"finland-100" episod 3

den felande lenkkin

Gårdagens långlenkki var tung och pressades fram på tomma trötta ben. Idag var benen pigga och energiska, men istället ganska limina. Liksom ömma duvet?

Trots att sömnen lockade redan från elvasnåret, ställde jårs truli väckning till 7:15. För att hinna med goovkaffi och behövligt porselanskt tronande, före start.
Och bra var det, för det blev nog en temmärligen traumatisk ryck ur drömmarnas rike, då huaweien började spela.
Ändå blev det si och så med hinnaset. Eller janå, ingen desto alarmerandare panik. Men tredje och sista sittningen fick begås på FitnessClub.

Av dagens behövliga 20,4 avverkades två på väg till FC. Där en glad och morgonpigg skara, med ingo j i spetsen, hade samlats - och samlades. Ingo höll ett rörande tal, som inte lämnade något endaste öga torrt. Och sen tassade vi iväg.

Föret då? Ja föret ja.
Imorse noterade jårs truli att det hade kommit ett lager snö. Janåmen sitter det fast, är frågan. Ifall svar jup => FajvFingärs, men ifall svar nep => icebug. Därför tassade jag ut efter tidningen åt kära frun. Och kunde konstatera att, jup, det sitter fast.
Idealiskt vinterföre.
Överlägset bäst av de tre dagarna som den här utmaningen omfattade. Hade varit skynd och sam att icbugga idag. Verkligen. Det blev att plåstra om några tår, som hade farit illa av blöta fajvisar..
(in kejs åf icebug hade strumpor tåjmat)
..och sen bara njuta. Najs.

Härligt och trevligt och najs att keta i sällskap. Benen var, som sagt, nålite limina. Men pigga och energiska och stormtrivdes i de lättare TrekAscentarna.
(hade fre-lö "insulated" som trots allt tåjmar bättre i blötare förhållanden)
Tempot kändes högt och piggt. Ehuru på ett lagom ansträngande och njutbart sätt. Fast på de omkringjoggandes avspända sköna stajlar, kunde avsläsas att det kanske var lugnare än det kändes.
Sanningen var väl mittemellan. Och spelar ingen roll.
Kändes rätt att försöka hålla något högre ansträngningsº än fre-lö. Dels för att väcka benen ur sirapstjiron och dels för att få dagens relativt korta pass att kännas tillfredsställande och gediget.
Tåjmade.

Andra halvan av ingos jogg hade jårs truli sällskap av frank b, som hade en fortsättning i sikte. Hans Aplan var fortsätta ut mot laamos. Men han gick med på mitt förslag att återvända till FC på en glögg. Och liksom avsluta ingojoggens del adekvat. För att sen ta en omväg runt kråkholmsfjärden och lotsa hem mig...
(som jag bedömde skulle räcka för mitt dagsbehov)
...det gick han vänligt nog med på.
Tusen tusen tack, frank b!!

Suddiga, men inte så suddiga som jårs truli kände mig. Visade sig att dagen hade genererat 20,5 kilsar. Ganska tarkka höftning i farten, på vilken rutt som krävdes som avslutning :o)

Så armades oerhört tillfredsställande. Och skönt. Och najs.

100,1 kilsar på tre dagar. Grattis fosterlandet. Patriotiskt med flagga på shortsbenet och allt, dagen till ära. Ungefärligen en maratondistans av helheten diggades lonesome, resten i utomordentligt- och utomordentligt välkommet sällskap.
Löpning är njutbart.
Och om man ger nå pikulite extra, så ger det tillbaka nå pikulite extra. Oerhört. Och för att inte glömma. Najs.

Jårs truli hade lagt en skumpa på kylning på terrassen. Och den korkades ohemult tidigt. Före 12. Och då talar vi neppärligen om 24.
Åhå.
Nu efter stretchgympa (som för övrigt kändes lindrigast idag, av alla tre dagar), frukost, bastu och lunch. Ska eftermiddagen chillas. Och sen ska vi till kiviloose och avnjuta resten av gammåret. Och vederbörligen ta emot nyåret under synnerligen högtidliga former. Najs!!

Steja tjuund för morgondagen oerhört genomtänkta tillbakablick över gammåret, jämte försiktiga förhandsglimt inför nyåret!

"finland-100" episod 2

En smärre bonk

Jårs truli blev tidigt trött i kveis. Nästan vann handred pråsent schöör pga friskluftsförgiftning. Så damp i säng kanske tietiden. Givårtejk. Hög som en hyfsat hög husvagn av endoknark från långlenkkin, då ännu. Ivrigt seendes fram emot att få starta dagens etapp.

Janå högen ebbade ut och ivern med den, under natten. Så på morgonen kändes nog en utdragen sovmorgon mer än välkommen. Och den inträffade också. Vi talar 11-timmarsnatt. Najs.
Men janå. Nog blev det ju så småningom dags att bege sig ut på dagens lenkki också. Med förhoppning om bra distans. Typ gärna 33 kilsar minst, så skulle morgondagens räcka med tjufem.

Dagens utmaningar:
-föret? med andra ord: behövs icebug eller duger samma fajvisar som igår?
-sällskap? liten förhoppning om lillebror på någon del, men osäkert..
-orken efter gårdagens förhållandevis gedigna insats

Dagens utslag:
-satsade på fajvisar, med förhopp om mjukt där is. Hmmm.. riktigt illa på det mesta av första timmen. Övervägde att ta en vända hemvia och byta dojor. Men omfartsvägens bana var mångdels bra, där en frostyta gjorde isen ohal. Så de begränsade partierna med kräpp kunde uthärdas.
Så det blev att uppfinna planB. Hålla sig längs omfartsvägen så länge man orkar och sen ta sig hemåt när kropp och knopp säger stopp.
-orken: hade måhända -och troligen- varit bra att tråma i sig ännu mer energi igår. Baket lenkkin och resten av dagen, än som blev fallet pga stor mättnad. Skyller på skinkan i pajen.
(idag blir det bättre, med vegansk dinnär, och ultragoov)
Så redan från början kändes det en smula tomt. Men bonken kom först vid knappa tjufem. Och det var ingen totalbonk -rejäl energibonk nog- så det gick att mala åpå. Bra pannbensträning.

Precis som igår startade jårs truli dagen med ett par espressoar. Men idag nöjde sig dumpstationen med tvenne besök. Och. Janitoren fick pekkanen. Najs.
Valde som sagt FajvFingärs, vilket visade sig vara ett ifrågasättningsbart val. Och dissade ullmax idag, vilket visade sig vara ett bra val. Drog nå shorts utanpå böxera, för att skydda ädla och känsliga delar. Såsom prostata, änd stüff.
(de shortsen hava sedermera blivit vederbörligen dekorerade inför morgondagens avslutande etapp, men mer om det senare)
Tjoppade iväg via rune berg och motsols jeppis-runt. Norrut längs omfartsvägen, hoppandes att få syn på lillebrodern..
(som försovde sig, av amsterdamsk anledning)
..när ingen sådan hade bongats vid kiviloose-sandsund, tog jag en sandsundsk krumbukt för att ge honom tid att vakna och se ljuset.
To nåo övejl, tänkte jag utbrista. Men det hade inte varit oerhört överenssstämmande med sanningshalten. Ty en annan ketare dök upp ur tunneln. Nämligen tony g, som också var ute på långlenkki. Som tacknämligt nog stod ut med gammgubbens trögtempo. Så jårs truli fick ändå sällskap ända till vikarholmen. Mellan 18 och 24 kilsar, typ. Najs. Så ini oerhördheten najs.
Gissar att tempo blev något piggare den sekvensen, men någon jobbighet kändes inte av. Förräns jag var ute på solokvisten igen. Då blev det tungt.

Visst tar vi närmsta vägen hem?
Det blir ändå tjunie!
Men då böövs tjunie imorgon också, hur lockande känns det på en skala?
Hmm ok, vi kämpar väl vidare då och ser..
Trettitre skulle nog sitta bra..
Hej halåå, du är soppatorsk tsåkkhövo, har du inte håkat det?
Jaa joo janåmen du ser ju att det går framåt ändå, ehuru en smula mödosamt och ingen smula snabbt.
Hrmpf..
Vid kiviloose: nu blir det trettitre om vi far hem!!
Jup, men rondellen är nära..
Hrmpf..
Vid ronellen: jess, nu blir det minst trettitre!
Janå, jup, men staffansnäs är nära..
Hrmpf..
Det blev staffansnäs. Och slank in några poäng på pannbenskontot. Och som igår, ehuru temmärligen motvilligt, igen en pannbensmanifestation via fredsvägen.
Och saldo 37,3 för idag. Najs.
Gör tillsammans med gårdagens 42,3 summarum 79,6. Najs.
Lämnandes synnerligen hanterbara 20,4 kvar oketade till sista etappen av denna temmärliga utmaning. Najs.

Nu har det laddats in med energi, vill jårs truli lova. Måhända att ingos nyårsjogg inte blir någon piisåfkejk för somliga gubbar. Men någon energibonk blir det inte, tell juu vått..
Och som sagt. Efter att ha kört dessa två gedigna pass, bäkk-to-bäkk, utan frukost. Så ska det bli kul att suga i sig av ingos glögg. Baket nyårsjoggen. Och se vad det har för effekt på slutspurten, för denna utmaning.
Som ju heter "finland-100"
Och av den oerhörda anledningen, fick jårs truli för mig att dekorera shortsen. Inför sista etappen, som ju delvis ska ske i grupp. Vilket är najs. Något mindre najs är jårs trulis skrädderliga kompetens. Man kunde säga att syningsarbete inte är min starka sida, det heller. Man kunde också konstatera, att ifall jårs truli hade råkat vara skräddare eller syare så hade jag inte deltagit något i ingos nyårsjogg. Och neppärligen ketat någon "finland-100" utmaning heller. Ty då hade svältdöden drabbat med oerhörd barmhärtlöshet. För oerhörda eoner sen.

Men åålrajtski. En bra sak med dagens skoval var att det neppärligen hade blivit lika långt i icebuggar. Och att till imorgon blir det nog icebuggar och det känns som janåhe, bringitånn!
Så nu. Hörduduuduuduu. Behöver du steja nå så infernaliskt tjuund. Så det är inte likt till nå.
Så du bara inte missar slutet på denna oerhörda följetong.
Och sen när vi har avfirat gammåret vederbörligen. Typ sen på nyårsdan. Så återkommer jårs truli med en tillbakablick på gammåret och oerhört kloka funderingar inför nyåret.
Najs.
(för den som stejar tjuund, vill säga)
Så steja tjuund!

”finland-100” episod 1

Stark öppnat, hälften vunnet?
Nånep. Inte ens tillnärmelsevis. Men långt över förväntan, icke desto mindre.
Och det berodde på finfint sällskap och draghjälp, samt mindre kräpp väder -och ännu frammanföre allt, väglag- än befarat. Jårs truli ville dra största möjlga nytta av sällskapet, när det en gång erbjuddes. Men föörst tings föörst..

Dags för fredagsprotokollkoll. Efter fullständigt hejdlös midvinterfrossa, var det verkinnerligen intressant och spännande att se huruvida "skinksmältaren" hade haft avsedd effekt.
(alltså att förlåta frosseriet)
Och *hep* det hade den ju. Som du ser. Vikten har hållit sig inom önskad zon. Jårs truli tänkte utbrista att "janåmen kanske förra lördagens temmärliga långlenkki också bidrog" Men nästan så man får misstänka att den bidrog minst lika mycket som aptitretare?

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:57/ 4 :30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:35 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:13 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 50 / 55

Övriga parametrar har inte i någon större utsträckning testats. Förutom att garminkondis ju mårar och ändrar när den tycker att det är dags. Ingen förändring där, är väl närmast att betrakta med viss lättnad. Fast janå, ännu hinner det dimpa ner till 48 som det var vid senaste årsskifte, om det med all makt vill.

"Finland-100"
Utmaningen består, som du kanske har fattat vid det här laget, i att keta ihop hundra kilsar under årets tre sista dagar.
Sällskap och draghjälp är synnerligen önskvärt och välkommet. Eftersom jag idag begåvades med utomordentligt trevligt sällskap i form av timo k och tommy f, så ville jag passa på och pressa ut så mycket distans som möjligt.
Grundplanen var minst 35 första dagen, för att vid behov kunna ta det lite lugnare dag två som kan befaras vara mentalt utmanandaste.

Jårs truli vaknade tidigt, såpass att jag hann kafferista en cortado åt kära frun innan hon traskade iväg till sitt års sista arbetsdag. Och sen for jag ut och skottade snö, för tredje morgonen i rad..
(no rest for the wicked, änd no semppupemppu for the janitor)
..vilket kändes oerhört bra att få gjort.
Efter två espressoar och tre klosettbesök, kände jag mig redo att tassa iväg. Eftersom sammanstrålning vid fc var bestummen till 10:00:00 så krånglade jag nålite omvägar dit. Så på sätt fick jag nålite extradistans, och bra start på hunttiutmaningen.
När väl laget var sammansvetsat, ketade vi iväg. "Jeppis-runt" med diverse kula avstickare och krumbukter, tills vi var alldeles trötta och dana.

Före och väglag, som sagt, betydligt användbarare än det kunde ha varit. Så det diggades. Och utan sällskap hade det nog blivit avsevärt kortade distans idag.
Redan efter halvannan timme började benen kännas småtröga. Men sen blev det inte värre på ett bra tag. Och förekom njutligare partier däremellan. Efter tre timmar började nog matkan pajna. Erkännes å det ärligaste.
Jårs truli hade ingen koll på kilsarna, utan såg fram emot att kolla det när jag kommit hem. I något skede mot slutet -när tommy konstaterade att vi hade varit ute i 3:18 från fc- utbrast jag att då kan jag hoppas på 40. Tommy bjuikkade på 37 och vackert så, i så fall.
Men riktigt på hemväg, sen jag var allena, fick jag ett infall. Som pannbensmanifestation förlänger jag runt fredsvägen, vilket ger en knapp kilsar extra. Så om det är nära 40, tänkte jag, så ska det inte limboa.
Men huppaligen tjolahopp. Det blev full maratondistans!!
Inga illa pissat me så sne'er pili.

Så nu är det "bara" 58 kilsar kvar, att avklara på två dagar.
Morgondagen får vara ganska anspråkslös, om det behövs. Men om föret är bra och benen någotsånär pigga och man skulle lyckas få sällskap, så inte hajttar det nå om det blir hyfsat långt.
Söndagen ska kickstartas genom draghjälp från ingos oerhört traditionella nyårsjogg. Och så armades klart. Om man får sällskap därifrån också, emottages med oerhörd tacksamhet.
Jårs trulis energistrategi. Förutom att vila och äta efter lenkkiarna. Utan frukost idag och imorgon. Liksom iofs på söndagen. Men då bjuikkar ingo på glögg. Och den ska få ge kraft och mod till slutspurten. Najs.

Idag blev det liten frukost efter hemkomst. Redan det var svårt att få ner. Men sen. Baket bastu. Enorm lunch, som lät sig väl smaka. Och nu på kvällen lagade jag en paj på skinkååslappet. Den blev goov och inte nå julig tess. Najs.

Var nu så vänlig och anmäl dig som välbehövligt sällskap till morgondagens lenkki!
Start vidpass förmiddag. Vild gissning tietiden. Men jag live-trackar via fb, så du hittar mig..

