nöörderi på roskatunturi

Idag dammade jårs truli av polaren igen, för att testa garminen mot den i nya förhållanden. Vill säga backträning. Hyfsat jämn löpning tycks den klara bra. En sak, dock, har jag märkt de två senaste rundorna när jag haft endast garmin. Nämligen att den kan visa jämn puls ganska länge, exempelvis i motlut, för att sen med viss plötslighet varna för överpuls när den redan är för hög (typ 136). Det ska jag försöka åtgärda först genom att aktivera varjesekundsmätning. Ifall inte det tåjmar tillfredsställande så ska jag sänka mitt gränsvärde. Som nu är satt till 133, dvs den varnar vid 134. (som lågpulsgräns har jag valt 135)
Återkommer => steja tjuund.
Idag var det dags för backträning. 3x3 roskisbackar med uppvärmning dit, mellanjogg kring roskatumturi och nedjogg hem tillbaka. Som förra onsdagen m.a.o.
Försåg mig således med bägge klockorna och tassade iväg. Först friikade garmin en smula. Kom på att jag hade glömt att spänna armbandet och kårjade den saken. Då sansade den sig.
Har den ett snäpp lösare annars, men behöver spänna för löpning. För att den optiska puslmätarmojängen ska hållas stilla tätt mot underarmen. Annars kan den inte läsa pulsen tillförlitligt, när jårs truli viftar frenetiskt med armarna.
Sen var det polarens tur att friika. Liksom för att understryka att den minsann inte tåjmar krångelfritt den heller. Här har jag lagt uppvärmningens pulskurvor på varandra. Strecket alltså polar och fältet garmin:

Polarens friik beror sannolikast på kontaktproblem. Fick ett telefonsamtal efter att jag hade fuktat kontakterna och brydde mig inte om att riifresha fuktningen. Inte varade samtalet mer än en minut eller två. Och jag hade fuktat duktigt. Så ganska svagt där. Sånt här händer alltså med polaren ibland.
Inte brukar jårs truli registrera uppvärmningen som ett skilt pass. Men dels tänkte jag att max- och snittpuls blir ojämförbara pga friikarna och framförallt kom jag på att jag hade glömt att stänga av garminens pulsvarning. Det hade nog blivit svåruthärdligt i backen om den hade börjat kålkkåvarna för pulsen när den överskrider 133. Så efter 2,5 kilsar stannade jag och korrigerade det.
Efter det verkade pulsmätningarna tåjma och var hyfsat överensa. Här är graferna:

Igen är dragen linje polar och fält garmin. De följs ju mestadels åt, men i backkrönen piikar garmin mer uttalat. Maxpuls skiljde också, så att polar angav 172 mot garmins 173. Janå godkänt. Snittpuls hade bägge prickat 137.
Distansen, som garmin hittills angett något kortare, visade de idag tvärtom. 150 m skiljde till slut. Och differansen uppkom just i backvändorna. Antingen genade polar eller så tog garmin ut svängarna. Detaljstuderade de inritade rutterna på kartorna, utan att kunna sluta mig till vilken som falskar. Det blir, om jårs truli räknar rätt, fem tvära vändningar per backtrippel. Alltså 10 m skoft per vändning. Vet att sport trackern falskade betänkligt i såna där tvärvändningssammanhang. Betydligt mer än detta. Nörderi, som sagt. Någon roll spelar det inte.
Dagens slutsats blir att garmin inte verkar klara snabba förändringar i puls lika bra som måttligare skiftningar, om vi tar polar som facit. Men alldeles tillräckligt bra för jårs trulis blygsamma behov.
Passet gick i övrigt bra och utgjorde sista effektpasset före LochNessMaraton. Som i sig utgör nästsista effektpasset inför kankaanpää. Dock inte sista nyckelpasset, ty på lördagen är planA en långlenkki och på måndagen fastelenkki.
Lovar att lugna ner mig med pulsklockanörderiet nu. Fråga gärna om du funderar på nåt. Som alltså gäller polar m400 eller garmin ForeRunner 235. Båda är uttalade löparklockor, så om du är multisportare ska du nog välja nå annat.
Men du behöver nog steja förhållandevis tjuund ändå. I alla fall. Och hursomhelst. Ty på fredagen blir det en lågpuls brorunda igen. Och då är det ooliidligt spännande att se vilka skor som får följa med. Och huruvida de klarar den sexiga gränsen. För att inte tala om lördagens långlenkki.