Klen i huvudet som jårs truli är, kunde jag inte förmå mig att keta nå 5×800 m veckan före jakobs dagar. Någon sorts klen kompensation i form av två varv -med hög ansträngning- på östanpås spånbana, begicks på lördagen.
Alltså en knapp vecka före jakupas.
En gammal utmaning hette att klara två varv under femti minsar. Och det klarade jag. 48:12 tror jag det blev. Najs.
Nordkapp hann vi besöka...
(snarare än beskåda, i dimman)
...kul roadtrip som visade att nya sadeln tåjmar oerhört bra. Men snart nog fick vi nog av ishalvsluften, då vi ju visste att det är sommarväder här hemma. För en gångs skull. Så det blev bara tredagarskeikka. Mer om den senare.
Kanske..
Jårs truli knaprar av semestern nålite sådär on och off. Inga hellängds arbetsveckor förrän tidigast september. Men inte heller nå hellediga veckor inplanerade äs vii spiik.
Den modellen passar oerhört bra för min värkstads värksamhet. Så bara gubben får behövlig återhämtning så blir det att köra på så tills vidare.
Inför jakupas var tanken att den blir första försöket på halvmaraton. Av minst tre. Troligen tre. Varav minst en borde inbringa nytt PB. Och i den egenskapen föga förväntan om nå oerhört superbra resultat ännu där.
Dock nog små förhoppningar om en liten puts redan, för att gjuta mod i barmar och ben.
Fast så fortsatte ju värmen att förgylla sommarklimatet, på ett sällan skådat sätt. Så då insåg jag nog att nytt pers inte var så himla väldigt sannolikt.
I torsdags. Alltså dagen före jakupas. Jobbade jårs truli typ halva dagen. Ish. Givårtejk. Och hade fasteperiod. Som brukligt på fredagarna. Tyckte inte det fanns nå anledning att försöka optimera förberedelserna inför en halva som ändå i bästa fall skulle bli halvdan.
Tog också en mikrolenkki runt kråkholms fjärden innan fastan bröts. För att pigga upp benen. Det var oerhört svårt att få igång ens någotsånär halvhyggligt tempo. Men när det väl gick så märkte jag att nog går det att anstränga sig ganska hårt också när det är varmt.
Men hur länge? Löd frågan.
Visst finns det de som kan pressa sig tills de helt enkelt kippar av för hög core-temp. Men de är antingen illa tränade eller ganska väldigt tuffa mentalt.
På jårs trulis mesiga nivå är det nog bara en fråga om hur långt man kan förmå sig..
Efter fastan åt jag desto ivrigare, med 24h på mig att fylla depåerna. Också på fredagen laddade jag försvarligt, med både frukost och lunch. Bra träning inför LKI, som går på kvällen.
•har jag för mig åt allra minstone•
Himmelska pannkakor och mojitos!!!
Kollade nyss, för att bekräfta tiden. Och jepulis jup. Tiden är kl 19:00 reikä reikä. Men. Und aber. Änd but. Y pero. Dagen har ändrat sig till torstai 9/8. Himlades tur i pannkakan att jag råkade kolla. Hade en äpåjntment i vasa som jag flyttade med oerhörd plötslighet..
•alltså det var äpåjntmenten jag flyttade, ifall vasa är på fel ställe så är det någon annan som har varit framme•
..janå ska bara jobba till tretiden då på torsdagen, så blir nog bra. Får skippa fastaset den veckan. Och så får man ju nå kivasti att fokusera på under dagen. Räddandes mig från överdriven närkkighet.
Förstås nära inpå, om man vill få till nå effektpass i östanpåspåret nu på fre-lö.
Och det vill man.
Mutta kÿllä tämä tästa!
Till centralplan begav mig jårs truli halvannan timme före start. För att kunna heja iväg helmaratonisterna, när de startade. Kl 15. Termograderna visade 24-25ºC när jag lände an. Och ändrade inte nämnvärt under tiden fram till halvmarastarten.
Under befaran. Hade nästan väldigt räknat med 27-30º. Najs.
Janå. Nänå. Nog räckte värmen av och slapp till ändå. Men det var definitivt inte den hetaste dagen.
I början av loppet kändes det som att det går för hårt. Andningen orkar inte med. Men så brukar det få vara. Speciellt om man inte värmt upp nå desto ivrigare.
•några varv med små vetor var allt jag hade skramlat ihop, för att få igång steget•
Men det dröjde nog ett tag innan värmen på allvar började plåga. Vid fårholmsbacken hade jag inte mina piggaste kilsar. Men då kom till min häpnadsveckelse lillebroder timo emot..
(trodde de skulle vara på husbilssemppu ännu då)
..och frågade om jag böövade is. Jup, jag böövade is.
Najs.
Sen efter tolv kilsar av hög ansträngning, tänkte jårs truli att nu är det tillräckligt. Att även om värmebonken kommer nu, så har det som träningspass betraktat blivit ok. Om det var den tanken eller nåt annat som gjorde det, vets inte. Men faktum är att jag piggnade till en pikuliten smula.
Efter att ha svängt bort från omfartsvägen till furuholmnsvägen, fick jag tillgång till min turboboost. Espresso-råkakao-pepsimax-mix.
•tåjmade bra, men var nålite bubblig att få i sig + en geting tyckte om det och satte sig på min hand.. sen stack den, men sen stack den•
I övrigt drack jag vatten. Så mycket vatten jag lyckades få i mig. Kanske onödigt mycket?
Blev nålite stinnpemppad och rapig och hindrade andningen en smula som värst.
Men janå. Inte i någon oroande mån dehydrerad i alla fall.
Mot slutet -typ 700 m kvar- sa en medlöperska att med en riktigt brutal spurt kan man komma under 1:40. Men någon sådan spurt fanns inte i jårs truli. Kämpade ändå ursinningt, med eventuellt personbästa och finskumpa i åtanke. Men fick nöja mig med årsbästa. Men en sekund :o)
Najs inuff!
Efteråt inga större problem. Pigg och glad och njöt av en lång och skön traditionell skumpaflödande terrassittning, i goda vänners och supportrars sällskap.
Mycket najs!
På lördagen var jag en aning seg och varm. Och tröttvärk i lår och vader. Men en halvtimme till knähöjd i isande havet redde upp det. Och vadmusklerna slutade tillika plocka.
Ingen liminhet. Och söndagens palauttavande hölkkä förvandlades till ett bejsik lätt distanspass pga överraskande pigga ben.
Nu följer förhållandevis stor mängd -enligt plänA- av mestadels lätt distans. Och fre/lö som sagt något slag av tehopass på spånbanan.
Och sen ny och oerhört spännande drabbning nästa veckas torsdag kl 19:00.
Då ska vi ha PB-finskumpa?
Jaadu. Steja tjuund så får du veta!
