Bra!
En liten disklejmär. Ibland efter rejäl ansträngning, kan kemin i kroppen vara rubbad. Med endoknark och stresshormorester i systemet. Så det går hyfsat bra, tillfälligt, liksom till låns. Sen får man pröjsa efteråt. Jårs truli hoppas förstås att så icke var fallet igår. Utan att kroppen börjar vara återhämtad efter LochNess och att den därför klarade hårdlenkkin såpass bra. Facit kommer imorgon. Om det går helt bedrövligt imorgon, så får jag misstänka åovärlåod. Och då blir det mestadels vila fram till lördag. Om det går normalt -eller bra- imorgon, så kan jag friistajla lite nästa vecka. Men såklart lugn uppladdningsvecka inför lördagen, i vilket fall som helst.
Skovalet igår föll på feelmax. Som fick en chans till. Och de klarade det med den äran. De är nog trots allt ett bra komplement till FajvFingärs.
Najs.
Och sen var det vätskebältet, ju. Det är alltså ett nytt, som införskaffades med kankaanpää i åtanke. Det har fyra flaidor á tre dl. Mitt gamla pålitliga har två á 1,7 dl. Tänker köra med vitargo i kankaanpää. Och har ingen langare, så jag kan behöva bära med mig hela ransonen. Vätska behövs knappast speciellt många deci, eftersom det ska vara någon +º enligt aktuell prognos. Men för att få i mig nålite extraenergi, behöver jag nog åtminstone ett par flaidor.
Bältet hade sina fördelar:
+flaidornas storlek => 2 flaidor ger 0,6 L
+flaidornas kvalitet = inget kråtas med korkarna, allt tåjmar som det ska
+bältet är elastiskt = lätt att få tillräckligt tajt
och en nackdel:
-om man har 3-4 flaidor och bär bältet så de är frampå eller bakpå så är de i vägen för armföringen. Så då måste jag ha det på sniskan och det hela blir en smula obalanserat. Med två flaidor ok dock.
Får nog förtroendet i kankaanpää.
Sen hade vi skördefest i kveis. Åt egna tomater och diggade druvor. Fast vi anlitade nog själva vinet från extern källa, om sanningen ska fram. Röikte och fundeerade. Med en tvist. Bitade sönder två trinidad scorpioner och tjångade dem i röklådan, jämte alspånet. Kryddade broilerfiléerna med bara salt och peppar. Och de fick en djup och tydlig -men alls inte utmanande, eller injåårfejsig- hetta. Kul grej, blir nog fler gånger.
Idag var det dags för årets sista tur till arto's, a.k.a blå stunden. Av någon orsak behöver man besöka det stället i säsongens början, och dens slut. Inte nödvändigtvis absolut första och sista turorna, men bland dem. Eftersom min kära fru bara hängde med till tesses, och jårs truli fick en kram av arto, så måstade jag ringa henne och kånfessera. Vore ju tråkigt att hon finge höra via andra vägar, att gobbi hennas håller på å kramas & har sig när han är på yammutrippar.
(en annan orsak till det etikettsvidriga telefonerandet, var att kära frun hade glömt husnycklar och behövde få reda på var hustomten hade gömt reserven)
Poro taiga pizza lät sig väl smaka. Kallrökt renkött, rökt ost, rödlök och tranbär. Fick dessutom med vitlök i misstag. Inget fel på det, annat än att det är en smula pinsamt att lukta vitlök i sin pyttelilla värkstad. Men istade inte ha dem att baka ny bara för det. God var den som sagt, jätte.
Vacker kvällssol på hemvägen. Blev en smula kyligt trots ullmaxunderkläder. Men värre har jag varit med om. Mycket värre.
Åålrajtski denn. Så är det då mindre än en vecka kvar till kankaanpää. Och frågetecknen hopar sig:
? var gårdagens lätta jeppis-runt ett uttryck för god form och återhämtning, eller kemiskt kaos i gubbkroppen?
? när börjar nervositeten göra sig gällande?
? hur nervös blir jårs truli denna gång?
? blir det "maraton-bubbla" big tajm?
? hur ska uppladdningen läggas upp och hur ska den lyckas?
? vad blir det för träningspass inför?
Jaa, dessa viktiga viktiga frågor. Och många många andra därtill. Får du förmånligt och smidigt svar på, långt långt innan någon annan ens vaknar. Bara genom att steja tjuund. Så steja nu tjuundare än nånsin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar