Bikila! Bikila!

Som bonus och morot, för att hållas på den smala vägen, hade jårs truli bestämt att om vänsterfoten inte reagerar negativt efter venetialaishalvan så får jag testa nå försiktigt FajvFingärsketas denna vecka. Hade preliminärt onsdagen i åtänk. För att ha vilodag efter samt att ge foten några dagar efter halvisen på sig att reagera. Om den så menade. Men så idag när jag fick veta att jag inte har nå ketaskompis med, så impulsbestämde jag att det får bli idag. Föreföll fengshuijigt att testa då man är ensam, för att kunna koncentrera sig helt på det. Dels följa med eventuell symtomatik, men kanske framför allt att inte missa något av njutningen.
Så var det bara att välja fajvisar:
-de inkörda KSarna?
(inkörda och pålitliga, ingen större risk för störande skavkänningar)
-de otestade KS-evo:rna?
(sköna på foten, mycket tunna sulor, 5före barfota)
-de otestade bikilorna
(också sköna på foten, tjockare och styvare sula än KS-evo)
Valet föll på Bikila. Den tjocka och styva sulan fick utgöra någon sorts övergång från FastWitch och BareAccess. "Tjock och styv" är måhända inte rätt benämning på Bikila, men allt är relativt.
Hemkommen från jobbet, var jårs truli smått nervös. Lite som då man ska öppna skattebeskedet. Vilken tjolahoppsansejsisk julafton, i kvadrubik, om det visar sig tåjma. Och vilket deprimerande elände, om foten blir sjuk på nytt.
Och Oj vad det var skönt att dra på sig bikilorna. Och Oj vad de kändes lätta på foten.

Brorunda var på agendan. Och brorunda det blev. Det var så lätt att springa. Och skönt. Och fötterna njöt. Och kroppen njöt. Och gubben njöt. Och solen sken och kvällen var magisk.
Och foten blev inte sjuk under länken. Och är inte sjuk nu. Känns en liten värmekänsla där. Inte när jag tar på den med handen, men som i själva foten. Så helt vågar jag inte sälja smöret ännu, innan björnen är över ån. Men smått salig nog. Och bättre väl att glädjas över hur det känns idag, än att oroa sig över hur det kan tänkas kännas imorgon?
I övrigt, med fötterrnas muskler och ork och så, verkar det inte bli speciellt svårt att bygga upp gammal god belastningsbarhet. Var lite rädd att de skulle ha förtvinat totalt, efter nästan ett halvår utan FajvFingärs eller barfota. Och förstås är inte en ynka lågpuls brorunda något säkert mått på det. Men jag säger bara hur det verkar.
Imorgon blir det nog tillbaka till Saucony dock. För en lugn 10-12 kilsars. Och sen vilodag helt. Men på fredagen är nog nåt lättare fullt tänkbart, ifall det inte kommer något proverbialt brev på posten. Steja tjuund så får du veta hur det går och hur gubben ketar!