fuskfasta och måndagsmara

Eftersom jårs truli, pga/tack vare omständigheter över vilka jag inte råder, skulle jobba bara förmiddag idag, var det ju ypperligt läge att ta tillvara den soliga eftermiddagen med en lenkki. Som sagt i förra inlägget hade barfota varit den självklara tanken. Och var det också. Men i och med att jag ligger i träning inför nästa utmaning så växte idén om långlenkki istället, så det knakade.
(nästa utmaning alltså maratonlenkki på självständighetsafton, efter 24-h fasta och utan energiintag)
Kapade därför fastan efter bara 19½ timmar, genom att sörpla i mig en bulletproof kaffi. Ingen aning vilken skillnad i praktiken mellan 19½ och fulla 24 h fasta, om allt annat är lika. Vilket det iofs aldrig är ändå. Bulletproofen tog jag mer för att kickstarta fettmotorn, än som energitillskott. Fast nog ketar man säkert en bra bit på en tesked gheesmör och dito kokosfett. Förstås brinner det lika trögt som lagrat fett, men det behöver inte lockas ut ur fettcellerna med milt våld.
Hursomhelst två förmildrande omständigheter. Avkortad fasta och BPkaffit. Så var frågan då, vad ska vi sätta som maxdistans?
(vill gärna ha en maxdistans, som diifåålt. sen kan man korta av om det behövs. om man inte har nån förutbestämd gräns så tenderar man -åtminstone megamesar som jårs truli- att korta av även om det inte behövs)
Förstås förrgårs 37a uppväger delvis de förmildrande omständigheterna. Hmm. Förstås hade det varit full fasta så hade allt över tretti varit distansrekord. Och därmed motiverande. Men nu. Svårt att hitta nåt motiverande, med mindre än full maratondistans. Såo bii it.
Laddade således upp med min BPkaffi och vevade igång en rockstation på spåtifaj. Samma dress som i lördags, men långa tajts i stället för shorts...
(några º kallare och sjunkande temp utlovat)
...och tjockare handskar. Och bikila istället för KS-evo. Änd åff..
GPS-pulsen hög, ehuru något lägre än i lördags. Men annars var pulsen/tempot som att forsätta direkt från lördagens. Visste inte vad att vänta, så det fick duga så då. Gissade nog att det skulle komma nå bättre skeden, bara kroppen kommer igång ordentligt.
Via rune berg - furuholmen - abc - edsevö (hel del svartis från pirilö, broarna glashala) - bennäs...
(skönt i solskenet, benen kändes ok och skulle gärna tassat på i lite piggare tempo)
...sandsund - staffansnäs...
(benen något mindre fräscha, börjar bli långlenkkistuk på fiilingen)
...in mot stan längs jeppis-runt spåret, vid gamla powerauto ringer folke j...
*jesss, får sällskap!!*
...förbi idrottsgården och snart nog kommer folke emot och djåjnar - förbi lockanberget - förbi shåmans - rune berg -> hem.

42,5 kilsar och jårs trulis första lågpulsmara(distans) är ett faktum.
Hjälpte otroligt mycket med sällskap, den sista åttan. Så hoppas verkligen på sällskap till självständighetsmaratonet!
Tog 4:32:nånting. Så maraton på ganska temmärligen exakt 4:30 givårtejk. Noteras ivrigt som tajmtobiit i lågpuls. Däremot kan det förstås inte räknas som fastepassrekord, eftersom det var fuskelipusk. Men säkert bra träning inför självständighetsutmaningen. Och antydan om att den inte behöver vara helt omöjlig. Najs!
Alldeles utomordentligt sätt att ta en ledig solskenseftermiddag tillvara. Och nu hälsar benen att det är bäst att dömsis husse håller vad han lovade: vila imorgon, med vattenmassage, bubbelpool och ångbastu! Låter förvisso tilltalande..
Medan bastun värmde upp sig, passade jårs truli på att stretcha och USDa. Vet inte hur länge jag hängde USD, men lääänge och skööönt!
Bikilorna då? Kände nog att de blev betänkeligen våta mellan varven. Och det är förvisso lite illavarslande. Men annars inget fothullt under ketaset. Fast väl hemkommen visste jag inte riktgit super100%igt säkert om jag hade lust att ta av dem

Men barken var mycket värrigare än bajten. Nå rändåm småsår, som bara hade haft gott om tid att pollutera skorna, 'sååll.
Åålrajtski denn, låtom oss steja förhållandevis tjuunda! Och få reda på huruvida benen får sin utlovade vila+spa dag. Och annat värdefullt vetande. Med mera..

lördagslångt

Igår utövade jårs truli gårdskarlsyrke på förmiddagen. Silppade de sista lönnlöven med klippurin. Hade rejält med nästan vinterkläder. Fem före svettigt. Inte tog det värst vidare länge, för tanken var att sluta när tanken var tom och det blev den t.o.m fortare än snart. Men när jag gick in, var det med en känsla av ljummen oktoberdag.
Det fick viss betydelse för klädval, för lenkkin. Valde nämligen shorts. Inget dåligt val, skulle det visa sig. Blev ju fantastiskt ketasväder, med solsken och allt. Ljusterapi i mängd och massor och strålarna värmde faktiskt lite grand. I bastun efteråt, inbillade jag mig tilåmed att brunalinjen på benen hade piggnat till. På överkroppen var jag nog mer påklädd. Långärmad halvtjock pajta, handskar, pipo. Bra kombo, och som sagt ursköna KS-evo på fötterna.
GPS-pulsen var uppe i stratosfären. Huujeedamej! Försökte intala mig att det bara var lördagspulsfenomenet som härjade. Och sköt fram avgörandet om dagens distans. Tassade iväg sakta, med inställningen att hitta en lugn rytm för njutbar löpning som ändå inte pushar pulsen. Men redan under första kilsarn pipade garmin om hög puls. Illa. Illare än illa, faktiskt. Ens en brorunda blir ju svåruthärdlig, om det ska vara så. Men så såg jag att tempo nog var mycket högre än det kändes. De ultralätta busiga evorna! Så kanske ändå uthärdligt. Och ibland går andra milen bättre än första. Speciellt på lördagarna. Så vi testar.
Känslan var riktigt bra. Bara att det hade varit finare flyt med aningen högre tempo. Och mycket riktigt gick nog andra milen något bättre, i bemärkelsen gick att hålla snäppet högre tempo i lågpuls.
Då bestämde jag att vi mårar åpå tills pulsen skenar iväg. Så blir det medium eller lång.
Grundspåret var jeppis-runt. Med ramp via rune berg. Det blir 27 kilsar. Och så kan man avrunda på många ställen, vid behov. Och så kan man plussa på med kula krumelurer och kringelikrokar. Dagens maxiplan var tre exktrakringlor (rosasholmen, sandsund, rune berg) och en blindtarmsavstickare (skutnabba).

Och att kunna fullfölja den idag, Med det illavarslande börjanet. Var en lycksalig tilldragelse. Må jag utbrista!
Jårs truli har aldrig ketat exakt den lenkkin förr. Men gehöret räknade ut att det torde bli kring tie extrakilsar. Iikvöls 37 givårtejk. Och faktiskt, hus och hem var inom synhåll när garmin pipade för 37.
Tredje milen började pulsen stiga, vilket ledde till sänkt tempo. Men inget brant eller hotfullt. Och det överraskandaste var att ingen drastisk pulsbonk kom ens efter tretti. Det har aldrig tidigare uteblivit. 6:11 är mycket sämre än (inför LochNess&Kankaanpää) 6:05 som långlenkkisnitt, men tillika mycket bättre än sommarens 6:20+. Och jämnare än någonsin. Inte en enda kilsar på eller över 6:30. Tyvärr bara någon enstaka under 6:00 så det saknar jag nog ännu.
(kan tänka mig att shortsen bidrog till hållbarheten på slutet, genom att inre kroppstempen var lätt att hålla nere så behövde inte mycket blodvolym offras på svettningens altare?)
Hög som en lyftkran. Efteråt. Såklart! Och kroppsligt oberördare än någonsin efter långlenkki. Inte nå tröttömma fötter heller, på slutet. Så uthålligheten tycks inte vara helt ururslig, fast kondis inte är den bästa. Och egentligen är det ju uthållighet som behövs nu. Dels för självständighetsmaraton och dels som grund för nästa säsong.
Imorgon är arbetsdagen kort. Vilket ger utrymme för lenkki i dagsljus. Den uppenbara tanken är ju då naturligtvis att keta barfota. Men nu börjar en alternativ plan växa fram ur något cerebralt skrymse.
*växa*växa*växa*
Om man hej sku ta en kortare fasta. Säg 18-20 timmar. Och dåinkka in en bulletproof kaffi. Och fara på en längre lenkki. Inte ens lång, alltså 30+, behöver uteslutas. Ganska väldigt tilltalande idé, inte sant?
På tisdagen sen kunde man digga vattenmassage, bubbelpool och ångbastu, istället för lenkki. Vi får se och skåda..
Steja därföre tjuund. Lÿÿd ovillkorligen!
Efter lenkki, stretch, USD, bastu och rikaväridrink-i-riklajnärn, var det dags att laga väldigt mycket mat. Det var kul. Och linsbiffarna blev hyfsat lyckade. Bra konsistens: lätta att hantera och inte så kompakta som senast. Oerhört temmärligen väldigt vitlöksdryypande och i överkant -enligt min kära fru som ändå är van vid mina chiliupptåg- håtta. Hon hade friterat smaskiga batatklyftor. Och fick överta ansvaret för såsen. Vilket var bra, för annars hade den också blivit chilig. Väldiga mängder väldigt god mat, är gynnsam baket långlenkki. Traj it jooll lajk it!

elaka eller beskedliga bobbor?

Lång lenkki på lördag (läs idag) "..förutsatt att mädjiska gränsen underskrids.." (läs 6 min/km) dessförinnan. Men det har ju inte inträffat något. Denna vecka har präglats av mycket sköna kortlenkkiar, med fräsch kropp och pigga ben. På ett oerhört gubbigt sätt, såklart, men icke desto mindre. Men med en långsamhet som, om inte oroat så, inte i alla fall roat.

(snittempo 6:07-6:20)

Till saken hör att kära frun har varit hostkrasslig och jårs trulis GPS-puls låg 10 slag över vanlig på onsdagen och +5 ännu igår. Trots total frånvaro av symtom, kan man väl nog utgå från att kroppen har tagit hand om någon attack...

(och gjort det bra, aj majt ädd, med ivrig hjälp av 5-zang)

...vilket såklart kräver sin del av metabolism och puls.

Med den fräscha fiilingens och frånvarons av småkänningar och befintliga ursäkters bakgrund, beslötte jårs truli i kveis att -emot mina föresatser- förklara återhämtningsperioden avslutad.

Ursäkterna: energilåg av fasta, bobbattack, regntunga kläder igår..

Ifall det är en felbedömning och det ännu finns residuell utmattning i kroppskrället, så må det vara hänt. Är ju inte på väg in i någon hård träningsperiod. Ganska väldiga mängder mängd, jup, men inget hårt.

Efter att tärningen var kastad, så blev ätning behövlig. Så jårs truli tillverkade en paj i kveis. 

Så det finns att ta av till en eventuell långlenkki idag. Tanken är att kolla GPS-pulsen först. Och om den är högre än igår så är medium lenkki nog nog. Men om den är lägre än eller lika med gårdagens, så siktas det på lång. Med upplägget nöta på tills pulsen börjar kålkkåstiga. Och sen söka sig hemåt. Ingen förutbestämd gräns, utan då det börjar kännas töögigt långsamt. Sen får man stå ut med X antal kilsars hemjogg i lustempo. 

Längtar nog väldigt enormt med pojkaktig gubbiver efter långlenkki, Återhämtningsperioden har gjort gott. Och den har också laddat en jæfvla massa spring i benerna. Dessutom. Som grädde på löken. Kommer fötterna att dekoreras med KS-evo idag. Och de är så armades sköna, så du kan inte tro. Om du inte har ketat med dylika själv. Och då tror du inte, utan du vet. 

Och dessutom. Som grädde på löken. Ska jårs truli och kära frun laga kul mat sen.,,

*känslan att sakta mak laga saktamat medan gårinteattätaefterlenkki-känslan sakta övergår i avgrundshunger!! säger bara*

...linsbiffar och gräddig lök(å svamp)sås falla på jårs trulis lott. 

Åålrajtski denn. Civil olydnad. Men vi ids inte tala om det här så mycket när kåotschen hör på. Visst int?

Huuvaliigen hörruduudu, hur ska det gå:

-är kampen mot bobborna avklarad, eller kommer de tillbaka med en vendjens?

-hur långt kommer gubben, innan pulsdriften blir besvärande?

-lyckas vi hålla härligheten hemlig, eller är kåotschen oss på spåret?

-lyckas lusen med linsen?

Våj så många spännanda trådar att följa. Din ringsajd plats är verkinnerligen avundsvärd. Så ta verkligen hand om den, genom att steja tjuund!

återhämtning och nästa utmaning

Ny vecka nya löjligheter. Efter att ha nuddat sexminsarsstrecket i lördags, föreställde mig jårs truli att återhämtningen börjar vara överstökad för denna gång. Och för dessa maror. Hoppades tilåmed en liten stråle, att för första gången underskrida gränsen på en fastemåndagslenkki. Igår alltsåledes.
*hrmpf*
Blev 6:20 på en staffansnäs-kivilös-runda tillsammans med folke j. Men janå ketasvädret var fint och benen kändes pigga och fötterna njöt i bikilorna. Och trots allt mycket bättre än förra veckas måndags 6:45.
Men idag då? Idag skulle det väl ändå vara dags. Att slinka under gränsen. Gärna utan darr på ribban. Och äntligen kunna förklara denna återhämtningsperiod officiellt avslutad. Egentligen ingen brådska, för inte tänker jag mig nå långa lenkkiar före lördag ändå. Och sist & slutligen bara 1½ vecka sen kankaanpää. Men då nu kurvan visade 6:07 på fredag och 6:00 på lördag, så kunde det ha varit dags. Men dagens insats räckte bara till 6:08

lägg dock märke till den berömvärda distansen. Egentligen brukar kort definieras som under 20, men i återhämtningssammanhang går min gräns vid 15. Som alltså höll ikväll.
Gissar annars att det är 24-timmarsfastan som orsakar den skenbara takapakkin. För ty emedan den (fastan) gör att kroppen måste hitta större del av sitt bränsle från fettlagren. Och det kräver mer energi att molibisera samt mycket mer syre att elda med. Så därav. Och sannolikt är jårs trulis skröpliga gammkropp en smula energilåg ännu på tisdagarna. Åtminstone vissa veckor. Så därav. Kanske?
Fast men janå, dagens lenkki var också underskön. Kyligare än igår, men det kompenserades med tjockare handskar och ullmax pajta i stället för kveisas najkii. Och feelmax på fötterna.
Förra veckans tisdags snittempo var 6:28 så nog rejäl bot och bättring från det.

Nästa utmaning då?
Det blir självständighetsmaraton. Traditionell lenkki. Hålls på självständighetsafton, eller -dagen om den råkar infalla så dan efter är ledig. I år är ju Dagen på tisdag. Alltså trad.maratonlenkki på måndagen. Tredje gången blir det. Så nog tradition, visst?
Utmaningen i år, består i att jårs truli har kaveerat britt och vett att jag ska keta den efter 24-timmars fastande. Och på bara vatten och moraliskt stöd.
(inte keta på vatten -som lär vara rätt svårt- utan inmundiga endast vatten -äs åpåost to något som innehåller kaloririk energi)
Bara jag får återhämtningen någotsånär undanstökad så ska träningen vinklas en smula för att öka chansen att klara utmaningen. Innebär fokus på långlenkki och på fastepass. Kanske långlenkki redan på lördag. Förutsatt, som sagt, att mädjiska gränsen skrids under imorgon eller/och på fredag.
Steja tjuund som en ivrig tjuundstejande bloggdiggare! Så får du följa den rafflande slutspurten av återhämtningsperioden.
Hoppas livligt kunna locka mycket folk med till självständighetslenkkin. Dels som moraliskt stöd, och dels som trygghet. Om det skulle börja firra i päran för jårs truli. På andra varvet, duvet. Så vore det najs att ha nå sällskap. Som kan filma det och lägga upp på juutjuub, eller nå.
Känn dig inbjuikkad!

Åålrajtski denn. Steja som sagt tjuund! Annars blir det andra bullar i kastullarna..

merrellarna, fötterna och riktigt dåliga idéer

Igår testade jårs truli nya merrellarna på en brorunda. De kändes bekväma på foten. Kanske inte riktigt i klass med bare access 4, men bra nog. Mjuka i bemärkelse böjliga. Men skarpa. Ingen favoritpotential som asfaltssko. Men ska få chansen på vinterlag snart nog. Och förstås terräng och spånbana. Modellen heter, så vitt jårs truli kunnat utröna, trail glove.
(var ju fyndkorgsfynd, så ingen låddja med)
Snittempo blev 6:07 så mycket bättre än i tisdags. Testade nyinförskaffade pulsbältet till garmin. Det tåjmade bra nog, så månne inte vintern ska bli uthärdlig.
Idag värkte långlenkkinerven ganska hårt. Inte outhärdligt, men inte heller försumbart. Men är det återhämtningsperiod så är det. Korta lenkkiar i lågpuls, basta.
Så det blev en brorunda igen. Veckans femte. Barfota, för att nu få någon löpupplevelse då det är lördag och allt. Och sen bastade jag. Barfota var njutning, såklart. Men när jag hittade den där sköna rytmen där ketaset börjar kännas som löpning, och löpglädje, så tog det inte många tiotal meter innan garmin pipte om "hög puls". Hade förhoppning om sub-6 min/km så man på måndagen finge digga en jeppis-runt...
(beroende på ramp, men minst halvmaratondistans)
...men det landade på strecket. Prick 6 min/km. Retsamt på sätt och vis. Men så tänkte jårs truli en klok idé. Digga: ifall gränsen just&just hade klarats så hade det kvalificerat till jeppis-runt. Men skicket är i stort sett detsamma med 6:00 som med 5:59. Så då är det bättre att vara förpassad i återhämtningsfas tillsvidare. För de korta passen tillåter trots allt återhämtningen att måra åpå. Bevisligen.
Och stig steg in och tröstade jårs truli. Och hjälpte nålite till med stretchandet..

..som kanske eller kanske inte hjälper till med återhämtningen.
Men nu ska jårs truli levelera med er gujar. Inte alla mina tankar är kloka idéer. Vissa är okloka och osunda. Hör här: härom dagen snackade jag med tommy f. Han och ett par andra är på väg till viisarinväänto eller vad det nu heter. Maraton inom bekvämt avstånd. Nurmo. Nästa veckas söndag. Vill inte beskylla tommy, det var inte han som kom med nå otillbörliga förslag...
(om han nu inte gjorde nå verbala DimMak insepschöns, mejbi?)
...utan tanken på att klämma in ännu ett maraton hade klamrat sig fast i ena kanten -troligen den kontralaterala, men obekräftat- av hjärncellen, någon-några dagar efter. Tanken sa: tänk vad armades skönt det vore att avsluta säsongen med ett PB trots allt! OK, jårs truli tänkte. Visst hade det det. Men jårs truli tänkte också:
-chansen att klara PortEllen: 0,039 % chansen att klara PB 1,4 % risken att få en dålig upplevelse 70 % och risken att skada sig 41,19 %
(%erna angivna med 0,000005 % felmarginal)
Nu har ju inte nästa veckas söndag varit och farit änninu. Och man ska inte ropa björn förrän skinnet är på andra sidan gräset. Men nålite stolt är jårs truli trots allt över sin fenomenala tankeförmåga och sin karaktäristiska karaktärsfasthet. Såheså!
Steja hej tjuund som en ekspekterande fader, så får du se hur jårs truli klarar den proverbiala biffen!

förhandlaren

Av efterkommande anledning behövde jårs truli till lokala sporthandlaren idag. Hade tänkt försöka hinna efter jobb, väl vetandes att det hade blivit tajt. Men råkade få avbokningar i samband med lunchpausen så jag passade på och tog en promenad i höstsolskenet. Najs. Men råkade visst få med mig lite mer än tänkt.
(den som föräter sig, äter för mycket. den som försäger sig, säger för mycket. den som förlovar sig, lovar för mycket? den som försover sig, sover för mycket. den som förhandlar sig, ..)
Men låtom oss börja från börjanet.
I tisdags blev det liknande lenkki som i måndags, nämligen en brorunda i saucony. Det kändes ganska bra, ehuru med trötta ben och något ömmande vader. Snittempo blev 6:28 så nog bättre än dagen före. Igår, alltså onsdag. Hade jårs truli sett fram emot fortsatt framsteg i återhämtningen, manifesterade genom ytterligare förbättring av snittempo. I lågpuls alltså. Men så kräppade garmin. Igen. Liksom i kankaanpää. Visade 87-91 istället för aktuell puls. På måndan och tisdan var det 4-5ºC. Åtminstone. Och då tåjmade den. I kankaanpää var det ett par ºer på son höjd. Och förekommande duggregn. Och igår var det ½º i början och sjönk till -½º under rundans lopp. Så slutsatsen blir att den optiska pulsmätaren inte hittar jårs trulis puls när det är för kyligt. Dålig mätare eller dålig puls? Den plockar upp kadensen istället. Och visar alltså kring 90. När jag testade att gå eller stanna så den inte skulle hitta kadensen, så började den nog visa puls. Men när jag återtog ketaset så nappade den genast kadensen igen. Min gissning är att kylan stryper min armpuls såpass att den lätt blir överröstad av annat. Undra på att jårs truli är superultra köldpito om händerna.
Alltså dags att börja pracka med pulsbälte igen. Och längta till våren. Janå nog visste jag ju att förr eller senare måste jag krypa till korset. För inte tål jag ändå ha fram handleden när det blir kallt på riktigt. Men hade trott att det skulle tåjma så länge jag tål det. Därav behövligheten att shoppa. Hade ju kunnat återgå till polaren, men diggar garmins pulslarm så tänkter nog anlita den tills vidare.
Eftersom det inte fanns några uppgifter om puls igår, kunde jårs truli inte veta hur återhämtningen skrider fram. Då det nu en gång är återhämtningsvecka. Och vaderna -speciellt höger- kändes av lindrigt. Tog jårs truli det säkra före det osäkrade och joggade med överdriven långsamhet.
Men nämnas kan att kroppen och benen kändes piggare igår. Och KS-evo på fötterna piggade upp. Fast sen gjorde långsamheten att det blev ganska trög fiiling ändå.
Janå nya tag imorgon. Och då har jag ju tillgång till säker puls. Kanske. Om den tåjmar och jårs truli får den att tåjma. Kanske då några sekunder närmare den sexiga gränsen. Och tack vare förhandlandet, nya skor att roa mig med. I sportaffären ifråga fanns nämligen en fyndkorg det första man såg när man raglade in. Samma korg, tänker jag mig, där jag hittade bikilorna. Och samma prisklass, för dessa pärlor.

Nya merrellar behövs sen jårs truli ketat kräppen ur bare accessarna. Fast initiala tanken var nog att fortsätta med samma modell. Dessa har något mjukare och tunnare bottnar. Och bättre mönster, så bättre grepp alldeles säkert. Potentiellt språngbara vinterskor, vilket inte BA voro. Inte helt huntti, men om mina efterforskningar stämmer, så kan dessa tänkas heta trail glove. Ska som sagt testa dem imorgon. Steja tjuund så får du rykande färsk rapport.
Och steja tjuund så får du veta huruvida garminen hittar någon puls imorgon. Och huruvida jårs truli får bältet att tåjma.
Behöver erkännas att långlenkkinerven har börjat värka. Men behöver också skrytas med att jag tänker hålla mig till planen. Korta lågpulsrundor åtminstone tills jag joggar limbo under 6 min/km.
Blir det imorgon i de nya dojjorna?
Eller blir det på lördagen, barfota?
Steja tjuund, säger jag bara, så får du svaren som serverade på en bricka!

utlovat brödrecept och återhämtningsperiodens inledning

Jårs truli lovade att försöka komma ihåg hur jag bakade brödet, ifall att någon annan också tyckte att det var gott. Än bara bagaren själv. Det tycktes några nog tycka. Alternativt att de var väldigt artiga. Eller både och. Alltnog, heer gåos:
Runner's nåtsåonaan bröd:

Jag började med att blanda fyra matskedar chiafrön i kanske 1½-2 dl vatten. Redan från morgonen. Rörde om rätt så ivrigt så det skulle blanda sig bra. Sen tråmade jag in koppen i kylen och for till arbetet. Det har nämligen visat sig, när jag experimenterat med pizzabottnar, att konsistensen blir bättre bara lösningen får dra sig riktigt länge. Både lättare att hantera och slutresultatet.

Igår hade jårs truli annars en riktigt vilig vilodag. Blev tilåmed tupplur istället för yammutur. Trött som bara den, både i kroppen och knoppen. Och sjuk i benen. Mest vaderna. De sjuka vaderna. Och att de tålde så lite i kankaanpää. Fick mig att bestämma, preliminärt, att efter återhämtningsperioden blir det en period med uteslutande lågpulsträning.

Efter jobbet fyllde jag på gelen med en skvätt fulkonjak. Även kallad matlagningskonjak. Och rörde om temmärligen ivrigt igen. Sen tog jag ett par nävar tigernötter, som jag finfördelade till nåt mjölliknande med hjälp av kära fruns stavmixer (tror jag den kallas). Blev säkert mimst en halv, men neigo en hel, deciliter mjöl av det. Tjångade det i en balja, jämte sisådär 3/4 glas rågmjöl och ditomycket spelt. Sen ungefär en dåolig tesked bakpulver. Och så tog jag fänkol (ur en sån där påse som kryddor brukar befinna sig i, typ torkad, ifall det finns många sorter att välja mellan?). Ungefär ett par fingernyp som jag tjångade i en mortel och krånade nålite med den där pamppan som hör till morteln. När den doftade väldigt gott och kände sig nålite finfördeladare, skrapade jag ner den i baljan. Och rörde om. Så där semi-ivrigt på sin höjd.
Därefter hällde jag chiagelen i baljan. Och likaså med en skvätt olivolja. Ingen aning hur mycket. Kankse några sekunder. Sen en pikuliten skvätt soyasås. Och en något större skvätt agavesirap. Och några varv med saltkvarnen. Och rörde om synnerligen synnerligen ivrigt. Sen lät jag degen vila sig nålite.

Idag hade jårs truli inte egentligen någon jättestor lust att fara på lenkki. Men eftersom det var fastemåndag och jag inte får äta nåt på kvällen annars så tycktes det vara värt besväret ändå. Fast vaderna var en smula ömma ännu. Och farten befarades bli töögigt långsam, i lågpuls med hårdmara i förrgår och tjugofyratimmarsfasta i systemet. Lekte med tanken på att fara och simma istället. Tänkte att några ynkliga vändor och mest vattenmassage, bubbelpool och ångbastu, skulle berättiga till måndagskvällsmat och göra gott för återhämtningen. Men vadömhetens ilskenhet hade avtagit mot kvällskvisten och tanken på att få sig doppad med fastedagsfrusenhet i kroppen var inte oryslig. Så det blev en lenkki i saucony istället. Siktade raka vägen mot rune berg och tänkte att om det är riktigt jobbigt så kan jag rädda mig genom att vända in i skogen och komma tillbaka via räddningsverket. Den rundan blir bara sju-ish kilsar. Janå riktigt så illa var det inte. För att hållas låg om pulsen behövde jag nog tassa på väldigt långsamt. Tror snittet blev 6:45. Men vaderna hölls måttligt ömmande och det var helt uthärdligt alltsomallt. Blir intressant att se hur länge det räcker innan vi är nere under 6 min/km igen. Och kan inleda nästa period. Steja tjuund!

Nu hade jårs truli vridit på ugnen, till ett par hundra º. Tog ett par bakplåtar uppå vilka jag vackert placerade varsitt bakplåtspapper. Och strödde nålite rågmjöl på. Sen kläggade jag några klönttar deg, med hjälp av en matsked, på plåtarna. Och så strödde jag ganska rikligt med rågmjöl ovanpå klönttarna, så de skulle gå smidigt att platta till utan att man blev geggig om fingrarna. Och på dem som jag ansåg att förtjänade extra tillplattning, strödde jag ytterligare rågmjöl. Innan jag applicerade den ytterligare tillplattningen, med oerhörd fingertoppskänsla. 
(sen beundrade jag de vackert formade degbitarna, som inte kunde kallas klönttar längre, en god stund. Uppskattningsvis 3½ minuter)
Så tog jag limone olivolja och penslade de blivande bröden. Och så strödde jag nålite flingsalt på dem, genom att liksom smula sönder dem -flingorna- mellan fingrarna. Och för varje nypa salt så gjorde jag en ganska väldigt elegant gest just som jag släppte de sista flingorna. Det kändes, och jag föreställer mig att det såg ut också - men ingen såg på så kan inte bekräfta, proffsigt och konstnärligt på något sätt. Och ännu rätt rikligt med sesamfrön ovanpå, innan jårs truli var nöjd.
Så var det bara att tjånga ena plåten i ugnen. När de började visa tecken på färdighet, så tog jag en stekspade (kanske det inte helt heter?) och testade dem. Om de kändes geggiga så fick de lataläxon. Om de kändes böjliga men fasta så blev de färdigförklarade och fick komma ut ugnen. Om de hade hunnit bli hårda/skarpa så hade jårs truli blivit oerhört lessen och bedrövad. Men så gick det inte. Sen så tjångade jag in andra plåten och gräddade de resterande bröden på motsvarande sätt. 
De var goda sen dagen efter när vi käkade, men jag skulle påstå att den lilla plöppen som jag tejstade färsk, var allra goovast! Hade tänkt hetta upp dem innan servering, men det rationaliserades bort. Janå de lät sig som sagt väl smaka. För allt vad jag vet...

Imorgon verkar jårs truli igen ha lång lunchpaus. Om nu ingen visar sig vilja ha nån akut tid mittidan. Huruvida det i så fall leder till lunchlenkki, behöver du steja tjuund för att få reda på!
Och annars också för att följa med hur återhämtningsperioden skrider fram. Och hur snittemporna sakta och säkert graviterar mot sexminsarsstrecket. Och annat. Så steja tjuund!

kankaanpää XII maraton 2016

jårs trulis tolfte maraton och kankaanpääs dito, kul sammanträffande..

..har ända sen i våras när jag missade kyrönjokimaraton utgjort säsongens viktigaste maratonsatsning.
Förhandstipsningen var svår. Siffrorna föreslog något i 3:35-3:40 gaffeln och känslan i kroppen lät hoppas på personbästachans. Tråkigt nog, så var det de torra siffrorna som visste bäst. Hade varit på nå sätt tilltalandare stårja om känslan hade visat sig pålitligare. Eliho?
Natten inför sov jårs truli neppärligen speciellt lysande. Ungefär som brukligt i dylika sammanhang. Korta snuttar och många vakenheter mellan. Inte sämre än väntat. Vaknade såklart före väckning och började dagen med en bulletproof kaffi. Efter frukost och ett par espressoar därutöver hämtade jårs truli sin lillebror timo l, som fick åtaga sig sjaufförsupprdaget. Eftersom hans ketasurakka för dagen var något anspråkslösare, ehuru respektabelt nog. Vi pausade i juustoportti för fulkaffe och behövliga klosettbesök. Och voro framme i niinisalo klockan tie.
Gott om tid att hämta startnumror, vaselina nipplor och tår, samt välja utstyrsel. Blev för jårs truli FajvFingärs (KS), långa tajts, lång tunn pajta och tunn T-pajta utanpå samt pipo och handskar. Visade sig tåjma, genom att man kunde reglera genom att ta pipo/handskar av och på efter behov. Broder timo verkade kool inför sin ½-marastart, som skulle ske en kvart före maratonditon

Hann också med en uppvärmningsjogg. Mest för att veva igång fettförbränningsmotorn i lugn och ro. För att kunna starta själva loppet hyfsat friskt. Men också för att få upp tempen inombords, så det kyliga vädret inte skulle klistra syret för hårt vid hemoglobinet. Trots 6:51 tempo visade garmin efter ett par kilsars lösjogg att återhämtningstiden skulle vara 29 timmar. Iddes trots det inte DNSa i maratonet. Garmin hade ingen bra pulsmätardag över huvudtaget.
11:30 startade vi maratonare dagens värv. Benen och kroppen och löpningen kändes bra. Njöt av första varvet och försökte hitta ett tempo som inte skulle kräppa dagen och inte heller slösa för mycket tid. Hade redan på förhand bestämt att inte titta på garmin alls, utan gå på känsla och kolla raceuret vid varvning. Det visade sig saknas i år, så jårs truli hade ingen som helst, tess, koll på tiden, alls, under någon del av loppet. Utom små ledtrådar.
Redan under början av andra varvet började vaderna ge sig till känna. Åhå, tänkte jag. Vadnudå? Hade ju inbillat mig att de var helt återställda efter LochNess, ju! Smärtan var inte av svåruthärdlig kaliber, men jag kände att klippet i steget obevekligen dog ut. Janå så länge de inte börjar krampa, vad kan jag annat än att fortsätta och hålla ansträngningsnivån så hög jag vågar. Så hög som andningen tål. Andra varvet blev rätt jobbigt, med mycket distans kvar och krympande hopp om bra resultat.
Vid andra varvningen. Efter halva loppet. Snappade upp några ord av speakern, om fem noll någonting. Och kanske det gällde min fart? Första lilla ledtråden om den, i så fall.
Tredje varvet kändes något piggare, Som att endorfinkranen vreds på. Och löpningen var alldeles njutbarare igen. Som att första varvet var utan smärtor och utan endoknark, andra var med smärtor men utan endoknark, medan tredje varvet var med smärtor och med endoknark. Junåo?
Mot slutet av det varvet insåg jag att det kommer att bli hiinäjahiinä om björn s hinner om mig (alltså varva mig), före jårs truli smiter iväg på sista varvet och han går i mål. Det hann han inte, men missade inte heller med särskilt många sekunder. Det här var andra lilla antydan om hur jag låg till i tidtabulan. Hans PB är 2:42:något och han siktade på förbättring. Inte visste jag ju hur det hade gått med den saken, men lite hum gav det ju. Om hur jårs truli låg till.
(visade sig att björn hade tre bra varv, men bonkade på sista och missade PB med tie sek)
Jag varken kunde eller ville börja kalkylera desto ivrigare, om möjliga slutresultat. Utan koncentrerade mig på att sakta och osäkert veva in ryggar på folk som hade passerat mig under första och andra varven. För varje nytt ryggprojekt som uppenbarade sig i fjärran, intalade jag mig att "det där är 3:30" Inte trodde jag ju på det, men kunde tänka att helt omöjligt är det inte.
(det var det såklart, egentligen)
Förutom mina tvenne 3dlsflaidor med vitargo, hade jag en liten gelpåse från kåkkelbyketasets goodiebag. Den hade jag tänkt använda inför slutspurten. Men inför vändning (med c.6½ kilsar kvar) på sista varvet, höll jag på att dö. Så då offrade jag gelen, med hopp om att den skulle bära mig tills jag smellar barnen och får tillgång till det riktigt tunga endoknarket. Tåjmade nog, men mödosamheten att få i sig och nedsköljt det, gav min sista hare öppning att dryga ut sitt försprång. Bra att det är fem-sex kilsar kvar, tänkte jårs truli, så jag har ens någon liten chans att fånga in dig. Kämpade tappert nog. Och när 40-skylten passerades kände jag hur den bekanta duihkun av endokannabinoider sköljde genom den mörbultade gubbkroppen. Nu tar jag dig, tänkte jag. Men han visste ju också, förstås, hur nära vi är.
(alltså kampen utspelade sig i jårs trulis huvud, tvivlar starkt på att han visste av/brydde sig om mig)
På sista rakan före vändning in på upploppet var jag honom hack i häl. Trodde nog att han skulle svara när jag for om. Men antingen att han inte brydde sig eller inte förmådde, men jag "vann"  :o)
Fast varken 3:30 eller personbästa. Fick nöja mig med hyfsade resultatet 3:36:12. Mitt tredje bästa maratonresultat. Och min första inmutning i 3:35-3:40 spalten. Vackert så! Speciellt med tanke på att jag verkligen tycker att jag tog ut allt som fanns. Och hade skött uppladdningen bra. Och det var heller inga yttre förhållanden som kräppade dagen. Utan jag fick ett ärligt besked om formen. Och en tillfredsställande dos välförtjänt endoknark, som lämnar säsongen med god eftersmak.
Huruvida det var kondis eller vaderna som begränsade mest, är intressant men inte så väsentligt. För nu är det länge till nästa hårda maraton. Och vaderna hinner garanterat återhämta sig, och jårs truli hinner bygga upp en starkare kondis. Förrän jag börjar fundera på nästa seriösa maratonsatsning, ska det finnas anledning att tro på förutsättningar för bättre resultat. = 3:30 eller åtminstone klart PB.
Därmed inte sagt att jag inte skulle kunna ställa upp i någon/några maror dessförinnan. Mer halvhjärtat eller som långlenkki med eller utan hård avslutning. Men en hård mara är verkligen tuff. Och monstruös att återhämta sig från.
Direkt efter måglång kändes vaderna nästan som efter LochNess. Men bara nästan...
(och idag limina, men inte som i skottland)
...timo sopade upp resterna efter den slagne hjälten och hällde dem i passagerarsätet, och körde hem till jeppis. Där hade kära frun fixat till middag. Så vi fick en riktigt trevlig kväll med goda vänner, prosecco som aperitivo, god indiskinspirerad mat, goov kaffi och några väl valda whiskier som digestivosar. Tyvärr ingen PortEllen denna gång.
Broder timo var annars vänlig nog att låta brorsan ha kvar det lappinensiska halvmaratonrekordet, vilket tröstade då inget nytt helmaratonrekord noterades!
Nu följer en återhämtningsperiod. Med enbart korta lenkkiar i lågpuls. Innan några längre eller hårdare pass kan tillåtas, så behöver lågpulstempot komma tillbaka ner under 6 min/km. Såheså.
Steja tjuund så får du veta hur det går och hur länge det tar!

nervöst babbel om bubbel och whimsigt whiskas om whisky

Kvällen före. Som julafton fast kulare. Bäggen är packad, sånär som på vitargoflaidorna som ännu befinner sig i kylen. De senaste dagarna och kvällarna har jårs truli bejsikli käkat och vilat. Ännu i mitten av veckan med hunger och aptit, och nu mot slutet med snåltand och aptit. Gubbvamben känns vederbörligen överpemppad såhär kvällen före. Det brukar tåjma bäst då. Gäller förstås att få peristaltiken att arbeta, så man inte behöver keta med extra barlast. Eller ännu värre stanna under loppet.
Men det brukar gå bra, bara man ser till att få i sig en himla massa chili också. Och det har jårs truli gjort. Och så omåttliga mängder espresso imorgon bitti. Tvivlar stort på att det ska bli nåt problem med det. Denna här gången heller.
Roade mig med att ögna igenom fjolårets inlägg från tiden kring kankaanpäämaraton. Intressant. Hoppades, med viss tvivlan, på PB. Siktade ivrigt på underskrida 3:40 och det trodde jag nog egentligen var möjligt. Själva loppet öppnade jag såpass sakta att det började se snävt ut. Men fick till såpass markant negative split, att inte bara 3:40 utan rentav 3:35 skreds under. Det blev en fin positiv överraskning och första gången jårs truli negativsplittat öht.
(sen dess har det hänt också i botniahallen, med väsentligen identisk profil, trots att föresatsen var att öppna tuffare)
Imorgon är igen planen att öppna tuffare. För att få optimalare fördelning, såklart med risk för bonk. Men hellre det än en till identisk mara, med 5 minsar snabbare andra hälft och inom sekunder från PB. Givårtejk.
Förutsättningarna inför torde vara väl så bra i år. Bortsett från farten på hårdlenkki. Som varit ett par sek/km sämre denna gång. Kanske inte fullständigt omöjligt med PB trots allt, om dagsformen är bra och jårs truli lyckas få det mesta ur den? Med risk för rejäl besvikelse spikar jag målsättningen till 3:33:33  :o)   som vore pers på ny minut. Samtidigt som jag försöker intala mig att spalten mellan 3:35 och 3:40 är väl värd att fajtas för, omutifallatt det skulle komma till det.
Ärlig bonk ok, men vill inte ha något uppgivet joggas på slutet, av motivationsbrist.
Idrott och alkohol har som bekant inget med varandra att göra. Med gubbmotioneras är det precis likadant. Det har heller inget med idrott att göra. Däremot kan det ha nålite med alkohol att göra. Vid väl valda gyldene tillfällen. Som imorgon. Digga därföre jårs trulis skumpa- resp. whiskyalternativ, baserade på resultat från ketaset:
Skumpa:
-målgång => cava
-sub 3:40 => prosecco
-PB => finskumpa = champagne, i detta fall DomPerignon no less!
Whisky:
(eftersom middagen kommer att följas av en informell whiskytejsting, så kommer nog förstås en eller annan intressant butelj att förtullas under alla omständigheter.. men dessa rariteter uteslutande under stipulerade förhållanden)
-målgång => påverkar inte valet av drams
-3:33:34-3:40 => PC 13 som inte är omöjlig att få tag på i dessa trakter, men ändå en begränsad utgåva och både värdefull och alldeles utmärkt
-3:31:00-3:33:33 = laphroaig triple wood, som inte är något annat speciellt med än att den är smaskens och kompatibel med treorna :o)
-3:30:XX => almost there! Valet torde förklara sig självt? En kraftig och utsökt ardbeg som börjar vara svår att få tag på och betingar ett respektabelt pris nuförtiden (165-300 €)
-sub-3:30 => PortEllen! En 27-årig pärla från ett destilleri som lades ner 1983 och vars utgåvor är dyra och svåra att få tag på redan av den orsaken. De skåårar dessutom så gott som alltid skyhögt på tejstingar och den enda utgåva (en 25-åring) som jårs truli haft förmånen att tejsta...
(på en pub i, just det, Port Ellen)
...var fullkomligt sagolik. Man kan hitta den för från 1250 £ på nätet, uppåt. Jårs truli fyndade den i hengsilfåss för fem år sen, då var den temmärligen mycket överkomligare.

Ännu i början av detta år trodde mig jårs truli ha chans att hota 3:30 denna säsong. Men det som såg ut som stigande form, visade sig vara avstampet till den fullkomliga kraschen, Tydligast manifesterad i inflammerade mellanfotsleder i vänsterfoten. Som omöjliggjorde FajvFingärs- och barfotaketas i fem månader. Nu pekar det åt rätt håll igen. Och för allt vad jårs truli kan avgöra, på ett sundare och hållbarare sätt denna gång? Återstår att se. Men några förutsättningar att i år knäcka den magiska gränsen kan inte anas. Tyvärr.
Janå nog ska vi som sagt hitta något i skåpet, som vi inte behöver skämmas att bjuikka på. Ändå.
Och du. Steja ju tjuund, så får du ju veta, ju, hur det förlöpte och hur gubben löpte. Nummer 43, om du vill följa direkt (kunde man åtm i fjol)
En annan ooliidligt spännande jutska. Är att lillebror, som kommer med på keikkan. Ska keta halvmaraton. Sitt väl tredje, tror jag. Och förr eller senare kommer att snuva det lappinensiska halvmaratonrekordet från sin bigga bradär. Kommer det att ske imorgon. Eller låter han jårs truli hållas ännu? Spännande spännande! 1:41:19 är tajm to biit.
Jaÿsch. Jårs truli försökte yllyttää honom att keta helmaraton. För att få ha mitt rekord ifred ett tag ännu. Men den finten tåjmade inte. Ja det är så ootrooligt ooliidligt spännande att jag inte ens förstår hur du ska våga steja tjuund. Men hoppas ändå nååleess!

i grefvens tid

Mest pga/tack vare befintliga bokningar och avbokningar. Och inte mig emot. Hade det uppstått en jättelång lunchpaus till idag. Därför anhållde jårs truli om att få fara på lunchlenkki.
(tänkapas nu: vänja kroppen vid ketas mitt på dan, som den förväntas klara på lördagen + skaffa några extra vilotimmar, jfr kvällslenkki)
En kort och lätt sådan, om vi ändå inte har nå besökare. Snälla chefen? Janå åkejdå...
(chefen vet ju att personalen jobbar bättre om den är lycklig och vältränad)
...men max en timme!
Ketasutstyrseln blev något sommarstukig, eftersom den brukar användas där på löpande bandet. Men drog på pipo och handskar som kompensation, eftersom det dessa dagar inte råder nån desto remarkablare sommarhetta. Hade nog funnits tillgång till ett par utslitna fajvisar, men om man ska på kortlenkki i dagsljus denna årstid så är det liksom inget att snacka om

superskönt att keta. Och lätt såklart, barfota, fattas bara. Till min anmärkningsvärda glädje och lättnad märkte jårs truli att kilsartiderna snart nog började hållas under sex minuter. Förvisso bara en kort lenkki och förvisso barfota. Men ändå. Skönt! Tillräckligt för att gå in i de kommande vilodagarna med ro i sinnet. Jårs truli drager därav slutsatsen att det nog var energilågheten som kräppade lågpulsfarten här i början av veckan.
(se föregående inlägg)
Tack nessie, allt är förlåtet!
Aktuell väderprognos för lördagen är +2ºC och stiltje. Ajlajk.
Nu är det således vila och ätning som gäller. Det ska man väl stå ut med i ett par dar?
Åålrajtski denn, återkommer nog ännu en eller ett par gånger med nervöst babbel.
Efter loppet. På lördagen, blir det whiskytejsting här på fridhemmet. I goda vänners lag. Kanske någon matbit först, om man skulle råka vara hungrig. Få se om man skulle knåpa ihop en resultatrelaterad whiskyskala. Och/eller skumpadito.
Ifall, mot alla odds, 3:30 skulle råka spricka så är det ju PortEllen som gäller. Det är ju vidom bekant och etablerat. Men eftersom det är föga sannolikt. För att inte säga fullständigt omöjligt. Så kunde det ju vara kul med en alternativ skala. För det är ju neppärligen så att det skulle råda någon akut brist på kandidater i det fridhemska whiskyskåpet.
Steja hej tjuund, så får vi se vad som ploppar upp! Ur min oerhört knivskarpa hjärncell och plopp in på din oerhörda favvoblogg.

nessies käftar

Jårs trulis vader börjar definitivt vara loss från nessies starka käftar. Och inte bara börjar. Hur det är med kondisen är en annan sjua. Nämligen. Före LochNess hade ju lågpulstempo på bra dagar hamnat på rätt sida av sexminsarsstrecket. Som det verkade, rätt så stadigt. Men efter LN har jag inte varit i närheten av den magiska gränsen. Hittar på några poteniella skurkar, som vi ska återkomma till, i det dramatiska dramat.
Igår blev det en rune bergare, tillsammans med folke j. Fastelenkki förstås, måndag som det var. Löpningen kändes lätt och njutbar. Och som vanligt på måndagar, verkade snabbare än det verklighette. Snittempo 6:16, inget att skryta med ens för måndagslenkki. Även om jag aldrig varit under 6 min/km på en måndag. Hade KS-evo på fussingarna, och de kändes fantastiska. Finns rejäl favvo-potential i de skorna!
Idag var det brorunda på agendan. Och hade hoppats på klart besked från nessie: nu är du fri! Uteblev dock. Snitt 6:13 i merrell. Ursligt tempo, men desto mer löpglädje. Bra känsla i benen och kroppen igen, ehuru inte lika sköna skor som igår.
Min plan och upplägg vad gäller energiuppladdning. Inför lördagens maraton. Är som följer:
Förutom 24-timmars fastan, som bröts efter måndagslenkkin, ett lågkaloridygn. Ingenting extremt, men något snäpp under det vanliga. För att tömma energidepåerna förhållandevis grundligt, utan att ta till några drastiska åtgärder. Och sen påbörja ett något överdrivet intag, efter dagens lenkki. För att fortsätta ända fram till lördagen. Överdrivna intaget alltså, inte lenkkin. Inbillar mig att den relativa tömningen med påföljande påfyllning, ska fylla depåerna med några % extra. Både glykogen och färskt -lättillgängligt- fett. Detta, jämte en smärre dos vitargo under loppet av maratonloppet, föreställer jårs truli mig ska ge mandat för något hårdare ansträngning, utan att banga huvudstupa i den proverbiala väggen. Saadaan skådata sitten..
Men så tillbaka till de potentiella suspekterna:
-kan tänkas att nessie inte riktigt har släppt greppet om helhetskondisen ännu, trots att vaderna är hiilade? Fredagens hårdlenkki kan ju tänkas ha förlängt återhämtningsprocessen. I så fall kan jårs truli ännu hoppas på de tre vilodygn, som ska följa morgondagens lunchlenkki!
-även om det senaste dygnet (må kväll -> ti kväll) inte var fasta, så kan ändå ett dygns fasta följt av ett dygns lågkalori, ge liknande effekter på ansträngningsämnesomsättningen. För allt vad jårs truli vet. Egentligen kunde man påstå att om det inte alls hade nån sådan effekt, så kan det neppärligen ha haft önskad effekt på energiurladdningen heller? Och en sådan defekt kan jårs truli hoppas att några dygns relativt frossande torde bota råd på.
-det kan tyvärr också tänkas, att nessie tog en tugga av kondisen. Och svalde ner. Alltså att nettoeffekten av ansträngningen i LN blev negativ. Som jårs truli funderade inför, trodde jag att det var en god idé att keta ett lugnt maraton med hård avslutning, som nyckelpass inför en viktig mara. Förutsatt att kroppen kan absorbera effekten. Vilket jag -niidless to sej- trodde att den förmådde. Men ansträngningen blev något större än planerat. Samt att det finns inget facit på hur hög ansträngning som var optimal enivej. Om så är fallet. Och den tredje suspekten visar sig vara betjänten. Så behöver lördagen alls inte gå till historien som någon värst vidare bra dag i jårs trulis hisnande maratonkarriär.
Våj armades hammaren vilken spänning. Oooliiidlig, if evär aj såå oann. Om någonsin all anledning att steja tjuund. Vilket du därföre ska göra, med ofantlig fokus!
Ju mer lördagen smyger närmare, desto besattare blir jårs truli att följa med väderprognoserna. Snö och storm är stora skräckarna. Kyligt verkar det bli, enligt aktuell prognos, men i övrigt alldeles jätteutmärkt:

Utsikterna har inte skiftat nämnvärt under de dagar jårs truli följt med. Så i detta skede är jag inte nå nervös för vädret.
Kroppen känns bra och som om den vore i rätt så gott skick, medan träningsresultaten sår tvivel..
jaa, vad tjuund du behöver steja alltså, huhhu!

palauttava puoliska och arton karpalo

Igår. På lördagen. Hade vi höstsyssel på gården. Kära frun städade undan sommaren från terrassen och jårs truli silppade lönn- och björklöv medelst gräsklippurin. Blev bra och vi voro duktiga. Sen kom lillebror timo l hit och vi for på en lugn jeppis-runta. Med kort ramp = halvmaratondistans. Återhämtande lenkki, var tanken. Även om garmins bud att återstående återhämtningstid var 53 timmar, vid lenkkins början, oroade en smula. Men det gick bra att hålla lågpuls. Inte sub-6 fart, eller ens nära. 6:10 i snitt, skulle det visa sig. Men efter lenkkin sa garmin att återhämtningsbehov är 50 timmar, så det torde ha blivit just det. En palauttava lenkki.
Bra!
En liten disklejmär. Ibland efter rejäl ansträngning, kan kemin i kroppen vara rubbad. Med endoknark och stresshormorester i systemet. Så det går hyfsat bra, tillfälligt, liksom till låns. Sen får man pröjsa efteråt. Jårs truli hoppas förstås att så icke var fallet igår. Utan att kroppen börjar vara återhämtad efter LochNess och att den därför klarade hårdlenkkin såpass bra. Facit kommer imorgon. Om det går helt bedrövligt imorgon, så får jag misstänka åovärlåod. Och då blir det mestadels vila fram till lördag. Om det går normalt -eller bra- imorgon, så kan jag friistajla lite nästa vecka. Men såklart lugn uppladdningsvecka inför lördagen, i vilket fall som helst.
Skovalet igår föll på feelmax. Som fick en chans till. Och de klarade det med den äran. De är nog trots allt ett bra komplement till FajvFingärs.
Najs.
Och sen var det vätskebältet, ju. Det är alltså ett nytt, som införskaffades med kankaanpää i åtanke. Det har fyra flaidor á tre dl. Mitt gamla pålitliga har två á 1,7 dl. Tänker köra med vitargo i kankaanpää. Och har ingen langare, så jag kan behöva bära med mig hela ransonen. Vätska behövs knappast speciellt många deci, eftersom det ska vara någon +º enligt aktuell prognos. Men för att få i mig nålite extraenergi, behöver jag nog åtminstone ett par flaidor.
Bältet hade sina fördelar:
+flaidornas storlek => 2 flaidor ger 0,6 L
+flaidornas kvalitet = inget kråtas med korkarna, allt tåjmar som det ska
+bältet är elastiskt = lätt att få tillräckligt tajt
och en nackdel:
-om man har 3-4 flaidor och bär bältet så de är frampå eller bakpå så är de i vägen för armföringen. Så då måste jag ha det på sniskan och det hela blir en smula obalanserat. Med två flaidor ok dock.
Får nog förtroendet i kankaanpää.
Sen hade vi skördefest i kveis. Åt egna tomater och diggade druvor. Fast vi anlitade nog själva vinet från extern källa, om sanningen ska fram. Röikte och fundeerade. Med en tvist. Bitade sönder två trinidad scorpioner och tjångade dem i röklådan, jämte alspånet. Kryddade broilerfiléerna med bara salt och peppar. Och de fick en djup och tydlig -men alls inte utmanande, eller injåårfejsig- hetta. Kul grej, blir nog fler gånger.
Idag var det dags för årets sista tur till arto's, a.k.a blå stunden. Av någon orsak behöver man besöka det stället i säsongens början, och dens slut. Inte nödvändigtvis absolut första och sista turorna, men bland dem. Eftersom min kära fru bara hängde med till tesses, och jårs truli fick en kram av arto, så måstade jag ringa henne och kånfessera. Vore ju tråkigt att hon finge höra via andra vägar, att gobbi hennas håller på å kramas & har sig när han är på yammutrippar.

Fotograf patric l.
(en annan orsak till det etikettsvidriga telefonerandet, var att kära frun hade glömt husnycklar och behövde få reda på var hustomten hade gömt reserven)
Poro taiga pizza lät sig väl smaka. Kallrökt renkött, rökt ost, rödlök och tranbär. Fick dessutom med vitlök i misstag. Inget fel på det, annat än att det är en smula pinsamt att lukta vitlök i sin pyttelilla värkstad. Men istade inte ha dem att baka ny bara för det. God var den som sagt, jätte.
Vacker kvällssol på hemvägen. Blev en smula kyligt trots ullmaxunderkläder. Men värre har jag varit med om. Mycket värre.
Åålrajtski denn. Så är det då mindre än en vecka kvar till kankaanpää. Och frågetecknen hopar sig:
? var gårdagens lätta jeppis-runt ett uttryck för god form och återhämtning, eller kemiskt kaos i gubbkroppen?
? när börjar nervositeten göra sig gällande?
? hur nervös blir jårs truli denna gång?
? blir det "maraton-bubbla" big tajm?
? hur ska uppladdningen läggas upp och hur ska den lyckas?
? vad blir det för träningspass inför?
Jaa, dessa viktiga viktiga frågor. Och många många andra därtill. Får du förmånligt och smidigt svar på, långt långt innan någon annan ens vaknar. Bara genom att steja tjuund. Så steja nu tjuundare än nånsin!

hårdingen

Fredag idag, enligt vad det verkar. Vaderna kändes rätt bra. Inför morgonqigongen, när jårs truli hukar ner för att plåinkka igång flummusiken, rev det iofs till lindrigt. Men bara lindrigt och rörligheten är tillbaka. Balansen också normal, märks på de partier där man står på ein bein. Lägg därtill en lust att köra hårdpass, så bedömningen blev att kroppen är redo. För hårdlenkki.
Valde saucony som skodon. Värmde upp och nedjoggade lugnt. Själva hårdpasset ketade jag i stort sett viid ipi. Garminens återhämtningskalkylator intygar att gubben inte fegade nå..

..bilden alltså pur färsk. Direkt efter lenkkin sa den 72 timmar. Behov av återhämtning alltså. Efter LochNess sa den 78 timmar. Så känslan idag, att jag nog fick ut vad som fanns, verkar stämma.
Snittempo blev rätt mediokra 4:47. Inte snabbt. Bara snäppet snabbare än LKI resp kåkkelby halvmarorna. Sämre än hårdlenkkiarna i augusti. Förstås inte kört nå snabbhet sen augusti, så kanske orealistiskt att förvänta sig spiid. Ändå smärre besvikelse. Dock var fiilingen god. Endorfiner och börjar nog kännas som fjånget i steget är tillbaka.
Och att öht kunna keta utan att vänsterfoten blir sjuk, är ju sjukt skönt.
Menmen. Blir nog tvungen att dumpa drömmen om PB i kankaanpää. Åtminstone om min prognostiska skala från förriga inlägget är att gå efter. Och verkligheten är att hårdlenkki inför kankaanpää -15 gick med 4:45 snitt. Och då grejade jag 3:34:42 som inte ens är PB längre.
Finns iofs chanser på att för första gången pricka in spejset mellan 3:35 och 3:40. Utmaningen blir då att motivera sig att satsa hårt trots avsaknad av realistisk chans till personbästa. Fast utmaningar brukar jårs truli å andra sidan inte ha så mycket emot.
Steja därföre alldeles tjuund, för att följa med händelseutvecklingen.
Imorgon torde bli halvmaradistans lugnlenkki tillsammans med lillebrodren. Och sen skördefest här på hemmaplan. Får ta den där 68timmars återhämtningen nålite pö om pö. Ja och nå terrasstalko sku behöva hinnas med också, imorgon. På söndagen sen, enligt planA, blå stunden för sista gången denna säsong. Vore såå najs!
Bis später, piipels..

klen kvartalsöppning

Årets sista kvartal inleddes egentligen ju redan i lördags. Och med vilodag på söndag, föreställde mig jårs truli att formen skulle vara god och återhämtningen färdig. Blev för övrigt en fin yammutur på söndagen, med fina höstfärger och dofter. Rätt kyligt nog, men ännu inte beredd att avsluta säsongen. På måndagens fastelenkki var iofs vaderna inte sjuka från början. Och på det sättet blev lufsningen njutbar. I övrigt var det rena bedrövelsen. Farten brukar vara lägre än den känns på fastedagarna, men snitt på 6:47 är ju för bedrövligt. Tajta vader i början och ömma på slutet, dock inte gravt. Men inget flyt eller klipp i steget tess.
Insåg att allt inte var så fridsamt och fröjdefullt som lördagen lät hoppas. Så på tisdagen anlitade jag duktiga idrottsmassören/naapurin läpä. För vadmassage. Jårs truli vill inte svära, men jag svär på att det tog sjukt. Efter det känns vaderna varken tajta eller nämnvärt sjuka. Men helt kraftlösa, slattriga och tomma. Något hårdpass blev det sålunda inte idag. Imorgon är vilodag, så kanske på fredag. Annars blir jårs truli tvungen att skippa det sista, synnerligen behövliga, hårdpasset inför kankaanpää :o(
Helst hade det fått vara lite mer tid, så man finge kolla att formen börjar vara återställd. Men det blir att ta beslutet på gehör, på fredagen. Att hårdpassa eller passa hårdlenkkin. Ifall det känns ok och den blir av, så har jårs truli komponerat en prognostisk skala. Baserat på att hårdlenkki före fjolårets kankaanpää gick med 4:45 snitt och att mikael m hävdade att jag måste snitta 4:15 på hårdlenkki för att klara tretretti=PortEllen. Så då säger vi att 4:45 förutspår 3:35 (alltså att klara den gränsen) och sen tie sek bort från mararesultatet per sek/km i hårdlenkkisnitt. Sex sek/km kapar alltså en minut från maratontiden enligt denna skala. Så skulle alltså (sub)4:40 ge hopp om PB. Kul att spekulera. Vad det sen har för värde återstår att se. Om det blir någon hårdlenkki. Och om väder och vind blir någotsånär gynnsamma i kankaanpää. Förefaller i detta skede inte vara någon stor risk för snö i alla fall. Men det ska helst inte storma heller.
Steja mycket tjuund nu, för att följa denna ooliidligt spännande kastgramare!
Ännu är jag inte beredd att erkänna att maraton med hård avslutning, som nyckelpass inför seriös maratonsatsning, är en idiotisk idé. Ens tre veckor före den tänkta hårdmaran. Men börjar nog luta mot att inte rekommendera LochNess i så fall.
September bjuikkade på myckenhet bra löpväder. Medan oktober med önskvärd tydlighet visar att det blivit höst. Kallt och bitande kyligt om vartannat. Jårs truli har skaffat en del ny klädsel inför höstsäsongen. Dels hansdskar och dels vindtät dräkt. Handskarna skyddar hyfsat från vinden, men inte imponerande mot kyla. Och deras påstådda smartfåonförmåga är stort överdriven. Visst kan man svepa, men vad hjälper det när man inte kan "klicka". Kommer inte förbi PIN-kod / skärmlås. Eller starta nå plejlist sen man väl svept fram den. Slutbetyg inte prisvärda.
Dräkten däremot verkar lovande. Fyller ett gap mellan genomblåsliga och vindtäta men vinteraktiga kläder, som jårs trulis växande löpgarderob innehållit. Och har varsel/reflexstuk

så man slipper pracka med reflexvestliknande plaggimåjsen. Preliminärbetyg lovande. Steja tjuund för yttermera uppföljning, efter flera testrundor!
Kaffi rostades också i söndags. Och det blev utomordentligt goov. Steja tjuund för att höra hur det utvecklar sig, eller titta in på en kopp för att se med egna smaklökar, vettja!

vändningen

Återhämtningsvecka skulle det bli, och återhämtningsvecka det blev. Maror brukar vara tuffa att återhämta sig från, och även om inte loch ness var någon maximal ansträngning så var den nog alldeilisan tillräcklig. Vaderna blev som sagt rejält förstörda, och nog har känslan och pulsen på denna veckas anspråkslösa återhämtningslenkkiar antytt att resten av kroppen har mått bra av återhämtning, den också.
Onsdagens brorunda genomleds med plåga och i avsaknad av njutning. Vid rune berg lockade avfarten vid pedbanan, som hade givit en dryg 7kilsare och vid slussarna var jårs truli mycket nära att börja gå. Och då är det illa. Eller jårs truli är pito. Svårt att avgöra. Ana hoki. Men tänkte att bra pannbensträning och genomförde brorundan som planerat. Snittempot stannade på 6:44. Igår en cikoriavända tillsammans med folke j, med marginellt osjukare vader. Snittempo på 6:33. Antydan till oro, faktiskt. Planen var ju att LochNess inte skulle kräppa förberedelserna inför kankaanpää. Denna vecka var iofs vigd åt återhämtning, men att vaderna fortfarande kändes som om nå enveten japan tränar gyakuzuki på blåmärken var faktiskt en smula illavarslande. Har aldrig hittills upplevt så himla brutal liminhet.
Inte utan nervositet inleddes dagens återhämtningslenkki. Förutsättningen var: under 15 kilsar och lågpuls. Fast höga odds nog, att pulsen snarare än vaderna skulle begränsa tempo. Och visst blev det vaderna som höll i taktpinnen även idag. Men. Idag kändes vaderna snarare tajta än inflammationsömma. Speciellt i början. På slutet visserligen ömmande, men inget i stil med hittills denna vecka. Så Skönt! Idag gick det att faktiskt njuta av löpningen, även om återhämtningen ingalunda är komplett.
Därmed vågar jårs truli hoppas på en rejäl träningsvecka nu kommande. Som planerat. Med rejäl fastelenkki på måndagen och hårdpass på onsdagen. Eller senast fredagen, ifall vaderna trots allt veto:ar på onsdag. Najs. Det som känns viktigast, just nu, att hinna med. Är ett tempopass. Och fredag är nog deadline, med åtta dagar kvar till kankaanpää.
Om utifall att det lyckas, så börjar jårs truli vara beredd att spekulera i konkreta målsättningar. Steja tjuund som prunksiles. Utgående från dagens läge säger jag söis:
-godkänt: finish
-bra: 3:35-3:40
-lysande och firansvärt bigtajm; PB på ny minut (3:33:XX eller bättre)
(-osannolik och orealistisk dröm såklart PortEllen = sub 3:30)
På dagens förhållandevis njutbara runda, i skönt ehuru blåsigt höstväder, testade jårs truli ett fynd från expojutskan i samband med LochNessketaset. Nejmli bluetooth hörlurar.

De var bekväma och släppte in omgivande ljud, så lämpliga för lenkki och potential för långa sådana. Soundet inte toppen, men helt ok i sammanhanget. Bättre sound brukar innebära slutna lurar och det är vanskligt i trafik. Körde med spotify från telefunken. Funkar, men kan bli skäl att testa premium om det ska bli modus operandi. Utomordentligt najs att inte ha nå trådar att fastna med tummarna i!
Åålrajtski denn. Återkommer vederbörligen med uppdejteringar när skäl föreligger, så du behöver steja tjuund som en alert spanare på oerhört viktig spaning!
Imorgon är det meningen att nå kaffi ska rostas och så nå yammutur i höstsolskenet medan bönorna vilar. Och så färskkaffitejsting och bio tillsammans med kära frun. Sköna söndag, duvet