återhämtning och nästa utmaning

Ny vecka nya löjligheter. Efter att ha nuddat sexminsarsstrecket i lördags, föreställde mig jårs truli att återhämtningen börjar vara överstökad för denna gång. Och för dessa maror. Hoppades tilåmed en liten stråle, att för första gången underskrida gränsen på en fastemåndagslenkki. Igår alltsåledes.
*hrmpf*
Blev 6:20 på en staffansnäs-kivilös-runda tillsammans med folke j. Men janå ketasvädret var fint och benen kändes pigga och fötterna njöt i bikilorna. Och trots allt mycket bättre än förra veckas måndags 6:45.
Men idag då? Idag skulle det väl ändå vara dags. Att slinka under gränsen. Gärna utan darr på ribban. Och äntligen kunna förklara denna återhämtningsperiod officiellt avslutad. Egentligen ingen brådska, för inte tänker jag mig nå långa lenkkiar före lördag ändå. Och sist & slutligen bara 1½ vecka sen kankaanpää. Men då nu kurvan visade 6:07 på fredag och 6:00 på lördag, så kunde det ha varit dags. Men dagens insats räckte bara till 6:08

lägg dock märke till den berömvärda distansen. Egentligen brukar kort definieras som under 20, men i återhämtningssammanhang går min gräns vid 15. Som alltså höll ikväll.
Gissar annars att det är 24-timmarsfastan som orsakar den skenbara takapakkin. För ty emedan den (fastan) gör att kroppen måste hitta större del av sitt bränsle från fettlagren. Och det kräver mer energi att molibisera samt mycket mer syre att elda med. Så därav. Och sannolikt är jårs trulis skröpliga gammkropp en smula energilåg ännu på tisdagarna. Åtminstone vissa veckor. Så därav. Kanske?
Fast men janå, dagens lenkki var också underskön. Kyligare än igår, men det kompenserades med tjockare handskar och ullmax pajta i stället för kveisas najkii. Och feelmax på fötterna.
Förra veckans tisdags snittempo var 6:28 så nog rejäl bot och bättring från det.

Nästa utmaning då?
Det blir självständighetsmaraton. Traditionell lenkki. Hålls på självständighetsafton, eller -dagen om den råkar infalla så dan efter är ledig. I år är ju Dagen på tisdag. Alltså trad.maratonlenkki på måndagen. Tredje gången blir det. Så nog tradition, visst?
Utmaningen i år, består i att jårs truli har kaveerat britt och vett att jag ska keta den efter 24-timmars fastande. Och på bara vatten och moraliskt stöd.
(inte keta på vatten -som lär vara rätt svårt- utan inmundiga endast vatten -äs åpåost to något som innehåller kaloririk energi)
Bara jag får återhämtningen någotsånär undanstökad så ska träningen vinklas en smula för att öka chansen att klara utmaningen. Innebär fokus på långlenkki och på fastepass. Kanske långlenkki redan på lördag. Förutsatt, som sagt, att mädjiska gränsen skrids under imorgon eller/och på fredag.
Steja tjuund som en ivrig tjuundstejande bloggdiggare! Så får du följa den rafflande slutspurten av återhämtningsperioden.
Hoppas livligt kunna locka mycket folk med till självständighetslenkkin. Dels som moraliskt stöd, och dels som trygghet. Om det skulle börja firra i päran för jårs truli. På andra varvet, duvet. Så vore det najs att ha nå sällskap. Som kan filma det och lägga upp på juutjuub, eller nå.
Känn dig inbjuikkad!

Åålrajtski denn. Steja som sagt tjuund! Annars blir det andra bullar i kastullarna..