Igår blev barfota brorunda, fast att sulorna inte kändes helt redo. Fick också en småful blåsa under vänstra trampdynan. Men tömde både den och gammblåsan. De känns inte dåliga nu.. återstår att se hur de verkar på söndagen. PlanA är att springa i saucony, men packade också med de inkörda VFF-KS:arna djastinkejs. Anahoki, he vaal noo braa.
Annars gick brorundan bra. Snittempo nästbästa lågpuls någonsin. Så nu är de två bästa lågpulsbrorundorna ketade barfota. Gåo figjör..
Årets viktigaste maraton, vad gäller prestation. Efter att kyrönjoki måstade skippas. Är kankaanpää. Och som jårs truli har schööttat så betraktar jag LochNess som rekreation och turistupplevelse. Samt ett nyckelpass inför kankaanpää. Långlenkki med planerad hårdköra på slutet. Vilket ingalunda är fyskam det heller. Fördelarna:
-kan njuta av resan också före loppet, istället för att vara helt inne i min maratonbubbla (som min kära fru plägar uttrycka det)
-mestadels slöjogg ger utrymme att digga omgivningarna och umgås med medlöpare, för att inte tala om att bonga nessie
-sliter inte slut på gubbeländet, som en hård mara skulle göra. Och blir på så vis inte så monstruös att återhämta sig ifrån, att den kräppar kankaanpääsatsningen.
Visst tycker du också att det är en briljant plan?
Min misstanke är dessutom att ett långpass med hård avslutning, är ungefär givårtejk djastöbaot det effektivaste man kan hitta på som specifik maratonträning.
Janåmen nu blir det snart en vilopaus. Med lite tur kanske man tilåmed kan få tag på en smula sömn. Sen riktigt goov morgonkaffi inatt och se fram emot haggis till lunch. Våj nååhandes!
Steja tjuund. Och ifall nästa inlägg dröjer, kan du ju spionera hur det har gått för nummer 333
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar