sjusjöfararens humida förtäljelse

Vaknade imorse fem före väckelse. Som var stullen på 8 reikä reikä. Frukostade ivrigt och dacapoade venetialaistemppun med tvenne espressi. Lika successfullt som då: bägge tåjmade!
Blev faktiskt pastauppladdning igår. Troligen första gången jag testade det inför nå lopp. Ja och en droppe prosecco, eller två..
(för att hylla fyllebarnet)
Yammun hade jag tankat igår och vädret såg ok ut, så jag tog den och pärttade iväg till lafåsbyet. Anmälde mig, bytte till tävlingsaotfitt och minglade. Hindade också värma upp, och testa foten, halvannan kilsar. Ömmade lindrigt, men känstade inte nå hotfullt. Insåg ändå att om det är mycket nytt grovgrus på skogsvägarna så befinner jårs truli sig i den proverbiala urinen. Men det var det inte.
Öppnade i "tvåan", alltså nålite tuffare taktik än i kåkkelby där jag startade i "ettan". Hittade snart nog stedistejt. Och hittade min plats i följet. Det är ganska bra att hitta den i SjuSjöars, för speciellt på stigarna är det vanskligt att keta, eller släppa, om. Vid sju kilsars sajnen tog jag några sippar medhavt vatten och växlade till "trean". Hittade- och hållstade i häppiländ. Ketade förbi saftkontrollerna utan att sakta in. Konsekvent. Typ halvvägs började fötterna kännas nålite våta. Dock inte jimånblöta. Nålite rapageggigt på de värsta pajkkårna.
Kom också några svalkande skurar när de böövstade som bäst. Och foten tog sjukt bara då jag trampade på nå sten som tog just vid det ömma stället. Helt ok.
Hörde några tassande fötter och ansträngda andningar bakom mig, och väntade mig en skock omketare. Men de hållstade bakom. Föreföll närmare i terrängen, för att åter falla tillbaka en smula på vägarna. Janå nog kan jag leka dragaren en stund. Var ju i häppiländ så inte gick det någon nöd på mig. Vid fjorton kilsar sippade jag nålite vatten igen. Och växlade till "fyran". Vid det här laget, eller möjligen nålite senare, var förföljarna nere i ett fotpar. Fullföljde intentionen att hållas i häppiländ. Vid nitton kilsar blev det ett par supar igen och peta i sista växeln, "femman". Här kom bakomvarande ikapp. Vi ketade sajdbajsajd och snackade nålite i en kilsar eller så och vid 20 önskade jag honom njutbar sista kilsar och tystnade. Böövade andetagen till slutspurten. Här smellade man den proverbiala baarnen, så böövade inte försöka hållas i häppiländ nåmer.
Gav det proverbiala järnet på slutet. Tänkandis att det ska inte gå av sig självt att slå nästa år :o)
Förriga årets 11:56:18 fick se sig rejält slaget. Årets resultat blev 1:49:48

Farbodern mycket nöjd. En bra dag och tredje loppet i rad, med positiv fiilis, efter att sommarens tillställningar slogo sig till de proverbiala pollorna. Den ena värre än den tredje.
Kul och najsli!
Funtsar halvisan på en mara i oktober, nu då ketaset tåjmar och loppen har börjat smaka. Björn s tipsade om kankaanpää, där han tänker delta i halva. 17.10 ketas den av stapeln. Och kankaanpää är en fin stad, det lilla jag sett av den. Saasii sitten. Steja tjuund, föralldel, så saar du också sii!

ståoni råod

Det blev nå kalasas här idag, så fämilin tyckte att det var lämligt att ha mig tillgänglig. Därför passade långlenkki illa. Ergo, blir SjuSjöar imorgon då. Som får utgöra veckoslutets ketas. Vackert så, och vackert väder verkar ju det blir. Kanske inte alltför blött i terrängen heller, må man hoppas.
Jårs truli ska kolla spyridonerna, så det inte är nå extra där som skaver sönder foten. I övrigt blir det att compeedsmörja ivrigt. Och så är det trots allt bara 21 kilsar, så nog ska det gå bra.
Ett annat potentiellt problem har dock barat sig uppen. I början av gårdagens lilla barfotarunda. Redan på fridhemska vägen faktiskt. Stampade jårs truli med vansinnig kraft på en oerhört gigantisk och ohyggligt obekväm bautasten

Visst händer det att man trampar på obekväma stenar och grejer. Brukar grina till och halta några steg, för att sen glömma det hela. Men igår ömmade trampdynan under återstående lenkkin. Och på kväldet, baket. Janå, den är inte direkt sjuk idag nåmer, fast den nog känns av. Kanske nålite svullen?
PlanA är att försöka ignorera och räkna med tävlingsadrenalinets pejnkillingeffekt. Dessutom är ju spyridonernas botten temmärligen tjocka. För att vara FajvFingärs åtminstone.
Går det så går det. Och går det inte så är det så då.
Resultatmålsättning är en bättre tid än ifjol. Då blev det nåt på 1:56: Åtminstone under 1:55 vore förhoppelsevärt. Och gärna under 1:50. Steja så armades tjuund, så får du reda på hur det går med den saken!
Kvällens uppladdning blir en massa mat och ständapkåmedi..

brorundautmaning etapp 2

Andra lenkkin på nya -janå ganska nya nog änninu- utmaningen. Idag. Etapp två

Som jag inläggade på fejsbukk var förra onksdagens tid, 1:01:25 tajm to biit. Och enligt trapptrullprincipen vore en 40 sekundskapning önskvärd. 1:00:45 söisledes target.
Uppvärmade och nedjoggade samma som senast. Känstade temmärligen bra i början. Speciellt med tanke på att gårdagens mikrolenkki känstade rätt slitseg. Ångade på bra ut till omfartsvägen. Sen kom motvinden med i gejmet. Ganska hårt. Tänkte nog ett tag att det blir svårt att bättra idag. Men kände mig ändå hyfsat stark. Och motiverade mig också med att det blir bra träning även om just preksis dagens mål skulle missas. Så jag kämpade åpå tappert i motvinden. Och resultatet blev förbluffandis exakta 1:00:45!
På sekunden mittiprick, enligt target-tajm. Inte snabb, må jårs truli vara, men pricksäker!
Borde måhända ha satsat på skytte istället? Eller dart?
Lyckad etapp alltså. En vecka tills nästa. Saa sii sitten hur lyckad eller misslyckad den blir. Fast då gäller det ju så aldra klarast att steja tjuund!
Har ännu inte, bajdövej, bestummit om det bli nålite längre lenkki på lördagen eller SjuSjöar på söndagen. Väder och fiilis må bestämma. Ifall det blir SS så lär målet bli att förbättra från fjolårets 1:56:xx.
Janå söis denna gång..

marans hämnd

Jårs truli är en utomordentligt klok farbroder, som såklart fattade att en 25 plussare bara en vecka baket PBmaran skulle fördröja återhämtningen. Men ketaset har varit helt förbluffandis najs och njutbart den gångna veckan. Baket halvannan mil kom mycket riktigt förriga lördagens mara bäkk vid ö vendjens, om vi säger så. Bra att konkret, i sin lekamen, känna det som den brajta brejnen redan hade fattat?
Janå, vi kan se dagens gedigna jeppis runt som en glädjedans över ett rehabiliterat vänsterknä!

Utan medvind och endorfiner på omfartsvägen hade jag sannolikt avrundat. Tänkte också den tänkande tanken att det inte skadar nå att öva lite fajtingspirit, inför kommandis långlenkkiar och lopp..
Satte därföre fort, glad i hågen och med obrtuten vilja. Via furuholmen och ända till den fridhemska vägen. Dåulig farbroder!
Åålrajtski denn, den relativa återhämtningen fortsätter. Blir säkert nå fastedagsketas på måndagen. I övrigt några mikrolenkkiar nästa vecka. Sampt stoppurad brorunda på onksdagen och antingen nålite längre pass på lördagen eller så SjuSjöar på söndagen. Saa sii, förutsatt att man stejar tjuund!
ps: och vilodag imorgon!!
(ifall det blir lappajärvi runt, så blir det i yammusadeln, aj pramis!)

brorundeutmaning etapp 1

Första lenkkin på den nya utmaningen söis jimånförd. Värmuppjoggade runt kvarteret och knäppte på stoppuret när jag passerade infarten till hem ljuva hem. Öppnade i temmärligen hög ansträngningsnivå, med hopp om att få igång systemet så det liksom jämnar ut sig. Så blev det inte, utan jag fick nog lätta på gasen före, eller kanske kring, halvvägs. Men mårade åpå så bra jag orkade ändå. Knäppte av stoppuret när jag igen passerade infarten. Och så nedjoggade jag ett likadant varv som uppvärmningen, men i motsatt riktning.

Stoppuret visade 1:01:25. Det tycker jag är en bra första notering för detta projekt. Har, om jag räknar rätt, sju veckor på mig. På den tiden böövär jag kapa minst fyra minsar. Visst är det cirkulus 20 sek per kilsar om banan är tolv kilsar givårtejk? I så fall torde det väl räcka med att kapa 3 sek per kilsar och vecka, eliho? Låter väl inte helt ultra posse?
Dagens pass känstade nog hårt. Men det är ju under pågående återhämtning baket maraton också. Plus att de här onksdagspassen förmodas ge effekt så att föregående ger en smula bättre kondis till följande. Janå, slutmålet är ju spikat, men nästa gång är det dagens tid som ska bättras. Nästa gång blir enligt planA nästa onksdag.
Såålrajtski denn, steja tjuund så får du veta hur det utvecklar sig. Och kanske nå andra vetvärdliga saker dessförinnan. Kvöm kväit?

återhämtning och utmaning

Vanzinich tröittig i söndakst, men fick ju ändå kaffi rostat. Utomordentligt goov blev det. Och yammun fick det värsta lagret insektlik avsköljda och är sig nu lik igen, om än inte superschajni. Igår, alltså måndag, också trött från förmiddagen, trots enorm nattsömn. Men på baketmeddagen började jag vara som folk igen. Och på kväldet blev det en pÿtteliten återhämtningslenkki, i gammfajvisarna, tillsammans med ketaskompisen. Benen känstade, märkligt nog, pigga och ketaset var hur kuligt som aldra helst. Farten stillsam dock.
Idag också en mikrolenkki, som också känstade helbra. Barfota. Tänker fortsätta det frekventa kortlenkkiaset, trots att knädet börjar bli friskförklarat.
Imoron börjar enligt planA nästa projekt. Brorundan ska PBas innan 50. Såheså. Tärmen punkt och basta!

I somras. Baket bastucupen. Var jag övertygad om att jag skulle klå mitt ungdomliga brorunderekord. Som ju var 57:34. Hindade också göra ett seriöst försök innan knädet började bråka. Men kom inte eins särskilt nära. Knäckande och förödmjukande. Slagen av en 22-årig bådibildare. Men nu ska jag ta upp kampen igen. Tänker köra hårda brorundor på onksdagarna, de veckor som det passar. Ända fram till 50-strecket, eller tills det ålderstigna rekordet är slaget sönder och samman. Några effektpass därutöver tänker jag inte införa. Alla andra lenkkiar, långa som korta, får bli lugna.
Ska som sagt börja imorgon. Inte med ett försök att komma i närheten av rekordtiden, men med en nålite småhård brorunda. Återhämtningen baket turkumaran är förstås långt ifrån färdig, så speciellt hårt kommer det inte att gå. Men som ett första steg. Sen föreställer jag mig att det ska gå att trappa upp. Vecka för vecka. He ska gaa!!
Det gäller att steja tjund nu. Kommer såklart att förse eder med spännandis rapporter, om hur utmaningen skrider fram. Och sen, före fempti, skryta mig halvt fördärvad över det skinande färska brorunderekordet..

turkukeikkaberättelse

Fredag. Jobbade 8-12. Hemvia för lunch, samt fullbordade packningen och bordade yammun. Via teboil och tråmade tanken full, för att inte bööva fylla på före kankaanpää. Morgonens +2ºC nöp i kinden, men nu var det väldigt skönt väder. Åkte iväg via purmo och seinäjoki till juustoportti, där det blev dags för ett mellanmål. Sen en kort, men ganska väldigt motorpeedsvänlig etapp till kankaanpää. Hade tunkit mellanmåla där också, men var så mättimagen att jag bara tankade och tog nå dricka. Sista etappen via huittinen till åbo, kilsarna bara flöt fram och köraset känstade bra trots att peppun tenderade att tendra till. Incheckad och på hotellrÿÿmet sjutiden. Böt körkängorna till gammfajvisarna och traskade till gym2000 för att kuitta ut startnumbran. 4022. Och sen traskade jag ner till auraån för att leta reda på café art, varpå har skrytats oerhört. Men de hade stungit redan kl sju. En fredag?!? Underkänt :o(
Slank istället in på en enkel kebabpizzeria och diggade en drypande pizza och många vespor. Alltså riktiga vespor. De brukar vara lömska den här årstiden. Men jag var kool, till skillnad från de flesta andra matgästerna, och lämnades relativt i relativ matro. Istade inte digga turkubajnajt, utan tog en tidig kväld.
Sov sådäär. Ovan säng, ömsandis, och en smula närkke inför både självaste loppet och anstaltaset ikring.
Lördag. Vaknade före väckelse. Hyfsat utvilad nog, ändå. Gjorde första smörjelsen, Främst nipplor och fötter. Sen traskade jag över till hamburger börs, där frukosten serverades. Knöck i dörren halvåtta och startskottet skulle pama 11.45, så jag vågade häva in en temmärlig frukost. Och två koppar fulkaffe för att få fart på peristaltiken. Har förstått att många försöker stanna magen inför långketas, för att inte bajamajabesök ska kräppa loppet. Undviker fibrer de sista dagarna och tilåmed inmundigar immodium. Jårs trulis taktik är motsatt, få fart på tarmen och få det gjort i god tid innan start. Tåjmar bra, åtminstone om man är skitbegåvad. Som jårs truli ;o)
Checkade ulos och motorpeedade via st1 -full tank för att komma ända tillden närpesiska tomaten på en tank- till veritas stejdium. Lite så och si med skyltning och info. Man böövade fråga sig fram. Oimppande organisation, om sanningen ska fram. Förväntansfull och kamratlig stämning i ömklädelserÿÿmet uppvägde. Trehundra meter, givårtejk, till start&målområdet. Oskyltat.
11.30 började ledd uppvärmning. Jag valde 5minsars slöjogg och ett sista bajamajabesök för skviisa närkkedroppsen ur bladdern. 11.45 nedräkning, men inget *pang* Lindrig besvikelse.
Åff vii vent.
Ketaset känstade bra, trots en tendens till stockad näsandning. Typ nålite svullnade slemhinnor? Första kilsarn riktigt lugnt och sen började jag sakta mak plocka ryggar. Hade med mig 1,5 dl heimlagad chiagel i en skviistub och 2*1,5 dl vatten. Hade bestummit mig för gel var femte kilsar, börjandes baket första femman, för att hålla magen mottaglig. Det var varmt redan från start, men känstade inte obehagligt att keta. Så länge halvisterna var med gick det lätt och var kul att plocka ryggar. Sen blev det ömsant i en hast. Vid > 20 kilsar ketade man förbi 35-skylten från fel håll och över en bro. Väl medveten om att man skulle spendera femton kilsar på andra sidan och ändå ha sju kvar när man återkommer till den påjnten. Första svackan. Fast den blev kort. Endorfin och några färska ryggar och kilsarskyltarna swooschade förbi kivasti. 32 och 33 var ute på en vändpunktsvända och de känstade nålite jobbiga. Men mina medlöpare verkade ha det jobbigare och det gav extraenergi. Osympatisk farbroder. Men så tåjmar det för mig. Tillbaka till 35-påjnten var benen sjuka och det började bli jobbigt på riktiga. Av ren elakhet hade arrangörerna placerat ut den sista handfullen kilsarskyltar på oerhört oändliga avstånd från varandra. Dumma dumma dem! Vid förti fanns sista huoltopisten. Gick några meter för att kunna dricka en vattenkopp. Och skulle till att slutspurta. Tåjmade några hundra meter, sen femföresvimma. Fick gå några meter igen och köra med synnerligen modest slutspurt. Janå, hade inte sparat krafterna i onödan i varje fall.
Hade en rejsplän som jag nog följde. Grundad på fem växlar,som i sin tur baseras på andning/steg. Ettan med spjeldi fast, resten spjelsi ipi. 9 kilsar i ettan, tvåan och trean, respektive. 8 kilsar i fyran och sista sju i femman. Ansträngningsnivå uthärdlig hela tiden. Minska fart om andetagen börjar bli jobbiga att hålla i fas med stegen. De sista par kilsarna per växel känstade det i regel som att nästa växel är välkommen. I början på ny växel nålite jobbigt, som att man betalar en smärre skuld. Sen en skön period där man har tillgång till extra syre och energi. Änd ån änd ån..
Tåjmade riktigt bra sålänge benen var pigga. Och det var de ganska länge. Sände en varm tanke åt kveisets överdådiga pizza och chokomedråostedkåårnkvällsbit. Baket trettifem var det svårare. För då var benen så sjuka att de inte ville keta tess. Sakta eller fort. Då sa jag att nu kör vi enligt planen. Andning och ansträngning får bestämma tempo. Benen må säga vad de vill. Och det blev hyfsat blygsamt förvisso, i det skedet. Huruvida den planen var optimal är svårt att säga. Knappast 100%, men nog föreställer jag mig att prestationen temmärligen rättvist speglar formen för närvarande. Fick med andra ord ut vad som fanns. Tillfredsställande! Kanske hade vunnit nålite på att dricka mer, speciellt på slutet. Men då egna vattnet var slut och jag inte kan dricka ur pappmuggar utan att gå, så jöutades jag inte förrän sista vätskekontrollen. Knappast nå avgörande heller. Men kul var det att dricka baket loppet.
Förutom bristande skyltning och info på plats, var själva loppet ganska kråtigt med en massa blindtarmar. Säkert 4-5 vändpunkter för helmaran. Men gott om funktionärer längs banan. Bra skött vid trafikställen och så. Backigare än förhandsinfon antydde. Helt ok, men kanske inte nödvändigt att delta i just den här maran nå fler gånger på ett tag..
Baket målgång stannade jag trackern och den visade PB med 10 sekunder. Eftersom jag hade knuppit igång den en ½minut före start för att hinda tråma undan telefunken och hade varit i mål en stund innan jag fick den stoppad så kände jag mig säker på PB..
JESSSS!!!
Och knädet tåjmade utmärkt, knappast nå känning alls..
JESSSS!!!

Mycket trött och mycket lycklig farbroder. Istade inte eins fråga efter åfischell sluttid, utan sökte mig tillbaka mot stadion. Benen så armade sjuka att jag knappt kunade gå. Hur i hela friden hade det tåjmat att keta på de här för några minsar sen? Gick vilse på vägen mot stadion, så trehundra meter blev kanske sjuhundra. Vadkramp uppför trappan till narikka. Jobbigt. Men fick i mig nålite återställningsproviant som goodiebäggen innehöll och fick mig duihkad och ombytt och hittade ut till yammun. Känstade nålite pölligt att dra på sig långkalsier i värmen!
Hemfärden. Utkörningen ur staden var det också mycket varmt. Längtade ut på vischan och att få dra på nålite. Det fick jag på motorvägen. Najs. Sen svägde jag av mot eura och tog harjavalta-pori alternativet. Hade i bästa fall tunkit ta tomaten i en sittning. Men baket pori började koncentrationen avta. Och rumpan var öm. Och högerarmen började värkdomna. Och visiret var ojimånskinligt av utsmetade insektlik. Och jag var törstig. Hittade en lämplig Pplats och stannade. Käkade russinpaketet från goodiebäggen och drack andra flaidan sportdryck ur densamma, rengjorde visiret och masserade rumpan. Ställde tankvipun på ressu för att inte bööva stanna nå mer före tamaten. Fortsatte färden som en ny farbor. Vips var jag framme vid tomaten och såg till min glädje och tacksamhet partric l sittande på sin parkerade vespa. Blev så ivrig att jag glömde att betala tankaset när jag pröjsade kaffet och mellanmålet...
(skämstade när jag håkade, men har rett upp det nu och de tröstade mig med att det händer ibland)
...babblade ivrigt om mina upplevelser istället för att låta maten tysta munnen. Patric hade också haft en bra dag på vespan, givårtejk ett vespastick eller två. Inför slutspurten drog jag regnhalaren ovanpå kördressen, för att hålla värmen. Bra drag! Hindade bli både mörkt och kyligt och dimmigt och immigt, innan vi hittade hem. Ljuva hem. Min kära fru hade maten varm och PBdomppu kall. Borta bra men hemma bäst, paa döm säga.
Officiell sluttid och gällande PB 3:42:30
Blygsam förbättring på rekordet, men tie minsar bättre än jakupas mara, najs. Nöjd!
Bra keikka, alltsomallt!
Åålrajtskidenn, steja tjuund för rapporter från återhämtningen!
ps: idag står kaffirostning och yammurengörning på programmet, konstigt nog ingen större lust att keta eller köra..

nedräkning

Två väckelser kvar bara, på hemmaplan. Och en i åbo, på hotell city börs (eller nå liknande). Startskottet går 11.45 på lördagen. Bra tid så hindar man dåinga in en rejäl hotellfrukost.
Lördagens pass blev som planerat jeppis runt motsols. Men profilen avvek nålite från planen. Hade ju, som nämnstades i förra inlägget, määrat keta lugnt annars och med en hård femma närmare slutet. Med lugn nedjogg från lockande berget. Blev istället något i stil med stegrande femmor. Första femman mycket riktigt lugn. Men sen började knädet värka nålite. Inte göra ont, som när det har bråkat bigtajm. Känstade inte heller direkt hotandis. Testade ändå att justera hållningen en smula. Huruvida det hjalp, eller knädet av annan orsak sgs tystnade är svårt att säga. Men hosåhelst orsakade justeringen tillika en smärre velocitetsökning. Öppnade ändå spjeldi när jag kurvade in från omfartsvägen till furuholmsvägenellervadennuheter. Så hårdfemman blev nog som planerad. Och pigg kände jag mig baket, så knappast var det för hårt trots bara en vecka före maran...
(tror jag, eller åtminstone hoppas)
...denna veckas pyttesmå mikrolenkkiar har också känstat bra.
Idag helvila. Och imorgon riktigt kort süperpytte mikrolenkki före lunch, Med hyfsad fart, är det tunket, för att hålla benen ketaspigga utan att slita. Och så har jag ju framför mig den inte helt oangenäma uppgiften att se till att glykogendepåerna är fyllda på lördagen.
Som bäst kan man ha ett par tusen kilokalorier i glykogendepåerna, vilket inte räcker till ett maraton...
(en farbroder av lämplig storlek och med bra ketasteknik kuluttar dryga treåenhalv tonni, givårtejk)
...men bara man inte har för bråttom och har fettbränslemotorn i skick, så kan man undvika väggen ändå. Tack vare att man förbränner en välavvägd blend av glykogen och fett. Och så kan man ju hoppas att magen förmår ta emot nån bansku eller så, under loppet av loppet. I vilket fall som helst vore det ju en smula oklevärt att handikappa sig jimån att starta med bristfälligt fyllda depåer.
Bra ketasväder är utlovat. Och bra åkväder, för resorna dit och hem. Så det blir nog att motorpeeda. Tänker jobba halva fredagen och sen tuffa iväg mittidan. Ta det lilla lugna och många pauser. Matpauser :o)  För att inte trötta kroppen eller laga rumpan alltför sjuk, inför lördagen.
Var bejdövej till kaskö en vända i söndagst, men ett par andra vespadiggare...
(varav en körandis vespa på riktiga, en körandis en bautigare piaggio och jårs truli körandis yammun. samtliga dock vespadiggare i ande och inälva)
...bra övning inför köraset. Gav nog aningen akterkastellär ömhet, Men den ömheten hajttade inte måndagens ketas, som iofs var ganska väldigt blygsammare än lördagens förvisso förväntas bli. Bildbevis från utanför blå stunden, där artos pizzor läto sig väl smaka:

Tänker således köra ner via seinäjoki och kankaanpää. Saa sii sitten hur det känns att vända av baket juustoportti, utan att ha sin träveling kåmpänjön med. Men någon böövär ju stanna hemma och hålla skumpan kall och maten varm, juh!
Domppu såklart, ifall PB. Men med jakupas bedrövliga mara i färskare minne än man skulle önska, är det väl bäst att tjånga en fulskumpa i kylen också. Inför jakup kaveerade jag ju att ifall knädet håller så blir det PB...
(visserligen fegt uttryckt i form av "..så ketar jag för PB", men andemeningen änååldätt)
...Och. Lustigt eller olustigt nog, har jag lust att kaveera det nu också. Gåo figjör!
Janå ketaset har varit njutbart på senaste tid. Hoppas det ska bli så i åbo också. Och ser öht fram emot keikkan alldeilis. Även om hemresan kan bli en smula tuff. Åtminstone slutet av den, om endorfiner och endokannabinoider tar slut.
Inte har någon visat nå nämnvärt intresse för möteskeikka heller, så det blir väl att ta riksåttan och marschera på temmärlgt.
Åålrajtski denn. Återkommer om inte förr så på fredagskväldet med rapport om startnummer, så du kan steja tjuund lajv. Fast knappast här, utan via fejsbuuuuk. Men steja föralldel tjuund här också. Senast söndag förväntas någon form av rejsripåårt dyka upp..

dryg vecka kvar..

Nu inne på fjärde veckan baket det bedrövliga fiaskot i stockholm. Strategin med korta täta lenkkiar, i stället för långare och sällanare, har följts. Och ett nålite rejälare pass per vecka har tillåtstats. Det har placerat sig på lördagar. De korta passen var bara tänkta som rehab, utan nå förhandsplanerad intensitet. Fast första veckan försökte jag trycka på en smula för att väcka kroppen ur ultratrögheten, så det skulle börja kännas normalt och naturligt att keta eins en smula osaktare. Inte började jag keta nå hårt för det, men något mindre tjiroaktigt ändå nog.
De nålite längre passen, som också skulle innehålla en antydan till kvalitet, var däremot förhandsplanerade. För att ha någon tillstymmelse till PB-chans i turku. Hade alltså fyra vikåslutspass på mig. Planen och *de hittillsa fullföljanden* var som följer:
1) tjugo-ish kilsar med aningen mer än styrfart. Blev *jeppis runt som rumphöggdes och avslutades barfota pga skavsår i nyfajvisarna, ok tempo; 20 kilsar*
2) tjugo-ish kilsar med uppvärmning, hårdfemma, joggfemma, hårdfemma, nedjogg. Blev *edsevö-bennäs och hem via nya pedbanan samt sandsund. Igen med barfota nedjogg. Det var en varm dag, med +25ºC, så jag var sjuupärstolt över att orkat fullfölja enligt plan. Blev väl nå 23 kilsar, de hårda femmorna i 5:10-5:15 tempo om jag minns ofel, och i så fall förhoppad marafart givårtejk = ok*
3) venetialaishalva i marafart eller helst nålite håålttare, övandis maratonväxlar. Blev *njutlöpning i skönväder i klart snabbare än förhoppad maratonfart. Och eftersom välmåendet räckte hela vägen så räknas det som tillåtet (med den överdrivna spiiden) fast det var bara två veckor före start. Faktiskt bara femtontalet sek från PB på halvmaraton. Najs*
4) tjugo-ish kilsar med en hård femma mot slutet. Blir enligt planA *jeppis runt motsols, med hårdkörning från furuholmen till lockande berget*
För att komma tillrätta med skavsåraset och ändå kunna använda nyfajvisarna i åbo, har jag lagt dem på hyllan tills. För att ge skinnet tid att läka helt och hållet. Ketar med gammfajvisarna, merrellarna och barfota under tiden. Gammfajvisarna tåjmade bra i kåkkelby så de utgör också planB i åbo. Ifall skinnet verkar för tunnt då änninu. Annars nyisarna och compeedgel!
Hoppas ju också kunna motorpeeda till åbo, på fredagen söis. Och hem direkt baket målgång. Eller janå duihku och nå mat mejbi. Körde ju också till kåkkelby då i lördags och min manliga logik säger klart och tydligt. Om man kan keta halvmaraton och köra hem från kåkkelby så kan man keta helmaraton och köra hem från åbo. Briljant, nessepaa?
Ska försöka locka någon mötesdelegation, bland tvåhjulade bekantingar. Saa sii sitten hur det lyckas.Tänkte köra ner via sejnäjoki-kankaanpää och hem via kusten. Så raandejvoo i k:stad, närpes, pappadagis eller vasa? Våtsejjuu?
Lovar att bjuikka på kaffi :o)
*komsikomsi*

Ser med växandis iver fram emot keikkan. Såklart knädet har en vecka på sig att kasta in veto, men det har uppfört sig acceptabelt såhär långt. Väderprognosen ser pöörfekt ut. Formen verkar inte totalkräpp. Finskumpa väntar i kylen, ifall det skulle bli PB

Spänningen stiger. Bit naglarna om det böövs, men se för höge farao till att steja tjuund!