den återkommande jakten på sex

2010 började jårs truli keta. Igen en gång. Från tidigare brukar inte skoven vara speciellt länge. Några veckor till några månader. Sen nån skada eller tasmas av motivationsbrist. Då för några år sen skaffade jag en polar. Sen länge avlagd och stenåldersförklarad, men hjälpte mig då med motivationen. Gav fina pokaler om man fyllde veckans kvoter i de olika pulszonerna. På så sätt behövde jag inte springa hårdare eller längre för varje pass, för att hållas motiverad.
Då var en klar målsättning att klara lenkkiarna med ett snitt under sex min/km. Vet inte varför, men det är något magiskt med 6 min/km. Mot slutet av den sommaren började det också lyckas. Först nån korting. Sen nån brorunda. Och sen en > 20 kilsars, låt vara att jårs truli låg i fosterställning ett bra tag efteråt.
Efter det minskade motivationen och lenkkifrekvensen, med försämrad kondis som självklart resultat.
Men så kom FajvFingärs och barfotaketas med i bilden. Och förälskelsen. Det blev roligt att keta bara för ketandets skull. Wow liksom.
Tog inte många månader innan jag igen började ha sexminutersgränsen inom räckhåll. Men så fick jag för mig att börja med näsandning. Ålsåo nåon äs spjeldi fast. Dvs näsandning/samtal på alla lenkkiar. Endast effektpass och lopp undantagna. Det gjorde igen 6 min / km avlägset så avlägset. Men så småningom kom det närmare. Och en vacker dag var jårs truli där. Om det nu var en vacker dag. Minns inte. Men då tänkte jag i alla fall att nu behöver jag knappast jaga den gränsen nå fler gånger.
Men magin med sex gav sig inte så enkelt, skulle det visa sig.
Efter att ha klarat sub-3:40 på maraton. Vilket alltså skedde i kankaanpää ifjol...
(rentav sub-3:35, har aldrig lyckats komma mellan 3:35 å 3:40 ehuru två gånger under 3:35)
...blev det en ny polarklocka i bonus. Modern och fin med inbyggd gps änd staff. Kul och motiverande iofs, men nu fick jag ju för mig att testa lågpulsträning. Eller åtminstone polariserad träning. Det som tidigare skulle vara spjeldet fast, skulle nu bli lågpuls.
(allt utom hårdpass och lopp)
Då kom förstås följande utmaning. Att klara sex minuter per kilometer i lågpuls. Alltså inte att klara en kilsar, utan att snitta (under) det på hela lenkkin. Och gärna de flesta lenkkiar. Det här började alltså för nästan ett år sen. Och har gått fruktansvärt trögt. I vintras kaveerade jag att bara snön smultit så kommer snittet att sjunka under sex av sig självt. Pytt och san!
Hela våren och sommaren har gått åt till att klaga på vänsterfoten och på pulsen. Som varit för hög såväl i vila som under träning. Men under den senaste månaden, givårtejk, har tecknen börjat dyka upp. På att jårs truli håller på att få tillbaka min puls och min fot. Gladheters gladhet vad najs.
Och förra veckan fick jag till ett pass med 6:00 / km. I lågpuls alltså. Så nära man kan komma utan att ha sönder gränsen. Och denna här veckan, som sjunger på sista versen äs vii spiik, har ju varit återhämtningsvecka. Med mycket begränsad löpkvot för jårs truli.
(max 4 pass, max brorunda = 12 kilsar, striktli lågpuls)
Men. Jag fick ju testa FajvFingärs. Bikila i tisdags. Och vet du vad? Pang så var jag under 6 min/km. Och så testade jag KS i fredags. Pang igen under 6 min/kmm, Bara brorundor änninu, men kommande vecka är ju normal ketasvecka. Återstår att se om jag kan upprepa tricket. Och speciellt om jag klarar det på nåt längre än en ynka brorunda. Och om jag kan göra det i nåt annat än FajvFingärs. Steja nu tjuund så får du svaren!
Veckans ketaskvot var fylld i och med fredagens brorunda. Så då var det skönt att ha en yammutripp att sysselsätta sig med. Annars också. Vi hade tänkt åka längs gamla strandvägen. Men väderutsikterna fick oss att ändra ruttplan. Så vi körde till iisalmi å lunchade. På väg hem diggade vi bl.a denna storslagna vy, som iofs var störreslagen ajaarell

Finns nog många sevärda och körvärda vägar i vårt land vårt land. Hoppas hinna med en och annan yammutur ännu denna säsong. Även om igårs kanske var den sista lite längre. Dryga sjuhundra kilsar. Vilket är ganska mycket för en dag. Men då det blev bara endagskeikka tyckte vi att det gick an.
Idag har yammuarna tvagts. Och gräset kluppits. Liksom gubbens fjun. Känner mig ganska väldigt utomordentligt duglig. Diggade gripenbergaren som belöning. Och temmärlig kvällsvard. Nu redo för ny arbetsvecka, och tjugofyratimmarsfasta.
Ketasveckan får gärna bli diger. Tänker mig medium fastelenkki på måndag och roskispass på onsdag samt långlenkki på lördag. Om det blir 1-2 distanspass därutöver så tackar vi och tar emot. En nästan lite småblöt dröm vore ju att testa FajvFingärs på lördagens långlenkki. Steja föralldel tjuund, så får du veta om jag vågar och hur det i så fall går med foten!