Och du. Steja tjuund!
För utmaningen fortsätter. Och din favoritblogg levererar. Nära nog realtidsuppdateringar. Så du inte missar ett enda steg...
...janå, givårtejk.

skinksmältaren

Efter lördagens ganska ansträngande morgonlenkki var jårs truli ovanligt hungrig. Och det satt i, eller ijenttärligen återkom, ännu igår. På självaste julafton, har du hört nå värre alls?
(föreställer mig att epoc-effekten var större än gewönligt, pga den snömodds&blåstinducerade extrabelastningen)
Som att man nu inte sku tendera att överäta vid julbordet ändå. Janå nu blev nog bortom all rem och rison. Asia riistäytyi aivan totaalisesti käsistä. Aivan totaalisesti. Oerhörd tur att man hade skinksmältaren att se fram emot. I alla andra scenarier hade jårs truli förgått.

Skinksmältaren.
Eftersom diilen var FC kl 10 och jårs truli hoppades ganska väldigt ivrigt på sällskap, så hade jag rentav lagt väckelse 8:20. Helt övertygad om att jag skulle vara vaken och uppstigen sedan länge vid det laget, Så tidigt som isängdimpandet inträffade i kveis. Men åhå. Dröm om att döma om min förvåning, när huaweiska signalen ryckte mig ur dvalan. Säkert paltkoma?
Efter två espressoar och tre sittningar, kände mig jårs truli redo att tassa iväg. Mot cluben. Och i lagom tid.
När jag närmade mig, sågs ingo j’s karakteristiska ryggtavla sökandes sig, i- får man förmoda-omedelbart sällskap av resten av gossen. Najs. Och yttermera najsligen. Även tommy f väntade ivrigt att komma iväg. Så vi blevo tre tappra riddare som sökte oss iväg ut mot bennäs. Eller kanske ketare snarare än riddare? Men förvisso oerhört tappra. Och väldigt väldigt tre.

Jårs truli märkte direkt att tempot var högre än optimalt för mig. Men försökte att inte måjtta och jåma alltför mycket. Ganska duktigt och utomordentligt tålmodigt anpassade sig nog gentlemännen till den traktortröga tradaren. Tänks gajs! Och så fick ju jårs truli något att skylla på, ifall senare delar av lenkkin skulle visa sig övervälmande jobbig. Som om inte närvaro av icebugs skulle räcka, iofs.
Och janå. Vad ska vi säga? Inte var sista tredjedelen någon uppvisning i trippande lätthet. Men inte gick det någon desto akutare nöd heller, på jårs truli.
•allt är förlåtet, gōbbs, tänkte inga fula tankar om er•
Hararna släppte redan efter ett par mil. Oerhört genomskinligt skyllandes på enorma rostbiffsklönttar och leguaner vid namn sigrid. Har du hört nå långsöktare ikskjuuser? Liksom evär?
Så sista, ska vi säga femton? blev solo. I något skede övervägde jag att gräva fram lurarna och aktivera långlenkkiplejlisten. Men var så måjjigt inkapslad i vintermundering, så det fick vara. Benen började kännas nålite småtröga, så jag tänkte att det blir bra träning om jag låter andningen reglera tempo och så får benen finna sig.
(för på slutet av exempelvis maraton så kommer inte benen att vara särskilt pigga, och då gäller den nog att hålla rytmen, om någonsin port ellen ska öppna sig)
Någon energibonk var självfallet aldrig aktuell, med tanke på gårdagens omåttliga mättnad.

Nu har vederbörlig bastu bastats. Och före det, frukost. Och efter det, lunch. Och rikaväridrink, såsom behövlig.
Snart nog ska jag försöka lära helge att simma. Eller åt allra minstone ska en bit av henom få tillbringa några timmar i grytan. Najs.

Nästa oerhört kula ketasprojekt blir finland-100. Häng för allt i hela världen med!
Utmaningen är alltså att keta hundra kilsar under årets tre sista dagar. Visst najs? Och visst genialistisk idé?
Om du är en person som är oerhört lat till din natur, så går det bra att hänga med på bara en eller två av lenkkiarna. Och om du är en person som bara är måttligt lat, och kanske oerhört patriotisk. Så kan du med fördel hänga med alla tre dagar. Den tredje -och sista- etappen av denna utmaning, ska få starthjälp via ingo’s nyårsjogg.
Det blir hur urkul som allra helst. Najs.
Ifall du mot förmodan har nå rändåm leguaner att skylla åpå. Eller annat laga förfall. Så må du nöja dig med att digga äventyret genom sanningsenliga skildringar. Såsom de skola dyka upp på denna, din favorita bland bloggar.
Det enda som i så fall fordras utav dig, är att du stejar tjuund med berömvärd trognad.
Så steja tjuund!

midvintersemppukort

Janå trevlig midvinter på dig!
Kul att du har stejat tjuund. Så här får du beskåda senaste protokollet:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:57/ 4 :30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:35 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:13 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 50 / 55

Ganska temmärligen väldigt lessam läsning, inte sant?

Jup. Inte nå oerhört najs, faktiskt.

Låt oss skåda, stepp baj stepp:

-vikten: är i skick, och nu har jårs truli kanske tilåmed pejlat in energibalans så att vikten sku borda hållas stadig och det ska finnas ström till lenkki. Kanske. Återstår att konfirmera mera. Najs.

-tempopasstempo: bedrövligt svårt att nå fart på gubbskrället, Bedröööövligt. Bajs. Bigtajm bajs.

-häppiländtempo: har inte utmanats på sistone.

-lågpulstempo: rött men egentligen ingen hätä. För du ser det kom i misstag. Det var en trevlig kvällsrunda via rune berg, tillsammans med folke j. Lugnt och njutbart. Helt rändåm visade det sig att jårs trulis puls hade hållits inom det jag kallar lågpuls. Utan avsikt eller någon koll på pulsen under lenkkin. Därför, trots att det är två sekunder sämre än förra mätningen, där jag -nota bene- gick in för att optimera tempo, så är det positivt besked. Najs.

-garminkondis: bläääh. Tillbaka till bejslajn. Den proverbiala rutan ett. Janå ännu inte nere i 48 som vid senaste årsskifte. Fast janå, än så hinner den. Bajs. Bajsklönt i badbaljan :o(

I fjol vände det vid årsskiftet. Kanske den här gången också?

Den som stejar tjuund, får se!

 Nu är det ju sempputider som bara vad. Så igår diggade jårs truli en morgonlenkki. Ganska lång och tung. Inget högt tempo, men blev temmärligen ansträngande ändå, i blåsten och snömodden. Trevligt nog. Och trivsamt i midvintersauna baket. Traditionell uppesittare tillsammans med kära frun. Med senfärdig skinka och allt. Jårs truli pajstade spajsiga älgköttbullar. Som vi te(j)stade. Najs.

Som belöning för ditt flitiga tjuundstejande har jårs truli konstruerat ett julkort till dig.

Åånli fåår joo, maj friiiend!

Så här, på ett ungefär, gick det till..

..givårtejk.

Och så här, på ett ungefär, blev det..

Janå njut och digga midvintern och eventuell semppupemppu. Och minnas att komma ihåg att inte alls glömma skinksmältaren!!!

Imorgon från FC kl 10:00 reikä reikä. Preliminärt via bennäs-edsevö och sen ser vi vem som far vart. Trivsam samvaro i trivsamt skinksmältartempo. Blir najs. Blir härligt midvinterväder..

(fast tyvärr måste jag rekommendera dubbat)

..missa oerhört inte!

Och du. Tråma i dig skinka ikväll. Föralldel. Så du har nåt att smälta.

Och du. Steja tjuund!

gubbsnuttar

Har du ganska ofta undrat hur en gubb fördriver sitt veckoslut?
Janå det ante mig. Det har så gott som säkert alla utom några få. Och utom gubbarna. Såklart. Emedan det ju är de som står för fördrivaset.
Som belöning för ditt föredömliga tjuundstejande får du här och nu svaret. I form av en film, eller ijenttärligen en massa ihopklistrade filmsnuttar.
Aj giv joo "gubbsnuttar":

Förstås inte alla gubbar utan undantag, fördriver alla sina vikåslut utan undantag, på exakt det förevisade viset. Men du har i alla fall fått en oerhört insiktsfullhetsskapande inblick. tänk vad det kan löna sig att steja tjuund..
*jaa seijano he*
..så det ska du ivrigt fortsätta med!

Förra ketasveckan blev temmärligen mängdstinn. Så det hajttar inte nå att övermorgonfredagen pga omständigheter blir till vilodag. Det råkar sig också så att ovanligt rikligt med långlenkkiar förutspås till resten av detta år.
Såsom skinksmältaren på juldagen. Så på sätt kan det bli kuldagen.
Och för att uppmärksamma landets 100-år så planeras de tre sista dagarna detta år plocka ihop sammantagna 100K...
(varav slutspurten lämpligen dras igång genom deltagande i ingos traditionella nyårsjogg)
...najs.
Ta gärna kontakt om du vill vara med på något/allt av detta digra lenkkismoorgasboord!

Åålrajtski denn. Steja tjuund för fredagsprotokollkoll och annat oerhört intressant!

periodisk fasta

Under några år fastade jårs truli på måndagarna. Först hela dagen och sen -när jag började keta på måndagskvällarna- söndag kväll till måndag kväll. Till typ baket lenkki. Det gick helt bra och tenderade bli lättare och lättare att keta på slutet av fasteperioden.
Efter att ha känt mig klen och tärd för ett år sen, så satte jag fastaset på paus. Men sen igen. Efter knäbesvär och viktuppgång och kondisnedgång, föreföll det lämpligt att återinföra någon form av periodisk fasta. Med början sept-okt efter berlin.

Denna gång valde jag fredagar. God idé. Ty sidu då har man hela fredagsmyspyshärligheten att se fram emot. Och kortare arbetsdag. Najs.
(plus inom parentes morgonlenkki på lördagen före frukost, också i sig en minifasta-ish)
Endast dryck fram till efter lenkki på fredagar (och lördagar). Dock tilläts kaffi rooiboste och mineralvatten. Förutom såklart vatten.
Men. Och aber.
Så diggade jag en podcast av två duudar, som hade kollat in seriös forskning på ämnet. Och ack och ve och fasa. Redan kaffe eller te -ja bejsikli allt som organstackarna behöver ta hand om- kräppar fastan. Söis är det vattenfasta som gäller, om man vill åt de främsta hälsovinsterna.
Ei pääse yli eikä ympäri.
Alltså att kroppen satsar på reparation och läkning. Änd staff.

Janå äsch. Nog finns det vinster ändå, föreställer jårs truli mig. Som att lära kroppen mixa hög % fett i bränslet då man ketar => minskad risk för bonk på långlenkki/maraton.
Men ändå. Om man nu en gång ska fasta, varför inte få ut optimal hälsovinst mesama?
Åålrajtski. Vi försöker väl då?
Förra veckans fredag ägde första försöket rum. PlanA att dricka enbart vatten. Varmt eller kallt. Och planB var att bryta kaffifastan om det slog sig till huvudvärk. Vilket det inte gjorde, trots att det var nålite jobbigt att hålla mentalt fokus ett par timmar på förmiddagen. Så det blev fasta tills baket lenkki då, och sen matglädje och kaffiglädje. Najs.
Idag. Andra försöket med vattenfasta. Hittills inga symtom eller problem. Däremot en positiv grej som enbart vatten -jämfört med även kaffi/te- verkar innebära, är att gräva-och-riva-i-magen-hunger är mindre. Och hålls, förefaller det som, bättre i schack med enbart vatten. Najs.

BreakfastBanana kl 18:05

Fredag som det ju är, så var det dags imorse för jårs truli att kliva ombord på vågen. Det visade en skvätt minus. Trots att energiintaget har höjts i tre omgångar. Så nästa vecka blir det ännu en höjning. Najs inaff, inte minst för att det hoppeligen kan ge ytterligare kraft åt ketaset.
Det som redan helt klart har uppnåtts. Och utgjorde någon sorts huvudmålsättning. Och uppskattas storligen och uppmärksammas med oerhörd ofthet. Är ju att det har blivit lätt och njutbart att keta. Najs. Verkligen najsnajs.
Däremot har inte de parametrar, som vi fredagsföljer, mer än nätt och jämnt lossnat från bejslajn. Något måttligare najs.
Janå här har du icke desto mindre dagens ganska väldigt ointressanta protokoll:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:52 / 4 :30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:35 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:11 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Inget rött och inget grönt. Vikten som sagt kvar på OK. Fäär inuff. 

Imorgon är det, för vanlighets skull, dags för morgonlenkki. Och långlenkki. Betyder veckans längsta och utan frukost. Däremot nog morgonkaffi. Fredagens må räcka som hälsofasta. Lördagens minifasta är ämnad att förbättra fettmotorn. Och då gör kaffi mer till än ifrån. Enligt jårs trulis ivriga efterforskningar. Som såhär:

-kaffi ökar fettmetabolismen.

-kaffi med kolhydrater ökar insulinpåslag, vilket hämmar fettmetabolismen.

-kaffi utan uthållighetsträning ökar fettmetabolismen men inte fettoxidationen = lika långt som brett 

(fett omvandlas, bejsikli, fram å tillbaka mellan olika former, utan att förbrännas)

-kaffi (utan kolisar) med uthållighetsträning ökar fettmetabolism och -oxidation.

=najs.

Åhå. Nålite nördigt idag. Äh, alla bloggar är väl nördiga. Eller nödiga?

Janå. Imorgon har jag inget sällskap på långlenkki...

(eller *HEP* hör av dig om du vill djåjna, tänker mig edsevö-bennäs+jeppis-runt)

...så då tänker jag tillverka en ooliidligt spännande film.

Som jaajaajaveet, fem av er ser på. Känner mig som ett oerhört missförstått geni...

(fast jag troligare är en oerhört förstådd idiot)

...men kameran är ein trevligt sällskap på lenkki. Och editeraset är urkul. Så det må nu vara hänt.

Åålrajtski denn. Steja tjuund!

Och hoppas kan du alltid. Att du är en av de fem oerhört utvalda, som får njuta av den ooliidligt gastkramande lång(lenkki)filmen..

lucia(upp i)dagen

Bra med nålite ljus och ljusbringare sisåhär i det hemska vintermörkret.
Jårs truli blev tilldelad en ljusstake till värkstaden idag. Med det gick det inte så oerhört bra. Eller egentligen inte nå bra alls. Firmans lektrisgubbe kopplade i den och det blev ljust och fint. Men hen eller det hade striklat upp slarvskadden slarvigt, så vid ett olämpligt tillfälle trillade den ner och drog ljusstaken baket sig.
*kåpklånks*
Den torde neppärligen ha hunnit lida nå. Så omedelbumsigt som den avled.

Bortsett från den pikulilla fadäsen har allt löpt smidigt på jobbet idag. Bortsett från att båda fötternas tår har fått stifta högvelocitetsbekantskap med den absolut hårdaste delen av britsen...
(bägge på exaktemente samma ställe, med kanske två timmars mellanrum)
...och att ett pyttelitet lillfinger klämstade i kaffiapparaten. Hmm..

Men janå lenkkin löpte smidigt. Bortsett från att jårs truli höll på att kollidera med luciatåget. Genom en oerhört smidig undanmanöver lyckades jag i sista sekund missa sista släcksoldaten med en fjärdedels hårsmån.
Tvillbattingar.
Själva lenkkin kändes i alla fall bra. Uppvärmning och sen enkilsarsvetor i vinterföre. Med faktiskt FajvFingärs. Av garmins återhämtningssakko på 35 h att döma, så lyckades jag nog pressa på ganska temmärligen ändå. Nå himla snabbt befarar jag ingalunda att det gick. Ska kolla. Vänta ein ögonblock!
Janå 4:45 i snitt på de hårda kilsarna. Som troligen är nålite snabbare än det brukar? Åt allra minstone försökte jag pressa på så gott det gick. Långt ifrån snabbt, såklart, men ett pikulitet steg åt rätt håll i alla fall. Najs.

Åålrajtski denn. Men steja för allt i världen tjuund! Så du får veta vad juushövo ställer till med härnäst..

firmajulfest samt med mera..

Igår var det fredag, men jårs truli glömde bort protokollföraset. Kom däremot nog ihåg invägningen, så data finns. Och idag avverkade jag en jeppis-runt i häppiländ, som morgonlenkki. Så ny notering kan iakttas för det tempot också. Tyvärr försämring, men vakanna?

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:52 / 4 :30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:35 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:11 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Kan kan man, konstatera att den här veckan har varit temmärligen bedrövlig på det proverbiala pappret, men riktigt njutbar i själva verkliga livet. Iofs bara två lenkkiar. Men tisdagens långpass blev trevligt, med sällskap på båda varven. Och på dagens jeppis runt kändes kroppen, benen och andningen bra. Steget kändes som löpning, snarare än jogging. En del hala partier, men inte värre än det har varit på sistone. så det försämrade  tempot ska inte skyllas på nå sånt.
Eller nå annat heller, för den delen. Värdelöst gubbskrälle, däts åål..

Bra aptit gav förmiddagens lenkki. Och den kom väl till pass, för kära frun och jårs truli foro till after eight på julegröt. Som var goov.
Och snart nog ska chefen börja förbereda förfesten, som kickar igång årets firmajulfest...
(han verkar en smula närkke och det ryktas om nå tal)
...det lär bli både cava och bunna redan på förfesten. Oerhört. Om det nu stämmer. Men iofs, en firmajulfest som inte är oerhörd, är som en peed som.. hmm..  eller janå, som en peed helt enkelt.
Pinsamt med den uttjatade gamla firmabilden, men traditionen påbjuikkar komning dragande med den igen. Ha överseende!

Kan du spotta chefen, sekreteraren, städaren, terapeuten, kassören, firmajulfestansvarige?

Du!
Som ett hemligt tips bara. Steja tjuund! Steja så ini kebnekajse übertjuund!
Så ska jårs truli redogöra för alla intriger och pinsamheter som utspelar sig. Efter bästa förmåga.

fira finland fint

Janå hej igen!
Självständighetsdag och forsterlandet fyller huntti. Grattis alla finländare!

Jårs truli och min kära fru har haft en skön dag. Med rejäl promenad och supergoov tex-mex och baketmeddaschill och en liten utåköra.

Igår var det, som du såklart vet oerhört, dags för traditionell självständighetsmaratondistanslenkki...
(eller janå, det blev en oerhörd ultra: 43,43 kilsar)
...befarade klent deltagande pga vardagseftermiddag. Men deltagandet blev klent endast i antalitär bemärkelse. Ty naggande gott. Folke j på första- och henrik l på andra varvet. Och kära frun som mötte upp för slutspurten. Oerhört najs.

Vädret var en smula snålblåsigt, men utmärkt. Soligt och fint, så dagsljuset räckte en bra bit in på andra varvet. Banan endast ställvis klakig, man klarade sig helbra med fajvisar.
Så himla mycket filmat blev det inte. Speciellt inte från självaste själviska lenkkin. Mest från morgonqigongen, men editorn klippte härmbartligen bort det mesta. Men ta föralldel en titt, vettja..

Inför tisdagen hade jårs truli vilat två dar. Vilket med tanke på lördagens relativa tröghet kändes behövligt. Och på dagens promenad var benen tomma efter kanske 4-5 kilsar. Så inte ska det picka nå hål på den proverbiala sidan, med två vilo-och-ät-dagar. Igen. Såheså!
Skillnader mellan prefrukostära långlenkkiarna, de senaste två månaderna, och gårdagens energiladdade långpass? Janå det verkar som om pulsen skulle ha hållit sig något lägre per ansträngningsnivå. Trögstartat var det. Men jårs truli vågar inte spekulisera sig nå, i vad det berodde på. Kanske bara en aning intimiderad över distansen?

En garminsk lustighet kan nämnas. Efter gårdagens insats, med alltså 43 kilsar ketas, beräknade garmin att gubbskrället hade förbrukat 2300 kc. Och efter dagens förhållandevis lugna promenad, på 11 kilsar, tyckte den att jag hade kuluttat 900 kc. What?!?
(jag skulle mukamas kulutta typ en tredjedel mindre per kilsar när jag ketar, än när jag promenixar)
De är knepiga, garminarna.

Åålrajtski denn. Firaset fortsätter. Och vi återkommer, när det är dags.
På lördagen blir det, förutom jeppis-runt, firmajulfest. Najs.
Steja brutaltjuund, så får du veta vem som stöter på chefens fru den här gången!

förseningsränta

Hej på dej. Trevligt att råkas igen. Det var ju en hel vecka sen senast. Vilket beror på orsaker och skäl. Som tileksempel i fredags var vi bjudna till en utomordentligt trivsam tillställning, så därför är protokollkollen försinkad. Och därföre skola vi taga den vid hornen utan vidare dröjsmål: 

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:52 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:31/ <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:11 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Ingen desto sorgligare läsning. Ju. Inga röda lampor, tess. Och två gröna, varav lågpulstempo temmärligen rejäl förbättring. Förstås den mäts sällan och får därmed väldigt gärna höjas ordenttärligen varje gång. Tempopasstempo är bara två sekunder bättre, men det är ändå något. Garminkondis har varit uppe och nosat på 52 igen, men damp ner igen efter gårdagens häppiländska jeppis-runt..
(det är vad som rubricum åsyftar; hade protokollet skrivits i fredags så hade jag firat 52)
..som lustigt nog prickade exakt samma snittempo som senast. 

En smula trögbent kändes det igår. Vad det sen beror på. Kanske de två hårda tiorna som rymdes i novembers sista sjudagarsperiod? Eller kanske förhållandevis träningstung månad alltsomallt? Eller kanske något från den ryskinspirerade fredagsmenyn?
Janå vacker så. För idag och imorgon är vilodagar. Så benen hinner vila och energidepåerna laddas, tills tisdagens utmaning.
Självständighetsmaratondistanslenkki.
Från Fitness Club - via Fitness Club - till Fitness Club. 42 kilsar, givårtejk. Start kl 13, så vi får dagsljus på ens första varvet.
Sändning via live-track, så den som vill djåjna hittar mig/oss.
(hoppas på sällskap, men än har inte någon bekräftat)
Milla j har lovat att FC bjuikkar deltagarna på bastu.
Du kommer väl med? Ens på ena varvet? Jooko?
I fjol hade jårs truli fastat 24 h före start. Och var hell-bent for lågpuls. Med den påföljd att tommy f höll på att ömsom frysa-ömsom tråkas, ihjäl. Och att hela härligheten tog fem timmar och två minsar. I år ska jag vara laddad och digga njutligt tempo...
(om vi är fler, så får vi hitta nåt som passar alla)
...det kommer knappast att ta fem timmar. Gissningsvis mellan fyra och 4½?
En liten paus är inplanerad halvvägs. Vid FC. Då kan man kliva av eller på. Och få i eller ur sig nåt? Och ta på pannlampa? Och kanske gräva fram pannbenet?
Jårs truli ser fram emot äventyret och tror att det blir najs.
Väderprognoserna är fördelaktiga.

Igår var vi och gårrshoppade. Nya madrasser har varit behövliga ganska väldigt länge. Och äntligen fick vi kastellerna ur den proverbiala vagnen. Vi får dem (madrasserna alltså, kastellerna har vi redan) om ett par veckor, men själva shoppaset blev i alla fall avklarat.
Nya spikskor har väl inte varit oerhört nödvändiga. Men önskvärda. De håller irriterande bra, så det är inte det som felas. Men de gamla är tunga och springovänliga. Återstår att erfara, huruvida de nya är nå löpvänligare...

(återkommer såklart med recension, så snart föret har tvungit fram en testrunda, vilket förhoppningsvis dröjer oerhört)
...men hur som helst är gammparet härmed degraderade till promenadskor.

Från kafferiet vill jag rapportera att ett lysande recept till den colombianska blenden har hittats. Men tyvärr är det sista påsen som öppnades i morse. Det är ett utomordentligt smakrikt och smakligt kaffi. Inom en smal zon, dock. Som gör det svårt att pejla in. Så kanske summarum över hälften av shottarna, givårtejk, har smakat suboptimalt. Därför kommer nog colombianska arabican att få mindre roller i framtida blendor.
Dock ingen panisk hätä med ny rostning. För det finns några El Salvadoraktiga påsar i frysen. Så lagom till midvintersempputider blir det väl dags. Skulle jag gissa. För ett pass i rosteriet. Najs.

Utöver nämnda själviska lenkki, blir det inget ketas förrän tidigast på lördag. På fredagen troligen alternativpass. Och på lördagen då högst en jeppis-runta. Det svåra är att få reda på hur det går på tisdagen. Och hur det firas. För att inte ens tala om själva självständighetsdagen. Svårsvårt. Utom om du stejar tjuund. Ty då så blir det lätt. Lättare än en pankkaka. Najs.
Därför vill jårs truli verkinnerligen uppmana dig. Med emfas. Steja tjuund!

magiskt på mattan

Lördag var det. Och långlenkki blev det. Inte skymten av isighet på banan, så då verkställdes planA som innebar hårdkörning mellan halvmaradistans och 31 kilsar.
Mötte upp med folke j vid lockanberget. Och snart nog mötte vi pasi a, som valde att byta riktning och djåina oss för att få sällskap på sin långlenkki. Även om nog vårt tempo var klart lägre än hanses.
Najs.
Efter varvet på jeppis-runt tackade folke för sig, nöjd med dagens insats. Medan resterande ketare trissade upp tempot något hack. Till hårdkörning för jårs truli och njutfart för pasi. Tack vare trevligt sällskap och draghjälp gick det förhållandevis undan. Nästan lika bra snitt som på senaste tempopass, vilket inte är fyskam före frukost och efter halvmaratonisk uppvärmning. Najs.
Med uppvärmning och nedjogg noterades 33,4 kilsar. Och det torde ha varit årets sista långlenkki med hårt parti. Med tanke på självständighetsmaratondistanslenkki och förväntat vinterföre, passar det grejt att ta det sakta på långpassen. Kanske satsa nålite mer på distans istället. Sen inför nästa loppsäsong blir det nog aktuellt att återinföra de här semihårda långorna. Som jårs truli sist och slutligen tycker ganska temmärligen bra om.

Idag är vilo-och-ätdag. Det är trevligt. Två tuppluror har jag hunnit med. Och håller på att avsluta dagens fjärde och sista måltid. Najs.

Då vänsterknäet nu har blivit såpass rörligt, att den inte längre måjttar, tess, på ”i-chi-ching’s” hukmoment. Så har det blivit dags att återinföra ”assistant’s form” på programmet..
(qigongprogrammet alltså)
..och idag vågade jag mig på ett första försök. Den kritiska grejen är en sekvens med ganska väldigt krävande ”walking qigong”. Och fast knä känns helt pärfëkt i löpning och näranog pärfëkt i huk, så stramade det nog till i ovannämnda steg.
Janå, nu har vi ett nytt mått på knädets framskridande förfriskning. Jårs truli återkommer med nya rapporteringar från magiska mattan. Så du ska steja tjuund!

dags för fredagsprotokoll

Hejsan.
Arbetsveckan har gått och som det känns, snabbt. Några kvar bara, sen blir det dags att förhandla med chefen om midvintersemppu. Något ska väl gå att tjata lös, även om han tenderar mot det paganistiska hållet. Har ju trots allt jobbat rätt så duktigt. För en gammal gubbstrutt. Om jårs truli tillåts hävda det själv?

Men före det ska vi ju hinna med firmajulfest. De brukar vara temmärliga tillställningar. Najs.

Men före det ska vi ju hinna med traditionell självständighetsmaratondistanslenkki. Dagen före självständighetsdagen närmare bestämt.
Start kl 13 från Fitness Club (tidigt för att få första varvet i dagsljus)
Två varv "jeppis runt" (preliminärt första med- och andra motsols)
Liten halvvägspaus vid FC (hop-on/hop-off, få i- / ur sig nåt,  ta på pannlampa..?)
Målgång FC, fem-sextiden. Givårtejk.
Fitness bjuikkar sympatiskt nog deltagarna på bastu.
Du är hjärtligen välkommen med, på första-, andra- eller båda varven - eller delar!
Jårs truli kommer att live-tracka, via min FBsida, för den som vill haka på nånstans längs varvet.
Det blir fjärde året på raken, så man kan förvisso tala om tradition.
Najs.

Janåmen. Ska vi ta en titt på veckans fredagsprotokoll då?
Åålrajtski denn, lets:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:54 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:31/ <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:26 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Jup. En av fem i mål. Najs.
Målvikten nernådd, med andra ord. Men vi fortsätter följa På fredagarna. Och om den stiger över önskad nivå så antecknas antalet övrviktiga kilon och gram med rött.
Resten är inte så mycket att hurra för.
Visst har häppiländtempo förbättrats, men å andra sidan har garminkondis försämrats. Merett borde man väl acceptera det faktum. Och att det inte trappar uppåt stadigt, utan snarare oerhört ostadigt och med något steg fram- och sen något steg bakåt?
Men jårs truli har svårt att inte försöka seliseli. På måndagen var ju pulsmätningen åbviösligen kräpp.. väl.. juh?

Och onsdagens vetor kräppades av ice änd its bugs. Ajs nåt najs.
Eller alternativt vill jag trösta mig med att, janå, det har i alla fall sjunkit till 51.
Janå. Nålite har de ju börjat röra på sig. Ehuru långsamt och osäkert velande. De här andra parametrarna. Och det är ju "bara" två till som behöver nå sitt mål. Och janå. Hoppas och tror att det ska röra på sig nålite övertygandare, nu när vilkten inte behöver ner nå mer. Utan jårs truli kan börja försöka sikta på kaloriell ekvilibrium. Och att ha mer energi i depåerna när jag ska keta.

Imorgon är det förstås dags för veckans längsta lenkki. Som denna gång nog förväntas bli en långlenkki. Förlängd "jeppis-runt" med eller utan hårt parti någonstans mot slutet. Ska vi säga att föret får avgöra huruvida det blir någon hårdkörning?
Om det är isigt så skippar vi det. Fäär inuff?

Åålrajtski denn. Steja tjuund så kommer du att häpnas över all information du får ta del av! Och över hur häpnadsväckande nödvändig den visade sig vara.

häppiländ

Åhå.
Det blev visst vinter igen?!?
Men janå, igår var det förtjusande väder som rådde. Nästan vindstilla och nollºigt. Perfekt väder för en skön morgonlenkki. Ehuru något klakigt på sina ställen. Inte så många ställen, dock, att det kräppade jeppis-runtan..
(mesta menföret hittades längs omfartsvägen)
..hoppa ölång, vettja, och digga själv:

Idag är det någotsånär söndag. Betyder oerhörd vila-och-äta-dag. Najs.

Sen är det ny vecka på kommande, så småningom. Den är ännu ganska temmärligen öppen vad gäller träningsplaner. Men imorgon hoppas jårs truli kunna locka med folke j på någon sorts runda eller vända. Saadaan skådata sitten..

I kafferiet är vi inne på sista varmlagrade påsen. När den är uttömd blir det dags att plocka fram något ur frysen. Janå där gömmer sig några påsar. Som på basen av senaste forskningarnas erfarenheter, torde vara så gott som färska till sina egenskaper. Ser fram emot att testa dessa.

Åålrajtski denn. Inte hade jag nå mer på inälvan denna gång.
Men du gör bäst i att steja tjuund, så du inte missar nästa!

fredagsprotokollkoll

Arbetsveckan for i ett huj(edamej). Snart, med den här velociteten, är det dags för firmajulfest. Snacka om hujedamej.

Imorse sa jårs truli åt min kära fru, att om det regnar eller uppehåller så far jag på lenkki. Men om det snöar eller slaskar, så avtjänar jag en timme på löpande band.
När arbetsdagen var avklarad tittade jag ut genom gluggen. Det regnade. Kände en impuls att ta löpande bandet i alla fall. Novemberregnen brukar, som mistärråos mycket riktigt konstaterade, vara temmärligen kalla. Men så tänkte jag att tänkt är tänkt, och sagt är som sagt sagt.
När skräppåsarna var dumpade och jårs truli kom ut på peedbanan bakom fitness, visade sig de första vita, i det närmaste vågräta, dringorna...
(inte streck och inte droppar och inte flingor, nålite som ljus som varken är både partiklar och vågor)
...förebådandes vad som komma skulle.
Ännu en, temmärligen kraftig, impuls att njaeh, vi tar till bandet.
Nu minns jag inte det exakta resonemanget bakom beslutet. Men hur det nu var, så kom jag fram till att näh, lenkki.
Redan när jag var hemma, så hade slasket börjat lämna på banan, som började kännas nålite hal.
*hrmpf*
Janå. Klädde mig i vinterdress, vinterfajvisar, halsskydd, lippis och pipo. Och keramikhandskar. Och tassade iväg. Hua. Jeda. Mej.
Men okejdå. När fredagslenkki är tillräckligt förfärlig, så brukar lördagslenkkin vara desto oerhörtare härlig.

Nu, varm efter fredagsbastu, med en gedigen "runner's pizza" och en goov kaffi i maggen. Bekvämt riklajnad i fåtöljen. Känns det inte helt övermäktigt att förlåta vädrets makter.

Och därmed över till veckans fredagsprotokoll:

Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / +0,2 / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:54 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:40 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:26 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 52  / 55

WOW sedär!
Övervikten är neppärlig. Bara tvåhundra gram kvar. Så det har tåjmat bra, minsann. Och hade ju också hög prio. Också tåjmat såtillvida, att ketaset har blivit lätt och njutbart i oerhörd º. Som ju på nå sätt var själversta påjnten med den saken.
Oavsett vad resultaten i övrigt hävdar.
Fast janå, de har ju också äntligen börjat röra på sig nå pikulite. Tempopasstempo, som synes, under 5 minsar enttärligen. Och garminkondis i paritet med gubbraatets ålderdom. Najs.

Så att, så att. 
Imorgon är det dags för långkenkki. Denna vecka dock inte långt, äs satsch. Utan långt enbart i bemärkelsen veckans längsta. Siktar på jeppis-runt med kort ramp. Vilket torde räcka till en halvmaradistans, givårtejk. Om föret är gynnsamt, kanske häppiländtempo kan få en ny notering. Vi tar oss samman och stejar tjuunda, Väl. Så får vi snart nog veta hur det går med den saken.
Ifall slask är kvar på banan, så torde TrekAscent vara begärlig vara. 
Men janå. Också det får du sympatiskt nog veta, om blott du stejar tjuund.
Najs.

spiidi gubbzales

God afton i stugan!

Efter lördagens långlenkki med hårt parti, har jårs truli varit mindre sliten eller slut, än som med oerhörd pessimism hade kunnat befarats. Måhända det beror på gedigen ät&drickning resten av lördagen samt söndagen. Och temmärlig vilning på söndagen. För på söndagen kändes kroppen nålite limin nog. Inte limin som i sjuk eller öm, utan mer som i tröttvärk.

På måndagens cikoriavända, tillsammans med folke j, diggade jårs truli skön löpkänsla med gamla goda KMD-fajvisarna på fötterna. Och tämligen pigga ben. Najs verkligen.
Igår avverkade jag en pliktskyldigast alternativing.
(om du lovar att tiga som en proverbial mur om saken, så kan jag kuiska medelst oerhörd hemlighet, att det vid väl valda tillfällen kan slinka in någon minuts löpning på löpande band -trots att det alltså ska vara alternativ träning- om jag ändå råkar befinna mig ombord, för nå uppförsbacketraskeri)

Och idag stod valet mellan lugnt distanspass och hårt tempopass. Eftersom kroppen kändes bra, och benen som på en sämre femtiettåring, så var nog det senarenämnda förstahandsval. Det potentiella problemet utgjordes av eventuell halka.
Fast promenaden hem från Fitness Club avslöjade inget hotfullt. Så det fick bli tempo. De inte så förfärligt gamla KSO-evorna börjar bli blankslitna under, plus att ena har anskaffat ett försvarligt hål mellan sulan och överdelen. Så de fick pension. Istället trillade valet på bikilorna. Och de klarade den proverbiala biffen med hedern i behåll, trots någonºigt slinteri på de tre sista kilsarna...
(gissar att verkliga- sjönk, fast den upplevda tempen steg temmärligen brant)
...varav bara tredjesista tillhörde tempodelen. Nemas bekymros.
Hårt kändes det. Hårdare än lördagens hårdköra.

Fast janå. Det gjorde det iofs för två veckor sen också. Då snittet var patetiska 5:07.
Dagens snitt då?
Jag tänkte den tänkande tanken, att vi skulle halstra våra nerver till bristningsgränsen. Och panta på facit tills fredagens protokollkoll. OK?
Det innebär iofs att du måste steja så tjuund att det nästan tar sjukt.
Men det är det oerhört värt. Niidless to sej, såklart. Men jag sade det nu i alla fall. Så behöver du inte tvivla det försvinnande minsta. Vilket är bra, eftersom din energi behövs till tjuundstejandet.

Imorgon är det torsdagsdejtningsdags. Vilket måhända inte är ämnat att skapa så kolossal förbluffelse, enär det tors dag är. Men najs, icke desto mindre.

Från kafferiet behöver rapporteras att två påsar colombia har gått åt...
(egentligen 25 % robusta, 25 % yirgacheffe och 50 % colombiansk arabica)
...och idag öppnade jag en el salvadorian. Den var verkligen fin. Har mått bra av att vila nästan en vecka. Tillika bytte jag till 15 g's VST-filterkorg. Dels för att shottarna ska rymmas i mina favvo espressokoppar och dels för att få en smula mindre koffein i mig på kvällarna.
Gamla eländiga gubbraatär behöver sova bra, annars blir de om möjligt ännu eländigare.
Bland den goovaste espresson jårs truli har haft förmånen att digga. Najs.
Om du vill ta en aldrig så liten kaffipaus från tjuundstejandet, så är du välkommen in på ett oerhört ädelt smakproov, som är goov!

Janå bis lejtär då..

lördagslångt och söndagslugnt

Janåsådärnålite.
Gårdagens långlenkki var nålite annorlunda än vanliga lugna puckar. Ty pga att den skulle innehålla en hård del, framåt slutet. Tyvärr fick jag inget sällskap. Så det blev långlenkki-plejlist på spotify.
Uppvärmningen bestod av ett lugnt och riktigt njutbart varv längs jeppis-runt. Med KSO-evo på fötterna var löpglädjen stor och påtaglig.
(ett litet skavsår på höger stortå är lätt att förlåta)

Efter uppvärmningsvarvet försökte jårs truli vrida upp farten enligt bästa förmåga. Inte ska jag skryta att det hände så oerhört mycket, men tungt blev det i alla fall. Från lockanberget till rosasholmsrondellen förhållandevis väldigt viid-ipi.
Det kändes tungt och jobbigt, betydligt mer än det kändes snabbt. Och inte var det nå snabbt heller. Men ändå överraskande bra snittempo på den hårda delen. Distans och sträckning var identiska med förra tempopasset. För halvannan vecka sen. Som snittade på oimponerande 5:07. Och trots frånvaro av frukost och närvaro av avsevärt gedignare uppvärmning, blev det igår 5:03.
Ganska väldigt märkligt. Blir oerhört intressant att se vad snittet blir på nästa regelrätta tempopass.
Steja verkligen tjuund, så du bara inte missar det!

Idag har jårs truli städat och sjungfejat i datorrummet. Och vevat igång nya datorn. Som jag gav mig själv i 52-årspresent. Den är löjligt snabb och löjligt tyst, i jämförelse med gammdatorn. Som ju trots allt har varit med sen vi flyktade in här hos fridis. Vilket var 11½ år sen. På slutet var den iofs så slö och frustrerande att den inte blev använd. Men nu blir det kul igen, att med iver i tassarna få göra kammbäkk i lekstugan. Najs.

Den kommande träningsveckan ska få bli temmärligen lätt. Långlenkki på lördagen blir enligt planA jeppis-runt med kort ramp. Alltså typ halvmaradistans. "Långlenkki" således enbart i bemärkelsen veckans längsta. Huruvida det blir nå tempopass på onsdagen, beror på hur pass kroppen hunnit börja känna sig återhämtad vid det laget. Kan vara att det blir ett lätt distanspass istället. Eller i värsta fall tilåmed en extra vilodag, ifall det känns behövligt.

Åålrajtski denn. Med de oerhört kloka orden lämnar jag dig för denna gång. Och som du kanske anar, behöver du förvisso steja tjuund!

geburtstag

Yo tüüpa, och tack så ödmjukast för alla grattisar på min oerhörda bemärkelsedag!

Veckan har traskat förbi med betydlig velocitet. Hittills.

Vanliga lenkkiar och ett pass alternativ träning, hava medhunnits. Onsdagens hårda pass...

(janå hårda å hårda, men i alla fall)

...blev enkilsarsvetor med joggvila. Kändes bra igen. Och gick sorgligt långsamt. Igen. Trots att jårs truli har matat in nålite mer energi denna vecka. 

Idag avtjänades november månads lågpulstest. Det var inte nå lidande, kanske mest tack vare trevligt sällskap i skepnad av folke j. 

Och digga föralldel veckans fredagsprotokoll. Med tre av fem gröna markeringar. Och utan röda, tess!
Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / +0,7 / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 5:07 / 4:30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:40 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:26 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51  / 55

Vilken oerhörd födelsedagsprisang! Eller vad skulle du utbrista på en armades skala? 
Trehundra finska gram minus, kan neppärligen vara bättre. Och femtiettan har, som betydligt synes, återkommit. Om dagens lågpulstempo behöver kanske inte så ovanligt mycket kålkkåselittas, annat än att -med en belåten suck- konstatera att det trots allt är bättre än senast.

Ur kafferiet finns också att rapportera. Inte utan viss iver. Två blends, som sagt, från söndagens rostning. Bägge innehållande varsina 25% vietnamesisk robusta, respektive 25% etiopisk arabica (yirgacheffe). Den ena, och som avsmakades de första dagarna, med en el salvadorisk arabica i huvudrollen. Den var goov. Och den andra, som finns i hoppern äs vii spiik, med en colombiansk arabica i huvudrollen. Kanske ännu goovare. Mycket nötiga chokladiga nyanser. 
Men vi stejar väl förhållandevis tjuunda, och följer med deras utvecklingar. Och den som är klok, som en väldigt väldigt klok person, bjuikkar in sig till kafferiet och te(j)star själv. Med sina egna smaklökar och andra sinnens fulla bruk.

Imorgon ska det ju bli långlenkki, som du förstår. Och med en hård del framåt slutet. Hoppas på sällskap, åt allra minstone för någon del av den. 

Janå du stejar tjuund. Och därmed inte nå tu tal. Och så återkommer jårs truli med spännande dokumentärfilmer och annat fantastiskt rafflande material. Jup.

långlenkki och storrostning

Idag är det söndag. Vilket är nå ganska mycket bättre än snödag. Om man tänker på saken. Men den hinner vi neppärligen tänka på nu nå. Ty för att det är dags för ett spännande pass i rosteriet.
Eftersom fryslagringen visade sig vara en hit, så ska jag rosta nålite mer än brukligt. Normalt brukar det bli 2,5 kg råkaffe. Alltså fem bätchar.
(varav en bätch robusta)
Nu tänker jag mig 4 kg. Alltså hela åtta bätchar. Varav två robusta. Och två etiopiska arabicor. Och resten fördelat på el salvador och colombia.
Av det tänker jag göra två blends. Bägge med 25% robusta respektive etiopisk arabica (yirgacheffe). En med resterande 50% el salvador och en med 50 % colombia. Eventuellt nålite megamix av ååslappi.
Men bejsikli vill jag ha enklare blends, som uppför sig mindre oberäkneligt än gammkaffi. Som håller på att ta slut. Jag vill också ha nålite kraftigare robustabotten som lyfter upp helheten. Och ger en rejäl kick i akterkastellen. Sa ellen. Eller någon..

Igår var det inte söndag. Ej heller snödag. Men nog lördag. Och soldag. Den firades ute på jeppis-runt, inmundigandes oerhörd ljusterapi. Och endoknarkandes. Äntligen infann sig den efterlängtade lättheten i långlenkki.
Najs.
MenHej. Jag ids inte tjööta om den lenkkin nå. Utan ta istället och häng med!
Jeppis-runt, som sagt. Plus nålite krumbukter för att få ihop önskad distans:

Eller janå. Nålite selittas ändå.
Nu börjar det kännas att fettmotorn tåjmar. Öppnade extralätt, för att inte bonka med tjugo oketade kilsar. Så då benen kändes tröttstyva i den rytmen, så gick det att öka en nyans. Utan att ansträngningen blev övermäktig. Eller ens hård. Och benen piggnade till minst två nyanser.
Och efteråt bra energisk känsla. Hungirg, men inget brutalsug eller ketoskänsla, resten av dagen.
Najs.

Om och utifall att, jårs truli lyckas kravla över femtitvåstrecket med livet och äran i behåll, så blir det långlenkki med hårt parti nästa lördag. Men sen är det dags att börja om. Från korta långlenkkiar igen. Och som du säkert förstår, 5/12 ska det bli traditionell självständighetsmaratondistanslenkki. För fjärde gången. Missa inte!!

Åålrajtski denn. Dags att tjånga första robusta-bätchen i rosten..
Välkommen in å hålla rostmäster sällskap. Och hjälpa till med att få slut på gammkaffi. Som smakar läckert färskt ännu. Dels är det bara drygt tre veckor gammalt, och dels har det vilat i frysen mesta av den tiden!

Och i annat fall: steja tjuund så armades!