Ultra Interval Camp 21-22/9 2018

Fiffig -oerhört fiffig- som jårs truli är, började jag fredagen i fastetillstånd.
Sen en ordentlig lunch efter jobb, på eftermiddagen.

Packade och prackade, så hann inte med den planerade tuppluren innan det var dags att hoppa i bajlen och ratta iväg mot merilä lägergård(s bastubyggnad).
Anlände i god tid och installerade mig på en lämplig plats.
Gruppen samlades och innan vi visste ordet av, hade det blivit dags för första rundan.

Etapp 1/8 fre kl 18:00
(FiveFingers TrekAscent-insulated)
Några selfisar och groupisar och så tassade vi iväg i skogen.
•jårs truli istade inte slarva omkring med telefunken nå, så fotografiskörden blev oerhört blygsam•
Varmt och skönt, ehuru aningen blåsigt ute vid haver.

Inom några kilsar hittar jag mig lonesome. Dock hyfsat övertygad om att jag neppärligen är helt åffsajd eftersom banan är utmärkt utmärkt.
På väg tillbaka, hemåt äsitvöör, möter jag jouni p+sami l+markus s som siktar på 20-kilsarsrunda.
•tuffa gossar, minsannerligen, oerhört•
Varmt och svettigt. Alldeles för mycket kläder på. Skogen skyddar från vinden.
När jag kommer tillbaka dit garmin pirrade 1 kilsar på väg ut, visar den nu bara 7,8. Misstänker att jag har genat nånstans, trots allt?
Skarvar 600-ish meter längs vägen mot nykaabihållet och dito tillbaka. "Hemma" igen behöver jårs neurotiske truli dra ett varv runt stugan, för fulla tie kilsar.
Första rundan avklarad.

Eftersom jag hade nålite uppstötningar under lenkkin, äter jag inget under första pausen. Dricker en del. Inte mycket.
Hör att andra också har noterat kortare än 10 kilsar på officiella rundan. Skönt att höra; det var inte jårs truli som missat banan.
Vilar och försöker sova. Lyckas inte.
"Väckning" halv nie. Ställa sig till nästa lenkki. En turbo-boost (*) inför start.

Etapp 2/8 fre kl 21:00
(Hoka OneOne Speedgoat)
Tjustartar och kirrar "sakkokierros" på vägen. En bit förbi pörkenäs lägergårds infart och tillbaka. För att få fulla tie.
Lättare klädd denna gång. Varmt och skönt. Mörkt. Pannlamporna lyser upp reflexbanden som markerar vår bana. Hamnar i en bra grupp denna gång. Skönt tempo och bra fiiling.
Djupt mörker och nästan ljumma vindar.
Temmärligen magiskt när månen -rakt föröver- lyser genom den tunna molnfilten.
Bästa etappen på hela resan.
Najs

Under andra pausen får jag i mig min minimidos. En havresmörgås och en clif-bar. Förutom dricka. Magen inte speciellt intresserad av mat. Men alltid något.
Tack vare värmen där ute är det inga problem att hålla sig varm under pauserna.
Tacksam.
Gör min lilla fem-ish-minsarsgympa, som jag gör i samtliga pauser.
Vilar och försöker förgäves sova en stund. Inte en blund.
Turbobooster igen. Inför varje start. I ökande dos.
•kan bidra till osovbarheten, både koffein och råkakao är oerhört uppiggande•
Igen redo för start och hinner göra min sakkokierros före gemensamma starten.

Etapp 3/8 midnatt
(FiveFingers TrekAscent)
Hakar på den (tror jag) enda asfaltsnötaren i gänget, bortsett från jårs truli, matias ?. Vi får också med oss markus s, som har gjort två tjugingar och hakar på nu utan att hinna pausa. Brutalt!
Tempot stundtals för högt för mig. Ansträngningsnivån känns ok, men håller på att börja snava. Tar det lugnt och släpper lucka. Men mestadels kör vi stinten tillsammans.
Också ett varmt och skönt och bra pass.
Pannlampan tåjmar bra. Mörkerketaset känns inte alls besvärligt.
Hittillsa tre första etapper har varit idel njutning.

