Sen en ordentlig lunch efter jobb, på eftermiddagen.
Packade och prackade, så hann inte med den planerade tuppluren innan det var dags att hoppa i bajlen och ratta iväg mot merilä lägergård(s bastubyggnad).
Anlände i god tid och installerade mig på en lämplig plats.
Gruppen samlades och innan vi visste ordet av, hade det blivit dags för första rundan.
Etapp 1/8 fre kl 18:00
(FiveFingers TrekAscent-insulated)
Några selfisar och groupisar och så tassade vi iväg i skogen.
•jårs truli istade inte slarva omkring med telefunken nå, så fotografiskörden blev oerhört blygsam•
Varmt och skönt, ehuru aningen blåsigt ute vid haver.
Inom några kilsar hittar jag mig lonesome. Dock hyfsat övertygad om att jag neppärligen är helt åffsajd eftersom banan är utmärkt utmärkt.
På väg tillbaka, hemåt äsitvöör, möter jag jouni p+sami l+markus s som siktar på 20-kilsarsrunda.
•tuffa gossar, minsannerligen, oerhört•
Varmt och svettigt. Alldeles för mycket kläder på. Skogen skyddar från vinden.
När jag kommer tillbaka dit garmin pirrade 1 kilsar på väg ut, visar den nu bara 7,8. Misstänker att jag har genat nånstans, trots allt?
Skarvar 600-ish meter längs vägen mot nykaabihållet och dito tillbaka. "Hemma" igen behöver jårs neurotiske truli dra ett varv runt stugan, för fulla tie kilsar.
Första rundan avklarad.
Eftersom jag hade nålite uppstötningar under lenkkin, äter jag inget under första pausen. Dricker en del. Inte mycket.
Hör att andra också har noterat kortare än 10 kilsar på officiella rundan. Skönt att höra; det var inte jårs truli som missat banan.
Vilar och försöker sova. Lyckas inte.
"Väckning" halv nie. Ställa sig till nästa lenkki. En turbo-boost (*) inför start.
Etapp 2/8 fre kl 21:00
(Hoka OneOne Speedgoat)
Tjustartar och kirrar "sakkokierros" på vägen. En bit förbi pörkenäs lägergårds infart och tillbaka. För att få fulla tie.
Lättare klädd denna gång. Varmt och skönt. Mörkt. Pannlamporna lyser upp reflexbanden som markerar vår bana. Hamnar i en bra grupp denna gång. Skönt tempo och bra fiiling.
Djupt mörker och nästan ljumma vindar.
Temmärligen magiskt när månen -rakt föröver- lyser genom den tunna molnfilten.
Bästa etappen på hela resan.
Najs
Under andra pausen får jag i mig min minimidos. En havresmörgås och en clif-bar. Förutom dricka. Magen inte speciellt intresserad av mat. Men alltid något.
Tack vare värmen där ute är det inga problem att hålla sig varm under pauserna.
Tacksam.
Gör min lilla fem-ish-minsarsgympa, som jag gör i samtliga pauser.
Vilar och försöker förgäves sova en stund. Inte en blund.
Turbobooster igen. Inför varje start. I ökande dos.
•kan bidra till osovbarheten, både koffein och råkakao är oerhört uppiggande•
Igen redo för start och hinner göra min sakkokierros före gemensamma starten.
Etapp 3/8 midnatt
(FiveFingers TrekAscent)
Hakar på den (tror jag) enda asfaltsnötaren i gänget, bortsett från jårs truli, matias ?. Vi får också med oss markus s, som har gjort två tjugingar och hakar på nu utan att hinna pausa. Brutalt!
Tempot stundtals för högt för mig. Ansträngningsnivån känns ok, men håller på att börja snava. Tar det lugnt och släpper lucka. Men mestadels kör vi stinten tillsammans.
Också ett varmt och skönt och bra pass.
Pannlampan tåjmar bra. Mörkerketaset känns inte alls besvärligt.
