Det fick viss betydelse för klädval, för lenkkin. Valde nämligen shorts. Inget dåligt val, skulle det visa sig. Blev ju fantastiskt ketasväder, med solsken och allt. Ljusterapi i mängd och massor och strålarna värmde faktiskt lite grand. I bastun efteråt, inbillade jag mig tilåmed att brunalinjen på benen hade piggnat till. På överkroppen var jag nog mer påklädd. Långärmad halvtjock pajta, handskar, pipo. Bra kombo, och som sagt ursköna KS-evo på fötterna.
GPS-pulsen var uppe i stratosfären. Huujeedamej! Försökte intala mig att det bara var lördagspulsfenomenet som härjade. Och sköt fram avgörandet om dagens distans. Tassade iväg sakta, med inställningen att hitta en lugn rytm för njutbar löpning som ändå inte pushar pulsen. Men redan under första kilsarn pipade garmin om hög puls. Illa. Illare än illa, faktiskt. Ens en brorunda blir ju svåruthärdlig, om det ska vara så. Men så såg jag att tempo nog var mycket högre än det kändes. De ultralätta busiga evorna! Så kanske ändå uthärdligt. Och ibland går andra milen bättre än första. Speciellt på lördagarna. Så vi testar.
Känslan var riktigt bra. Bara att det hade varit finare flyt med aningen högre tempo. Och mycket riktigt gick nog andra milen något bättre, i bemärkelsen gick att hålla snäppet högre tempo i lågpuls.
Då bestämde jag att vi mårar åpå tills pulsen skenar iväg. Så blir det medium eller lång.
Grundspåret var jeppis-runt. Med ramp via rune berg. Det blir 27 kilsar. Och så kan man avrunda på många ställen, vid behov. Och så kan man plussa på med kula krumelurer och kringelikrokar. Dagens maxiplan var tre exktrakringlor (rosasholmen, sandsund, rune berg) och en blindtarmsavstickare (skutnabba).
Jårs truli har aldrig ketat exakt den lenkkin förr. Men gehöret räknade ut att det torde bli kring tie extrakilsar. Iikvöls 37 givårtejk. Och faktiskt, hus och hem var inom synhåll när garmin pipade för 37.
Tredje milen började pulsen stiga, vilket ledde till sänkt tempo. Men inget brant eller hotfullt. Och det överraskandaste var att ingen drastisk pulsbonk kom ens efter tretti. Det har aldrig tidigare uteblivit. 6:11 är mycket sämre än (inför LochNess&Kankaanpää) 6:05 som långlenkkisnitt, men tillika mycket bättre än sommarens 6:20+. Och jämnare än någonsin. Inte en enda kilsar på eller över 6:30. Tyvärr bara någon enstaka under 6:00 så det saknar jag nog ännu.
(kan tänka mig att shortsen bidrog till hållbarheten på slutet, genom att inre kroppstempen var lätt att hålla nere så behövde inte mycket blodvolym offras på svettningens altare?)
Hög som en lyftkran. Efteråt. Såklart! Och kroppsligt oberördare än någonsin efter långlenkki. Inte nå tröttömma fötter heller, på slutet. Så uthålligheten tycks inte vara helt ururslig, fast kondis inte är den bästa. Och egentligen är det ju uthållighet som behövs nu. Dels för självständighetsmaraton och dels som grund för nästa säsong.
Imorgon är arbetsdagen kort. Vilket ger utrymme för lenkki i dagsljus. Den uppenbara tanken är ju då naturligtvis att keta barfota. Men nu börjar en alternativ plan växa fram ur något cerebralt skrymse.
*växa*växa*växa*
Om man hej sku ta en kortare fasta. Säg 18-20 timmar. Och dåinkka in en bulletproof kaffi. Och fara på en längre lenkki. Inte ens lång, alltså 30+, behöver uteslutas. Ganska väldigt tilltalande idé, inte sant?
På tisdagen sen kunde man digga vattenmassage, bubbelpool och ångbastu, istället för lenkki. Vi får se och skåda..
Steja därföre tjuund. Lÿÿd ovillkorligen!
Efter lenkki, stretch, USD, bastu och rikaväridrink-i-riklajnärn, var det dags att laga väldigt mycket mat. Det var kul. Och linsbiffarna blev hyfsat lyckade. Bra konsistens: lätta att hantera och inte så kompakta som senast. Oerhört temmärligen väldigt vitlöksdryypande och i överkant -enligt min kära fru som ändå är van vid mina chiliupptåg- håtta. Hon hade friterat smaskiga batatklyftor. Och fick överta ansvaret för såsen. Vilket var bra, för annars hade den också blivit chilig. Väldiga mängder väldigt god mat, är gynnsam baket långlenkki. Traj it jooll lajk it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar