jakten på skogssteget

Halvmaratonsäsongen blev ju lyckligen avslutad för ett tag sen.
Och egentligen har helmaratonsäsongen inletts. Alltså träningens fokus siktar på maraton. Långpassen har återinförts på schemat.
Najs.

Inom parentes sagt, kan det bli en halvmara till. Men det blir i så fall träning inför helmaraton.
•frank b ska till vimpeli och keta halvan som inträffar lö 29/9 så om jårs truli "överlever" ultraintervallerna så kan det hända att jag hakar på•
I lördags ketade jag en långlenkki med hård tia mellan 21 och 31 kilsar. Det blir antingen en liknande, eller vimpelihalvan, då 29e.
Om gubben lever och mår och är i ketasskick. Som sagt. Baket ultraintervallerna.

Efter den rätt hårda långlenkkin i lördags har kroppen känts slitnare än planerat. Så denna vecka blev omgjord till återhämtningsperiod.
Hade ursprungligen inte tänkt lätta på gasen nå förrän nedtrappning inför vanda. Men fick som sagt ändra på planerna. Janå vackert så.

Just nu är koncentrationen inriktad på kommande veckosluts ultraintervaller.
Det innebär alltså ett dygn, med starter var tredje timme. Summa 8 starter. Första fre kl 18 och sista lö kl 15.
Fem eller tie kilsars bana. Dessvärre i terräng. Vilket intimiderar oerhört. Ty jårs truli är en grovbrutalt ururslig terränglöpare. Men som sagt då upplägget kändes så kul...
•i intressant och utmanande bemärkelse, snarare än skrattretande•
...så det gick inte att avstå från att mäla sig an.
I fasansfull förskräckelse har jag försökt få till några lenkkiar i terräng. För att hitta något sorts edes nödtorftligt tåjmande skogssteg. Plus att köra in mina nya superduperdämpade hoka one onesar.

Första försöket var längs sandsundledens finaste del. Tillsammans med folke j.
Och senast var igår utåt ådön. Likaledes tillsammans med folke j.
Däremellan rymdes ett modigt fäbodigt äventyr, tillsammans med jouni p och markus s. Här en oerhört vacker gruopie från den resan:

Det har nog tåjmat nålite. Nämligen känner jag att bara det går lugnt och sansat och någon annan navigerar...
•så jårs truli får koncentrera mig på att hålla reda på alla mina fötter, bland stenar troll och rötter•
...så känns det faktiskt inte så himlades livsfarligt.

MenMen. Janå. Vi får se sen på natten i mörkret och när man börjar bli trötter i huvud och fötter.
Intimiderande. Som sagt. Minst sagt.
Ganska oerhört långt utanför jårs trulis komfortzon. Telljuuvått.

Åålrajt. Men vad är nu det nå?
Du tar och stejar tjuund!
Så återkommer jårs truli med rapporter.
Från UltraIntervalCamp. Och från huruvida det blir vimpelihalva eller egen långlenkki med hård etapp. Eller ingendera. Och med mera.

Sen om allt tåjmar och gubbdelarna hålls någorlunda ihop, så drar det så småningom ihop sig till nå spekulationer inför vanda maraton.
Najs.

Steja alldeles därför tjuund under vidlyftiga omständigheter!