Igen minimidos föda och nålite dricka. Minigympa. Vilar, men sover inte. Låter som om några i gänget i alla fall lyckas slumra till nålite. Inte omysig stämning. Tanken på nästa etapp lockar mer än skrämmer.
Åter en gång turbo-booster och tjuvstart med sakkokierros.

Etapp 4/8 lö kl 3:00
(Saucony FastWich)
Blir ganska snart lonesome. Känns ok efter två sällskapliga etapper. Bra flyt och ännu inte jobbigt, ehuru inte längre lätt.
Undrar om det finns nå vargar här?
Äh. Kanske bäst att inte tänka på sånt. Bara måra åpå och njuta av skogen och löpningen?
*plickdåing*
Så var vi halvvägs. Najs.

I pausen upprepar sig historien. Klämmer i mig minimidosen och dricker nålite. Minigympa. Vilar, men sover inte. Janå kanske slumrar till lite lätt i någon minut. Eller kanske inte. Vet inte så himla noga. Ser fram emot gryningen. Mörkret har haft sin tjusning, men inuff's inuff.
Turboboost igen och -igen- sakkokierros på förhand.
Då man (åt allra minstone jårs truli) sprungit i skogen och kommer ut på väg, så känns steget oerhört trögt och benen tunga och stela. Så om man ska plussa på distans på vägen, så görs det med fördel före skogsketaset.

Etapp 5/8 lö kl 6:00
(FiveFingers KommodoSport)
Inte beckmörkt längre, men ännu inte gryning. Vinden har friskat i. Och luften känns svalare. Nästan kyligt vid havet.
Åter en gång får jag matias ? med mig. Men den här gången är det jag som drar, så tempot blir lugnare. Ändå snavar jag och semifaller. Landar på knän och handflator. Upp igen på studs och fortsätter. Smärta i vänster knä under en kilsar eller två. Sen klingar den av.
Vi försöker hålla en ganska pigg rytm längs långsjövägen, för att undvika trögheten och stumheten i benen. Lyckas väl ganska bra egentligen. Men börjar kännas att he leettast böri vaa lopi.
Pannlampans batteri kroknar i takt med gryningen. Hyfsad tajming.

Pausen oerhört påfallande lik de föregående. Hjärncellen revolterar vid tanken på att måsta pracka och parera för stenar och rötter. Hjälper föga att försöka trösta med dagsljus.
När det börjar dra ihop sig till nästa etapp frågar jårs truli däför matias ? om han skulle vara nå intresserad att ta den på vägen.
Jup.

Etapp 6/8 lö kl 9:00
(FiveFingers Bikila)
Nanoq tur retur. Skönt för hjärnan att bara keta. Men jårs truli får energibonk på väg tillbaka. Ingen oerhörd katastrof, men synd då man för en gångs skull kunde ha slappnat av och bara indjåjjat the rajd.
Bestämmer att nästa paus ska det ätas mer. Så får magen säga vad den vill. Annars blir de två avslutande etapperna neppärligen nå kivoga.
Snabbaste etappen, niidless to sej?

Penultimata pausen.
Jag offrar en halvtimma av pausen för att tvångsmata i mig en bansku och en rågbrödssandvikare med emmentalerost. Utöver minimidosen.
Ger nålite uppstötningar till nästa etapp, men värt det.
Note to self:
Om det blir fler gånger. Liknande. Så ta tvångsmatningen tidigare, ty efter det kom magen igång och tog emot föda nästa paus utan att morra tess.
Hann knappt vila, långt mindre sova.

Etapp 7/8 lö kl 12:00
(FiveFingers KSO-evo)
Skönt med supertunna skor. Men inte lätt. Distansen börjar ta ut sin rätt. Janå det går. Blir lonesome igen. Tänker att sista varvet ska jag se till att hamna i nå porukka.
Ganska väldigt jobbigt.
Mot slutet börjar det spänna i höger underben. Utsida/framsida från knä nedåt. Inte oerhört, men märkbart.
Huh. Skönt. Bara en kvar. Najs.

Sista pausen.
Nu går det bra att äta. Och det gör jårs truli.
Efteråt. När jag ska börja plocka ihop keikkorna och packa vad som går i bilen. Går det knappast att stöda på högerbenet.
Ajdå.
Var det så illa?
Städar haltande undan bäddplatsen. Hoppandes att benet ska mjukna så jag vågar ge mig iväg på sista vändan.
Det mjuknar inte, snarare sjuknar.

Aargh. Vägrar ge mig frivilligt.
Ijenttärligen brukar jårs truli inte tycka att jag är en sådan oerhört himlades drama queen. Men nu fäktas tankarna hysteriskt.
•min andra utterled vid bockabron, då vänsterknät gav upp.. hjälpte föga att bestämma sig att bara en etapp kvar det-få-kännas-hur-det-vill, för benet tåjmade helt enkelt inte•
•minns fjolårets tremånaders svacka efter [bägardroppen] kantlaxlenkkin•
•vandamaraton får vi väl glömma•
•tänk om jag får igång benet, men totalkräppar mitt i skogen•
•asfaltsnötare, bliv vid din väg [fjolårets krångel började baket utterleden]•
•plus en massa annat som jag inte kommer ihåg nu•

Etapp 8/8 lö (före, vi startade nålite tidigt) kl 15:00
(FiveFingers TrekAscent = BäckInBläck)
Nästan omöjligt att få igång något slag av patetiskt haltande jogg. Kommer lååångt på efterkälken. Efter kanske en kilsar börjar det gå att jogga nästan ohaltandes, ehuru smärtsamt.
Kommer så småningom ikapp gänget, delvis tack vare att de går en bit för att vänta in sölkorvarna. Najs. Tack!
Förhandlingar med hjärnan. Bäst att vända nu, om vi måste börja gå, så det inte blir så långt hem. Det räcker nu, börja gå bara.
Försökte känna efter vad som var smärtan och vad som var bara hederlig bonk. Svårt att avgöra. Mot slutet av första halvan av sista vändan började smärtan avta. Eller smetas ut och lösas upp i trötthetssmärtan. Som inte är så plågsam egentligen. Men gör det oerhört svårt att inte stanna. Och börja gå.
Bra pannbensträning.
Länge sen jårs truli varit så bonk.
Oerhört bra pannbensträning.
På "hemvägen" mådde jag knappast nå sämre än kompisarna. Då gick det nästan att njuta av kampen. Påminde mig själv att hur benet än känns imorgon, så kom ihåg att du bestämde att det är värt det.
Till slut var också den kampen över.
Najs.
Oerhört oerhört ganska väldigt najs.
Benen tröttvärkte i bastun, skönt.

Snabbt uppbrott och iväg hem. Igen med ett högerben som knappt gick att stöda på. Troligen en smula trafikfarlig.
Tömde bilen. Skorna fick övernatta på terrassen, för att bli ännu fräschare..

..bilen fick stå med öppna dörrar några minsar, innan jag vågade släppa in min kära fru.
Hon fick köra.
Till kotipizza. Och ultrabelöningen. En large!
Äijä med rågbotten. Toppen!
*plickdåjng*
Sen hem och skåla i skumpa, bra kämpat!
Festade och skålade och skrålade hela natten. Not. Efter ett par tupplurar gav jårs truli upp klockan tjuett. Vaknade kl 6 av magens hugersvrål.
Najs.

Kul grej. Bra ordnat läger. Toppen gäng. Super väder.

Idag är högerbenet återställt. Men vänstra, som jag slog i när jag snavade, svullnade upp och känns tajt. Få se vad det blir av det..
Vilodag idag, hur som helst. Sannolikt imorgon också.
Så gott som säkert ingen vimpelihalva på lördagen. Men osvuret är bäst.

Janå steja tjuund så får du veta med beskedliga besked!


(*) espresso-råkakaomassa-chiagel-dadlar, mixat till geggamojja

jakten på skogssteget

Halvmaratonsäsongen blev ju lyckligen avslutad för ett tag sen.
Och egentligen har helmaratonsäsongen inletts. Alltså träningens fokus siktar på maraton. Långpassen har återinförts på schemat.
Najs.

Inom parentes sagt, kan det bli en halvmara till. Men det blir i så fall träning inför helmaraton.
•frank b ska till vimpeli och keta halvan som inträffar lö 29/9 så om jårs truli "överlever" ultraintervallerna så kan det hända att jag hakar på•
I lördags ketade jag en långlenkki med hård tia mellan 21 och 31 kilsar. Det blir antingen en liknande, eller vimpelihalvan, då 29e.
Om gubben lever och mår och är i ketasskick. Som sagt. Baket ultraintervallerna.

Efter den rätt hårda långlenkkin i lördags har kroppen känts slitnare än planerat. Så denna vecka blev omgjord till återhämtningsperiod.
Hade ursprungligen inte tänkt lätta på gasen nå förrän nedtrappning inför vanda. Men fick som sagt ändra på planerna. Janå vackert så.

Just nu är koncentrationen inriktad på kommande veckosluts ultraintervaller.
Det innebär alltså ett dygn, med starter var tredje timme. Summa 8 starter. Första fre kl 18 och sista lö kl 15.
Fem eller tie kilsars bana. Dessvärre i terräng. Vilket intimiderar oerhört. Ty jårs truli är en grovbrutalt ururslig terränglöpare. Men som sagt då upplägget kändes så kul...
•i intressant och utmanande bemärkelse, snarare än skrattretande•
...så det gick inte att avstå från att mäla sig an.
I fasansfull förskräckelse har jag försökt få till några lenkkiar i terräng. För att hitta något sorts edes nödtorftligt tåjmande skogssteg. Plus att köra in mina nya superduperdämpade hoka one onesar.

Första försöket var längs sandsundledens finaste del. Tillsammans med folke j.
Och senast var igår utåt ådön. Likaledes tillsammans med folke j.
Däremellan rymdes ett modigt fäbodigt äventyr, tillsammans med jouni p och markus s. Här en oerhört vacker gruopie från den resan:

Det har nog tåjmat nålite. Nämligen känner jag att bara det går lugnt och sansat och någon annan navigerar...
•så jårs truli får koncentrera mig på att hålla reda på alla mina fötter, bland stenar troll och rötter•
...så känns det faktiskt inte så himlades livsfarligt.

MenMen. Janå. Vi får se sen på natten i mörkret och när man börjar bli trötter i huvud och fötter.
Intimiderande. Som sagt. Minst sagt.
Ganska oerhört långt utanför jårs trulis komfortzon. Telljuuvått.

Åålrajt. Men vad är nu det nå?
Du tar och stejar tjuund!
Så återkommer jårs truli med rapporter.
Från UltraIntervalCamp. Och från huruvida det blir vimpelihalva eller egen långlenkki med hård etapp. Eller ingendera. Och med mera.

Sen om allt tåjmar och gubbdelarna hålls någorlunda ihop, så drar det så småningom ihop sig till nå spekulationer inför vanda maraton.
Najs.

Steja alldeles därför tjuund under vidlyftiga omständigheter!

jakten på halvmaran, episod 9

Den avslutande delen av följetången om jakten på halvmaran.

I tisdags ketade jårs truli en kort lenkki, med tre nålite hårdare kilsar insprängda i sig.
De kändes tröga och gick långsamt. Gubben var rejält nertagen tillbaka på jorden, från lördagens höga höjder.
Bra så. Så man liksom vaknade till insikten att lördagens resultat inte tänker komma av sig självt.
Fredagens mikrolenkki med två hårdare kilsar gick lättare och snabbare, vilket nog var bra för självförtroendet. Och känslan av starka energiska ben, gav motivation att fylla på med rejäl energitankning.

Starten igår gick såpass sent, att nattsömnen egentligen inte stördes alls. Av närkkehet.
Vaknade väl åttatiden och morgonqigongade före frukost.
Som var rejäl. Och spetsad med råkakao och espresso. Och så tog jag sista decin rödbets/granatäpple råsaften. Som ytterligare doping.

Fiilingen när jag körde mot vasa påminde om i våras när jag rattade mot ylistaro.
Att det skulle råda fina yttre förhållanden och formen torde vara god.
Läge således att kämpa hårt för PB.

Lände an vid startplanen och hann kuitta ut startnumran samt språka med några bekanta löpare.
Najs.

Starten gick 13:30.
Banan var två vändor. En hel del vid vatten, vackert. Och kanske hälften på grusvägar/pedbanor.
Egentligen hade jag föredratt hela på asfalt. Men påstår inte att det saktade nå märkbart?

Hade med 4,5 dl vatten och två energigel med koffein.
Vattnet räckte och hade fått ner lite till om funnits.
(tar ogärna muggarna som arrangörerna bjuikkar, då jag är så oerhört värdelös på att dricka ur dem i farten)
Gelerna kändes som om de behövdes och att de hjälpte. Hade gärna haft en till eller två.
Note to self:
rejält med geler till vanda!

Bongade en del bekanta löpare längs banan också. Maratonisterna hade startat redan kl 12. De hade fyra vändor att avverka.
Bra väder och glada miner.
Lätt regn större delen av mitt lopp.

Jårs truli kämpade hårt. Enligt upplagd plan.
Kastade en blick på matchuret vid varvning. Visade 48 minsar.
Najs.
Hade alltså knaprat in två minsar på PB. Vilket alltså betydde att med gammPB-tempo under andra varvet skulle rekordet förbättras med två minsar...
•anade ju nog att tempo skulle avta en smula även om ansträngningsnivån bibehölls/ökade•
...och jag lyckades tilåmed knapra en minsar till.
Således 1:36:51 lyder jårs oerhört nöjda trulis nya personbästa.
Och jakten på halvmaran avslutas.

För denna gång.
Ty bara två minsar kvar ner till Dalwhinnieberättigande 1:34:××
Så att så att..
inte kan jag ju ge mig nu!

Tillika väldigt sugen på långlenkki nu. Efter abstinens under hela halvmarasatsningen. Och ganska väldigt sugen på att satsa på 12h i kåkkelby i maj.
Som ett första trevande övningsförsök på minst hundra på högs tolv.
Kanske inte halv och ultrasatsning behöver utesluta varandra nästa år?
En brutal bas behövs ju om jag ska klara 100K på 12h.
Och på en sådan bas kunde ju någon form av form byggas framåt sensommaren. Inte olikt denna säsongs sommarträning.
Vi får skåda och se.
•steja nog tjuund•

Kommande veckan siktar jag på långlenkki på fredag morgon. Ser ivrigt fram emot det.
Men ska nog bibehålla något pass per vecka med hårdhet också. Inför kommande höstmaror.
Vanda och Porto.
Vanda blir enligt planA hårdsatsning. Gärna tilåmed under 3:30 en gång till. Som liksom kvitto på att jårs truli blivit nålite bättre och att kyrönjoki inte bara var en rändåm täysosuma.
Etablera mig som sub3:30-kapabel. Liksom. Typ.
Och Porto åter turistupplevelse. Såsom utlandsmarorna behöver vara. Det är för mycket om och kring, för att jårs truli ska kunna satsa på optimalt resultat.
Möjligen kan jag keta för utomlandsrekord eller nåt..

Nästa arrangerade grej är ultra-intervaller. 21-22.9 Starter var tredje timme under ett dygn. Tyvärr i terräng, vilket intimiderar oerhört.
Mest fasar jag för onda fötter av sten och rötter.
Eller att håla och slå mig fördärvad.
En förberedelse grejade jag idag. Nämligen nya skor...
(ska såklart ha med mig några par FajvFingärs -och ett par saucony)
...men nu har jag dessutom kirrat ett par hoka one one speedgoat.
Är tilåmed nålite ivrig att testa. Åt allra minstone torde de skydda bra mot elaka stenar och ondskefulla rötter.
Superdämpade.
Högoddsare, förvisso, att jårs odämpade truli skulle kliva in i ett par såna.
MenHej.
Vaihtelu virkistää!

Återstår att se om jag klarar av att keta i dem.
Det finns oerhört bra sätt att få reda på.
För mig: testa.
För dig: steja tjuund!