Bikila! Bikila!

Som bonus och morot, för att hållas på den smala vägen, hade jårs truli bestämt att om vänsterfoten inte reagerar negativt efter venetialaishalvan så får jag testa nå försiktigt FajvFingärsketas denna vecka. Hade preliminärt onsdagen i åtänk. För att ha vilodag efter samt att ge foten några dagar efter halvisen på sig att reagera. Om den så menade. Men så idag när jag fick veta att jag inte har nå ketaskompis med, så impulsbestämde jag att det får bli idag. Föreföll fengshuijigt att testa då man är ensam, för att kunna koncentrera sig helt på det. Dels följa med eventuell symtomatik, men kanske framför allt att inte missa något av njutningen.
Så var det bara att välja fajvisar:
-de inkörda KSarna?
(inkörda och pålitliga, ingen större risk för störande skavkänningar)
-de otestade KS-evo:rna?
(sköna på foten, mycket tunna sulor, 5före barfota)
-de otestade bikilorna
(också sköna på foten, tjockare och styvare sula än KS-evo)
Valet föll på Bikila. Den tjocka och styva sulan fick utgöra någon sorts övergång från FastWitch och BareAccess. "Tjock och styv" är måhända inte rätt benämning på Bikila, men allt är relativt.
Hemkommen från jobbet, var jårs truli smått nervös. Lite som då man ska öppna skattebeskedet. Vilken tjolahoppsansejsisk julafton, i kvadrubik, om det visar sig tåjma. Och vilket deprimerande elände, om foten blir sjuk på nytt.
Och Oj vad det var skönt att dra på sig bikilorna. Och Oj vad de kändes lätta på foten.

Brorunda var på agendan. Och brorunda det blev. Det var så lätt att springa. Och skönt. Och fötterna njöt. Och kroppen njöt. Och gubben njöt. Och solen sken och kvällen var magisk.
Och foten blev inte sjuk under länken. Och är inte sjuk nu. Känns en liten värmekänsla där. Inte när jag tar på den med handen, men som i själva foten. Så helt vågar jag inte sälja smöret ännu, innan björnen är över ån. Men smått salig nog. Och bättre väl att glädjas över hur det känns idag, än att oroa sig över hur det kan tänkas kännas imorgon?
I övrigt, med fötterrnas muskler och ork och så, verkar det inte bli speciellt svårt att bygga upp gammal god belastningsbarhet. Var lite rädd att de skulle ha förtvinat totalt, efter nästan ett halvår utan FajvFingärs eller barfota. Och förstås är inte en ynka lågpuls brorunda något säkert mått på det. Men jag säger bara hur det verkar.
Imorgon blir det nog tillbaka till Saucony dock. För en lugn 10-12 kilsars. Och sen vilodag helt. Men på fredagen är nog nåt lättare fullt tänkbart, ifall det inte kommer något proverbialt brev på posten. Steja tjuund så får du veta hur det går och hur gubben ketar!

venetialaishalvmaratonbetraktelser

Hela fredagen var jårs truli märkligt megatrött. Blev frekvent tupplurande interfolierat av håglösa duttar av aktivitet. Trots det mycket bra nattsömn, till lördagen. Kanske kroppen tog hand om nå rändåm baciluskattack? Eller kanske jag bara hade en tröttdag? Hur som helst var jag i gott skick och pigg på lördagen.
Laddade upp med frukost och tre espressoar, innan jag rattade hyundaien till kåkkelby. Istade inte ta yammun i storm och för hemfärden utlovat regn, trots att jag skulle resa ömsand.
Efteranmälan och byte till tävlingsdräkt. En Tpajta/shorts kombo som bara används då jårs truli deltar i lopp. Och inte alltid ens då. Tänkte att den kanske hjälper till att skapa lite fiiling. Tyckstade hjälpa, för när jag knäppte igång polaren för uppvärmning så låg pulsen på över åtti. Mot förriga fredagens under sexti vid motsvarande läge inför LKI. Och efter uppvärmning, när spiikern meddelade att det är en halvminut kvar så infann sig tilåmed lite pirr! Själva uppvärmningen blev nog bara slöjogg. Längs ultrabanan. På bortre sidan av sundet satt trenne gentlemen på en bänk. En av dem höll en flaida i handen. Kan ha varit sportdryck, men var troligen något annat. Han erbjöd sig att låna min startnummer och keta banrekord. Fast erkände sen att han skojade. Kan ha varit en så kallad bänkidrottare? Själv kände jag mig kallad, till om inte stordåd så i alla fall gedigen insats.
*pang*
sa startskottet med ivrig emfas. Och närmare femhundra fötter tassade iväg genom ein blåsig kåkkelby.
Min planA hade varit en smula tuffare taktik än för LKI, för att se om det håller. Eftersom jag kände mig rätt stark på slutet där. LKI-taktiken var 6-5-5-5 och nu hade jag tänkt köra 3-6-6-6. Nufrorna avser antal kilsar i respektive växel. Men pga stormen panikändrade jag planen. Panik därför att jårs truli har galaxens rigidaste mentala mekanism och därför är alla avsteg från planA paniska. Inte för att det var någon större brådska. Den nya taktiken syftade till att negåschiera stormens inverkan och lydde 3-4-10-4. Jårs trulis ork på slutet, i förhållande till jämnstarka/svaga medlöpare antyder att taktiken tåjmade. Och genomgång av stats från polaren, puls- och fartkurvor, bekräftar. Medioker löpare, men halvhyfsad taktiker.
Vädret bjöd på först växlande- och sen växande molnighet. På slutet en skvätt svalkande regn. Visst störde vinden. Motvind tar alltid mer än medvind ger. Det är inte bara upplevelse, utan något som kloka forskningspersoner har studerat i vindtunnlar. Fast med det i åtanke så var banans sträckning bra i förhållande till vindens riktning. Så det kostade inte så mycket som det hade kunnat göra. Plus jårs trulis lysande taktik. Som alltså gick ut på att trycka på riktigt ordentligt i motvind, för att tappa så lite spiid som möjligt. Och ligga något under max då vinden hjälpte till, med tanke att där hålls farten ändå hög enligt min skala. Aktiv vila.
Medelpulsen var, precis som på LKI, 168. Det betyder nog med beröm godkänd insats. Nu följer en lika välbehövlig som välförtjänt vilovecka. Det betyder max fyra pass, på max brorundedistans, i strikt lågpuls. Och därmed punkt och basta. Fast jag vet att mot slutet av veckan kommer långpasstanden att börja värka, då kroppen börjar kännas pigg och återhämtad. Men jag helt enkelt måste lära mig att ta återhämtningsperioderna på allvar, om jag ska hinna knäcka tretretti före åldern kommer emot.
Resultatet då? Janå som jag på förhand anade så hamnade det inom mitt lilla kluster av halvmararesultat för i år. 1:41:39 är sämre än toho och kvevlax och bättre än LKI. Helt ok och i linje med avsikterna för deltagandet. Och mer än ok med tanke på omständigheterna. Nog nöjd gubbe. Och ägare av tillförsikt inför höstens fortsättning. Med den här farten kommer jårs trulis gamla kroppskröpel att vara i PB-skick lagom till kankaanpää 15/10. Minns var du hörde det först. Däremot känns nog tretretti på gränsen till omöjlighet avlägset. Menmen, PortEllen ska öppnas. Förr eller senare. Såeså!
Steja tjuund på denna kanal, så får du följa händelseutvecklingen i veritabel realtid.
Vid målgång fick man en behövlig medalj och en finischerbäg. Den innehöll lite smått och gott. Och inte minst en ingenting mer och ingenting mindre än en exakt hur snygg sportbäg som helst

eller åt allra minstone svart. Och svart är, som du väl vet dö njuu snygg. Så till nästa ketaskeikka har jag nåt vettigt att ha kläder och utrustning i. Najs!
Änd lisen keerfoli nao, bikåås aj äm åonli gåoing to sej dis vans: stej tjuund!

genrep och kåkkelbyfunderingar

Som sagt. Inför toholampi- och kvevlaxhalvorna genrepade jårs truli på respektive onsdagar, genom lågpuls halvmaradistanslenkkiar. Så också i förrgår. I stort sett samma bana. Samma snitt- och maxpuls. Inför toho, där jårs truli persade, var genrepet raskare än inför kvevlax. Och i förrgår var det raskare än inför toho. Lustigt nog. Trots att LKI halvan för en vecka sen var tilåmed långsammare än kvevisen. Gåo figjör. Skulle man basera sig på genrepen, kunde man rentav våga drömma om PB i kåkkelby imorgon. Fast det finns ett par saker, förutom att LKI gav svagt resultat trots ypperliga yttre förhållanden och hård ansträngning, som försämrar oddsen:
-bara dryg vecka sen hård halvmara
-utlovad motvind i hela landet:

Den prognosen gör alla spekulationer och jämförelser till vilda, och temmärligen onödiga, gissningar. Men janå, eftersom jårs truli är ute efter en hårdlenkki så haittar inte det nå. Men kul och sporrande och inspande hade det onekligen varit, att kunna inbilla sig att man ketar för PB. Men lär nog finnas draghjälp så man får upp ansträningingsºen vad som behövs i alla fall.
Pga vinden kan jag inte ha nån fartgräns för godkänt. Men på LKI var snittpulsen 168 och kommer jag upp i den klassen så är det klart godkänt. Nästan 92% av max.
Tyvärr har både lillebrodren och ketaskompisen hoppat av, så det minskar nog inspisen och fiilingen så här inför åtminstone. Ganska kännbart. Men vi får se vad mån av spirit jårs truli förmår att uppbåda. Steja alltså tjuund!

halvan går..

Tänkte dela med mig några funderingar såhär i halvmaratontider. Planen för augustis hårdträning var ju två hårdpass i egen regi. Och sen två halvmaror som långa hårdpass. Hittills har planen hållit, och av allt att döma blir det venetialais halvmara på lördagen.
Hittills detta år har jag varit temmärligen pricksäker med halvorna, med alla tre resultaten inom ett par minuter. Dessvärre med sjunkande kurva. Å andra sidan var, enlig jårs trulis egen åsikt, toholampis 1:40:19 riktigt hårt. Så inget behov av att förbättra halvmararesultatet i år nåmer. Egentligen. Klart det vore kul, men ingen hög prio.
Annat är det med maraton, där PB bättrats med under halvminuten i år. Ynkedomars ynkedom :o(
Janå året är ungt. Inte. Men nog chans ännu, bara det inte hinner komma snö på backen före kankaanpää. Ett litet aber. PB kräver förstås PBkondis. I början av året var kondisen på stigande, men så barkade det käpprätt åt rännstenen

linjen visar löpindex, som nu är vad det är men torde vara hyfsat rättvisande. Sen februari har det alltså åkt störtlopp. Och jårs truli har pÿÿlat om pulsen och vänsterfoten om vartannat. Det positiva är ju att kurvan idag pekar åt rätt håll, även om som sagt kondis inte är bra. Steja tjuund så får du veta om den fortsätter uppåt. Eller om det blir BigBängKräsch igen.
Blir kul och intressant att se vad kåkkelby kan bjuda på för resultat. Banan är ganska lättlöpt. Även om nog LKI banan var ännu lättare, skulle jårs truli påstå. Ifjol blev det 1:43:50 med återhållen första tredjedel pga TurkuCityMaraton stundande två veckor efteråt. Då var också formen på stigande, efter en bedrövlig sommar. Skulle inte vara ämnat att förvåna, om lördagens resultat hamnar i samma klunga som årets hittilsa. Steja tjuund så får du se!
Inför både toholampi och kvevlax genrepade jårs truli genom en jeppis-runt halvmara-ish lenkki i lågpuls. Onsdagen före. Det tänker jag göra imorgon också. Blir intressant att jämföra stats från respektive genrep och halvmaraton.
(inför LKI var inte det aktuellt, bl,a för att den gick på fredagen å inte lördag)
Återkommer med data och funderingar från morgondagens genrep, sannolikt på torsdagen. Eller fredagen. Så steja tjuund.

LKI-halvmaraton 2016

Energiuppladdningen tåjmade perfekt, även om jårs trulis deltagande annars var ämnat som hårdlenkki för att rusta upp maratonkondisen inför hösten. Mycket espresso och mycket mat med mycket chili dagarna före. Depoerna drypfulla med kraft och magen ändå resolut rensad. Bra att ha en tåjmande taktik inför kommande drabbelser.
Planen för själva loppet var att köra på hård ansträngning. Resultat var svårtippat. Föreställde mig 5 min/km som sämsta godkända, alltså typ 1:45. Saktare än det hade, enligt min superturbovetenskapliga bedömning, neppärligen givit den träningseffekt som jag var ute efter. Innerst inne hoppades jag nog på att formen hade räckt till PB trots att förberedelserna inte var optimerade. Och egentligen: sprang ju på bara dryga minuten över PB i kvevlax och då kändes formen mycket svagare än nu. Plus att hårdlenkkispiiden har börjat röra sig i 4:45 trakten. Tycker sålundaledes att det fanns visst fog för hoppfullheten. Janå slutresultatet blev där mittemellan. 1:42:18. Och årets sämsta halvmaratonresultat.
Men.
Löpningen kändes bra. Energin räckte förstås utan problem. Andningen  begränsade igen, men utan att kännas motbjudande. Tvärtom. Mycket bra fiiling under och underbar höghet efteråt. Och pulsen på sån nivå att det helt säkert blev en bra träningseffekt. Om sen kroppen förmår absorbera den, är en annan fråga. Speciellt som jag tänker mata in en dos till -i skepnad av venetialais havmaraton om en vecka- innan det är dags för nån omfattandare vila och återhämtning.
Vädret och banan var utomordentliga. +21ºC och soligt vid start. Ungefär halvvägs försvann solen. Gick ner eller i moln, då blev det svalt och gött. Hade värmt upp med slöjogg några varv inne på sportplanens löpbanor. Det brukar räcka. Men igår hade jag svårt att får fart på benen från början. Note to self: höj pulsen en smula på uppvärmning, om du är ute efter optimalt resultat. Ambitionsnivån kan också ha bidragit, eftersom jag tog det som hårdlenkki var jag inte lika nervös som vanligt. Och därför var kroppen inte lika beredd att kriga som vanligt. Så det kanske löser sig själv då det gäller?
Före start hade jag snackat med frank b, som var ute efter att knäcka 1:40. Perfekt hare, tänkte jag då. Men redan under de två första kilsarna fick jag se hans rygg försvinna i fjärran. Där far mitt PB, tänkte jag. Men facit hade jag inte. Och det är bra, för annars kan det vara att jag inte hade förmått mig hålla såpass hög ansträngningsnivå som det ändå blev. Leif l följde mig med peed. Det var skryyft, även om jag inte kunde samtala pga andfåddhet. Det tackar vi för!
Ganska tidigt lossnade en svartpajtad rygg från frank b, då han travade iväg mot sitt sub1:40. Bra måltavla, tänkte jag. Men det tog till bra bit över halva loppet, innan den kom närmare. Längs slingrorna mellan spituholmen och lagmansgården började den äntligen komma emot. Jämte en röd damrygg som den i sin tur hade vevat in. Visade sig vara kaj h. Tänkte först vila bakom dem ett tag, för att se om man kan ladda upp till nåt slutspurtsliknande. Men det kändes såpass lätt och avspänt att jag passerade. Där vid 18-20 hade jag rktigt bra flyt och avspänd löpning. Hörde andetag bakom och tänkte att det var kaj h som hakade på och laddade upp inför slutstrid, Najs. Men det visade sig vara tapio l som hälsade på. Najs det också. Gav mig några uppmuntrande ord inför slutspurten. Det tackar vi för, sånt hjälper och sporrar. Inte för att det räddade något användbart resultat, utan för att träningseffekten blir desto bättre. Uppför sista backen efter tunneln under rixåttan blev det riktigt tufft. Andfådd i kvadrat. Mindes och anade tillstymmelsen till tendens av svimningskänslan från kvevlax. Och att den bara lät sig svagt anas, är nog ett kvitto på att kondisen är på stigande.
Foten kändes bra och det är också en ootrooligt oerhörd glädje. Ifall den ännu håller för venetialais så blir det så småningom dags att återintoducera FajvFingärs och barfota. Najs. Hade nog nå vaga känningar, men det var längs femte metatarsalen och inte alls det gamla bekanta. Andra känningar var att magen. Typ andningsmusklerna. Blev sjuka och femförekrampade. Men jag vet från förr att jag nog står ut med det ett bra tag, innan jag slår av på tempot. Så jag sa åt hjärnan att "dra inte det där gamla skräpkortet igen" Och då fejdade det på nåt sätt.
Bra helhetsupplevelse och enligt planerna, även om inte resultatet så mycket att hänga i hjulbjörken. Men man kan ju alltid hänga medalgjen:

Riktigt endoknarkhög efteråt. Sitter i ännu. Och på seinon bakade jårs truli pizza. Och fick hem damlaget, som hjälpte till att fira. Runner's pizza och en god italienska till det:

Idag, förutom endoknarkad, lindrigt limin i vader och mage. Annars inte så värst sliten. Blir vilodag idag. Och kaffirostning. Sen igång imorgon igen. PlanA består av några små återhämtningsrundor före nästa hårding. Steja så tjuund att det värker i tjuundstejningsmuskeln, så för du följa med hur det artar sig!

inför LKI-halvmaraton

Förra fredagen kunde jårs truli inte förmå mig att ta riktigt i lika hårt på hårdlenkki som på förra. Med ett par sekunder sämre snitt per kilsar och med mycket njutbarare runda som följd. Troligen ändå tillräckligt hårt för att få avsedd effekt. Kul att kunna köra hårt och njuta av det!
(har sett så fram emot det)
Därmed känns det också redot att växla upp till halvmaraton. Och köra ett par såna som hårdlenkkiar. Efter det blir det en riktigt lugn återhämtningsvecka, om kroppen klarar galoppen så långt.
På lördagen blev det, mycket riktigt och alls inte oriktigt, tamperekeikka. Chilifest Finland och så ett besök hos pappalappinen. Pga uteblivet sällskap och ruskigt väder, regnigt och vindigt, kändes det inte lika lockande på lördagsmorgonen som det hade gjort innan. Och ganska tung kördag blev det. Ändå känns det riktigt bra att det blev av. Värdig avslutning på semppupemppun. Och nu går det bra att jobba igen. Ja och så fick jag ju hemråodat nålite chili.
(bra att ha och kräpp att vara utan)
På söndagen blev det något överraskande en långlenkki. Om än just å just. 30,1 kilsar.
(gränsen för långlenkki går som bekant vid tretti :o)
Ut till jeppis-runt banan med tanken att vika av hemåt då pulsen börjar drifta uppåt så löpningen blir alltför töögig. Pulsen var himlades hög redan från början. Så farten blev låg, kring 6:25. Fick sällskap efter fem löpta kilsar och det höll i sig till tretton. Sen mårade jag åpå. Pulsen ökade inte nämnvärt, utöver sin redanrådande höghet. Så därför kunde jag stretcha ut lenkkin ändå till långstatus. Vilket är bra, för det blir inte så lätt att pricka in långlenkkiar nu med halvmaror på kommande.
Imorgon alltså dags. LKI-halvmaraton. Ordnas för andra gången. Och ska begåvas med jårs truli på startlinjen för första gången. Glömde förhandsanmäla mig, men det ska gå bra att anmäla sig där. Banan ser lockande ut. Eftersom det för jårs trulis del handlar om hårdlenkki med generös draghjälp. Snarare än att prestera en bra halvmaratid. Så har jag inte desto omständigare förberett mig. Utom vad gäller ätande. Det har jag nog skött med remarkabel iver de senaste dagarna. Idag var jag på dejtlös torsdagsdejt. På pizza till kumar's. Fick en riktigt spajsig rackare. Och god! Ändå ville jag ha en extra kvällsbit, för att vara riktigt übermätt så här kvällen före.
(det brukar ge så härligt med kraft i benen)
Janå håkade ju i kveis när jag klapp gräs, att det finns en massa mogna bär därute. Varför inte ta dem tillvara och smätta ihop nå mantagervadmanhaverpaj?
riseftet:

( här finns riseftet om du inte kan digga ovanstående )
Damlaget är på roadtrip, så därför är jårs truli gräsänkling. Därför är jag också billös. Blir väl att åka yammu till startplatsen imorgon. Eller försöka få lift. Någon som ska dit från jeppis? Och har plats? Och orkar vänta på en långsam gubbes målgång?
Ålrajtski denn. Steja tjuund så återkommer jårs truli å det snaraste. Med rapport från LKI-halvmaraton. Och icke desto minst med rapport om mat efteråt :o)
Entäs pajen då.. blev den nå goov?

proovin jiss!

impulsköp

Imorgon är det dags för hårdpass igen. Nervöst nog, inte minst eftersom att förra gången var hyfsat plågsam. Janå det torde bli svalare åt allra minstone, än senast. Kanske mindre plågsamt bara tack vare det? Vi får steja tjuunda och se..
På lördagen blir det troligen chilifest. I tampere. Och i så fall vilodag från ketas. Vore najs att få till ett långpass på söndagen då. Men det förutsätter tillräcklig återhämtningsº efter hårdköran.
På tal om utfärder var kära frun och jårs truli på yammukeikka igen. Ons-torsd. Via kurikka där hennes yammu fick tänd- & tanklås utbytta. Och så till östra finland, dit bättre väder spåddes än till kustregionen. Fina köror på fina vägar och i fina naturor. Och så nålite köras på riktigt kräpp vägbyggeväg. Mindre kul och ganska okul. Och så fick vi digga ett par kloster. Bästa kaffet på hela resan hittades på valamo. Och bästa qi i en allé där, med enorma granar.
Idag mellandag. Iofs en lätt och skön brorunda, men inget ansträngande vare sig till fots eller på sadel. Däremot fick jag kaffimaskinen sörvad. Alltså såna där småsaker som jag klarar själv. Rengöring, avkalkning, byte av spridarfilter och packning. Sånt som väntat på lämpligt väder. Vilket var idag.
Och så tittade jag, på tal om idag, in hos en sportaffär nära dig. Helt rändåm och verkligen utan avsikt att handla. Tog inte ens med plåmsan in från bilen, med vilken jag av förekommen men oredovisad anledning rörde mig. Men så råkade jag hitta ett par bikila för femtilappen. I rätt storlek!
Janå varför inte. Tror och hoppas, om vartannat, mig kunna börja testa nålite försiktig barfota-/FajvFingärslöpning igen inom överskådlig tid. Kanske vi också kan betrakta jårs trulis impulsköp som ett uttryck för den hoppfullheten?

Ifall jårs truli överlever morgondagens hårdpass, återstår ju två etapper till av augustis planerade hårdträning. Nämligen två halvmaror. Den nittonde skulle det vara dags för LKI-halvmaraton och veckan därefter -fast på lördag, kåkkelbys venetsialais. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot dessa hårdköror. Skräck för att hårt ketas, som sagt, har varit så armahamandes mödosamt på senare tid. Och förtjusning för att jag hoppas hitta tillbaka till njutbar hårdkörning. Eller kanske rättare sagt till en kondis som tillåter sådan. Menhej. Steja föralldel avsevärt tjuund, så får du reda på hur det utvecklar sig!

ich habe pläne

Nu har en vecka till, efter maraton & av semppu, förflutit i en plötslig hast. Jårs truli hade räknat ut att återhämtningen kommer att fortsätta trots beskedliga brorundor -givårtjek- dagligen. Och så gjorde den också, både enligt fiiling och enligt polaren. Hade egentligen hoppats vara återställd såpass att ha hunnit med ett hårdpass före yammukeikkan till kustis mökki. Och den startade på onsdagsmorgonen. Men formbeskedet kom först på tisdagen. Så det fick bli två vilodagar i sadeln, och så hårdköra idag, fredag. Vackert så. För nu har en briljant plan infunnit sig i stilla sinnet.
(såg en push för LKI halvmaraton, på fredag om ett par veckor, som triggade planen)
Hård lenkki idag, och dito nästa fredag. Sen LKI halvmara, och dito venetialais i kåkkelby därpå följande lördag. Det skulle få utgöra augustis hårdträning. Klevärt, inte sant?
Om. Utifall att. Händelsevis. Kroppen tar emot och svarar tilllfredsställande på den träningen, så kunde man nästan börja hoppas på PB-chans i kankaanpää. Trots att det har känts hopplöst avlägset den senaste tiden. Steja föralldel tjuund och följ med!
Här får du en ganska vacker selfie som tröst
(jårs truli lovade ju att öva hårt på dakkfejset och att se kool ut, tycker jag fick till dakkfejset relativt temmärligt och sådär förhållandevis dramatiska ögonbryn, men ser kanske inte så himlades kool ut denna gång, tyvärr, men skägget blev ganska litet och det är ju allttiili något)

Yammukeikkan till kustis mökki blev riktigt najs. En del strul med kära fruns yammus tändlås, då den hade tappat nyckeln under köra. Och hon hade bara en nyckel. Men tack vare att mats s snällt nog var och picklade med det, låset, så kom vi trots allt iväg. Tyvärr sade den provisoriska lösningen upp kontraktet redan vid första pausen i revonlahti. Men vi hade ju sett på då mats pynjade och fått viss koll på hur den är konstruerad. Så vi lyckades demolera den och tjuvkoppla, så vi fick fortsätta resan på varsin yammu. Annars hade planB varit att parkera kära fruns och tandema. Klart det hade gått så också, men vi diggar nog mera att köra varsin. Dessutom hade det stått i den dagens tidning att man ska köra varsin. Såheså. Och inkommande tisdag ska hennes yammu få både start- och tanklockslås kirrade. Så då skola vi vara goddtogåo igen.
Här får du en ganska vacker yammie som tröst.
(från kustis mökki, på morgonen, med immiga plexin och ännu inte redoga att hitta råoden)

På torsdagen körde vi hem via svenski sida. Över vid pello och ner till harapanda, alltså, från tornio hem nog på finski sida. Ganska många väder, inkusive regnskurar. Men lädret tåjmade. Finfin keikka! Otroligt tyst och skönt vid mökkin. Jårs truli hotade att brumma yammun på tomgång ifall jag inte funge sova pga tystnaden. Idén röstades dock ner. Inte utan viss bryskhet.
Idag således dags för första hårda passet i augusti. Och av den nya planen. Och baket jakupas mara. Ganska skrämmande. Rädd att det skulle vara plågsamt. Och rädd att farten skulle visa sig låg, trots plågsamhet. Janå, bara att blunda och dyka i.
Plågsamt blev det. Mycket riktigt och inte alls oriktigt. Andningen igen. Som blev plågsamt ansträngd och var den som begränsade farten. Pigga ben och enligt egen bedömning, avspänt löpsteg. Inte så mycket endoknark som jag hade hoppats på och tyckte mig förtjäna. Och index på urursliga 53. Alltså samma som på jakupas, om jag inte missminner mig. *kolla med polaren* Nep, stämmer mycket riktigt och inte tess oriktigt. Befarade katastrof och erfor viss reluktans gentemot att att kolla facit. Men vid närmare granskning visade det sig att farten nog var bättre än befarad. Och det gav en bra fiiling sådär i efterskott. Fast nog hoppas jårs truli tillbaka till formen från i höstas. Närmare bestämt att kunna riktigt njuta av hårda pass. Inte bara efteråt. Fast då måste nog andningen (syreupptagningen?) komma mer i paritet med resten av gubbeländet, misstänker jag,
Polaren ansåg också att jårs truli hade ansträngt sig rätt duktigt, efter att ha varit nere på "undertränad"

Kul i alla fall att kunna känna/inbilla-intala sig att man är igång igen. Ens nån liten aning.
Under semppupemppu har jårs truli synkkat ketandet med yammukeikkaset, så att jag running-striikat på mellandagarna och running-strejkat på keikkorna. Och det ska jag försöka fortsätta med den kommande (sista semppupemppu)veckan.
Steja tjuund som bara hen, vettja. Oerhört spännande augusti expekteras med oerhörd iver!
ps: här får du en sexbild som tröst
(den föreställer inköret till kustis mökkiställe)