Vid vidpass 22-års ålder, som ivrig motionär, satte jag personbästa på min vakiolenkki "brorundan". Den är kring tolv kilsar lång. Och rekordet då löd 57:34. Råkade härom året hitta en gammal träningsdagbok, så därför vet jag. 2010 när jag fick igång löpningen igen, efter långt uppehåll, gjorde jag brorundan på 1:27. Då känstade det långt till rekord, fast jag mindes att den gick under timmen i fornstora dar. Före det året var slut -med lite mer kilometrar i ryggen- testade jag en viidipi brorunda, klarade då 1:08:något. Verkade inte görligt att på livets höst utmana gammrekordet på allvar.
Men det var före FiveFingärs och barfota drabbade mig, och jag håkade att det kan vara förfärligt roligt och njutbart att keta.
Efter åbomaran (12.9) kom jag på att skulla ha brorundan som veckans effektpass. Med gammrekordet som mål. Att slå det alltså. Det skulla ske före big fajv åo. 10.11. Från första etappen, som tog över 1:01, räknade jag ut att c. 40 sek per vecka behöver putsas. Och hittills har det gått bra. Var med 59:18 förra veckan typ sju sekunder före planen. MenMen. Ett par faktorer har dykt upp, görandes slutspurten vansklig, för att utbrista sig varsamt. Ett är mörkret. Det är svårt att springa fort i mörker, även om gatlyktor gör det okompakt. Tycker jag åtminstone. Janå svårt att springa hårt är det hursomhelst, men du begriper var jag menar. Möjlig halka ska vi inte ens tala om. Utan andra faktorn är att jag råkade bli anmäld till kankaanpää maraton, som inträffar 17.10 alltså kommande lördag. Det betyder att de kommande veckornas onsdagar knappast kommer att hitta gammfarbrodern i någon strålandare rekordform. Alltså inte läge att satsa på gynnsam river.
Fanns bara en sak att göra: åål in ikväll!
Gaskade upp mig med en arg och krigisk dans. Och sen försökte jag hitta på en massa faktorer som talade för möjligheterna till kvick runda idag. Kom på några:
-har ju hindat med några hyfsat hårda brorundor redan och nån gång ska de väl ge utdelning, kanske?
-utmärkt före (var det iofs förra veckan också)
-var jag inte ganska tung i huvudet av förkylningen förra veckan?
-ingen långlenkki i veckoslutet att återhämta sig från + mycket lätta korta lenkkiar hittills denna vecka för att ladda upp till ikväll samt lördagens mara.
-slutade fem, så torde hinna hela i dagsljus, givårtejk.
-kniven på strupen-motiverad av förekommen anledning.
Taggad och intalad att det kan gå, lufsade jag iväg på uppvärmningsrunda runt kvarteret. Knäppte igång stoppuret när jag steppade på det gällande brunnslocket och swoooschade iväg som skjuten ur en kanon. Före ½-vägs tog jag av pipo och vantar. Efter halva, när jag svängde söderut på omfartsvägen, kavlade jag upp ärmarna. Och påbörjade den lååånga slutspurten. Stånk och flås. Smidigt över kållbyvägen utan att bli desto överkördare. Fridhemsvägen kvar.. *kaplånks* lät det när jag stoppade uret. Och påbörjade nedjoggen. Såg jag rätt?
Missionen ackomplischerad, Gammal är äldst. Äntligen. Duktig farbroder. Hög som en husbil. Och nöjd och stolt.
Huruvida en viidipi tolva är optimal onsdagsuppladdning inför lördagens maraton, låter vi vara ospekulerat.
Åålrajtski, någon ny övning får du inte idag. Men steja tjuund för jag återkommer imorgon eller övermorgon med stämningar inför kankaanpää samt den tredje hemliga övningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar