låååångfredag

Idag leker jårs truli fredag, för att liksom få den alldeles extra tillräckligt lång. Betyder vattenfasta tills baket dagens lenkki. Som borde vara avklarad där vid halvsex-sextiden. Hittills har det gått bra. Fast å andra sidan är fastestadiet nätt och jämnt inlett...
•efter att man slutat ta in så tar det 8-12 timmar att nå "fasting state", då leverns glykogenförråd börjar vara uttömt•
...det behövs inte många timmars fasta innan varmt vatten smakar smaskens och känns som bomull i magen, tell juu vått!

För att inte tala om att få brejka fastan sen ikväll. Ser redan fram emot och bara det är värt mödan.

Denna vecka har inte bestått av nå märkvärdigare träning. I måndags blev det lågpuls, men farten var för låg (6:04) för att kvalificera till protokollet. Och på tal om protokollet, borde det bli nå justeringar av häppiländ och tempopass. Imorgon ska jag testa häppiländ. Dagens lenkki blir kort och lätt. Tänker mig att man kunde rekognocera fårisbron, för att se om den är användbar till morgondagen. I så fall kunde jeppis-runt komma ifråga för häppiländtest. Annars är edsevö-bennäs ett helt språngbart alternativ. Häppiländ behöver, som du minns, minst halvmaradistans.
På söndagen hoppas jårs truli att väglaget ska duga till en utmaning av tempopasstempo. Där är det en hård tia som gäller. Jämte uppvärmning och nedjogg, såklart. Men de räknas neppärligen in i snittet nå.

Inte känns det ju sådär överhövan superrealistiskt att hinna få två till av protokollpunkterna OKade innan kyrönjoki.
Det fattas cirkulus 20 sek per minsar av såväl lågpuls, tempo som häppiländ. Svårt att säga vilken som är sannolikast att få kirrad. Och garminkondis är det ju riktigt temmärligen kräpp med. Janå vi ser vad påskens insatser ger.
Kanske vi helt enkelt blir tvungna att ta KJmaran subMax. Tycker du inte att spjäldet fast första varvet i så fall skulle vara acceptabelt? En bra dag skulle det ju borda kunna ge PortEllenChans, med tanke på att bara dryga minsarn fattades i hallen. Så då skulle vi ju ha det ur världen, liksom..

Janåmen hej. Och god morgon på den självaste fredagen.
Det blev en brorunda igår. Lagom fastedagströg från början och rent utav jobbig på hemvägen med pinande frisk isvind i plytet. Fast janå, bra prick över aptitreteriet.
(självaste fårisbron var okräppare än senast, men inget man vill utmana häppiländ på)
Baket bastu dåinkkade jårs truli in en bansku, men det var allt jag hade ätit när vi satt vid ett brgrställe i hemstaden, och väntade på maten. Längtade, rentav, efter maten. Gissa då vem som blev lycksalig när den snälla damen kom och frågade om nån vill börja tugga på en XL california burgare som de hade råkat laga överlopps, medan man väntade på sin ijenttärliga mat. Som i mitt fall var en måltid på likadan XLare, fast med dubbel pihvi :o)
Sällsynt lyckad tajming!

Och nu laddar jag upp (espresso) och ur (ährm..) till dagens häppiländ. Inför vilken fiilingen är god, ehuru befarandes om kräpp väglag. Men solbad verkar givet. Najs.
Tycker vi spar protokollet tills måndag, så får vi med söndagens hoppeliga tempopass. Fullt möjligt att den blir ketad i icebug. Men idag vill jag nog chansa på FajvFingärs, emedan distansen är okort, ehuru ej direkt lång. Och ja just det. Det blir essivö-pännäinen. Dryg halvmara. Ifall jårs trulis oerhörda minne -där det oerhörda dessvärre inte är på nå fördelaktigt sätt- serverar korrekt, så typ tjutre kilsar. Givårtejk.

Det betyder att ditt tjuundstejas behöver hässas upp till en oerhörd nivå.
Så.
Vad väntar du på?
Steja tjuund!
Steja oerhört tjuund!

Och ps: ifall bra resultat på dagens pass, så tillägnas det -med tacksamhet- en brgr-restaurang i hemstaden!

en hårding

Det har blivit sig något av ett trivsamt söndagsnöje, detta här bloggeriet. Najs så.

I måndags fick jårs truli och folke j till en gemensam cikoriavända. Utöver det har det blivit lonesome running. Eller janå, på onsdagen körde jag inomhuspass. Om tisdagens lenkki kan med nöjdhet konstateras att det blev semispontan lågpuls...
(hade inte pulsvarning, men tog det medvetet extralugnt i motluten)
...och att det gick på najsa 6:00 så ny notering där, i ptotokollet.
Och så gav garmin motvilligt tillbaka min femetta. Digga

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:19 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:00 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Fredagens mikrolenkki kändes oerhört trög. Sega ben och låg energi. Iofs fastedag, men det brukar inte vara fullt så eländigt. Men janå jag tänkte på vad folke brukar muntra med "friidaan ska tschennas jeevlo, tå gaar e braa på löödaan"
Och jup. Det var inte formen som kräppade lördagen. Det var före och vind. Eller kräppade och kräppade. Avsikten var att få till ett riktigt bra långpass med hårt parti mot slutet. Utmaningen låg framförallt i att motivera sig att ta i rejält, trots att chanserna till bra snittempo var försumbara. Det var lätt i tanken att påminna sig om att föret tar sin del och att stätsen ska läsas i det ljuset. Eller skuggan. Men att omsätta den tanken i en sporrande känsla..
Försökte med att fokusera på ett specifikt lopp. T.ex toho. Där kan förhållandena mycket väl vara liknande, om inte ännu värre. Läs slask. Således bra genrep. Eller kyrönjokimaraton. Det ligger fem veckor fram i tiden. Således kriminellt att försumma chansen att få till ett riktigt viktigt nyckelpass.

Och visst. Det tåjmade.

Jag inledde med jeppis-runt i måttlig ansträning. Hade egentligen velat köra ännu nålite lugnare, men pga oplogade banor med äckelpäckelmodd behövdes en viss rytm för att hållas flytande. Så att spiika. Och var nog räddslagen att det skulle taxera för hårt för att få till hårda milen. Men jag hade en bra dag och det kändes lätt hela uppvärmningsvarvet. Fast vid fårisbron var föret inte dåligt. Det var farligt. Brutalt ojämn is, täckt med förrädisk snö. Och behöver jag nämna oplogat? Så jag valde en alternativ rutt för hårda delen. 
Tog en energigel hamburgad av varsina halvannan deci vatten, inför och..
•kickade igång den efter lockande berget och vände vid strandis och tillbaka•
Redan föret hade räckt till för att kräppa spiiden. Men motvinden på tillbaka knäckte totalt. MenMen. Digga den tappra insatsen:

Du ser att tempo bedarrar på andra halvan av hårdingen? Det är movinden som spookar. Men pulskurvan trappar stadigt uppåt. Det är den oerhörda tapperheten. Fajting spirit. När garmin dirrade inför sista kilsaren av hårdköran visste jårs truli att jag inte behöver skämmas för dagens pass. Alldeles oavsett vad tempo bliver. Najs.
(varmed inte sagt att inte ett nytt tempopasstempo hade varit ännu najsare)

Men som sagt bra dagsform. Och överraskande pigg baket. Tog en apelsin och skottade snö. Sen lät nog sig brunchen väl smaka, kan nämnas med empatisk emfas.
En smula slak i benen idag. Men ingen liminhet eller värrigare. Najs.
Skönt med vilodag dock. Blir nå skottas bara den här äckliga vita förbannelsen slutar att trilla ner åålredi. Och sen en söndagspromenad tillsammans med kära frun. Och nu som jag utbrast det, så började solen visa sig. Najs.

Men sådärnålite. Nästa vecka är nålite ovanlig. Med ledig fredag och så. Blir förstås en massa ketas. Men ingen traditionell långfredags långlenkki denna gång. Pga toho veckan därpå. Och rejält med långisar i benen från denna månad. 
(maraton-25,9-37,7-35,2)
Preliminärt ska jag testa häppiländtempo på fredagen och tempopasstempo på söndagen. Men vi får se. Bara vi stejar tjuund vill säga. Föret ska nog bevilja någotsånär rättvisa omständigheter och möjligheter, för att det ska vara motiverat. Dags -för att inte utbrista hög tid- att få nå nya noteringar på dem också. Tycker inte du det med?

Åålrajtski denn. Steja tjuund!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nänånep. Skoja bara. Steja tjuund!

lön för vilan

Hejsan på dejsan!

Nu är jårs truli nyskolad. Opintopäivä om päänsärky, huimaus och TMD...
(TemporoMandibularDysfunction)
...och sen djåjnade kära frun och vi gjorde tampere oehrört osäker. huuva!
Våra brutala härjningar gav dock varken päänsärky, huimaus eller TMD. Men det berodde neppärligen på bristfälligt härjeri, utan uteslutande på härjarnas oerhörda tuffheter.

I början av veckan började ketaset kännas riktigt lätt. Typ som att maran släppte greppet om kroppen. Najs. Men så drabbades den -kroppen- av tre vilodagar i samband med skolaset och minisemppandet.
Så idag på långlenkkin, som jårs truli hade utlovat mig själv i belöning för vilodagarna, började det temmärligen trögt.
Eller janå, kolla själv:

Inga protokollsaker att nämna, förutom att garminkondis sjönk till 50 efter dagens insats. Men det berodde säkerligen på pulsmätningskräppet. Så vi noterar det, men utan att drabbas av någon desto oerhördare pänik.

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:19 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:04 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 50 / 55

Ja. En annan sak nog. Det blev en spontan lågpulslenkki på 6:06 i onsdags. Men då inte mätningen var avsedd, så behöver jag inte sänka. Däremot höjer jag gärna efter spontanlågisar, om de förbättrar. Och det är hemliga planen för mars. Men såklart om inget uppenbarar sig så måste jag korsa krypet och knäppa på pulsvarning för en tålamodsprövande prövning.
*suck*

Janå inte hade jag nå andra ärenden just nu. Som nämndes i filmen så planeras en något kortare långlenkki till nästa veckoslut -lö el sö- fast då med hård tia närmare slutet. Bejsik träningsvecka ijenttärligen.

Åålrajtski denn. Du får fortsätta att steja tjuund!

vilovecka

Hej på söndagen.

Efter maraton för en vecka sen, har jårs truli vilat och återhämtat mig. Och förhoppningsvis har kroppen kunnat absorbera träningsbelastningen som loppet innebar. Ett maraton i full satsning torde nog ta mer än det ger. Men eftersom satsningen var något submaximal, ehuru neppärligen försumbar, så kan man åt allra minstone hoppas på att landa på plus.
Och janå om inte så har jag ju i alla fall ett nytt personbästa att glädjas åt.

Vilan har inneburit korta lätta lenkkiar. Och enorma mängder mat. Faktiskt så vikten var en smärre smula uppåt, trots maratonet. Men gott och väl inom godkännbart område. Alltså ett fläskigt grönt OK igen där.
Vi kan ju ta protokollet medan vi håller på. Inget mycket nytt att orda om. Garminkondis var uppe i 52 typ en gång. Och helt väntat så sjönk det i efterdyningarna av maratonet.

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:19 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:04 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Under veckan har jag noterat två lågpulspass. Inte avsiktliga, utan för att intensiteten varit återhämtningslåg. Men eftersom tempo också var så lågt -6:12 i faktiskt bägge fallen- så noterar jag inte in det i protokollet. 
En grej som jag funderat och dunderat på, angående protokollet. Om något av de andra värdena, än vikten, någonsin bli OKade. Vilket jag ju sannerlunda hoppas att de blir. Så ska de då lämnas öppna och kunna bli ogodkända på nytt?
Beslutet blev att nej. Blir de en gång godkända så låses de. Vaffaan, jag behöver ju inte göra den mätningen nåmer sen. Så nemas pråblemas iofs.

Och på tal om fläskiga gröna resultat. Det skulle vara kul att få skryta sig nålite. Nämligen en del individuella individer har uttryckt temmärlig skepsis, när jårs truli beskrivit mina periodiska fastor och lågglykolånglenkkiar. Och kålkkåselittat att det minsann inte är fett som fjuular, utan att det är muskelmassan som brinner upp.
Så då är det nålite skojigt att kunna presentera denna här pikturan:

Fåår våt its vöört. Men det är ingen claes ohlson pilipalivåg som gjorde uträkningen, kan nämnas.
(den är värd ganska mycket mer än jårs trulis bil)
Tycker inte du att bilden antyder att vissa gubbar nå pikulite vet vad de håller på med?

Och på tal om vilovecka. Faktiskt blev en av veckans lenkkiar en smula arbetsam nog. Nämligen gårdagens. Planen var lugn jeppis-runt. Och planen följdes. Men pga föret blev det andå rätt så jobbigt. Ansträngningen hölls nog bra på önskad nivå, och andningen blev aldrig hårt pressad. Men benen och fötterna fick jobba rejält. Idag känns de spagettiga. Inte limina, men kraftlösa. Redan att gå är arbetsamt idag.
Och viljestyrkan är nere för räkning.
Jårs trulis teori är att det är med viljestyrkan som med kroppsliga styrkor. Den slits när den belastas. Och så superkompenseras det, förutsatt att man låter den vila. Så idag låter jag den vila.
Iofs bara en teori. Men vi har ju lärt oss att jårs trulis teorier har en tendens att stämma temmärligen oerhört med verkligheten. Något som ju neppärligen är ämnat att förvåna nå. Ty det är ju en erkänt klok gubbe vi talar om här.
☼ alltså: jag vill skryta, och då viljekraften -som sagt var- har vilodag, så behöver jag ju inte hålla mig :o) ☼

Liten blick framåt då.
Kort sikt.
Kommande vecka torde bli rätt träningsdiger i början. För sen ska jag orka med tre konsekutiva vilodagar. Detta pga/tack vare omständigheter. Och det kan nog göra gott. Men blir uthärdligare genom en liten ökning inför.
Sen på söndag troligen hyfsat rejäl långlenkki.
Lång sikt.
Redan tidigare har jag nämnt toholampi. 7/4. Där är planA halvmaraton i full fart. Snarare som viktigt effektpass inför vårens maratöner, än som rekordförsök. Iofs vore PB synnerligen väldigt önskvärt och välkommet. Men med den här farten blir föret för vintrigt för att man ska kunna hoppas på nån riktigt god utdelning.
Sen är helsinki spring eller kyrönjoki tänkbara aprilmaror. Med full satsning förutsatt att protokollet tillåter och omständigheterna är gynnsamma. I dagens läge känns kyrönjoki sannolikare. Dels ganska väldigt närmare geografiskt. Och dels avlägsnare kronologiskt. HSM är 22/4 och kyrönjoki 28/4. En extra vecka mellan toholampi och maratonet, kan behövas. Och en extra vecka att få protokollet i skick, kan förvisso behövas.
Stockholm maraton är inbokat och anmälan gjord. Flyg och hotell också bokade. Så det blir kul. Ifall PortEllen ännu är oöppnad vid det laget, så blir det full satsning...
(förutsatt, naturalmente, att protokollet är skikissä)
...men i ärlighetens namn hoppas jag på att det skulle kunna bli mer njuta och uppleva loppet. Typ som berlin, men av trevligare anledningar.
Som tjuundstejare får du ju se, snart nog.
Efter stockholm ska det tas lugnt. Inga idiotiska idéer om vieskamaror eller uttersta leder. Lekfull träning och gärna en hel del terräng och spånbanor. Som omväxling.
Mot slutet av sommaren blir satsningen mot halvmaror. Oberoende av PortEllens kork. Huruvida jakupas blir hel eller halv är oppet. Men sen har vi väl LKI och kåkkelby och kanske nå andra.
Och på hösten vore det onekligen brutalistiskt trevligt med nå europeisk maraton igen.
Något i den stilen, tänker jårs truli mig...

Janå det där är ju en skiss från skrivbordet. Det är nuläget och den närmaste framtiden som du ska steja tjuund för i första hand.
Så åålrajtski denn, steja tjuund!

hallimaraton 4/3-18

Jårs truli fick för en gångs skull sova bra inför ett lopp. Steg iofs upp innan väckelse, men hade också stupat i säng tidigt.
Lördagen bestod av kaffirostning, 4 kg råkaffi i 8 bätchar. Ätning, väldigt väldigt mycket ätning. Varav huippan utgjordes av dinnärn, beståendes av "runner's pizza" på älgfärs, löök, kantareller und blåbär. Najs. Och vilning.

Söndag morgon fick jag således pejla in nya kaffiblendens malningsº och sen njuta av überfärskt goovkaffi. Och en hyfsad laddning frukost. Så jag hade verkligen tråmat in energi i depåerna. Med risk för att magen skulle kunna ställa till det under söndagen. Men den tåjmade som den skulle. Inför. Så att på själva loppet var det fridsamt och fröjdefullt.

Rattade iväg mot vasa halvnietiden och var framme halvtietiden. Fiilingen under köran visade också på koolhet, tack vare den ohårda rejsplänen. Snarare drowsig än hyper, trots 3-4 morgonespresso.
(det var så läckert färskt)
Något glesare med folk än brukligt, enligt mitt gehör. Janå, tjångade nålite vaselin på nipplor och tår och drog på T-pajta, shorts och tunnaste fajvisarna. KSO-evo.
Värmde upp en stund, för att få in kroppen i fätböörning mode så energin säkert skulle räcka. Och radade upp flaidorna med vitargo. För extraenergi, elektrolyter och vätska. 7 puteller, sammanlagt halvannan liter.
Det tåjmade och räckte bra till, skulle det visa sig.

Ett sista besök på vattenklosetten, innan start.
*pang*
Lugnt i början, som planerat. Passade på att riktigt ta in och njuta av den lätta löpningen. Lätt klädsel, pigga ben, mycket energi i systemet. Najs.
Ansträningningen kändes i början riktigt lätt. Men folk ketade om i strida strömmar, så jag tolkade det som att det gick riktigt väldigt sakta. Vilket inte störde tess. Ingen bråska förns efter sexti varv..
En av dem som ketade om i början, typ första varvet, var fjolårssegraren i H-50.
(jårs truli blev, som jag säkert skrytit ganska med, tvåa den gången)
Första indikationen på att det inte gick så oerhört sakta, var när hans rygg började skymta på nytt vid typ förti varv. Alltså medan jag ännu var inne i njutdelen.
(naturligtvis fattade jag att han inte tänkte köra lika hårt som i fjol; då på 3:20:+)

Nappade mina vitargoflaidor vid 20, 40, 50, 60, 71, 82 och sista vid 95 varv. Tåjmade som sagt.

I något skede håkade jag att det fanns chans till seger i klassen. Det får bli bra morot för helhjärtad insats under hårda delen. Och det blev det. Najs.
Seger blev det också. I H-50 klassen. Najs det också, trots inte så himla många startande. Och oerhört fin guldmedalj..

..eller janå, guldmedalj.

När jårs truli fick ny rygg på ovannämnda fjolårssegrare -och sedermera äran att varva densamme, håkade jag att det kan vara en riktigt bra dag. Åål tings kånsidärd. Det gav kul inspis att pressa på rätt bra på de hårdaste varven.
I något ganska sent skede försökte jag öka en smula, eftersom det kändes görligt. Men då började underbenen och vaderna krampa. Så det var förhållandevis nödvändigt att, om inte sakta av så, åt allra minstone avstå från ökningen. Egentligen försökte jag flera gånger, med liknande resultat. Det liksom vred foten inåt, så jag landade på utkanten. Kortare steg gjorde att krampen hann brytas innan den riktigt hann ta.
Och en stund något lugnare löpning, så gav sig kramptendensen.
De två väggklockor jag understundom sneglade på, visade nåliten diskrepans sinsemellan. Så det var svårt att gissa vad jag kämpade om för sluttid. Men såpass att PB kanske kunde vara inom räckhåll, tyckte jag mig kunna hoppas. Därmed blev slutspurtsoptionen aktiverad, på bekostnad av nedjoggen. Det var kul och de allra sista varven krampade det inte ens. Så det var tuta-å-köra.
Najs.
I mål tryckte jag av garmin och såg att den visade nå 3:31. Inofficiellt men sannolikt personbästa. En smula överraskande faktiskt. Kollade inte officiell sluttid, förns där hemma på kvällen.
Men när jag ringde till kära frun, inför hemfärd, så hotade jag med finskumpa på fredagen ifall det faktiskt är PB.
Och det var det. Putsning med halvannan minsar: 3:31:02.

Typ ett halvt varv från PortEllen.
Dock bara posetiviskt överraskad och nöjd och glad. Hittar ingen tillstymmelse, i gubbkroppen, till grämelse över missad PortEllen-tid. Tess.
Najs.

 Eftersom jårs truli är bunden av mitt löfte, som behöver mig att redogöra för komplians med planen, så presenteras här nedan beviset i form av (en länk till) mellantider.
*här är beviset för att jårs truli följde plan och upplägg*
Välj "suosikit" och skriv in "16" så kan du skrolla varvtider/tempo och ser att:
-från början > 5:10
-sen ner kring 5, ibland under, men mest över
-efter  60 varv (egentligen 62 å framåt) mestadels under 5 och senare snarare kring 4:50
Duktig gubbe!
(..på att mejka ö plän änd stikka to it)

På hemköran fick jårs truli trevligt sällskap i skepnad av ingo j. Och på hemmaplan bjuikkade kära frun på oerhört mycket och oerhört goova tortillas. Najs.

Idag lever vi tisdag och återhämtning diggas. Sjuka vader och lår nog, men på ett bra liminhets sätt.
När nå riktig träning återinförs återstår att se...
(har ju inte ens firat nya PB:t änninu, så sannerligen ingen pänik)
...såklart växte hoppfullheten om att få PortEllen öppnad under denna säsong. Nästan så folien fick en pikuliten spricka..

Nålite spekuleringar och spekulationer om vad som orsakade den temmärliga underskattningen av aktuell form och möjliga resultat:
- vinterförhållandena kanske kräppar spiiden mer än jag insett?
- har anat nå små tecken på begynnande form, såsom att:
     • hårdtian efter 21 kilsars uppvärmning/uttröttning gick i fina 4:49 härom veckan
     • puls och tempo har ibland varit överraskande höga i förhållande till ansträngningskänsla, den senaste tiden (höjd mjölksyratröskel? vilket väl är av godo, bara det inte fräter sönder aeroba grunden/uthålligheten)
     • när jårs truli kollade fjålårets motsvarande, håkade jag att kotirataultra var en knapp vecka före hallimaraton
     • janå, viri hur det viljade, end åf spekjulejschön •

Får jag annars be dig åtaga ett uppdrag?
Skulle nåmligen behövas att du stejar ganska väldigt tjuund..
..det fixar du, va?
Najs!

inför hallimaraton sö 04.03.18

God morgon!

Ända tills i mådags levde jårs truli i vanföreställningen att hallimaraton skulle ketas idag, lördag. Har för mig att den brukar hållas på lördagar. Men janå, av en slump håkade jag att det är imorgon, söndag, som gäller.
Tur. Med tanke på jårs trulis oerhörda mentala rigiditet. Att det uppdagades i såpass god tid.

Veckans lenkkiar har varit lugna distanspass. Ehuru något längre distanser än ursprungligen planerar, just med tanke på att en extra vilodag -idag- erbjuikkade sig men påtaglig plötslighet.
Och så tisdagens inomhuspass, vanliga halvtimmar respektive på löpande band och trappmaskin.
Ingenting på protokollistan har således utmanats. Vikten som vanligt i skick. Ett tjöckt grönt "OK"
Samt att iom gårdagens lätta tolva belönade garmin mig med ny kondisnumbra. Femtitvå för första gången sen i typ november när barken var mar.

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:19 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:04 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 52 / 55

Najs.

Energiledes hade jag en relativ tömning må-ons. Och rejäl förladdning to. Sen fastedag och ovannämnda lenkki igår, följt av den riktiga laddningen. Som alltså inleddes i kveis och ska hålla på hela dagen. Imorgon blir det lätt frukost för att hålla depåerna stinna. Och sen vitargo under loppet.
Efter ett par lyckade test med energigel, känns det som att sådant slisk tåjmar pålitligt. Nu blir det dags att testa hur sportdryck tas emot. Plus att bäst-före har gått ut för länge sen på från mitt vitargiska lager. så det är inte så mycket på vilket att spara.
Kul att testa den här uppladdningsmodellen. Och praktiskt att göra det på ett relativt oviktigt lopp. Alltså det är en viktig lenkki i kedjan av förberedelser till en kommande satsning. Men såsom lopp betraktat, inget superviktigt.
Den planerat lätta-måttliga inledningen på sexti varv, jämte energiladdningen, torde borga för en inte alltför bestialisk belastning. Så återhämtningen ska vara hanterbar. 
Janå, återstår att se hur det blir i praktiken. Som inte alltid till tusen promille lyder jårs trulis minsta vink. Och hur trulin ifråga lyder planen.

Här nålite närkketankar inför.

Trots submaximala ambitioner brukar det bli en smula tungt i något skede. Då argumenterar hjärnan nåt i stil med:
"om det är så här tungt fast det går så här sakta så hur i halva ofriden kan du inbilla dig att tretretti någonsin skulle kunna vara möjligt att knäcka.. VA?? VA??"
uppmuntrande, inte sant?
"lika bra att ge upp och, ehuru proverbialt, skita i det hela och sluta av med de här dumheterna.. OBEKVÄMA dumheterna, aj majt äd"
Då är det fördelaktigt att vara beredd på det här jomandet. Så man inte behöver ta det på så armades tungt allvar. Eller ännu värre, börja argumentera emot. Bättre då med en Zen-inspad inställning, typ:
"aha, vaknade du.. trevligt.. blir skoj att se hur många varv du orkar hålla på idag ;o) "

De sexti förhållandevis lugna varven i början äro huggna i sten. Medan de fem nedjoggningsvarven på slutet är ohuggna i sten.
För att eventuellt så kunde en slutspurt vara bra för pannbenet?
Fast nedjogg vore nog bättre för återhämtningen. Och resultatet vore jämförligare med fjolårets, som nämligen avslutades med nedjogg.
(men janå, skiljer väl någon fjuttig minsar -givårtejk- i slutresultat beroende på finish, så nog ska man väl kunna se tendenser ändå)

Någon målsättning vad resultat belangar an, har jårs truli inte. Utan målsättningen är att få till bra skärpa i de hårda varven mellan 60 och 100. Och att pejla in årets kondis.
Ifjol som sagt 3:42+ och ett par månader senare PB på tie minsar bättre tid.
Så spekulativt kunde 3:45+ antyda att vi inte ska drömma om nå hård mara före framåt sommaren som bäst. Medan under 3:40 kunde tända hopp om en aprilsk satsning.
(dragandes söis bort en minut eller så, från ovanstående, i händelse av slutspurt)

Och på tal om drömmar, så har jårs truli sneglande och dreglande börjat titta på stockholms maraton.

Behöver jag edes nämna att du ska steja tjuund?
Janå. Åålrajtski denn..
(djäst in kejs)
Stej tjuund!