onsdag 13 december 2017

lucia(upp i)dagen

Bra med nålite ljus och ljusbringare sisåhär i det hemska vintermörkret.
Jårs truli blev tilldelad en ljusstake till värkstaden idag. Med det gick det inte så oerhört bra. Eller egentligen inte nå bra alls. Firmans lektrisgubbe kopplade i den och det blev ljust och fint. Men hen eller det hade striklat upp slarvskadden slarvigt, så vid ett olämpligt tillfälle trillade den ner och drog ljusstaken baket sig.
*kåpklånks*
Den torde neppärligen ha hunnit lida nå. Så omedelbumsigt som den avled.

Bortsett från den pikulilla fadäsen har allt löpt smidigt på jobbet idag. Bortsett från att båda fötternas tår har fått stifta högvelocitetsbekantskap med den absolut hårdaste delen av britsen...
(bägge på exaktemente samma ställe, med kanske två timmars mellanrum)
...och att ett pyttelitet lillfinger klämstade i kaffiapparaten. Hmm..

Men janå lenkkin löpte smidigt. Bortsett från att jårs truli höll på att kollidera med luciatåget. Genom en oerhört smidig undanmanöver lyckades jag i sista sekund missa sista släcksoldaten med en fjärdedels hårsmån.
Tvillbattingar.
Själva lenkkin kändes i alla fall bra. Uppvärmning och sen enkilsarsvetor i vinterföre. Med faktiskt FajvFingärs. Av garmins återhämtningssakko på 35 h att döma, så lyckades jag nog pressa på ganska temmärligen ändå. Nå himla snabbt befarar jag ingalunda att det gick. Ska kolla. Vänta ein ögonblock!
Janå 4:45 i snitt på de hårda kilsarna. Som troligen är nålite snabbare än det brukar? Åt allra minstone försökte jag pressa på så gott det gick. Långt ifrån snabbt, såklart, men ett pikulitet steg åt rätt håll i alla fall. Najs.

Åålrajtski denn. Men steja för allt i världen tjuund! Så du får veta vad juushövo ställer till med härnäst..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar