Lördagens pass blev som planerat jeppis runt motsols. Men profilen avvek nålite från planen. Hade ju, som nämnstades i förra inlägget, määrat keta lugnt annars och med en hård femma närmare slutet. Med lugn nedjogg från lockande berget. Blev istället något i stil med stegrande femmor. Första femman mycket riktigt lugn. Men sen började knädet värka nålite. Inte göra ont, som när det har bråkat bigtajm. Känstade inte heller direkt hotandis. Testade ändå att justera hållningen en smula. Huruvida det hjalp, eller knädet av annan orsak sgs tystnade är svårt att säga. Men hosåhelst orsakade justeringen tillika en smärre velocitetsökning. Öppnade ändå spjeldi när jag kurvade in från omfartsvägen till furuholmsvägenellervadennuheter. Så hårdfemman blev nog som planerad. Och pigg kände jag mig baket, så knappast var det för hårt trots bara en vecka före maran...
(tror jag, eller åtminstone hoppas)
...denna veckas pyttesmå mikrolenkkiar har också känstat bra.
Idag helvila. Och imorgon riktigt kort süperpytte mikrolenkki före lunch, Med hyfsad fart, är det tunket, för att hålla benen ketaspigga utan att slita. Och så har jag ju framför mig den inte helt oangenäma uppgiften att se till att glykogendepåerna är fyllda på lördagen.
Som bäst kan man ha ett par tusen kilokalorier i glykogendepåerna, vilket inte räcker till ett maraton...
(en farbroder av lämplig storlek och med bra ketasteknik kuluttar dryga treåenhalv tonni, givårtejk)
...men bara man inte har för bråttom och har fettbränslemotorn i skick, så kan man undvika väggen ändå. Tack vare att man förbränner en välavvägd blend av glykogen och fett. Och så kan man ju hoppas att magen förmår ta emot nån bansku eller så, under loppet av loppet. I vilket fall som helst vore det ju en smula oklevärt att handikappa sig jimån att starta med bristfälligt fyllda depåer.
Bra ketasväder är utlovat. Och bra åkväder, för resorna dit och hem. Så det blir nog att motorpeeda. Tänker jobba halva fredagen och sen tuffa iväg mittidan. Ta det lilla lugna och många pauser. Matpauser :o) För att inte trötta kroppen eller laga rumpan alltför sjuk, inför lördagen.
Var bejdövej till kaskö en vända i söndagst, men ett par andra vespadiggare...
(varav en körandis vespa på riktiga, en körandis en bautigare piaggio och jårs truli körandis yammun. samtliga dock vespadiggare i ande och inälva)
...bra övning inför köraset. Gav nog aningen akterkastellär ömhet, Men den ömheten hajttade inte måndagens ketas, som iofs var ganska väldigt blygsammare än lördagens förvisso förväntas bli. Bildbevis från utanför blå stunden, där artos pizzor läto sig väl smaka:
Domppu såklart, ifall PB. Men med jakupas bedrövliga mara i färskare minne än man skulle önska, är det väl bäst att tjånga en fulskumpa i kylen också. Inför jakup kaveerade jag ju att ifall knädet håller så blir det PB...
(visserligen fegt uttryckt i form av "..så ketar jag för PB", men andemeningen änååldätt)
...Och. Lustigt eller olustigt nog, har jag lust att kaveera det nu också. Gåo figjör!
Janå ketaset har varit njutbart på senaste tid. Hoppas det ska bli så i åbo också. Och ser öht fram emot keikkan alldeilis. Även om hemresan kan bli en smula tuff. Åtminstone slutet av den, om endorfiner och endokannabinoider tar slut.
Inte har någon visat nå nämnvärt intresse för möteskeikka heller, så det blir väl att ta riksåttan och marschera på temmärlgt.
Åålrajtski denn. Återkommer om inte förr så på fredagskväldet med rapport om startnummer, så du kan steja tjuund lajv. Fast knappast här, utan via fejsbuuuuk. Men steja föralldel tjuund här också. Senast söndag förväntas någon form av rejsripåårt dyka upp..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar