jag av pipo och vantar. Efter halva, när jag svängde söderut på omfartsvägen, kavlade jag upp ärmarna. Och påbörjade den lååånga slutspurten. Stånk och flås. Smidigt över kållbyvägen utan att bli desto överkördare. Fridhemsvägen kvar.. *kaplånks* lät det när jag stoppade uret. Och påbörjade nedjoggen. Såg jag rätt?

Jeeeee!!!sss!!
Missionen ackomplischerad, Gammal är äldst. Äntligen. Duktig farbroder. Hög som en husbil. Och nöjd och stolt.
Huruvida en viidipi tolva är optimal onsdagsuppladdning inför lördagens maraton, låter vi vara ospekulerat.
Åålrajtski, någon ny övning får du inte idag. Men steja tjuund för jag återkommer imorgon eller övermorgon med stämningar inför kankaanpää samt den tredje hemliga övningen!

lillebrorsapporteringsrapportering och nytt hemligt tips

Jårs truli klarade som sagt brorundautmaningens fjärde etapp i onsdags. Tiden 59:18 var bara fjorton sekunder bättre än veckan före, men ändå inom önskad marginal. Lite börjar det nog skrämma, med två minsar kvar och tilltagande mörker. Det tycks nog vara svårare att springa hårt i mörker, än i dagsljus. En annan skrämmande aspekt är att jag nätt och jämt orkar keta tolv kilsar i den fart som krävs för att underskrida 3:30 i maraton. Och i mina hybriskaste momenter drömmer jag om att attackera den gränsen på allvar redan nästa säsong. Våjhuhhu.
På tal om ljus och ljushuvuden. Igår köpte jag en pannlampa. Jup, du läste rätt. Jag köpte en pannlampa. Nu har det slagit slint för gammfarbrodern? Janå kanske. Men min tanke är att se om ifall möjligen det kunde gå att förlänga barfotasäsongen en smula. Jag klarar nämligen inte av att keta avspänt barfota i gatlyktornas dunkla sken. Är nog långt ifrån övertygad att pannlampa ska utgöra någon avgörande skillnad heller. Men tänker testa.
På tal om barfota. Igår firade lillebrodern sin sjuttionde (!) konsekutiva ketasdag. Från noll. Tie veckor med löpning varindagaste dag. Och sin första tieliksarsknäck. Det gjorde han genom att bli dumpad av sin fru ute vid fäboda och keta mot staden. Som en heroisk räddare i nöden, eller onödan? slet jag med iver av mig skorna och ketade iväg ut mot fäboda...
(åhå, smärre dramaturgisk lögn där, inte hade jag nå skor på till att börja med heller)
...möttes där i slingrorna och lotsade hem honom till fridhemska hemmet. Där firade vi med skumpa och bastu och runners pizza. Kul.
Det gick bra att hålla jämn takt, så det ska nog säkert låta sig göras att anstalta fler gemensamma lenkkiar. Fast han repade till med en vass slutspurt, så jag fick ge mig på slutet. Får väl försöka visa att gammal är äldst nån annan gång.
På tal om ketassällskap. Imorgon blir det jeppis-runt tillsammans med folke j. Najs. Närmare en månad sen jag har ketat med honom senast. De har haft nå seisokkijutska på hanses jobb, så han har donat typ dyynirunt. I onsdags hade han ketat en tia tillsammans med sitt sisuporukka. Med samma snittfart som jag hade på min brorunda (c 12 kilsar). Han efter bara jobb å inge jogg och jag efter att ha kunnat keta så mycket det lustat. Är imppad!
De flesta förståsigpåare förespråkar drastiskt minskad kilsarmängd nästsista veckan före maraton...
(och nästan inga kilsare sista)
...och inget ketas om man är förkyld. Jag har syndat kålkkigt mot dessa regler denna vecka.
*känner mig nålite rebellisk*
En vecka kvar alltså till kankaanpää. Och anmäld är jag. Sen i torsdags. Tänkte på onsadgskvällen att om jag känner mig oförkyldare på torsdagsmorgonen än då på kvällen, så repar jag till. Känningen i skallen hade blossat upp efter den hårda brorundan, så jag kände mig nästan lite krasslig då jag damp i säng. Men på morgonen var det som om det hade vänt. Sen dess bara lite fjantig eftersnörvel.
Idag idkade jag sannolik säsongsavslutning med yammun. Evijärvi-småbönders-kautinen-seljes-nedervetil-krombi-öja-laamos tillsammans med vespande patric l, fast hans säsong slutar knappast ännu. Ganska kyligt.
På tal om kyligt har jag en kool övning åt er. Den andra i hemliga tips trion. Den aktiverar bl.a tibialis posterior, som hjälper till att stöda fotvalvet och ger plantarfascian förutsättningar att hållas frisk. Rekommenderar varmt denna lilla goding. Min kliniska erfarenhet säger att färre än hälften "hittar" den direkt. Så känn dig inte nermuntrad om du inte lyckas på första försöket.
(kan vara lättare att hitta rörelsen sittande, med obelastade fötter, men funktionellare att göra i stående sen)
Det du ska göra är att liksom förkorta foten, dra ihop den utan att kröka tårna. Precis som förra övningen är det effektivt att först dra ihop och sen knipa till. Spänna extra på slutet. Brukar som sagt bara göra fem upprepningar, men dagligen

Där har du att bita i. Återkommer så småningom med den tredje övningen i serien hemliga tips. Bikåås jåår fiit aar vöörtit.
Åålrajtski denn, steja tjuund så du inte missar!

långlenkki och hemligt tips

Efterlängtad långlenkki blev det, mycket riktigt, i lördags. Valde nya FajvFingärs, som börjar vara inkörda nu efter par-trehundra kilsar och ett par maror. Började genom stan via kyrkan och så söderut längs jeppis-runt. Skönt väder och bra fiilis med rändåmplej i öronen. Vid staffansnäs norrut till sandsund och sen av mot bennäs. Längs nya pedbanan, med gassande sol och vind i ryggen, kanske njutbaraste kilsarna på hela dan. Kände som att det gick rätt fort, men jag hade ettans växel som begränsande faktor...
(lite som sordin, spjeldet fast och 7-stegsandning)
...för hela rundan, så inte var jag oroad. Otroligt gass i oktobersolen. Svettigt värre. Sen norrut längs riksåttan(s pedbana). Kändes närmast som transportsträcka. Av någon anledning svårt att hitta en bra rytm. Vid edsevö vände jag åter mot jeppis. Och mot vinden. Svalkade skönt, men med facit på hand kanske inte optimalt att svettas värre först och sen kylas av ändå rätt frisk motvind. Har nämligen vetat av lindriga känningar i först hals och nu nos. Inte nå man-flu stuk, eller nåt sånt, men ändå. Jårs truli brukar sällan bli sjuk, men kan såklart ha nå lindriga känningar medan kroppen kämpar mot angrepp. Brukar väl egentligen vila när det är så, men så läste jag nånstans att man varken blir sjukare eller tillfrisknar långsammare om man tränar med smärre symtom...
(gäller känningar från hals och uppåt, om det far i bringan eller kroppen inte vill, så är det vila som gäller)
...förr inbillade jag mig att kroppen tar effektivare hand om angriparna om den får använda all tillgänglig energi till det, men tydligen inte.
Janå, efter tjugo sisådär hade jag något av en svacka. Benen började presentera trötthetskänslor. "nu redan känns det tungt och närmare hälften kvar" De bekanta tongångarna. I början hade jag annars också haft mina dubier, men då var det helt mentalt. Liksom hunnit bli ovan vid långa träningsrundor, hur ska det gå? Brydde mig inte så mycket om tankarna. Eller tröttheten i benen för den delen. Mårade åpå och var angelägen om att hållas i häppi-länd...
(så det -andningen ffa- får vara ansträngt, men det ska inte vara plågsamt eller kännas att man inte orkar detta nå långt till)
...fick fördjupad kontakt med- och känsla för det landet/tillståndet i SjuSjöar. Förefaller användbart. Häppi-länd. Uttrycket har jag stulit, från doctor Mark om jag minns rätt. Stavningen dock egen. Förr har jag liksom hamnat i skuld på långrundor. Och då har andningen blivit hårt ansträngd. Så jag velat byta växel. Men istället har farten bedarrat, ofta utan att andning eller ansträngning dämpats. I regel har andningen varit svårt att hålla i balans förr, på långa pass alltså. Antingen har jag blivit bättre på att hålla ansträngningen på rätt nivå, eller så har min aeroba bas blivit starkare. Eller kanske både och? Eller något helt annat?
Snart nog kom en endoknarkkick och allt var njutning igen. Efter järnbron vid fårholmen konstaterade jag att om det känns bra här ännu så kanske det inte kommer nå bonk. Har för mig att det brukar vara så. De gånger jag bonkat så har det nog varnat rejält redan i den trakten. Mycket riktigt kunde jag fortsätta vid gott mod via slussbroarna och ut mot schåman. Sen in mot gamla hamn och rundade mariahemmet, nästan misstänksamt undrande varför det inte blir nå tyngre. Tillbaka genom stan och hem, Tänkandes att några kilsar till hade nog gått bra, tilåmed slutspurt. Men inte idag. Förhoppningsvis. Kanske. Troligen, maraton om två veckor i kankaanpää. Så inte läge ta ut allt, om man inte måste. Blev ett bra långpass och fiilis minst lika huippu efter, som inför. Nästan 38 kilsar.
Inget speciellt denna vecka hittills. Utom att det kyliga vädret är skönt att springa i. Imorgon dags för nästa etepp av brorundautmaningen. 59:32 utgör time-to-beat. Och target är 59:25 om jag nu händelsevis räknar rätt.
Fötterna trivdes bra i nya FajvFingärs denna gång. Lindrig ömhet där de värsta skaven fanns, men ingen blåsa efteråt. Och fötterna blev, precis som efter åbo, inte ens sjuka. Lagom trötta, iofs. Förr har de alltid blivit sjuka på långa pass och lopp. Barfota- och FajvFingärslöpningen stärker fötterna och gör dem uthålliga. Men så har jag också infört ett litet träningsprogram som jag utför dagligen...
(gjorde förr sporadiskt, men sen 10/8 nästan varje dag)
...och där kommer vi osökt in på dagens hemliga tips. Den första av de tre övningar jag gör. Aktiverar och stärker den utomordentligt viktiga adductor hallucis. Stå med fötterna nära varann. För ihop stortårna och "knip till" så du pressar dem mot varann med kraft.

 Kunde skriva ett eget inlägg om denna viktiga krabat. Kanske en annan gång..
Brukar själv göra bara fem upprepningar av varje övning, men som sagt dagligen.
Åålrajtski denn, steja tjuund om du vill lära dig de två återstående övningarna. Och få reda på hur det går i morgondagens utmaning!

brorundautmaning etapp 3, samt med mera..

Det kan ha inträffat, understundom, att någon smärre språklig frihet har låtit sig tagas av jårs truli. Vid ett eller annat enstaka tillfälle.. kanske? Janå, nu är det slut med det. Omedelbart. Oåterkalleligt. Och undantagslöst!
Under veckan skulle jag nämligen skriva ett utlåtande. Ett helt vanligt fysioterapiutlåtande. Åål in ö dejs vöörk, nuhen fänsi. Och kom på mig själv med att huliganisera. Fick skärpa och koncentrera mig för att skriva sakligt. Saakeli! Så nu är det slut på det roliga. För i erkänslighetens namn diggar jag språkhuliganism en liten smula. Janå bra nyheter för dig, som får så mycket lättare att läsa och förstå. Och huliganen i mig får söka utlopp annorstädes.
(och nep, jag tänker inte väcka fetabeta från de döda)
Med ketaset har det varit mestadels lugnt denna vecka, som återhämtning efter söndagens SjuSjöars...

...med mikrolänkar och så onsdagens brorundautmaning.
Det var således tredje etappen av brorundautmaningen. Förra gick på 1:00:45 pricke precis enligt schema. Det var alltså time-to-beat i förrgår - helst skulle det förbättras med 40 sek. Bra gick det. Tiden blev 59:32, alltså dryga halvminuten i bonus. Blir intressant och oliidligt spännande att se hur det går nästa vecka. Gissa vad du behöver göra för att få reda på det!
Idag trippade jag en halvtimma på löpande bandet. Intimiderad av höststormen. Det räckte för att få hett om fotsulorna. Och tråkigt. Äh, inte ska jag klaga. Rändåm plej i öronen och sällskap av ingo j på bandet bredvid i början. Tänker dessutom försöka få till ett inomhuspass i veckan, eller så, för att hålla kroppen van att svettas inför teneriffa.
Men tacka vet jag utomhus. Och långlenkki. Imorgon Äntligen dags för en långlänk. Första på jag vet inte hur länge. Troligen ännu längre?
Alltså sen sommarens enda riktigt varma dag. En fredag. Då min planerade 50 kilsare slutade i en snöplig 30:a. Sen dess har jag inte sprungit några långlänkar. Ibland 20-25 km. De senaste par månaderna max en > 20 per vecka. För två veckor sen en lördags27a. Det är det närmaste ett långpass jag kommit. Förstås ett par maror och en avbruten ultra, men de är inte lenkki. Men imorgon alltså äntligen dags, våjvåj vad jag ser fram emot! Tvivlar tyvärr på att det går att lura folke j med, ty han har jobbat typ 24/7 de senaste veckorna då de har haft stagnation på fabriken. Janå det blir nog kul ändå. Och femföreperfekt väder utlovat. På fötterna blir det nya FajvFingärs, som helt enkelt får så lov att börja tåjma nu. De gamla håller nämligen på att falla sönder. Efter drygt 1800 kilsar, så ok.

Hur långt, exakt, det blir imorgon vet jag inte. Men epitetet lång antyder minst tretti. Det behövs också, förutom att jag längtar. Speciellt om det blir av med kankaanpää. Skådade igenom data från åbo och det visade jämnt tempo två första milen, sen +15 sek per kilsar tredje och +ytterligare 15 på fjärde. Tyder på att bättre uthållighet kunde förhoppas ge ytterligare puts åt PB? Och vad, om inte långlenkki ger bättre uthållighet?
Och ytterligare puts på PB är jag ute efter. Låt där vara ingen tvivel om det. Hittills i år har jag, på fyra maror, lyckats hyvla åtta minuter. Det är iofs inte illa. Men om jag ska hinna ner till 3.30 innan åldern kommer emot, så får jag börja schyva på. Och ner dit ska jag. För det är den magiska gräns som öppnar port ellen. Whiskyskåpets drottning. Köpte den 2009 och kollade nyss på nätet att idag begärs 1250 pund för en dylik...
(det är 1800 eur)
...måste ju få den öppnad innan den blir så värdefull att man inte längre jöutas :o)
(pröjsade 266 euro för den då det begav sig, den överlägset dyraste whisky jag köpt)
Ännu alltså 12:30 kvar till gränsen. Och om det bara far 8 minuter i år, så lär det ju inte fara mer nästa år.. Om jag däremot skulle få till sub 3:40 i kankaanpää så skulle jag kunna intala mig att
"det for mer än tie minuter i år och mindre än tie kvar, heskagaa!"
vore psykologiskt gynnsamt, tror du inte?
Vad får mig då att inbilla mig att det skulle gå snabbare i kankaanpää än i åbo?
Janå två faktorer:
-något mindre bedrövligt med långpass i bagaget.
-bättre med harar under andra halvan; i kankaanpää beräknas de ha ungefär lika många maratonare per årsklass, som de har haft summarum per lopp i de obskyra tillställningar jag hittills deltatt i (trodde att åbo skulle vara större. och det trodde/hoppades sannolikt arrangörerna också?)
Åålrajtski denn, steja tjuund så får du höra om fiilisen är lika huippu baket.. kårjaan EFTER! morgondagens långlenkki, som inför. För att inte tala om allt annat en person behöver känna till, änd denn samm..