Vanzinich tröittig i söndakst, men fick ju ändå kaffi rostat. Utomordentligt goov blev det. Och yammun fick det värsta lagret insektlik avsköljda och är sig nu lik igen, om än inte superschajni. Igår, alltså måndag, också trött från förmiddagen, trots enorm nattsömn. Men på baketmeddagen började jag vara som folk igen. Och på kväldet blev det en pÿtteliten återhämtningslenkki, i gammfajvisarna, tillsammans med ketaskompisen. Benen känstade, märkligt nog, pigga och ketaset var hur kuligt som aldra helst. Farten stillsam dock.
Idag också en mikrolenkki, som också känstade helbra. Barfota. Tänker fortsätta det frekventa kortlenkkiaset, trots att knädet börjar bli friskförklarat.
Imoron börjar enligt planA nästa projekt. Brorundan ska PBas innan 50. Såheså. Tärmen punkt och basta!
I somras. Baket bastucupen. Var jag övertygad om att jag skulle klå mitt ungdomliga brorunderekord. Som ju var 57:34. Hindade också göra ett seriöst försök innan knädet började bråka. Men kom inte eins särskilt nära. Knäckande och förödmjukande. Slagen av en 22-årig bådibildare. Men nu ska jag ta upp kampen igen. Tänker köra hårda brorundor på onksdagarna, de veckor som det passar. Ända fram till 50-strecket, eller tills det ålderstigna rekordet är slaget sönder och samman. Några effektpass därutöver tänker jag inte införa. Alla andra lenkkiar, långa som korta, får bli lugna.
Ska som sagt börja imorgon. Inte med ett försök att komma i närheten av rekordtiden, men med en nålite småhård brorunda. Återhämtningen baket turkumaran är förstås långt ifrån färdig, så speciellt hårt kommer det inte att gå. Men som ett första steg. Sen föreställer jag mig att det ska gå att trappa upp. Vecka för vecka. He ska gaa!!
Det gäller att steja tjund nu. Kommer såklart att förse eder med spännandis rapporter, om hur utmaningen skrider fram. Och sen, före fempti, skryta mig halvt fördärvad över det skinande färska brorunderekordet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar