långlenkki och hemligt tips

Efterlängtad långlenkki blev det, mycket riktigt, i lördags. Valde nya FajvFingärs, som börjar vara inkörda nu efter par-trehundra kilsar och ett par maror. Började genom stan via kyrkan och så söderut längs jeppis-runt. Skönt väder och bra fiilis med rändåmplej i öronen. Vid staffansnäs norrut till sandsund och sen av mot bennäs. Längs nya pedbanan, med gassande sol och vind i ryggen, kanske njutbaraste kilsarna på hela dan. Kände som att det gick rätt fort, men jag hade ettans växel som begränsande faktor...
(lite som sordin, spjeldet fast och 7-stegsandning)
...för hela rundan, så inte var jag oroad. Otroligt gass i oktobersolen. Svettigt värre. Sen norrut längs riksåttan(s pedbana). Kändes närmast som transportsträcka. Av någon anledning svårt att hitta en bra rytm. Vid edsevö vände jag åter mot jeppis. Och mot vinden. Svalkade skönt, men med facit på hand kanske inte optimalt att svettas värre först och sen kylas av ändå rätt frisk motvind. Har nämligen vetat av lindriga känningar i först hals och nu nos. Inte nå man-flu stuk, eller nåt sånt, men ändå. Jårs truli brukar sällan bli sjuk, men kan såklart ha nå lindriga känningar medan kroppen kämpar mot angrepp. Brukar väl egentligen vila när det är så, men så läste jag nånstans att man varken blir sjukare eller tillfrisknar långsammare om man tränar med smärre symtom...
(gäller känningar från hals och uppåt, om det far i bringan eller kroppen inte vill, så är det vila som gäller)
...förr inbillade jag mig att kroppen tar effektivare hand om angriparna om den får använda all tillgänglig energi till det, men tydligen inte.
Janå, efter tjugo sisådär hade jag något av en svacka. Benen började presentera trötthetskänslor. "nu redan känns det tungt och närmare hälften kvar" De bekanta tongångarna. I början hade jag annars också haft mina dubier, men då var det helt mentalt. Liksom hunnit bli ovan vid långa träningsrundor, hur ska det gå? Brydde mig inte så mycket om tankarna. Eller tröttheten i benen för den delen. Mårade åpå och var angelägen om att hållas i häppi-länd...
(så det -andningen ffa- får vara ansträngt, men det ska inte vara plågsamt eller kännas att man inte orkar detta nå långt till)
...fick fördjupad kontakt med- och känsla för det landet/tillståndet i SjuSjöar. Förefaller användbart. Häppi-länd. Uttrycket har jag stulit, från doctor Mark om jag minns rätt. Stavningen dock egen. Förr har jag liksom hamnat i skuld på långrundor. Och då har andningen blivit hårt ansträngd. Så jag velat byta växel. Men istället har farten bedarrat, ofta utan att andning eller ansträngning dämpats. I regel har andningen varit svårt att hålla i balans förr, på långa pass alltså. Antingen har jag blivit bättre på att hålla ansträngningen på rätt nivå, eller så har min aeroba bas blivit starkare. Eller kanske både och? Eller något helt annat?
Snart nog kom en endoknarkkick och allt var njutning igen. Efter järnbron vid fårholmen konstaterade jag att om det känns bra här ännu så kanske det inte kommer nå bonk. Har för mig att det brukar vara så. De gånger jag bonkat så har det nog varnat rejält redan i den trakten. Mycket riktigt kunde jag fortsätta vid gott mod via slussbroarna och ut mot schåman. Sen in mot gamla hamn och rundade mariahemmet, nästan misstänksamt undrande varför det inte blir nå tyngre. Tillbaka genom stan och hem, Tänkandes att några kilsar till hade nog gått bra, tilåmed slutspurt. Men inte idag. Förhoppningsvis. Kanske. Troligen, maraton om två veckor i kankaanpää. Så inte läge ta ut allt, om man inte måste. Blev ett bra långpass och fiilis minst lika huippu efter, som inför. Nästan 38 kilsar.
Inget speciellt denna vecka hittills. Utom att det kyliga vädret är skönt att springa i. Imorgon dags för nästa etepp av brorundautmaningen. 59:32 utgör time-to-beat. Och target är 59:25 om jag nu händelsevis räknar rätt.
Fötterna trivdes bra i nya FajvFingärs denna gång. Lindrig ömhet där de värsta skaven fanns, men ingen blåsa efteråt. Och fötterna blev, precis som efter åbo, inte ens sjuka. Lagom trötta, iofs. Förr har de alltid blivit sjuka på långa pass och lopp. Barfota- och FajvFingärslöpningen stärker fötterna och gör dem uthålliga. Men så har jag också infört ett litet träningsprogram som jag utför dagligen...
(gjorde förr sporadiskt, men sen 10/8 nästan varje dag)
...och där kommer vi osökt in på dagens hemliga tips. Den första av de tre övningar jag gör. Aktiverar och stärker den utomordentligt viktiga adductor hallucis. Stå med fötterna nära varann. För ihop stortårna och "knip till" så du pressar dem mot varann med kraft.

 Kunde skriva ett eget inlägg om denna viktiga krabat. Kanske en annan gång..
Brukar själv göra bara fem upprepningar av varje övning, men som sagt dagligen.
Åålrajtski denn, steja tjuund om du vill lära dig de två återstående övningarna. Och få reda på hur det går i morgondagens utmaning!