förhandlaren

Av efterkommande anledning behövde jårs truli till lokala sporthandlaren idag. Hade tänkt försöka hinna efter jobb, väl vetandes att det hade blivit tajt. Men råkade få avbokningar i samband med lunchpausen så jag passade på och tog en promenad i höstsolskenet. Najs. Men råkade visst få med mig lite mer än tänkt.
(den som föräter sig, äter för mycket. den som försäger sig, säger för mycket. den som förlovar sig, lovar för mycket? den som försover sig, sover för mycket. den som förhandlar sig, ..)
Men låtom oss börja från börjanet.
I tisdags blev det liknande lenkki som i måndags, nämligen en brorunda i saucony. Det kändes ganska bra, ehuru med trötta ben och något ömmande vader. Snittempo blev 6:28 så nog bättre än dagen före. Igår, alltså onsdag. Hade jårs truli sett fram emot fortsatt framsteg i återhämtningen, manifesterade genom ytterligare förbättring av snittempo. I lågpuls alltså. Men så kräppade garmin. Igen. Liksom i kankaanpää. Visade 87-91 istället för aktuell puls. På måndan och tisdan var det 4-5ºC. Åtminstone. Och då tåjmade den. I kankaanpää var det ett par ºer på son höjd. Och förekommande duggregn. Och igår var det ½º i början och sjönk till -½º under rundans lopp. Så slutsatsen blir att den optiska pulsmätaren inte hittar jårs trulis puls när det är för kyligt. Dålig mätare eller dålig puls? Den plockar upp kadensen istället. Och visar alltså kring 90. När jag testade att gå eller stanna så den inte skulle hitta kadensen, så började den nog visa puls. Men när jag återtog ketaset så nappade den genast kadensen igen. Min gissning är att kylan stryper min armpuls såpass att den lätt blir överröstad av annat. Undra på att jårs truli är superultra köldpito om händerna.
Alltså dags att börja pracka med pulsbälte igen. Och längta till våren. Janå nog visste jag ju att förr eller senare måste jag krypa till korset. För inte tål jag ändå ha fram handleden när det blir kallt på riktigt. Men hade trott att det skulle tåjma så länge jag tål det. Därav behövligheten att shoppa. Hade ju kunnat återgå till polaren, men diggar garmins pulslarm så tänkter nog anlita den tills vidare.
Eftersom det inte fanns några uppgifter om puls igår, kunde jårs truli inte veta hur återhämtningen skrider fram. Då det nu en gång är återhämtningsvecka. Och vaderna -speciellt höger- kändes av lindrigt. Tog jårs truli det säkra före det osäkrade och joggade med överdriven långsamhet.
Men nämnas kan att kroppen och benen kändes piggare igår. Och KS-evo på fötterna piggade upp. Fast sen gjorde långsamheten att det blev ganska trög fiiling ändå.
Janå nya tag imorgon. Och då har jag ju tillgång till säker puls. Kanske. Om den tåjmar och jårs truli får den att tåjma. Kanske då några sekunder närmare den sexiga gränsen. Och tack vare förhandlandet, nya skor att roa mig med. I sportaffären ifråga fanns nämligen en fyndkorg det första man såg när man raglade in. Samma korg, tänker jag mig, där jag hittade bikilorna. Och samma prisklass, för dessa pärlor.

Nya merrellar behövs sen jårs truli ketat kräppen ur bare accessarna. Fast initiala tanken var nog att fortsätta med samma modell. Dessa har något mjukare och tunnare bottnar. Och bättre mönster, så bättre grepp alldeles säkert. Potentiellt språngbara vinterskor, vilket inte BA voro. Inte helt huntti, men om mina efterforskningar stämmer, så kan dessa tänkas heta trail glove. Ska som sagt testa dem imorgon. Steja tjuund så får du rykande färsk rapport.
Och steja tjuund så får du veta huruvida garminen hittar någon puls imorgon. Och huruvida jårs truli får bältet att tåjma.
Behöver erkännas att långlenkkinerven har börjat värka. Men behöver också skrytas med att jag tänker hålla mig till planen. Korta lågpulsrundor åtminstone tills jag joggar limbo under 6 min/km.
Blir det imorgon i de nya dojjorna?
Eller blir det på lördagen, barfota?
Steja tjuund, säger jag bara, så får du svaren som serverade på en bricka!