Hittillsa tre första etapper har varit idel njutning.
Igen minimidos föda och nålite dricka. Minigympa. Vilar, men sover inte. Låter som om några i gänget i alla fall lyckas slumra till nålite. Inte omysig stämning. Tanken på nästa etapp lockar mer än skrämmer.
Åter en gång turbo-booster och tjuvstart med sakkokierros.
Etapp 4/8 lö kl 3:00
(Saucony FastWich)
Blir ganska snart lonesome. Känns ok efter två sällskapliga etapper. Bra flyt och ännu inte jobbigt, ehuru inte längre lätt.
Undrar om det finns nå vargar här?
Äh. Kanske bäst att inte tänka på sånt. Bara måra åpå och njuta av skogen och löpningen?
*plickdåing*
Så var vi halvvägs. Najs.
I pausen upprepar sig historien. Klämmer i mig minimidosen och dricker nålite. Minigympa. Vilar, men sover inte. Janå kanske slumrar till lite lätt i någon minut. Eller kanske inte. Vet inte så himla noga. Ser fram emot gryningen. Mörkret har haft sin tjusning, men inuff's inuff.
Turboboost igen och -igen- sakkokierros på förhand.
Då man (åt allra minstone jårs truli) sprungit i skogen och kommer ut på väg, så känns steget oerhört trögt och benen tunga och stela. Så om man ska plussa på distans på vägen, så görs det med fördel före skogsketaset.
Etapp 5/8 lö kl 6:00
(FiveFingers KommodoSport)
Inte beckmörkt längre, men ännu inte gryning. Vinden har friskat i. Och luften känns svalare. Nästan kyligt vid havet.
Åter en gång får jag matias ? med mig. Men den här gången är det jag som drar, så tempot blir lugnare. Ändå snavar jag och semifaller. Landar på knän och handflator. Upp igen på studs och fortsätter. Smärta i vänster knä under en kilsar eller två. Sen klingar den av.
Vi försöker hålla en ganska pigg rytm längs långsjövägen, för att undvika trögheten och stumheten i benen. Lyckas väl ganska bra egentligen. Men börjar kännas att he leettast böri vaa lopi.
Pannlampans batteri kroknar i takt med gryningen. Hyfsad tajming.
Pausen oerhört påfallande lik de föregående. Hjärncellen revolterar vid tanken på att måsta pracka och parera för stenar och rötter. Hjälper föga att försöka trösta med dagsljus.
När det börjar dra ihop sig till nästa etapp frågar jårs truli däför matias ? om han skulle vara nå intresserad att ta den på vägen.
Jup.
Etapp 6/8 lö kl 9:00
(FiveFingers Bikila)
Nanoq tur retur. Skönt för hjärnan att bara keta. Men jårs truli får energibonk på väg tillbaka. Ingen oerhörd katastrof, men synd då man för en gångs skull kunde ha slappnat av och bara indjåjjat the rajd.
Bestämmer att nästa paus ska det ätas mer. Så får magen säga vad den vill. Annars blir de två avslutande etapperna neppärligen nå kivoga.
Snabbaste etappen, niidless to sej?
Penultimata pausen.
Jag offrar en halvtimma av pausen för att tvångsmata i mig en bansku och en rågbrödssandvikare med emmentalerost. Utöver minimidosen.
Ger nålite uppstötningar till nästa etapp, men värt det.
Note to self:
Om det blir fler gånger. Liknande. Så ta tvångsmatningen tidigare, ty efter det kom magen igång och tog emot föda nästa paus utan att morra tess.
Hann knappt vila, långt mindre sova.
Etapp 7/8 lö kl 12:00
(FiveFingers KSO-evo)
Skönt med supertunna skor. Men inte lätt. Distansen börjar ta ut sin rätt. Janå det går. Blir lonesome igen. Tänker att sista varvet ska jag se till att hamna i nå porukka.
Ganska väldigt jobbigt.
Mot slutet börjar det spänna i höger underben. Utsida/framsida från knä nedåt. Inte oerhört, men märkbart.
Huh. Skönt. Bara en kvar. Najs.
Sista pausen.
Nu går det bra att äta. Och det gör jårs truli.
Efteråt. När jag ska börja plocka ihop keikkorna och packa vad som går i bilen. Går det knappast att stöda på högerbenet.
Ajdå.
Var det så illa?
Städar haltande undan bäddplatsen. Hoppandes att benet ska mjukna så jag vågar ge mig iväg på sista vändan.
Det mjuknar inte, snarare sjuknar.
Aargh. Vägrar ge mig frivilligt.
Ijenttärligen brukar jårs truli inte tycka att jag är en sådan oerhört himlades drama queen. Men nu fäktas tankarna hysteriskt.
•min andra utterled vid bockabron, då vänsterknät gav upp.. hjälpte föga att bestämma sig att bara en etapp kvar det-få-kännas-hur-det-vill, för benet tåjmade helt enkelt inte•
•minns fjolårets tremånaders svacka efter [bägardroppen] kantlaxlenkkin•
•vandamaraton får vi väl glömma•
•tänk om jag får igång benet, men totalkräppar mitt i skogen•
•asfaltsnötare, bliv vid din väg [fjolårets krångel började baket utterleden]•
•plus en massa annat som jag inte kommer ihåg nu•
Etapp 8/8 lö (före, vi startade nålite tidigt) kl 15:00
(FiveFingers TrekAscent = BäckInBläck)
Nästan omöjligt att få igång något slag av patetiskt haltande jogg. Kommer lååångt på efterkälken. Efter kanske en kilsar börjar det gå att jogga nästan ohaltandes, ehuru smärtsamt.
Kommer så småningom ikapp gänget, delvis tack vare att de går en bit för att vänta in sölkorvarna. Najs. Tack!
Förhandlingar med hjärnan. Bäst att vända nu, om vi måste börja gå, så det inte blir så långt hem. Det räcker nu, börja gå bara.
Försökte känna efter vad som var smärtan och vad som var bara hederlig bonk. Svårt att avgöra. Mot slutet av första halvan av sista vändan började smärtan avta. Eller smetas ut och lösas upp i trötthetssmärtan. Som inte är så plågsam egentligen. Men gör det oerhört svårt att inte stanna. Och börja gå.
Bra pannbensträning.
Länge sen jårs truli varit så bonk.
Oerhört bra pannbensträning.
På "hemvägen" mådde jag knappast nå sämre än kompisarna. Då gick det nästan att njuta av kampen. Påminde mig själv att hur benet än känns imorgon, så kom ihåg att du bestämde att det är värt det.
Till slut var också den kampen över.
Najs.
Oerhört oerhört ganska väldigt najs.
Benen tröttvärkte i bastun, skönt.
Snabbt uppbrott och iväg hem. Igen med ett högerben som knappt gick att stöda på. Troligen en smula trafikfarlig.
Tömde bilen. Skorna fick övernatta på terrassen, för att bli ännu fräschare..
Hon fick köra.
Till kotipizza. Och ultrabelöningen. En large!
Äijä med rågbotten. Toppen!
*plickdåjng*
Sen hem och skåla i skumpa, bra kämpat!
Festade och skålade och skrålade hela natten. Not. Efter ett par tupplurar gav jårs truli upp klockan tjuett. Vaknade kl 6 av magens hugersvrål.
Najs.
Kul grej. Bra ordnat läger. Toppen gäng. Super väder.
Idag är högerbenet återställt. Men vänstra, som jag slog i när jag snavade, svullnade upp och känns tajt. Få se vad det blir av det..
Vilodag idag, hur som helst. Sannolikt imorgon också.
Så gott som säkert ingen vimpelihalva på lördagen. Men osvuret är bäst.
Janå steja tjuund så får du veta med beskedliga besked!
(*) espresso-råkakaomassa-chiagel-dadlar, mixat till geggamojja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar