onsdag 7 september 2016

backe upp och backe ner..

Under fredagens brorunda pipade polaren och sa att pulsgivarens batteri är svagt. Janå den registrerade nog snällt den lenkkins puls. Sen jårs truli hade kuittat meddelandet. Bra så, nåotade to self att minnas byta batteri före måndagens fastelenkki. Visst minstade jag. Och bytte, men tyvärr i halvdunkel. Märkte att locket spärrade nålite. Så då måste man väl dra åt ett snäpp till...
(i själva verket hade man behövt ta om från början och trycka ner det ordentligt å sen vrida från "öppet" till "stängt" men det var som sagt halvdunkelt och seliseli)
...så då vred jårs truli ett snäpp till. Efter det spärrade luckan fortfarande. Det enda som hade ändrat var att nu gick den inte längre att öppna. Jårs trulis ivriga försök förstörde bara pengaskåran
Janå den tåjmade ändå, så nåo hätä. Bara att köpa ny givare, vid första bästa tillfälle. Förr eller senare kommer den väl att kaputta då tillräckligt med fukt kommer in genom det spärrande locket.
Men. Då jag ringde till affären så fick jag veta att man inte kan köpa bara knappen, man måste köpa pulsbälte också. Inget problem, det är ju kulutustavara om något. Mer så än knappen, för normala användare. Men igen. Det kostar 70 euro. Så mycket som jårs truli använder den är det måhända inte orimligt. Men om man köper en dylik klocka utan pulsbälte, så är den kanske 10-20 e billigare. Så med andra ord köper jag luft för femti euro :o(  Plus att man får hela klockan med pulsband och allt för hundrafemti (visade en snabb googling nyss) så då är ju 70,- rätt stor del av det.
Inga höga poäng för polar där, i min bok. Funderade starkt på att skaffa ny klocka istället. Av nåt annat märke, som straff. Har också varit sugen på att testa en med pulsmätning från handleden. Redan när jag skaffade den här, faktiskt.
Så nu repade jag till. Beställde en garmin fr 235. Steja tjuund och följ med hur den tåjmar och hur nöjd (eller inte) jårs truli blir med den. Mycket möjligt att jag skaffar ny sån där manick till polaren lik förbaikkat. Den snälla skattebjörnen godkände nämligen nyförvärvet. Hygglo där!
I början, åtminstone, blir det att köra parallellt. För att se hur pålitlig pulsmäteriet från handleden är. Har sett både nöjda och onöjda recensioner. Tillräckligt positivt i alla fall, för att våga testa själv.
Och fastelenkkin då? I måndags. Mycket skönt att få keta ordentligt igen. Efter viloveckan. Kyligt på slutet, i shorts och T-pajta. Men njutbart och najs. Dock ingen 6-minsarsunderskridning. Merrellarna på fötterna.
Igår däremot. På en ynka brorunda. Igen under, i feelmax. Så nu är de tredje paret som klarat gränsen. De har ju också mycket tunna och mjuka sulor. Varken dämpning eller drop. Fast de var, måste jag erkänna, inga höjdare på asfalt. Minns dem som supersköna i vinterföre. Bara de inte blev blöta, för då skavde de ganska pahasti. Kanske terräng? Eller spånbana? Janå nog ska de väl få en chans på asfalt till, också. Förväntnigarna kan ha varit onödigt höga, efter två supersköna brorundor i bikila respektive KS (bägge ju alltså FajvFingärs)
Även om jag inte är redo att ropa hejsansvejsan ännu..
(foten verkar ibland reagera en smula. Inte med värk eller ömhet, men liksom antydan till värme/aktivitet och lindrig svullnad)
..så lutar det nog mot lätta skor till lördagens långlenkki. I så fall ligger bikila närmast till hands. Eller fots. Pantar ännu på KS-evo debut. Liksom barfotaKammBäkk.
Idag som sagt roskis. De som har sagt något om LochNess maraton och som lämnat mig på minnet, har nämnt backighet. Och att det kan löna sig att öva en del backträning inför. Speciellt utför. Så jårs truli har planerat in två backpass till uppladdningen inför. Idag och nästa onsdag. Enligt gammal modell, med uppvärmning och så 3*3 varv i roskisbacken med mellanjogg runt roskatunturi, jämte nedjogg hem. Siktade inte på spurter i uppförsbacke. Dels brukar det bli nästan spagettibensgångitjära innan jag är uppe. Och dels behövdes nålite fokus till utförslöpningen, ju. Snarare stadig takt och orka trycka på en smula hela vägen. Funkade nog enligt plan, men var svårare än väntat att få upp pulsen. Gediget pass ändå. Med ymnig dos endoknark som belöning, sen må träningseffekten bli vad den blir. Hoppas nog kanske ännu framföralltare -än utförslöpningsteknik&slitstyrka till LochNess- på ökad löpstyrka inför kankaanpää.
Janå man måste ju försöka något. Och så blir det som det blir. Steja som sagt tjuund, så får du veta just precis det. Hur det blir!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar